Bakgrund: Covid-19 är en sjukdom som påverkat samhället i över 3 år. Sjukdomen kan medföra långvariga konsekvenser såsom hjärntrötthet. Hjärntrötthet påverkar individen genom att individen kan känna energilöshet och påverkar utförandet av aktiviteter. Aktiviteterna kan kategoriseras utifrån lekaktiviteter, rekreativa aktiviteter, arbetsaktiviteter och skötsel-aktiviteter. Individen behöver en god fördelning och balans mellan dessa kategorier för att uppleva hälsa och välbefinnande. Hälsa och välbefinnande uppnås då individen har ett gott aktivitetsmönster som leder till en god aktivitetsbalans. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva upplevd påverkan i aktivitetsmönstret hos individer med uttalad hjärntrötthet till följd av Covid-19. Metod: En kvantitativ enkätstudie genomfördes med 45 deltagare som rekryterades genom bekvämlighetsurval via sociala medier (Facebook). Enkäten berörde deltagarnas aktivitetsmönster och aktivitetsbalans. Data analyserades med deskriptiv- och statistisk analys i ett statistiskt dataprogram.  Resultat: Resultatet redovisades utifrån 41 deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna. Förändring i aktivitetsmönstret hos deltagarna identifierades där rekreativa aktiviteter ökade och lekaktiviteter samt skötselaktiviteter minskade.  Slutsats: De flesta deltagare upplevd en förändring i aktivitetsmönstret. Deltagarna var inte tillfredsställda med sitt aktivitetsmönster och ansåg sig inte uppleva aktivitetsbalans

Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva arbetsterapeutisk rehabilitering för vuxna med postcovid. För att besvara syftet undersöktes när i rehabiliteringsprocessen arbetsterapeuten blev involverad, vilken arbetsterapeutisk rehabilitering som utfördes vid postcovid samt effekten av den arbetsterapeutiska rehabiliteringen. Den metod som legat till grund för denna litteraturöversikt var analys av kvantitativ samt kvalitativ forskning. Tio artiklar valdes ut för att ingå i litteraturöversikten. Resultatet visade att tre av artiklarna presenterade att arbetsterapeuten blev involverad i rehabiliteringsprocessen i ett tidigt skede. Samtliga artiklar visade på att den arbetsterapeutiska rehabiliteringen innefattade utbildning för att hantera postcovid och dess symptom samt att tillhandahålla personerna strategier för att minska deras upplevelse av fatigue, förbättra deras energihantering och sömnhygien i syfte att underlätta vardagen med postcovid. Effekten av den arbetsterapeutiska rehabiliteringen presenterades i tre artiklar som visade på positiv effekt gällande vuxna med postcovid kopplat till symptombild, förmåga att utföra aktiviteter i dagliga livet samt hantering av tillståndet. Författarnas slutsatser utifrån det analyserade materialet är att arbetsterapi kan vara en värdefull del i rehabiliteringen vid postcovid, men att det saknas artiklar med högt bevisvärde och att det finns behov av vidare forskning som undersöker arbetsterapeutisk rehabilitering för vuxna med postcovid. / The aim of the literature review was to describe occupational therapy rehabilitation for adults with postcovid. When the occupational therapist became involved in the rehabilitation process, what kind of rehabilitation that was used and what effect the rehabilitation had was analyzed in order to answer the aim of the review. The method that was used for this literature review was analysis of quantitative and qualitative research. Ten articles were selected to be included in the literature review. The result showed that three articles presented that the occupational therapist became involved in the rehabilitation process at an early stage. All articles showed that occupational therapy rehabilitation included education to manage postcovid and its symptoms and to provide individuals with strategies to reduce their experience of fatigue, improve their energy management and sleep hygiene in order to facilitate everyday life with postcovid. The effect of occupational therapy rehabilitation was presented in three articles that showed a positive effect regarding adults with postcovid and their symptoms, ability to perform activities in daily life and management of the condition. The authors conclusions based on the analyzed material is that occupational therapy can be a valuable part in the rehabilitation of postcovid, but that there is a lack of articles with a high level of evidence and that there is a need for further research that examines occupational therapy rehabilitation for adults with postcovid.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbetsterapeutiska interventioner för hjärntrötthet hos personer med postcovid.  Metod: En kvalitativ design valdes för att besvara studiens syfte. Urvalet skedde genom snöbollsurval och målinriktad provtagning med förutbestämda kriterier. Totalt sex yrkesverksamma arbetsterapeuter deltog i studien. Insamling av data skedde genom semistrukturerade intervjuer med stöd av intervjuguide. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analyserad data resulterade i tre huvudkategorier med respektive underkategorier. Huvudkategorierna bestod av; “Psykoedukativa interventioner” som beskrev interventioner i form av information om postcovid, hjärntrötthet samt aktivitetsbalans och meningsfullaaktiviteter. “Hitta energibesparande strategier i vardagen” som beskrev kognitiva strategier, anpassningar av miljö och aktivitet samt interventioner riktade mot återhämtning. Den sista kategorin var “Interventioner för yttre socialt stöd” och beskrev interventioner som riktade sig mot arbete och sjukskrivning, samt mot närstående och stöd från personer med samma tillstånd. Slutsats: Arbetsterapeutiska interventioner för hjärntrötthet vid postcovid kan delas in i tre huvudsakliga kategorier som beskriver olika typer av interventioner som alla uppfyller olika syften. Dessa interventioner återfinns hos andra patientgrupper med hjärntrötthet men anpassas ofta för patienter med postcovid. Studiens resultat jämfört med litteratur visar att arbetsterapeuter besitter stor kompetens för rehabilitering av denna patientgrupp iochmed deras personcentrerade förhållningssätt samt kunskaper om aktivitetsbalans och vardagsergonomi. Arbetsterapeutiska interventioner bör därför prioriteras i rehabilitering av denna patientgrupp. Större studier behövs för att vidare stödja detta, samt se över effekten av arbetsterapeutiska interventioner för hjärntrötthet vid postcovid. / Purpose: The purpose of this study was to describe occupational therapists’ experiences of occupational therapy interventions aimed at mental fatigue for people with postcovid. Method: A qualitative design method was used to answer the purpose of this study. Sampling was done through snowball sampling and purposive sampling with predetermined criteria. A total of six occupational therapists participated in the study. Collection of data was done through semistructured interviews with support from a premade interview guide. All interviews were recorded and transcribed to then be analyzed by qualitative content analysis. Results: Analyzed data resulted in three main categories with respective subcategories. The main categories are: “Psychoeducational interventions ” that described interventions in the form of information regarding postcovid, mental fatigue and also activity balance and meaningful activities. “Finding strategies for energy conservation in everyday life” that described cognitive strategies, adaptations of environment and occupations and also interventions aimed at rest. The last category was “Interventions for external social support” which described interventions aimed at work and sick leave, and also family and support from people with the same condition.                           Conclusion: Occupational interventions for mental fatigue in people with postcovid can be separated into three main categories that describe different forms of interventions that all fulfill different purposes. These interventions can also be found in other patient groups that experience mental fatigue but are often adapted for patients with postcovid. The result of the study compared to the literature shows that occupational therapists possess great competence for rehabilitation of this patient group through their person-centered approach and knowledge about activity balance and ergonomics. Occupational therapy interventions should therefore be prioritized in the rehabilitation of this patient group. Larger studies are needed to further support this, and to study the effect of occupational therapy interventions aimed at mental fatigue forpeople with postcovid.

Bakgrund: Covid-19 bröt ut i slutet av 2019, och är en virusinfektion varav luftvägssymtom är det mest förekommande. Av alla som insjuknar finns det en del som inte återhämtar sig, utan är fortsatt påverkade. Detta kallas för postcovid och vanliga symtom är dyspné, hjärntrötthet, ansträngningsutlöst försämring och kognitiv funktionsnedsättning.    Syfte: Att beskriva postcovidpatienters upplevelser av fysisk aktivitet, i samband med upprättad kontakt med en postcovidmottagning.   Metod: En kvalitativ intervjustudie med sammanlagt sju informanter. Datainsamling genom en semistrukturerad intervjuguide och innehållsanalys gjord med en induktiv ansats.   Resultat: I resultatet presenterades olika aspekter som visats ha en påverkan på hur postcovidpatienter upplever fysisk aktivitet. De aspekter som påverkar upplevelsen av fysisk aktivitet inkluderar intensiteten i symtom, synen på rehabiliteringen och vårdens bemötande, en psykosocial aspekt som lett till arbete med acceptans kring den nya tillvaron och en förståelse för aktivitetsbegränsningar samt upprättande av strategier för hantering av vardagen.    Konklusion: Fysisk aktivitet har varit en vital del i rehabiliteringen, även om det förelåg risk för ansträngningsutlöst försämring. Förståelse för sitt tillstånd och sina begränsningar, har lett till strategier och anpassningar i vardagen för att klara av de krav som ställs. Fysisk aktivitet har varit lika nödvändigt för det psykiska som det fysiska välmåendet.

No description available.

Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa kunskapsläget av arbetsterapeutiska interventioner för vuxna med postcovid.  Metod: En systematisk sökning utfördes i databaserna CINAHL, Scopus, Swepub, APA Psycinfo, Science Citation Index Expanded, Pubmed och Google Scholar. Efter analys av kvalitativa, kvantitativa och mixade metodartiklar selekterades elva artiklar som överensstämde med litteraturöversiktens syfte.  Resultat: I analysen framkom att interventionerna fokuserar på hanteringen av trötthet och fatigue. Tre kategorier identifierades: Interventioner med ett individanpassat tillvägagångssätt för hantering av trötthet och fatigue som omfattades av kartläggning, utbildning och strategier. Gruppanpassade interventioner som riktas mot rehabiliteringsprogram för energihantering och socialt stöd i grupp. Arbetsmiljöinterventioner och återgång till arbete med interventioner som aktivitetsprofil och rehabiliteringsprogram.  Konklusion: Arbetsterapeutiska interventioner utgör en central del av rehabiliteringen för patienter med postcovid. Genom att ge patienten anpassade verktyg främjas självinsikt, vilket leder till ökad livskvalitet. Det finns ett stort behov för fortsatt forskning inom området för att stärka kunskap och evidensläget. / The aim: The aim of this literature review was to compile the state of knowledge of the occupational therapy interventions for adults with post-covid. Method: A systematic search was performed in the databases CINAHL, Scopus, Swepub, APA Psycinfo, Science Citation Index Expanded, Pubmed and Google Scholar. After the analysis of qualitative, quantitative and mixed method articles, eleven articles were selected that align to the purpose of the literature review. Results: The analysis showed that the interventions focus were on the management of weariness and fatigue. Three categories were identified: Interventions with an individualized approach to manage fatigue and weariness that included mapping, education and strategies. Group-adapted interventions were directed toward rehabilitation programs for energy management and social support in groups. Workplace environment interventions and return to work with interventions such as activity profile and rehabilitation programs. Conclusion: Occupational therapy interventions are a central part of rehabilitation for patients with post-covid. By providing the patient with adapted tools, self-awareness is promoted and leads to increased quality of life. There is a great need for continued research in the field to strengthen knowledge and the state of evidence.

Post-exertional malaise (PEM) är ett av de symtom som kännetecknar postcovid (PCC). PEM avser försämring av symtom efter fysisk eller mental ansträngning och därför rekommenderas det i nuläget att vara försiktig med fysisk ansträngning. Regelbunden måttlig motion stärker i allmänhet immunförsvaret och minskar risken för akut -och kronisk sjukdom och det är därför viktigt att bedöma vilken typ och intensitet av träning PEM-patienter kan tolerera.  Syftet med detta projekt är att belysa immunsvaret vid akut träning hos postcovid och kontrollpatienter. Mononukleära celler i perifert blod (PBMC) från individer med post-Covid-tillstånd och från friska individer skördades före, efter och 48 timmar efter en akut omgång av styrketräning (ST), högintensiv intervallträning (HIIT) eller måttlig intensitetskontinuerlig träning (MICT). Proverna analyserades med flödescytometri för att bestämma den relativa frekvensen av olika lymfocytpopulationer och subpopulationer. Resultatet analyserades i FlowJo och R med oberoende t-test, linjär mixad modell och post-hoc analys. Resultaten visade en likhet mellan grupperna vid vila för alla populationer utom CD56+-populationen vid MICT och ST. Ingen modulering av immunsvaret efter träning observerades på gruppnivå, med liknande uttryck för alla populationer utom CD3+/- i MICT, där PCC-gruppen uppvisade minskad respons. Förändringen i CD3-populationerna kan förklaras av trenden med en minskad CD56+-population och/eller en lägre relativ intensitet beräknad utifrån den maximala arbetsbelastningen för PCC via MICT. Dessutom observerades ingen skillnad i immuncellsfördelning mellan grupperna vid 48-timmarstidpunkten. Dessa fynd visar inga tecken på ett förvärrat immunsvar mot träning i PCC-populationen. Den minskade reaktionsförmågan hos vissa populationer kräver dock ytterligare undersökning för att avgöra om den är inneboende i PCC eller resultatet av en lägre relativ träningsintensitet. / Post-exertional malaise (PEM) is one of the symptoms characterizing post-COVID condition (PCC). PEM refers to the worsening of symptoms following physical or mental exertion. Therefore, patients with PCC are currently recommended to be cautious about physical exertion. However, regular moderate exercise generally enhances the function of the immune system and reduces the risk of illness and chronic diseases, to avoid unnecessary deterioration of the patient's physical condition, we here aim to investigate what type and intensity of exercise PEM patients might tolerate.  The current project aims to elucidate the immune response to acute exercise in post-covid and control patients. Peripheral blood mononuclear cells (PBMCs) from individuals with Post-Covid Condition and from healthy individuals were harvested pre-, immediately post, and 48 hours after an acute bout of strength training (ST), high-intensity interval training (HIIT) and moderate-intensity continuous training (MICT). The samples were analyzed with flow cytometry, to determine the relative frequency of different lymphocyte populations and subpopulations. The result was analyzed in FlowJo and R with an independent t-test, linear mixed models, and post-hoc analysis. The results showed a similarity between the groups at baseline for all populations except the CD56+ population at MICT and ST. No modulation of the immune response after exercise was observed at group level, with similar expression for all populations except CD3+/- in MICT, where the PCC group showed reduced responsiveness. The change in the CD3 populations could be explained by the trend of a decreased CD56+ population and/or a lower relative intensity calculated from the maximal workload for PCC at MICT. In addition, no difference in immune cell distribution was observed between the groups at the 48-hour timepoint. These findings show no indication of an exacerbated immune response to exercise in the PCC population. However, the reduced responsiveness of some populations requires further investigation to determine whether it is inherent to the PCC or the result of a lower relative exercise intensity.