I denna uppsats ska jag titta på tre argument mot doping. Syftet med detta är att undersöka dels om de är hållbara och dels om de kan rättfärdiga nuvarande dopingförbud. Argumenten mot doping kan delas in i åtminstone tre kategorier. Jag kommer att undersöka ett argument från vardera kategori. Först ämnar jag ge en så korrekt presentation av argumenten, ett i taget, som jag kan. Sedan kommer jag att presentera en analys av dem var för sig. Avslutningsvis ska jag ge en sammanfattande analys av alla tre argument, där jag jämför dem med varandra och söker komma fram till vilket som är mest hållbart, och vilket som bäst kan rättfärdiga det nuvarande dopingförbudet[3]. Mitt underlag kommer att vara tre artiklar, i vilka tre olika argument från de tre olika kategorierna presenteras. Så det är dessa artiklars versioner av argumenten jag kommer att arbeta med. De tre kategorierna av motargument är 1. integritetsargument-doping är onaturligt, omänskligt eller skadar idrottens syfte, 2. hälsoargument-doing är ohälsosamt och 3. rättviseargument-doping är orättvist. Det har i den filosofiska dopingdebatten presenterats flera olika slags integritets, hälso och rättviseargument. De artikelförfattare vars argument jag presenterar och analyserar i det här arbetet tycker sig alla ha bidragit med en ny och unik infallsvinkel på respektive argument. I föreliggande uppsats kommer jag att visa att integritetsargumentet (presenterat av John William Devine) inte håller på grund av att slutsatsen inte följer av premisserna. Jag kommer att visa att rättviseargumentet (presenterat av Corlett m.fl.) inte heller är hållbart, med anledning av att det får konsekvenser som är absurda. Vidare kommer jag att visa att hälsoargumentet (presenterat av Eric Shwang) kan vara sårbart vad gäller den empiriska delen av argumentet, d.v.s. om den empiriska verkligheten är beskaffad på ett visst sätt så faller detta argument. Att verkligheten också är beskaffad på ett sätt som gör att Shwangs argument faller är något jag emellertid inte tycker mig kunna visa. Därför kommer jag att argumentera för att detta argument (även om jag också visar att det inte kan rättfärdiga det nuvarande dopingförbudet) är det mest hållbara av de tre presenterade motargumenten.

No description available.

I detta dokument belyses praktisk färdighet utifrån en teknisk synvinkel. Färdigheten delas upp i mindre beståndsdelar. Dessa beståndsdelar beskrivs var för sig och på vilket sätt de bidrar till samt påverkar den praktiska färdigheten.   Syftet med arbetet är att visa hur den läroprocess som eleven genomgår vid träning av en praktisk disciplin kan tydliggöras och underlättas, genom att utgå från ett tekniskt perspektiv.   Det bör betonas att praktisk färdighet studeras enbart utifrån ett tekniskt perspektiv. Det ger många möjligheter att analysera färdigheten, men synsättet ger även upphov till begränsningar avseende en total förståelse av vad praktisk färdighet är. Nedanstående arbete bör därför ses som en modell eller beskrivning som liksom andra modeller och beskrivningar ger vissa insikter, men som också har begränsningar i sin giltighet.   Resultatet visar att praktisk färdighet kan betraktas och analyseras utifrån sina tekniska beståndsdelar. Därmed kan en optimal praktisk färdighet definieras och utgöra ett mål för den praktiska träningen. Även en redan intränad färdighet, som av någon anledning anses innehålla inslag av olämpliga moment, kan tränas om så att den bättre stämmer överens med den optimala färdigheten.   Det tekniska synsättet fungerar väl i ett inledande skede av det praktiska lärandet, där det handlar om att lära sig grundläggande handlag inom den praktiska disciplinen. Huruvida det fungerar även i senare skeden där förtrogenhet utvecklas, har inte undersökts här. Det tekniska perspektivet gör det även möjligt att studera hur olika träningsmetoder påverkar det praktiska lärandet.

<p>Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska,</p><p>och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning</p><p>uppmärksammas sällan.</p><p>Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska</p><p>ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna</p><p>praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk</p><p>kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om</p><p>utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen.</p><p>Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp</p><p>pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en</p><p>med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om</p><p>hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag.</p><p>Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på</p><p>gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika</p><p>sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom</p><p>många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är</p><p>det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen.</p><p>Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska</p><p>ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om</p><p>pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer</p><p>med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.</p>

Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska, och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning uppmärksammas sällan. Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen. Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag. Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen. Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.

Målet med denna studie var att studera hur elever lär sig på bästa sätt, om det är genom praktisk eller teoretisk inlärning i ämnet naturvetenskap eller om det är genom att använda sig av båda inlärningsformerna. Studien är baserad på observationer och intervjuer i en klass i årskurs tre. Eleverna fick göra ett för- och eftertest som analyserades. Testerna kompletteras med hjälp av analyserade intervjuer.   Studien visade blandade resultat. Vid några frågor sågs det tydligt att eleverna som hade haft en praktisk undervisning hade förstått, medan eleverna i den andra gruppen med teoretisk undervisning inte hade förstått. Resultatet visade också att vid vissa fall var resultaten tvärtom. Intervjuerna visade att majoriteten av eleverna tyckte att det praktiska arbetet var mer intressant och roligt. En slutsats var att vissa uppgifter förstår eleverna lättare med hjälp av praktisk undervisning och ibland tvärtom.   Resultaten diskuteras sedan i relation till den tidigare forskning som presenteras i del nummer två i uppsatsen. Diskussionsdelen i uppsatsen kommer att presentera metoddiskussionen, praktisk inlärning, teoretisk inlärning och ämnet naturvetenskap.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka ett litet antal låg- och mellanstadielärares samt elevers tankar kring frågan ”Är skolan för teoretisk”? Arbetet baseras på fallstudier som består av intervjuer. Inför studien har jag fördjupat mig i Säljös, Dysthes, Jönssons och Åbergs teorier gällande ämnesföreningssamarbete genom arbetslag, utveckling och lärande. Den metod jag har tillämpat är kvalitativa intervjuundersökningar. Mitt syfte att ta reda på om elever och lärare upplever att inslagen av kombinerad teori och praktik är tillräcklig. Slutligen vill jag resonera kring några faktorer som försvårar en kombination av teori och praktik. I studien intervjuades fyra lärare och 12 elever, både pojkar och flickor, från låg- och mellanstadiet. Intervjuerna visar att lärarna och eleverna tycker att det ska finnas ett starkare samband mellan teori och praktik. De elever som jag har intervjuat var väl medvetna om sitt behov av mer praktiska inslag i sin teoretiska utbildning. Med praktiskt menar eleverna studiebesök, laborationer och experimeter av olika slag. Enligt lärarna som deltog i min undersökning har ämnesinriktad lärarutbildning funnits sedan 1988. Trots det arbetar en majoritet av lärare som traditionella klasslärare dvs. med ansvar för de flesta ämnena. Alla deltagarna i studien anser att behovet av kombination av praktik, teori och fortbildning är stort. I dagsläget saknas ofta det praktiska inslaget i undervisningen. Det är många faktorer som spelar in för att alla barn ska utvecklas och lära sig på bästa sätt. Denna studie visar på flera hinder i användandet av en kombination av teori och praktik i dagens skolundervisning. Resultaten av studien visar att pedagoger ser på den pedagogiska miljöns betydelse som oerhört viktig. Under intervjuerna framförde både lärarna och eleverna den fysiska och den psykiska miljöns betydelse t.ex. storleken på klassen, hur barnen mår och att de är trygga. De nämner också att det är viktigt att lärarna är trygga i sin lärarroll samt att lärarna erbjuder eleverna olika undervisningsmetoder.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka ett litet antal låg- och mellanstadielärares samt elevers tankar kring frågan ”Är skolan för teoretisk”? Arbetet baseras på fallstudier som består av intervjuer. Inför studien har jag fördjupat mig i Säljös, Dysthes, Jönssons och Åbergs teorier gällande ämnesföreningssamarbete genom arbetslag, utveckling och lärande. Den metod jag har tillämpat är kvalitativa intervjuundersökningar. Mitt syfte att ta reda på om elever och lärare upplever att inslagen av kombinerad teori och praktik är tillräcklig. Slutligen vill jag resonera kring några faktorer som försvårar en kombination av teori och praktik. I studien intervjuades fyra lärare och 12 elever, både pojkar och flickor, från låg- och mellanstadiet. Intervjuerna visar att lärarna och eleverna tycker att det ska finnas ett starkare samband mellan teori och praktik. De elever som jag har intervjuat var väl medvetna om sitt behov av mer praktiska inslag i sin teoretiska utbildning. Med praktiskt menar eleverna studiebesök, laborationer och experimeter av olika slag. Enligt lärarna som deltog i min undersökning har ämnesinriktad lärarutbildning funnits sedan 1988. Trots det arbetar en majoritet av lärare som traditionella klasslärare dvs. med ansvar för de flesta ämnena. Alla deltagarna i studien anser att behovet av kombination av praktik, teori och fortbildning är stort. I dagsläget saknas ofta det praktiska inslaget i undervisningen. Det är många faktorer som spelar in för att alla barn ska utvecklas och lära sig på bästa sätt. Denna studie visar på flera hinder i användandet av en kombination av teori och praktik i dagens skolundervisning. Resultaten av studien visar att pedagoger ser på den pedagogiska miljöns betydelse som oerhört viktig. Under intervjuerna framförde både lärarna och eleverna den fysiska och den psykiska miljöns betydelse t.ex. storleken på klassen, hur barnen mår och att de är trygga. De nämner också att det är viktigt att lärarna är trygga i sin lärarroll samt att lärarna erbjuder eleverna olika undervisningsmetoder.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka praktiskt kontra formellt arbetssätt i matematikundervisningen på högstadiet. Den praktiska undervisningen är en undervisningsform som bottnar i det sociokulturella perspektivet, där kunskap föds genom den kommunikativa processen. Den formella undervisningen med ursprung i Associationismen fokuserar däremot på drill och övning. Meningen var att undersöka vilka effekter praktisk respektive formell undervisning får resultatmässigt och hur de olika arbetsformerna uppfattades av eleverna.   Undersökningen genomfördes i en årskurs sex och en årskurs sju med sammanlagt trettio elever. För att undersöka mina frågeställningar genomförde eleverna tre olika prov inom statistikområdet och besvarade en enkät. Resultaten visar att de lågpresterande eleverna fick bättre resultat efter den praktiska undervisningen och att eleverna uppskattade den praktiska undervisningen mer än den formella. Nyckelord:  praktisk matematik, formell matematik, lust att lära och individualisering.

Sammandrag Syftet med denna litteraturstudie var att kartlägga forskning om hur fysikundervisning kan utföras utanför klassrummet och avser undervisningen i årskurs F-6. Frågeställningarna har besvarats med hjälp av en systematisk litteraturstudie i databaserna Google Scholar, ERIC, avhandlingar.se, NorDiNa och DiVA. Resultaten visar att stora delar av kursplanen i fysik går att tillämpa utanför klassrummet och det område som berörs mest i litteraturen är kopplat till undervisning om kraft och rörelse. Många platser utomhus kan användas för undervisningen i fysik, t.ex. skolgården, som är det vanligaste exemplet, men även, tivolin, nöjesparker, museum och utställningar. Bland annat lyfts fördelarna med att bedriva undervisning i en autentisk miljö samt möjligheten att bättre fånga elevernas intresse för fysik fram. Utmaningarna handlar främst om kompetensutveckling hos pedagogerna, både inom ämnet fysik och om utomhuspedagogik generellt.