Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor arbetar med postoperativ behandling av smärta för att undvika komplikationer som annars kan uppstå. För att bedöma och lindra smärta postoperativt krävs kunskap om smärta och hur den påverkar patienten samt förmåga att kommunicera och tolka patientens tecken och smärtuttryck. Trots hjälpmedel är detta inte alltid enkelt och efter bedömningen ska sedan smärtlindring av patienten ske på ett ansvarsfullt sätt.   Motiv: Forskning kring intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att bedöma och lindra postoperativ smärta efter hjärtkirurgi är begränsad.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att bedöma och lindra smärta hos väckta och extuberade patienter efter hjärtkirurgi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor har genomförts. Nio intensivvårdssjuksköterskor i Sverige inkluderades och intervjuades under hösten 2020. Intervjuerna spelades in för att senare transkriberas. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i två kategorier; Uppmärksamma och värdera smärta och Kunna behandla och hantera smärta. Kategorierna delas upp ytterligare i fem underkategorier. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna anser att det mestadels går bra att bedöma och lindra postoperativ smärta. Det finns försvårande omständigheter och situationer där förbättringspotential finns. Målet med smärtlindring är att minska lidande och öka bekvämligheten för patienten, samt att minska risken för komplikationer. Mer forskning krävs inom området sjuksköterskors erfarenhet och upplevelse av postoperativ smärta och smärtbedömning av det, inriktat på olika aspekter.

Postoperativ smärta är en personlig och subjektiv upplevelse som påverkas avmånga olika faktorer. Trots att det har forskats mycket om postoperativa smärtoroch smärtbehandlingar plågas fortfarande ett stort antal patienter av smärtor efterett kirurgiskt ingrepp. Syfte med detta arbete är att beskriva patienternas upplevelserav den postoperativa smärtan och smärtbehandlingen genom att belysa faktorernasom påverkar dessa upplevelser, och hur de upplever smärtbehandlingen.Metoden är en systematisk litteraturstudie som bygger på Goodmans sju steg därkvantitativa och kvalitativa artiklar används. Resultatet är baserat på 11 artiklarsom visar att patienternas upplevelse av postoperativ smärta påverkas av sömnstörning,dagliga aktiviteter, typ av ingrepp, ålder, genus, information, erfarenheter,förväntningar av postoperativ smärta, ångest, depression och sjuksköterskansattityder. När det gäller patienternas upplevelse av smärtbehandlingen visar resultatetatt patienterna vill ha kontroll över sin behandling, tillfredställelse medsmärthanteringen är hög och behandlingen upplevs olika beroende på vilkensmärtbehandling som ges. De flesta faktorerna som är angivna i resultatet kanpåverkas med hjälp av tydlig information och sjuksköterskans bemötande. / Postoperative pain is a personal and subjective experience influenced by manydifferent factors. Although it has been researched a lot about post-operative painand pain treatments a large number of patients still suffer of the pain after a surgicalprocedure. Aim of this study is to describe patients' experiences of postoperativepain and pain treatment by highlighting the factors that affect these experiencesand how they experience pain treatment. The method is a systematic literaturereview based on Goodman’s seven steps, where qualitative and quantitativearticles have been used. The result is based on 11 articles which showed that patients'experience of postoperative pain is influenced by sleep disruption, dailyactivities, type of surgery, age, gender, information, experiences, expectations ofpostoperative pain, anxiety, depression and the nurse attitudes. In terms of patients´ experience of pain treatment outcome shows that the patients wanted tohave control over their treatment, satisfaction with pain management is high andexperiences of the pain management was different depending on the method ofpain treatment. Most factors mentioned in the results may be affected by clearinformation and the nurse's response.

Hansson, M. Aj, jag har ont. En litteraturstudie om sjuksköterskans bedömning av patientens postoperativa smärta.Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2005.Flertalet studier visar att sjuksköterskan underskattar patientens smärta, postoperativt. Flertalet av patienterna upplever medel, svår till outhärdligsmärta efter operation. En bra bedömning ligger till grund för en adekvat smärtlindring. Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskan går tillväga i sin bedömning och om patienten upplevde sig bli adekvat smärtlindrad. Frågeställningarna var: Hur bedömer sjuksköterskor postoperativa vuxna patienters smärta?, Är bedömningen adekvat till patientens smärta?, Finns det skillnader mellan sjuksköterskors bedömning? Metod: Litteraturstudien bygger på fem kvalitativa, två kvantitativa och två kombinerade kvalitativ/kvantitativa studier. Studierna granskades med hjälp av Polit et al (2001) granskningsmall. Resultat: Det framkom olika kategorier som sjuksköterskan använde sig av vid bedömningen av smärta. Det visade sig att sjuksköterskan underskattar oftast patientens smärta och att det inte fanns någon utmärkande skillnad mellan novis eller expert sjuksköterska. Det framkom att patientens smärta är underskattad trots de olika bedömningsmomenten som utföres av sjuksköterskan.Nyckelord: smärta, bedömning, omvårdnad, postoperativ och postoperativsmärta. / Hansson, M Ouch, I am in pain. A literature review about the nurse´s assessment of patients postoperative pain. Degree Project, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2005.Several studies show that the nurses´ underestimate patients pain postoperatively. Many patients experience medium to unbearable pain after surgery. A good assessment is essential for adequate pain relief. Purpose of this studie was to investigate the nurses´ pain assessment and if patients experienced adequate pain relief. Questions were: How do nurses´ assess adult patients postoperative pain?, Is the assessment adequate to the patients´ pain?, Are there any differences between the nurses´ assessment? Method: The literature review is based upon five qualitative, two quantitative and two combined qualitative/quantitative studies. The studies were reviewed with help from Polit et al (2001) reviewtemplate. Results: Different categories emerged that the nurses´ used at the pain assessment. It appeard in the results that the nurse underestimated patients pain postoperatively and that there was no difference between novice or expert nurses´. Patients pain is underestimated despite the different ways that nurses assess pain.Keywords: pain, assessment, nursing, postoperative and postoperative pain.

Kejsarsnitt är en vanlig förekommande operation som görs dygnet runt, både planerat och akut beroende på orsak. Antalet förlossningar som sker via kejsarsnitt ökar och detta ökar kraven på en effektiv vård. Operationen är förenad med smärta postoperativt som kan vara svår att behandla, vilket leder till att de som genomgått ett kejsarsnitt ofta lider av svår smärta. Detta har en negativ påverkan på patienten, närstående och dess nyfödda bebis då brister i omsorgen kan ses. Forskning visar på att postoperativ smärta ökar risken för sjukdomar, kronisk smärta, förlängning av vårdtider och de ekonomiska utgifterna i välfärden. Anestesisjuksköterskan har ett patientnära arbete i det perioperativa vårdförloppet, där en stor del av ansvaret handlar om att förebygga och behandla smärta för att förhindra lidande hos patienten. Examensarbetets syfte var att utforska patienters upplevelse av postoperativ smärta efter kejsarsnitt samt faktorer som påverkar upplevelsen. Det gjordes en integrativ litteraturöversikt med nio artiklar och analys utifrån Whittemore och Knafls metod. Resultatet presenterades genom två huvudkategorier, faktorer som påverkar smärtupplevelsen och smärtupplevelse med tre respektive två underkategorier. Resultatet visade att det finns flera faktorer i det perioperativa vårdförloppet som kan påverka smärtan, att det finns förväntningar hos patienterna kopplade till postoperativ smärta samt att en otillräcklig smärtlindring och svår postoperativ smärta upplevdes av patienterna. Slutsatser som drogs var att en medvetenhet hos anestesisjuksköterskan kring faktorerna som kan påverka den postoperativa smärtan är central i vårdandet och för att bedriva en jämlik vård. En underbehandlad postoperativ smärta kan leda till flera olika konsekvenser för både patienterna och vården. Det kan orsaka ett onödigt lidande och skapa ökade kostnader i samhället.

Överrapportering innebär överföring av viktig patientinformation och anestesisjuksköterskan ansvarar för den postoperativa överrapporteringen. Det är en riskfylld fas där tydlig kommunikation är nödvändig. Det finns standardiserade modeller för kommunikation som kan minimera brus mellan sändare och mottagare vilket ökar patientsäkerheten och minskar risken för vårdskada. Under den postoperativa överrapporteringen ska anestesisjuksköterskan ha ett vårdande förhållningssätt genom att vaka över patienten och samtidigt överlämna ansvaret för hens psykiska och fysiska säkerhet. Syftet var att belysa hur en standardiserad överrapportering påverkar postoperativ överrapportering. För att besvara syftet valdes en systematisk litteraturöversikt med integrativ design och 18 artiklar inkluderades efter sökningar i CINAHL, PubMed och Scopus. Det framkom tre huvudteman; tydlig information, förändrad arbetssituation och samverkan i team. Genom att standardisera postoperativ överrapportering kan en förbättrad informationsöverföring uppnås samt minska bristande kommunikation. Tidsåtgången efter standardisering varierade och upplevelsen av tidspress och effektivisering kan minska respektive öka. Antal distraktioner i samband med överrapportering kan påverkas och ett signifikant förbättrat teamarbete uppnåddes. Standardiserad postoperativ överrapportering kan generera en ökad tillfredsställelse hos olika professioner. Att använda standardiserade överrapporteringsmodeller som exempelvis SBAR kan ge en kvalitativ och patientsäker informationsöverföring samt förbättrad arbetsmiljö genom minskade distraktioner och tidspress. Teamet kan förbättras genom att ta vara på olika professioners kompetens som tillsammans skapar en bred expertis. Genom att standardisera postoperativ överrapportering ges anestesisjuksköterskan möjligheten till att utföra vårdande handlingar och bedriva patientsäker vård trots hälso- och sjukvårdens ekonomiska effektiviseringar.

<p>Succinylcolin är ett icke-depolariserande muskelrelaxantia som används inom anestesisjukvård. En vanlig biverkning är postoperativ myalgi. Varför smärtan uppstår är inte helt klarlagd. Under många år har forskare runt om i världen försökt komma till rätta med problemet utan att helt lyckas.Olika läkemedel och strategier har prövats. En av de viktigaste uppgifter en sjuksköterska har är att förebygga och lindra lidande. Som anestesisjuksköterska finns det möjlighet att påverka den vård som ordineras. Syftet med studien var att undersöka vilka metoder som kan förebygga postoperativ myalgi orsakad av succinylcolin. En litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visade att parecoxib preoperativt samt premedicinering med diklofenakplåster gav det bästa resultatet när det gäller reducerande av myalgi. Med hjälp av dessa så vanliga läkemedel kan onödigt lidande förebyggas och samhällsekonomiska resurser sparas.</p><p> </p>

<p>Vid operation av primär total höftplastik finns det olika metoder för postoperativ smärtlindring. En tidigare genomförd studie på ett mellansvenskt sjukhus (nedan kallad ”höftprojektet”) visade att ”Local infiltration analgesia” (LIA) initialt minskade postoperativ smärta, underlättade mobilisering samt förkortade vårdtiden, jämfört med spinalt morfin. I denna studie genomfördes en långtidsuppföljning av höftprojektet med mätningar efter 6 respektive 12 veckor. Studiegruppen hade fått LIA vid operationsslutet och kontrollgruppen spinalt morfin. Båda grupperna hade en spinal bedövning under operationen. Denna långtidsuppföljning genomfördes med hjälp av journalgranskning och hade en deskriptiv och jämförande design med en kvantitativ ansats. Studiegruppen bestod av 40 patienter och kontrollgruppen 11 patienter. Studerade variabler var smärta mätt genom Visuell Analog Skala (VAS), behov av analgetika och mobilisering. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de båda grupperna när det gäller mobilisering under ett längre perspektiv. Det fanns dock en signifikant skillnad när det gäller smärta efter 3 månader, då studiegruppen uppgav en lägre grad av smärta än kontrollgruppen.</p> / <p>There are several methods for postoperative pain treatment after primary total hip replacement. It was shown in a earlier study at a Swedish hospital (below named as "the hip project") that "Local infiltration analgesia" (LIA) decreased pain, facilitated early postoperative mobility and earlier discharge from the hospital, compared with spinally administered morphine. Present study is a long term follow up of the hip project with two measures at 6 and 12 weeks. The study group was given LIA towards the end of the operation while the control group were given spinal morphine at the induction. Both groups had spinal analgesia during the surgery. The long term follow up was conducted by a comparative design and the data was collected from the patient’s charts and files. The variables were pain measured by Visual Analogous Scale (VAS), need of pain relieves and general mobility. The study group contained of 40 patients and the control group of 11. The result relived no significant differences between the two groups regarding long term mobility. There was, however, a significant difference in pain after 12 weeks; the study group had less pain that the control group.</p><p> </p><p> </p>

Succinylcolin är ett icke-depolariserande muskelrelaxantia som används inom anestesisjukvård. En vanlig biverkning är postoperativ myalgi. Varför smärtan uppstår är inte helt klarlagd. Under många år har forskare runt om i världen försökt komma till rätta med problemet utan att helt lyckas.Olika läkemedel och strategier har prövats. En av de viktigaste uppgifter en sjuksköterska har är att förebygga och lindra lidande. Som anestesisjuksköterska finns det möjlighet att påverka den vård som ordineras. Syftet med studien var att undersöka vilka metoder som kan förebygga postoperativ myalgi orsakad av succinylcolin. En litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visade att parecoxib preoperativt samt premedicinering med diklofenakplåster gav det bästa resultatet när det gäller reducerande av myalgi. Med hjälp av dessa så vanliga läkemedel kan onödigt lidande förebyggas och samhällsekonomiska resurser sparas.

Vid operation av primär total höftplastik finns det olika metoder för postoperativ smärtlindring. En tidigare genomförd studie på ett mellansvenskt sjukhus (nedan kallad ”höftprojektet”) visade att ”Local infiltration analgesia” (LIA) initialt minskade postoperativ smärta, underlättade mobilisering samt förkortade vårdtiden, jämfört med spinalt morfin. I denna studie genomfördes en långtidsuppföljning av höftprojektet med mätningar efter 6 respektive 12 veckor. Studiegruppen hade fått LIA vid operationsslutet och kontrollgruppen spinalt morfin. Båda grupperna hade en spinal bedövning under operationen. Denna långtidsuppföljning genomfördes med hjälp av journalgranskning och hade en deskriptiv och jämförande design med en kvantitativ ansats. Studiegruppen bestod av 40 patienter och kontrollgruppen 11 patienter. Studerade variabler var smärta mätt genom Visuell Analog Skala (VAS), behov av analgetika och mobilisering. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de båda grupperna när det gäller mobilisering under ett längre perspektiv. Det fanns dock en signifikant skillnad när det gäller smärta efter 3 månader, då studiegruppen uppgav en lägre grad av smärta än kontrollgruppen. / There are several methods for postoperative pain treatment after primary total hip replacement. It was shown in a earlier study at a Swedish hospital (below named as "the hip project") that "Local infiltration analgesia" (LIA) decreased pain, facilitated early postoperative mobility and earlier discharge from the hospital, compared with spinally administered morphine. Present study is a long term follow up of the hip project with two measures at 6 and 12 weeks. The study group was given LIA towards the end of the operation while the control group were given spinal morphine at the induction. Both groups had spinal analgesia during the surgery. The long term follow up was conducted by a comparative design and the data was collected from the patient’s charts and files. The variables were pain measured by Visual Analogous Scale (VAS), need of pain relieves and general mobility. The study group contained of 40 patients and the control group of 11. The result relived no significant differences between the two groups regarding long term mobility. There was, however, a significant difference in pain after 12 weeks; the study group had less pain that the control group.

Bakgrund: Smärta är en subjektiv känsla där varje individ lär sig betydelsen av ordet genom egna erfarenheter. Smärta är något nästan alla upplever efter ett kirurgiskt ingrepp och där otillräcklig smärtlindring i den akuta fasen kan leda till svåra komplikationer vilket skapar lidande för patienten samt stora samhällsekonomiska kostnader. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av postoperativ smärtbehandling. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design av 11 kvalitativa originalartiklar från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO vars innehåll analyserades i fem steg. Resultat: Patienter var överlag tillfredsställda trots smärta. Det fanns delade åsikter om nyttan av NRS (numerisk skala). Patienter hade en rad föreställningar om läkemedel som ledde dem till att undvika analgetika. Information ansågs vara huvudsakligen hjälpsamt, framför allt skriftlig, dock upplevde patienter att informationen var bristfällig. Attityd, tillit och kommunikation spelade en viktig roll för relationen mellan personal och patient. Patienter som genomgått dagkirurgi och behandlade sin smärta ensamma i hemmet med mycket begränsad kontakt med vårdpersonal, upplevde svårigheter att ta beslut och följa sin smärtbehandlingsplan. Patienter uppskattade att bli inkluderade och delaktiga i sin vård, även om det kunde upplevas som en börda, och tog många egna initiativ och egna strategier under sin behandling, ofta för att slippa använda analgetika. Tidigare erfarenheter var också något som ofta hjälpte patienter i deras smärtbehandling. Slutsats: Patienter var ofta nöjda med sin smärtbehandling trots att de fortfarande upplevde smärta, viktigast för att uppnå detta var en känsla av trygghet. Viktiga faktorer för detta var utförlig skriftlig och upprepad information om smärta, smärtbehandling och analgetika samt ett gott, professionellt, inkluderande och individanpassat bemötande från vårdpersonalen. Brister inom dessa områden ledde till oro och rädsla för det okända, vilket försvårade smärtupplevelsen. Patienter upplevde sällan fullgod smärtlindring. / Background: Pain is a subjective feeling where each individual learns the meaning of the word through their own experiences. Pain is something almost everyone experiences after a surgical procedure and where insufficient pain relief in the acute phase can lead to severe complications, which creates suffering for the patient and large socio-economic costs. Aim: To describe patients' experience of postoperative pain management. Method: Literature review with descriptive design of 11 qualitative original articles from the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO whose contents were analyzed in five steps. Result: Patients were generally satisfied despite pain. There were different opinions about the benefits of the NRS (numeric rating scale). Patients had a number of conceptions about drugs that led them to avoid analgesics. Information was considered to be mainly helpful, especially written, however patients felt that the information was deficient. Attitude, trust and communication played an important role in the relationship between staff and patient. Patients who underwent day surgery and treated their pain alone in the home with very limited contact with health care professionals experienced difficulties in making decisions and following their pain management plan. Patients appreciated being included and involved in their care, although it could be perceived as a burden, and took many own initiatives and strategies during their treatment, often to avoid using analgesics. Previous experience was also something that often helped patients in their pain management. Conclusion: Patients were often satisfied with their pain management even though they were still experiencing pain, most important to achieve this was a peace of mind. Important factors for this were detailed written and repeated information about pain, pain treatment and analgesics as well as a good, professional, inclusive and individualized response from the care staff. Deficiencies in these areas led to worrying and fear of the unknown, which made the pain experience more difficult. Patients rarely experienced adequate pain relief.