Global ETD Search

1	Ersättning vid tidigare oupptäckt fast fornlämning : En studie om hur ersättning kan bestämmas enligt 2 kap. 15 § lag (1988:950) om kulturminnen m.m. Johansson, Jennie January 2013 (has links) Detta examensarbete handlar om hur ersättning kan bestämmas då en tidigare oupptäckt fast fornlämning måste bevaras på upptäcktsplatsen. Syftet med arbetet är att undersöka och ge förslag på hur ersättning skulle kunna bestämmas. Då det inte finns någon rättspraxis och området är relativt outforskat kan detta arbete användas som vägledning till ersättningsfrågan i 2 kap. 15 § lag (1988:950) om kulturminnen m.m.De frågor som besvaras är: Vad ska ersättas när 2 kap. 15 § lag (1988:950) om kulturminnen m.m. är tillämplig och vad är en skälig ersättning då 2 kap. 15 § lag (1988:950) om kulturminnen m.m. är tillämplig?För att söka svar på dessa frågor har en litteraturstudie utförts. I litteraturstudien har hänsyn tagits till en juridisk metod där det finns uttalade rättskällor som ska användas i en viss hierarkisk ordning. I arbetet har även komparativ metod använts där jämförelse mellan liknande lagar har lett till vägledning.Studien har kommit fram till att skador på grund av tidigare oupptäckta fasta fornlämningar ska bedömmas enligt skadeståndslagen (1972:207) och dess ersättningsregler för sakskada. Därför ska fastighetens värdeminskning, utgifter som blivit onyttiga och förlorad vinst ersättas. Vad som är skäligt att ersätta är inte samma sak som vad som borde ersättas. Denna studie har kommit fram till att skäligt är att ersätta en viss del av fastighetens värdeminskning samt utgifter som blivit onyttiga. Svaren på frågorna är framtagna genom en analys då svaren inte gick att finna i förarbeten eller doktrin till lag (1988:950) om kulturminnen m.m. Ersättning Fornlämning Skadestånd Kulturminne Skadeståndsersättning Sakskada Ersättningsprinciper
2	Risk som skada : En diskussion om ersättning av förhöjda risker i svensk skadeståndsrätt / Risk as Injury : A Discussion on Compensation for Elevated Risks in Swedish Tort Law Hannerstål, Carolina January 2024 (has links) This thesis critically examines recent developments in Swedish tort law, regarding compensability of an elevated risk of future harm as a distinct injury in itself. The theme of the study is based upon a recent ruling by the Swedish Supreme Court on December 5, 2023, marking the first instance of Swedish legal scrutiny on the concept of elevated risks as compensable injuries. The case involved a compensation claim for personal injury arising from an exposure to PFAS substances and it is highlighting the challenges in both categorizing as well as compensating elevated risks of future harm in a Swedish legal context. The ruling clarified that the mere presence of an elevated risk cannot constitute a personal injury according to traditional Swedish tort law. The primary objective of this study is to stimulate a broader legal discussion on how Swedish tort law should and could navigate the complex notion of compensating injuries in the form of elevated risks of future injury. The study unfolds in two interconnected parts. Initially, it scrutinizes the conventional concept of personal injury under Swedish law as well as the relationship between the elevated risk of future injury and the traditional personal injury concept. Subsequently, the focus shifts to discussing the need for incorporating the concept of elevated risks as a new category of compensable injury under Swedish tort law, with the legal approach adopted in the United States serving as backdrop for the discussion. Using a legal dogmatic approach as a primary research method, the study involves an analysis of legal sources to comprehend the current legal landscape and to identify the need for potential reforms. The study also includes a comparative aspect, drawing upon American legal sources, to shed light on how injuries in the form of elevated risks are treated in various American jurisdictions. The American approach, as presented in this study, consists of a two-step process for qualifying elevated risks as compensable injuries. The discussion also touches upon the compensation issue for risk injuries, highlighting the challenge of compensating a potential injury before it manifests. The "loss of chance" doctrine, which is adopted in American law, is introduced to provide a predictable compensation model for lost opportunities as well as elevated risks. The presentation of the American approach serves as a basis for a discussion of several considerations and issues that the Swedish legislator must address if compensation for risk-based injuries were to be established in Swedish law. The discussions set forth in this thesis extend to the challenges arising when valuing an elevated risk as a form of personal injury and the complexities of fitting such risks into existing compensation frameworks. The discussions conclude that the concept of an elevated risk as an injury in itself should be classified as a distinct type of compensable injury under Swedish law. After this conclusion the focus of the discussion shifts towards the legislator’s challenging task of establishing a rational compensation model for this type of injury in Swe- dish tort law. The discussion includes some aspects that motivate the need for legislation, as well as reasons speaking against it, which highlights the complexity of balancing the legislator’s considerations in the context of Swedish legal traditions and systems. In summary, this thesis serves the purpose of contributing to the legal discourse on compensating injuries arising from elevated risks within Swedish tort law. Using a legal dogmatic methodology, including comparative elements, it analyzes recent legal developments, explores challenges, draws comparisons with international practices, and reviews potential legal reforms. The study aims to inform and encourage Swedish legal practitioners, policymakers and scholars to initiate a discussion about the concept of compensating elevated risks, as well as advocate for a nuanced legislative approach to address these challenges effectively. Skadeståndsrätt risk förhöjd risk riskskada PFAS Loss of chance skadeståndsersättning lagstiftning skadeståndsberäkning personskada Law and Society Juridik och samhälle
3	Försäkringsskydd för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser : En undersökning av försäkringsvillkorens omfattning och eventuella begränsningar i förhållande till art. 82 GDPR och grupptalan / Insurance coverage for liability in case of data protection breaches : An investigation into the extent and potential limitations of insurance terms in relation to art. 82 GDPR and class action lawsuits Nahlbom, Robin January 2024 (has links) I uppsatsen utreds försäkringsskyddet för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser. GDPR är den centrala regleringen för personuppgiftsbehandling och fastställer ett antal principer som måste upprätthållas för att den ansvarige ska få behandla personuppgifter. Bryter den ansvarige mot förordningens principer har den registrerade rätt att kräva skadestånd enligt art. 82.1 GDPR. Förordningen fastställer tre kumulativa krav som måste vara uppfyllda för att skadeståndsskyldighet ska föreligga. Det innefattar att en överträdelse av GDPR har skett, att materiell eller immateriell skada till följd av denna överträdelse har uppstått och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och överträdelsen. Förordningen innehåller även en bestämmelse som tar över medlemsstaternas nationella skadeståndsrättsliga bestämmelser, vilket innebär att GDPR ska tillämpas enligt sin ordalydelse och att de kumulativa kraven enligt art. 82.1 GDPR måste följas. Det innebär att nationella skadeståndsrättsliga begrepp inte bör jämställas med begrepp som framgår av art. 82.1 GDPR eftersom begreppen har tillkommit i en helt annan kontext. Exempelvis översätts i vissa fall materiella och immateriella skador till ekonomiska och ideella skador. Begreppen är inte synonyma och bör inte tillställas samma betydelse eftersom terminologin i art. 82.1 GDPR kan misstolkas. Försäkringsvillkoren som reglerar skadeståndsskyldigheten för dataskyddsöverträdelser och som även hänvisar till art. 82.1 GDPR, innehåller i vissa fall nationella skadeståndsrättsliga begrepp och även andra begrepp som inte framgår av förordningen. Det kan leda till att kongruensen mellan villkorens utformning och förordningens ordalydelse medför tolkningsproblematik vid bedömning om skadeståndsskyldighet föreligger. Därför bör försäkringsvillkoren endast innehålla sådan terminologi som framgår av art. 82.1 GDPR. Dataskyddsöverträdelser medför oftast att en stor grupp människor lider skada varför förordningen tillåter registrerade att föra grupptalan med hjälp av en ideell organisation enligt art. 80 GDPR. Teoretiskt sett kan skadeståndsbeloppen bli högre än försäkringsbeloppen varför det i sådana fall saknas ett försäkringsskydd för grupptalan för den personuppgiftsansvarige. Försäkringsvillkoren anger däremot ingenting om att försäkringen inte täcker ett sådant anspråk. Därmed ställs försäkringsbolagen inför utmaningen att hantera sådana anspråk, varför försäkringen bör uppdateras för att möta skadestånd i en grupptalan vid dataskyddsöverträdelser. / The essay investigates insurance coverage for liability for damages in the event of data protection breaches. GDPR is the central regulation for the processing of personal data and establishes a number of principles that must be upheld for the data controller to process personal data. If the data controller breaches the principles of the regulation, the data subject has the right to claim damages under Art. 82.1 GDPR. The regulation sets out three cumulative requirements that must be met for liability for damages to arise. This includes that a breach of the GDPR has occurred, that material or immaterial damage as a result of this breach has arisen, and that there is a causal link between the damage and the breach. The regulation also includes a provision that supersedes the national tort law provisions of Member States, which means that the GDPR shall be applied according to its wording and that the cumulative requirements under Art. 82.1 GDPR must be followed. This means that national tort law concepts should not be equated with concepts as set out in Art. 82.1 GDPR as the concepts have arisen in a completely different context. For example, in some cases, material and immaterial damages are translated into economic and non-economic damages. The concepts are not synonymous and should not be attributed the same meaning as the terminology in Art. 82.1 GDPR can be misinterpreted. The insurance terms and conditions that regulate liability for damages in the event of data protection breaches and also refer to Art. 82.1 GDPR, in some cases contain national tort law concepts and other concepts that are not evident in the regulation. This may lead to a lack of congruence between the wording of the terms and conditions and the wording of the regulation, resulting in interpretation issues when assessing whether liability for damages exists. Therefore, the insurance terms and conditions should only contain terminology as set out in Art. 82.1 GDPR. Data protection breaches usually result in harm to a large group of people, which is why the regulation allows data subjects to bring a collective action with the assistance of a not-for-profit organization under Art. 80 GDPR. Theoretically, damages awarded may exceed insurance coverage, which means there is no insurance coverage for collective actions for the data controller in such cases. However, the insurance terms and conditions do not specify that the insurance does not cover such a claim. Therefore, insurance companies are faced with the challenge of handling such claims, which is why the insurance should be updated to cover damages in a collective action in the event of data protection breaches. GDPR General Data Protection Regulation protection Insurances breach insurance Class action lawsuit terms and conditions Personal data Personal data protection Registered Privacy protection Insurance coverage sum insured Damages compensation Tort law Material damages Immaterial damages Violation Economic loss Insurance company European Union Personal Data Act Data integrity Confidentiality Confidentiality protection Information protection Personal data protection Insurance contract Liability for damages Data controller DPO Data processor Compensation for damages Claim for damages Insurance coverage Principles Data protection principles Compliance Insurance compensation Tort law Regulation Directive Law Swedish Authority for Privacy Protection Data protection officer European Data Protection Board Article 29 workgroup Article Article 82 Data controller responsibility Sanctions Administrative fines Data Protection Directive Artikel 82 GDPR Dataskydd Försäkring Försäkringar Databrottsförsäkring Grupptalan Försäkringsvillkor Personuppgift Personuppgifter Personuppgiftsskydd Registrerad Registrerade Integritetsskydd Försäkringsbelopp Skadestånd Skadeståndslag Materiell Immateriell Kränkning Förmögenhetsskada Försäkringsbolag Dataskyddsförordningen EU Personuppgiftslag Dataintegritet Sekretess Sekretessskydd Informationsskydd Personuppgiftsskydd Försäkringsavtal Skadeståndsskyldighet Skadeståndsansvar Personuppgiftsansvarig Personuppgiftsbiträde Skadeståndsersättning Skadeståndskrav Försäkringsskydd Principer Dataskyddsprinciper Regelefterlevnad Försäkringsersättning Skadeståndslagen Förordning Direktiv Lag Integritetsskyddsmyndigheten IMY Dataskyddsombud Data EDPB Artikel 82 Personuppgiftsansvar Sanktioner Sanktionsavgifter Dataskyddsdirektivet DPO Artikel 82 GDPR Artikel 82 Europeiska unionen Law and Society Juridik och samhälle

Search results

Ersättning vid tidigare oupptäckt fast fornlämning : En studie om hur ersättning kan bestämmas enligt 2 kap. 15 § lag (1988:950) om kulturminnen m.m.

Risk som skada : En diskussion om ersättning av förhöjda risker i svensk skadeståndsrätt / Risk as Injury : A Discussion on Compensation for Elevated Risks in Swedish Tort Law