I Sverige är det Finansinspektionen (FI) som för tillsyn över finansiella företag. För det första fungerar FI som ett vägledande organ genom att utfärda policies och riktlinjer samt upprätthåller regelefterlevnad hos företag. FI arbetar för att värdepappersmarknaden ska fungera effektivt och samtidigt vara stabil samt att allmänhetens förtroende för marknaden upprätthålls. När finansiella företag åsidosätter sina skyldigheter i enlighet med 25:e kapitlet 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden riskerar detta att påverka värdepappersmarknadens stabilitet och effektivitet och då också allmänhetens förtroende negativt. FI ingriper då genom att utfärda olika sanktioner beroende på hur allvarlig överträdelsen är. Det ger FI både en vägledande och en dömande roll. Risken är att FI:s uppdrag uppfattas tudelad, i sitt tillsynsarbete arbetar FI för att upprätthålla allmänhetens förtroende men när FI samtidigt utfärdar sanktioner kan detta påverka förtroendet negativt. FI utfärdar anmärkningar, förelägganden, straffavgifter, varningar och återkallar tillstånd. Genom att jämföra sanktionernas teoretiska funktion med hur sanktionerna har fungerat i praktiken går det att konstatera att sanktionerna, anmärkning, varning och straffavgift inte påverkar allmänhetens förtroende på ett negativt sätt. Däremot så medför sanktionen återkallande av tillstånd en negativ påverkan på förtroendet. De negativa konsekvenserna skulle kunna bli lindrigare om det fanns tydligare riktlinjer för när olika sanktion ska användas och vilka överträdelser som anses vara allvarliga och vilka som inte anses vara allvarliga. Dessutom bör sanktionen föreläggande även kunna utdelas till företag som har begått allvarliga överträdelser då detta skulle förhindra den negativa påverkan på allmänhetens förtroende som återkallandet av ett tillstånd medför.

Sedan 2017 gäller en ny reglering av marknadsmissbruk. Detta arbete syftar till att analysera regelverkets sanktionssystem såväl teoretiskt som praktiskt och avgränsas till att enbart behandla insiderbrott. Sanktionssystemet består av två alternativa delar, en nytillkommen administrativ och en straffrättslig, som är avsedda att beivra lindrigare respektive svårare överträdelser med hjälp av ett flertal olika sanktioner. Eftersom den aktuella regleringen har fått motta kritik framstår det som motiverat att undersöka den närmare, inte minst dess praktiska tillämpning. I syfte att berika analysen kommer regleringen jämföras med den motsvarande amerikanska regleringen.Arbetet går översiktligt igenom de unionsrättsliga definitionerna av insider-information och insiderhandel. Det tidigare begreppet är delvis oklart, i mycket hög grad beroende av omständigheterna i varje enskilt fall och förhållandevis vidsträckt.Vissa preliminära slutsatser om sanktionssystemet kan dras. Bestämmandet av typ och stränghetsgrad för administrativa sanktioner synes vara mycket oförutsebart på grund av att i princip vilka faktorer som helst kan beaktas. Den hårda gränsdragningen mellan det administrativa och det straffrättsliga sanktionssystemet synes innebära att små skillnader i gärningar i gränsfall kan leda till stora skillnader i sanktioner samt att vissa sanktioner inte kan tillgripas i svårare fall trots att de utöver allvarsgraden är identiska med lindrigare fall. Det i och för sig bristfälliga statistiska underlaget från myndigheterna indikerar starkt att ingen effektivitetsökning föranletts av den nya regleringen, särskit eftersom inga sanktionsförelägganden utfärdats för insiderhandel av FI. Sanktionsförelägganden har dock utfärdats för marknadsmanipulation. Trots ett maximistraff om sex års fängelse tycks det mycket svårt att ådömas stängare straff för insiderbrott; det verkar krävas ett flertal separata gärningar varav minst någon grov för ett svårare straff än villkorligt fängelsestraff och böter.Efter en jämförelse med den motsvarande amerikanska regleringen tycks det finnas utrymme för förbättringar, främst i form av att slå ihop de två system till ett enhetligt system med en förfinad samverkan mellan straffrättsliga och administrativa sanktioner.

Denna studie har haft syftet att undersöka vilka föreställningar nyexaminerade lärare har vad gäller sanktioner i klassrummet och vad som påverkar dem i utövandet av sanktioner. Frågeställningarna ringar in vilka beteenden som anses oacceptabla, vilka sanktioner som lärarna använder sig av samt vad som påverkar lärarna i sanktionsutövningen. Studien har stått på en behavioristisk grund. Främst gällde detta centrala begrepp, vilka var viktiga för att analysera resultaten. Sanktion är en konsekvens med intentionen att förändra ett beteende. Begreppet ligger nära ordet bestraffning, vars intention är att ta bort ett beteende snarare än att förändra det. Metoden i studien har varit ostrukturerad intervju, vilket är en variant av kvalitativ intervju. Studien består av sju intervjuer där samtliga respondenter är lärare som ser sig som nyexaminerade. Analysverktyget som har använts har varit grundad teori. Det är ett verktyg vari intervjuerna jämfördes med varandra. Analysmetoden går att jämföra med den hermeneutiska cirkeln och ett fenomenologiskt perspektiv. Till skillnad från dem är det respondenternas utsagor som ställs mot en given teoretisk ram istället för exempelvis den hermeneutiska cirkeln. Den teoretiska ramen var i detta fall behavioristisk teori. Resultatet visade att respondenterna företrädesvis utgår från fem dimensioner vid sanktionsutövning; lärar-jaget, eleven, kollegorna, föräldrarna och skolan. Den dimension som kan verka mest otydlig är skolan, vilken innebär att läraren anpassar sig till huruvida skolan har regler för sanktionsutövning eller inte. Sådana regler kallas sanktionssystem. Slutligen diskuteras olika aspekter av de fem dimensionerna; lärar-jaget, eleven, kollegorna, föräldrarna och skolan. Det finns därtill ett moraliskt ställningstagande vid sanktionering vad gäller vilka beteenden som är oacceptabla. Diskussionen kom fram till att anpassning sker alltjämt i läraryrket och det påverkar sanktionsutövningen, även då ett sanktionssystem finns.

Arbetsmiljö är något som berör i stort sett alla människor; att ha en bra, trygg och säker arbetsplats borde rimligen vara en självklarhet. I verkligheten ser det dock inte alltid ut så. Arbetssjukdomarna ökar, människor skadas regelbundet och varje år omkommer ca 50 personer i arbetsplatsolyckor. Statistik från Arbetsmiljöverket visar även att ett stort antal av Sveriges arbetsplatser brister i sitt arbetsmiljöar-bete. Härmed är det intressant att studera vilket ansvar arbetsgivaren åläggs beträffande arbetsmiljöfrågor och då utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv. Syftet med uppsatsen är att söka redogöra för gällande rätt vad gäller arbets-givarens och likställd med arbetsgivares rättsliga arbetsmiljöansvar och här med utgångspunkt i vilka möjliga sanktioner som finns att rikta mot denne i fall där den bryter mot arbetsmiljölagstiftningen. Här är det intressant att studera vem som kan åläggas sanktionerna, m a o om det är arbetsgivaren som juridisk person eller om det är arbetsgivaren som fysisk person mot vilken sanktionsmedlen riktas. Här är det även intressant att studera vilka rekvisit som uppställs för resp. sanktion samt hur sanktionerna kan utdömas. Uppsatsen upptar det svenska sanktionssystemet och dess konstruktion per den 1 januari 2012. Uppsatsen utgår från en traditionell rättsdogmatisk metod med utgångspunkt i Peczeniks definition, där författarna vill söka redogöra för gällande rätt eller de lega lata inom det valda ämnesområdet. Materialet utgörs således av författningar, förarbeten, rättspraxis och doktrin. I uppsatsen kommer författarna fram till att sanktionssystemet består av såväl ekonomiska som icke-ekonomiska sanktioner, men framförallt av ekonomiska sanktioner. Sanktionsmedlen utgörs av förbud eller föreläggande med eller utan vite, vilka beslutas av Arbetsmiljöverket. Tillsynsmyndigheten kan även försegla eller på annat stänga av anläggning, maskin e d hos arbetsgivaren och även rätta till fel hos arbetsgivaren som arbetsgivaren sedermera får bekosta själv. Arbetsgivaren i form av dess fysiska person kan, då den begår brott, utdömas straff i form av böter och fängelse men även andra brottspåföljder. Arbetsgivaren kan även åläggas att utge sanktionsavgift, särskild rättsverkan vid brott i form av företagsbot eller förverkande av egendom e d samt även i vissa fall tvingas erlägga skadestånd. I dessa fall riktas sanktionerna istället mot den juridiska personen och även gentemot fysisk person om den är enskild näringsidkare. Talan om utdömandet av sanktionerna skiljer sig åt. Förfaranden som kan bli aktuella är förvaltningsförfarande, ordinarie domstolsprocess vid allmän domstol, skiljeförfarande, talan enligt LRA samt summarisk process som exempelvis strafföreläggande och betalningsföreläggande. I uppsatsen kommer författarna fram till att det är viktigt att skilja på arbetsmiljöansvar och straffansvar. Arbetsmiljöansvaret utgörs av de skyldigheter som följer för arbetsgivare o d enligt arbetsmiljölagstiftningen och åläggs arbets-givaren som juridisk person. Straffansvaret aktualiseras istället först när överträd-else har skett av arbetsmiljöansvaret vilket då har föranlett brott. Då det svenska straffrättsliga systemet endast tillåter straffutdömande till fysiska personer skall sålunda en eller flera fysiska personer utkrävas ansvar för brott mot arbetsmiljö- 3 lagstiftningen. Straffansvaret kan utkrävas av arbetsgivaren själv eller någon av dess ställföreträdare. Många gånger föreligger problem att utreda vem som bär ansvaret i en speciell situation varvid en tydlig och uttrycklig delegeringsordning kan vara mycket viktig för att fastställa vart ansvaret ligger.

Economic sanctions are frequently used for political objectives in foreign policy in order to coerce other states into a wanted behavior. Economic sanctions are popular due to that they are considered more humane and less costly than military interventions. However, economic sanctions have far from always been successful in inducing policy change. Previous studies have shown that variables such as the goal of the sanctions, the cost (both economic and political) and the type of strategy affects the propensity to induce policy change within the target state. It has also been argued that economic sanctions affect democracies and dictatorships differently and that dictatorships are less likely to accept senders’ demands. This essay focuses solely on sanctions directed to dictatorships. The aim is to examine whether some dictatorships are more likely to make concessions than others and if it is possible to get an enhanced understanding of the role of regime types when assessing the effects of economic sanctions. Based on previous research, four variables are examined; repression, structure of the leadership, personalism and dogmatic goal. The analysis is conducted by a quantitative study with a sample of 95 cases of implemented economic sanctions towards dictatorships. The result of the study indicates that personalism and dogmatic goal affects the propensity of making concessions negatively. The level of repression and structure of leadership do not seem to affect the likelihood of making concessions in a substantial way. The significant variables, personalism and dogmatic goal, are used to categorize dictatorships in order to examine whether the propensity of concessions differ among different dictatorial regimes. The result indicates that the effectiveness of economic sanctions differ among dictatorial regimes especially among dictatorships that either have both or none of the variables personalism and dogmatic goal. Sanctions directed to dictatorial regimes with a personalist leader and a dogmatic goal have been least successful among the observations included in the study.

No description available.

Den 24 februari invaderade Ryssland grannlandet Ukraina, vad som många trodde skulle bli en snabb övertagning av landet visar sig vara ett kostsamt och långdraget krig. Detta har skapat en oro världen över och inte bara för invånarna av Ukarina utan också den ekonomiska sidan av konflikten. Efter Rysslands invasion har EU antagit 10 olika sanktionspaket mot Ryssland, fyra av dessa undersöks i studien. I uppsatsen undersöks om sanktionerna mot Ryssland har haft negativa effekter på 16 olika OECD länders växelkurs, samt om dessa effekter varit mer negativa när länderna har varit mer exponerade jämfört med länder som har mindre exponering. Resultatet har varierat för olika sanktionspaket, dock de signifikanta resultaten att växelkursen reagerar mer negativt när landet är mer exponerat.

<p>Under år 2008 har det som bekant inte ens varit möjligt att inom Förenta Nationernas</p><p>säkerhetsråd enas om sanktioner mot regimen i Zimbabwe. Denna uppsats tar dock sikte på en</p><p>debatt som utspelade sig över 70 år tidigare i samband med den så kallade Abessinienkrisen.</p>

Under år 2008 har det som bekant inte ens varit möjligt att inom Förenta Nationernas säkerhetsråd enas om sanktioner mot regimen i Zimbabwe. Denna uppsats tar dock sikte på en debatt som utspelade sig över 70 år tidigare i samband med den så kallade Abessinienkrisen.

No description available.