No description available.

Bakgrund: I Sverige är bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor och varje år ökar antalet drabbade. Denna ökning sker i allt snabbare takt och det finns en rad olika faktorer som kan öka risken att drabbas. Syfte: Att via vetenskaplig litteratur beskriva kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer utifrån ett psykiskt och socialt perspektiv samt att beskriva de ingående studiernas undersökningsgrupper. Metod: Designen till denna litteraturstudie är deskriptiv och tolv vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats är inkluderade i resultatet. Huvudresultat: En bröstcancerdiagnos medförde följder så som depression, ångest samt en förändrad kroppsuppfattning och självbild och många kvinnor upplevde även rädsla inför döden. Avsaknaden av stöd var vanligt förekommande och många kvinnor var obekväma att diskutera sin sjukdom med anhöriga. Detta bidrog till att de kände sig ensamma i sin situation och blev som följd socialt isolerade. Det framkom även att många drabbade upplevde brister i kommunikationen och stödet från sjukvården och kände att de inte fick det stödet som de var i behov av. Kvinnorna lade skuld på sig själva att de hade drabbats och kände en oro över hur deras anhöriga skulle klara sig utan dem i framtiden, om de skulle avlida. Slutsats: Kvinnor som drabbats av bröstcancer kunde uppleva psykiska och sociala svårigheter samt existentiella frågor och funderingar. Många kvinnor upplevde brister i stödet från sjukvården och anhöriga. Som sjuksköterska bör man ha kunskap om att dessa problem är vanligt förekommande. En individanpassad vård där information och undervisning ges till både patient och anhöriga är grunden för en optimal omvårdnad.

<p>Detta examensarbete ger en bild av hur högstadielärare ser på specialpedagoger och deras arbete på högstadiet. Det visar också lärarnas inställning till specialpedagoger och deras arbete. Resultatet visar att inställningen hos lärarna varierar men man har tillit till specialpedagogernas kompetens. Lärarna använde sig av de specialpedagogiska resurserna i varierande grad, där lärarna i kärnämnena använde sig mer av den specialpedagogiska resursen än övriga lärare.</p>

<p>Vårt syfte med denna studie var att kartlägga gymnasielärares uppfattning om och nyttjande av specialpedagogens kompetens och yrkesfunktion samt om det förelåg några likheter/skillnader bland gymnasielärarnas uppfattning om den specialpedagogiska verksamheten utifrån skoltillhörighet, undervisningsämne och yrkesverksamma år som lärare. För att nå vårt syfte genomförde vi en enkätstudie bland samtliga gymnasielärare på två gymnasieskolor i en mellanstor kommun i Norrland. Det framkom en skillnad mellan gymnasielärarnas uppfattning om vilka insatser de anser bäst och vilka insatser de använder till elever som riskerar att inte nå godkänt i sina kurser. I vår studie visar resultatet, att den enskilde gymnasieläraren har makten när det gäller nyttjandet av specialpedagogens kompetens. Vi har även konstaterat att skolledningen har betydelse för hur den specialpedagogiska verksamheten utformas på respektive skola.</p>

Detta examensarbete ger en bild av hur högstadielärare ser på specialpedagoger och deras arbete på högstadiet. Det visar också lärarnas inställning till specialpedagoger och deras arbete. Resultatet visar att inställningen hos lärarna varierar men man har tillit till specialpedagogernas kompetens. Lärarna använde sig av de specialpedagogiska resurserna i varierande grad, där lärarna i kärnämnena använde sig mer av den specialpedagogiska resursen än övriga lärare.

Vårt syfte med denna studie var att kartlägga gymnasielärares uppfattning om och nyttjande av specialpedagogens kompetens och yrkesfunktion samt om det förelåg några likheter/skillnader bland gymnasielärarnas uppfattning om den specialpedagogiska verksamheten utifrån skoltillhörighet, undervisningsämne och yrkesverksamma år som lärare. För att nå vårt syfte genomförde vi en enkätstudie bland samtliga gymnasielärare på två gymnasieskolor i en mellanstor kommun i Norrland. Det framkom en skillnad mellan gymnasielärarnas uppfattning om vilka insatser de anser bäst och vilka insatser de använder till elever som riskerar att inte nå godkänt i sina kurser. I vår studie visar resultatet, att den enskilde gymnasieläraren har makten när det gäller nyttjandet av specialpedagogens kompetens. Vi har även konstaterat att skolledningen har betydelse för hur den specialpedagogiska verksamheten utformas på respektive skola.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskolan tänker kring att arbeta med utvärderingsinstrumentet individuell utvecklingsplan, IUP. Studien utgick från följande frågeställningar: Varför väljer läraren att använda IUP som bedömningsverktyg? Varför väljer läraren att avstå från arbete med IUP? samt Hur tänker pedagogerna kring möjligheten att utveckla verksamheten vidare utefter varje enskild IUP? För att vinna kunskap om lärarnas tankar vilar studien på ett kvalitativt perspektiv där enkätfrågor legat till grund för insamlingen av empirin. Resultatet av lärarnas tankar analyserades utifrån de relationella och punktuella perspektiven som beskrivs av Wright. Vad som framkommer av resultatet är att lärarna i studien har olika syn på att använda IUP som bedömningsverktyg i sin verksamhet. De olika tankarna kring materialet är beroende av om läraren väljer att inta ett relationellt eller punktuellt perspektiv. Studiens resultat visar att lärarna som förespråkat IUP intar ett postmodernt och relationellt sätt att arbeta med IUP då de ser arbetsverktyget som ett sätt att utvärdera och utveckla verksamheten, men även som en bra utgångspunkt vid utvecklingssamtal. Studiens resultat visar även att lärarna framhåller tankar om att IUP kan begränsa den pedagogiska verksamheten och att bedömning av det enskilda barnet är en bidragande faktor till att läraren väljer att inte använda IUP i sin verksamhet. Vad samtliga lärare i studien påvisar är att ett relationellt arbetssätt är att föredra när man väljer utvärderingsinstrument till sin verksamhet. Diskussionen visar på slutsatser som att lärarens grundsyn speglar hur IUP som utvärderingsinstrument används i förskolan verksamhet.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka och analysera blivande förskollärares föreställningar av och intentioner inför att möta och arbeta utifrån alla barns förutsättningar i verksamheten utifrån det relationella och det kategoriska perspektivet. Vi har använt oss av kvalitativa halvstrukturerade gruppintervjuer som metod. Vår analys har skett utifrån en analysmodell vilken utgår ifrån det relationella och kategoriska perspektivet relaterat till läroplanen för förskolan samt den tidigare forskning vi använt oss av i vår studie.   Resultatet utifrån våra gruppintervjuer visar på att de blivande förskollärarna har en väl förankrad idé som utgår ifrån ett relationellt perspektiv om hur lärare i förskolan skall möta alla barn utifrån dess förutsättningar. Däremot sker inte alltid detta i förskolans verksamhet vilket visar sig i de blivande förskollärarnas föreställningar om vad som sker i praktiken utifrån sina verksamhetsförlagda utbildningsperioder. Vi har utifrån våra intervjuer med de blivande förskollärarna samt vår analysmodell skapat oss en uppfattning om vilka perspektiv som kan förekomma i förskolans verksamhet. Studien har gett oss en djupare förståelse för och kunskap om hur vi ska agera och verka utifrån alla barns förutsättningar i vårt kommande yrke.

Syftet med undersökningen var att belysa varför barn anses hamna i utanförskap i förskolan. Ett annat syfte var att undersöka vilka möjligheter och hinder pedagoger upplever när det gäller att arbeta för alla barns delaktighet och lärande i förskolan. Forskningsfrågorna som undersökts har varit: Vad är orsaken till att barn kan hamna i utanförskap enligt pedagoger? Hur ges barn förutsättningar för delaktighet och lärande i verksamheten? Vilka möjligheter och hinder finns i förskolan för att barn ska få det stöd de behöver för att bli delaktiga i leken? Hur beskriver barn utanförskap och delaktighet? Undersökningen har genomförts på en kommunal förskola med en etnografisk ansats. Metoden har utgått från fältstudier, kvalitativa intervjuer och en dokumentstudie. Resultatet visar att stora barngrupper och brist på tid kan orsaka att pedagoger inte kan stödja barn i lek på det sätt de önskar. Barnen anser det mycket viktigt att alla ska få vara med i lek. En slutsats som kan dras är att förutsättningar för lek i verksamheten kan förhindra känslan av utanförskap hos barnen.

Denna kvalitativa studie belyser vilken inställning åtta pedagoger verksamma i förskoleklass har till arbetet med elever i relationssvårigheter. Frågeställningarna i studien berör, stöd, orsaker, behov, bemötande, inkludering och diagnosticering av elever i relationssvårigheter. Metoden för att få fram resultatet har varit intervjuer. Resultatet visar att pedagogerna har flera olika perspektiv av elever i relationssvårigheter. Det framkommer att pedagogerna ser på sitt eget bemötande som viktigt. Majoriteten av de intervjuade anser att mer resurser samt ökad kunskap skulle kunna hjälpa dem i arbetet och bidra till bättre möjligheter för eleverna. Pedagogerna ser i huvudsak samspelet med miljön som en bidragande orsak till att elever hamnar i relationssvårigheter. De menar också att miljön och bemötandet kan bidra till att förändra förutsättningarna för dessa elever. Det framkommer även att pedagogerna ofta reflekterar runt sin egen roll och arbetssättet i verksamheten. En slutsats av denna studie är att skolor skulle ha mycket att vinna på en satsning av fortbildning till pedagoger rörande dessa elever. Även mer resurser till pedagogerna i form av tid till diskussioner i arbetslagen skulle ge elever i relationssvårigheter större möjlighet till en lyckad skolgång.