Genom ramverk i en bearbetning av Papaneks funktionskomplex och Ingolds slöjdande som brevväxling undersöker den här studien hur man kan arbeta både kreativt undersökande och miljömässigt hållbart i slöjdundervisningen, genom att ställa frågorna hur fungerar Papaneks funktionskomplex för slöjdande i materialkombinationer, och vilka konsekvenser har arbetet med materialkombinationer för ett möjligt lärande. Resultatet indikerar att funktionskomplexet bidrar till ett hållbarhetsfokus i slöjdande och främjar kreativitet, men motivation inför materialen och tekniken spelar stor roll. Funktionskomplexet bidrar också till en reflektion kring estetik. Under arbetet identifierades både positiva och negativa konsekvenser för ett möjligt lärande. Om elever fritt får söka inspiration till produkter riskerar idéerna att bli för komplicerade, vilket kan leda till svåra handledningssituationer. Att hitta en lösning i materialen eller tekniken kan främja kreativiteten och utveckla en förmåga att uppfatta estetiska kvaliteter, medan utgångspunkt i livscykelslut kan träna förmågan att tänka abstrakt. Arbete i ovanliga material och tekniker kan frustrera och leda elever att ge upp; eller att lyckas förhandla sig vidare med materialen och stärkas i sin tilltro till sin förmåga att lösa problem. Tempot kan växla mellan (sviktande) entusiasm och ett meditationsliknande lugn. Bägge dessa motpoler kan ha konsekvenser för viljan att experimentera i material och för hur lång tid arbetet kan väntas ta. Att reflektera över produktens miljömässiga hållbarhet innebar ett faktasamlande som kan leda till insikter och en lust att förändra; eller en ovilja att skapa någonting alls.