Detta är en fallstudie som behandlar kritiken uppkommen av planprogrammet för Våxnäs Centrum. Syftet med studien var att öka förståelsen för vad som kan ligga bakom denna kritik och även hur denna kritik skulle kunnat undvikas samt hur ett ökat samförstånd mellan planerare och berörda hade kunnat uppnås. Studien har en kritisk ansats i det att den syftar till att den vill erbjuda en förståelse för hur man kan angripa ett stadsutvecklingsprojekt på ett alternativt sätt än vad som gjordes i detta fall, om planerarna vill undvika kritik samt öka samförståndet med de närboende. Studien har även en socialkonstruktivistisk ansats. För att uppnå syftet ställer studien dessa tre frågeställningar: Fanns det en skillnad i hur de olika parterna såg på området från början och hur yttra sig dessa skillnader i så fall? Fanns det en skillnad i vad de olika parterna ansåg att området behövde och hur yttra sig dessa skillnader i så fall? Hur skulle planerare kunnat angripa området annorlunda för att minska kritiken och öka samförståndet mellan sig själva och de berörda invånarna? För att besvara dessa frågeställningar gjordes en fallstudie över ett kritiserat planprogram, planprogrammet för Våxnäs centrum i Karlstads kommun. I denna fallstudie används fyra kvalitativa intervjuer med två tjänstemän som varit med i framtagandet av planprogrammet och två för planområdet närboende invånare. Intervjuerna använde sig av tematiska frågor som tar utgångspunkt i studiens frågeställningar. Även en textanalys av planprogramsdokumentet gjordes samt gjordes en platsobservation över det berörda planområdet. Studien använder sig av ett brett teoretiskt ramverk som behandlar den svenska stadsbyggnadsutvecklingen med bakomliggande ideal, förtätning som ideal samt tankar kring vad som konstituerar “den goda staden”, vilka som har inflytande över kommuners och städers utveckling och medel för medborgardialog. Av resultatet och analysen av empiriinsamlingen visade det sig att det fanns en liknande bild av de fysiska förutsättningarna i området. Dock kunde vi se en skillnad i vilka kvalitéer och värderingar informanterna fyllde dessa förutsättningar med. Till exempel förklarade alla informanter parken som sliten eller outvecklad, medan tjänstemännen också beskrev parken som “ödslig” beskrev en närboende parken istället som en “aktivitetsyta”. Stora skillnader kunde utrönas i vilka behov de olika informanterna såg för Våxnäs. De närboende såg att Våxnäs till stor del kan utvecklas och råda bot på den problematik som beskrivits inom befintlig fysisk bebyggelse. Tjänstemännen ansåg istället att ny byggnation och en ökad täthet i området hade bidragit till att lösa den problematik som beskrivits i området. Efter förd analys och diskussion dras slutsatsen att om kommunen vill undvika kritik och öka samförståndet mellan kommun och medborgare måste kommunen inte bara låta planerarna följa dagens stadsbyggnadsideal utan även låta dem anta en 4 ny planerarroll. En roll som innefattar mer medborgardialog och att planeraren tar hänsyn till de närboendes och berördas åsikter.

Ett planprogram är enkelt uttryckt ett planeringsmässigt verktyg som kan utgöras av ett dokument som blir en tidig utredning kring ambitioner, förutsättningar och hinder inför arbetet med att upprätta en eller flera detaljplaner. Planprogram kan ses som ett relativt okänt verktyg inom den fysiska planeringen, inte minst eftersom mängden information om det är liten men framförallt eftersom forskning kring planprogram är i princip obefintlig. Denna studie blickar tillbaka och beskriver hur planprogram framförts av Boverket och dess föregångare med betoning på huruvida det i lagstiftningen framförts som ett krav eller ej vilket har förändrats. Sedan 2010 är det i princip obligatoriska kravet på planprogram inför upprättandet av detaljplaner avskaffat utifrån propositionen En enklare plan- och bygglag. Mot bakgrund av lagändringen och den borgerliga regeringen som drev igenom den används teorin neoliberalism som ramverk för att tolka och förklara resultatet. För att få en fördjupad förståelse kring planprogram fokuserar studien också på hur tre svenska kommuner använder sig av verktyget i planeringen som en länk mellan översiktsplanering och detaljplanering. Genom att betrakta hur kommunerna använder sig av verktyget kan bland annat särskilda planeringsfrågor åskådliggöras och visa på att planprogram kan vara användningsbara och vad framtida planprogram kan ha för inriktningar. Studien presenterar även aspekter av vad ett bra respektive mindre bra planprogram utifrån bland annat vilka brister som gick att finna i kommunernas planprogram och framtagandet av de. Den springande punkten i denna studie handlar om huruvida avskaffandet av det generella kravet på planprogram var en bra reform eller ej. I slutsatsen på detta ämne ses reformen vara bra men att kommunerna behöver bli bättre på att upprätta planprogram. Detta kan ske genom att exempelvis Boverket upprättar en handbok inriktad på planprogram för att stävja de brister i planprogrammen som studien men även Boverket själva presenterar. I slutet lyfts även möjligheter till vidare forskning med flera ämnen och forskningsfrågor rör planprogrammets historia, samtid och framtid.

Att finna platsen - en kvalitativt studie med barn i fokus, i samarbete med planprogrammet Odlaren i Eskilstuna, är ett examensarbete inom informationsdesign och rumslig gestaltning. Studiens syfte har varit att undersöka hur en plats kan gestaltas med barnens önskemål och behov i fokus, samt hur platsen kan informera och kommunicera med barnen om hur den ska användas. Fokus ligger också på att undersöka hur navigering kan formges för att bli läsbart och läsligt för användarna. Det metodiska arbetet har innefattat observationer/platsanalyser, dialogmöten med barn och workshops samt semistrukturerade intervjuer. Urvalet av metoder genomfördes för att skapa en uppfattning om användarnas önskemål och behov, undersöka vad användarna ansåg bör finnas i de olika zonerna. Kunskap från relevanta yrkeskunniga personer finns också kopplat till studien. Studien har baserats på insamlad empiri och data, sammankopplad med teori har den resulterat i gestaltningsförslaget. Syftet med förslaget är att visa hur en lekplats med olika zoner för olika definierade aktiviteter kan utformas. Barnens åsikter och önskemål har gjort avtryck på navigationssystemet och platsens utformning i sig. I studien har barnen har varit delaktiga i utformningen av en framtida lekmiljö utomhus, här ska vikten av att påverka inte underskattas. Användarnas röster inkluderas i samhällets demokratiska process samtidigt som de bidrar till tillgängligheten men även till förbättrad hälsa och andra önskvärda sociala parametrar, precis som sällskaplighet och en känsla av bidrag och möjlighet till inflytande i utvecklingen. Men givetvis också den frihet och trygghet som en god lekmiljö ger både barn och föräldrar och andra.