Uppsatsen handlar om förekomst av improvisation i tidig instrumentalundervisning på kultur- och musikskolor. Jag avsåg undersöka hur instrumentallärare beskriver sin undervisning, i vilken utsträckning de använder improvisation på lektionerna, genom att låta ett urval av lärare svara på frågor i en enkät. En annan del av arbetet bestod av att studera 25 pianoböcker som riktar sig till unga nybörjare. I dessa läromedel letade jag efter hur vanligt förekommande improvisationsmoment var. Det framgår av min enkät att användande av improvisation under lektionen varierar bland respondenterna. I min läromedelstudie visar det sig improvisationsmaterial vara relativt ovanligt och förekommer endast sporadiskt. Jag talar i uppsatsen också om hur improvisation kan integreras i instrumentalundervisningen med syfte att ge eleven rum för kreativitet och personlighet. Jag önskar att mitt arbete kan motivera lärare att låta sina elever improvisera på sina instrument för att öka spelglädjen och nå de positiva effekter improvisation kan ge. / This study aims to elucidate the presence of improvisation in early instrumental teaching in culture- and music schools. Two issues will be explored within this context. Firstly I intended to examine how instrumental teachers describe their teaching and the extent to which they use improvisation in class, by inviting a selection of teachers to answer a questionnaire. The second aspect of the work consisted of the study of 25 piano books for young beginners. In these teaching materials the presence and frequency of improvisational moments were examined. The results suggested that the use of improvisation during lessons varies between respondents. Furthermore, the findings from the study of piano books for young beginners demonstrate that improvising material is relatively rare and occurs only sporadically. Suggestions are made for how improvisation can be integrated into instrumental teaching to encourage students to develop creativity and personality in their music. It is hoped that this study can encourage teachers to support their students to improvise on their instruments. This would likely increase students’ creativity and achieve positive effects associated with improvisation.

Syftet med denna studie är att genom kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys undersöka vilket utrymme kreativitet ges i läromedel inom pianoundervisning för nybörjare, samt hur denna kreativitet skildras och representeras. Studien definierar kreativitet som förmågan att skapa något nytt och studeras med utgångspunkt i tre olika kreativa aktiviteter: improvisation, komposition samt musikaliskt uttryck och fantasi. Läromedlen analyserades ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv med utgångspunkt i ett multimodalt textbegrepp och tog därför hänsyn till semiotiska resurser s.som notbilder, bilder, färg, textstorlek och rubriker. Resultaten visar att kreativa moment förekommer i relativt stor utsträckning. I alla utom ett läromedel finns kreativa moment representerat i 18 % eller mer av pianoskolornas totala antal övningar. Kreativa moment visade sig däremot oftast vara del i en annan övning och förekommer sällan självständigt, med undantag för ett läromedel där samtliga kreativa moment framstår som autonoma eller av lika stor vikt som övningens övriga innehåll. Resultaten visar även att den vanligaste formen av kreativitet i pianoskolor är musikaliskt uttryck och fantasi, följt av improvisation och sist komposition. I diskussionen diskuteras resultatet i form av frekvens av kreativa moment och deras representationer i relation till tidigare forskning. I mötet mellan dessa uppenbarar sig två huvudsakliga, kontrasterande diskurser där kreativitet framstår som medel kontra mål.