<p>Sjuksköterskan i ambulanssjukvården ska snabbt och tillförlitligt utföra prehospitala bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter. En bedömning av ett medicinskt tillstånd är en kontinuerlig process och utgår från patientens första symtom eller tecken, och ska klargöra de möjliga underliggande fysiologiska faktorerna till hur det uppkommit. Bedömningen är viktigt för att det medicinska tillståndet kan vara livshotande för patienten. I jämförelse med miljön på sjukhus är förutsättningarna annorlunda för att utföra bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter i prehospital miljö. De prehospitala miljöerna är inte anpassade för att bedriva akutsjukvård och medicinska tillstånd hos patienter kan vara svårbedömda.</p><p>Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bedöma medicinska tillstånd hos patienter i prehospital ambulanssjukvård.</p><p>Metoden var en kvalitativ intervjustudie med nio sjuksköterskor inom den prehospitala ambulanssjukvården. Intervjuerna har analyserats med innehållsanalys.</p><p>Resultatet redovisas i tre kategorier: Förmåga och ett behov av att identifiera kroppsliga tecken, behov av tillgång till hela människan och miljöns påverkan på bedömning samt de nio underkategorierna: medicinsk kunskap, diagnostiska instrument, kroppsundersökning, få tillgång till patientens värld, relationsbyggande, beroendeställning till patienten, yrkeserfarenhet, miljöns påverkan och anhöriga.</p><p>Resultatet visade på att sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt för bedömningen att ha ett bra bemötande till patienten. De upplevde också att medicinska kunskaper, yrkeserfarenheter, diagnostiska instrument och en bedömningsstruktur var viktigt för bedömningen av ett medicinskt tillstånd. De upplevde även att det var en tillgång att utföra bedömningen i patientens hemmiljö. Sjuksköterskorna upplevde att bedömningen blev svårare om patienten var i ett berusat eller medvetslöst tillstånd. Sjuksköterskorna upplevde otrygghet i miljöer som var osäkra och stress om det var mycket människor i omgivningen där patienten skulle bedömas. Sjuksköterskorna upplevde en frustration över att inte känna sig tillräckliga i vårdsituationer där barn och anhöriga var i behov av ett omhändertagande i samband med patientens bedömning. Anhöriga upplevdes vara en tillgång för bedömningen när information skulle inhämtas om tillståndet hos patienten.</p><p>Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplevde det var viktigt att ha kunskap, bra bemötande, flexibilitet och uppmärksamhet vid bedömningen av det medicinska tillståndet hos patienten. Sjuksköterskorna upplevde att bedöma patienten utifrån ett sammanhang skapade information till bedömningen om det medicinska tillståndet hos patienten.</p>

Bakgrund: Inom ambulanssjukvård i Sverige, likt inom övrig sjukvård, ökar förekomsten av patienter med melaninrik hud. Lagkrav om individanpassad och jämlik vård finns, samtidigt påvisas brister i undervisning om melaninrik hud för sjuksköterskestudenter. I ambulanssjukvård tas ofta snabba beslut grundade på initiala bedömningar, och kunskap om hudbedömning är av vikt för sjuksköterskans arbetsdiagnos eftersom tecken på akut sjukdom snabbt kan avslöjas genom manifestationer på huden. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma patienter med melaninrik hud i ambulanssjukvård. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Urvalsgruppen bestod av tio sjuksköterskor med yrkeserfarenhet från ambulansverksamhet. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Sjuksköterskor känner osäkerhet i bedömningen av patienter med melaninrik hud på grund av utbildningsbrister och visuella utmaningar. Detta understryker behovet av förbättrad utbildning för jämlik prehospital omvårdnad. Konklusion: Omvårdnadsutbildningen för sjuksköterskor behöver införliva fler resurser för bedömning av melaninrik hud. Prioritering av varierande simuleringsfall och bilder är nödvändigt för jämlik vård. / Background: In ambulance healthcare in Sweden, as in other healthcare, the incidence of patients with melanin-rich skin is increasing. Legal requirements for individualized and equal care exist, at the same time deficiencies are demonstrated in teaching about melanin-rich skin for nursing students. In ambulance care, quick decisions are often made based on initial assessments, and knowledge of skin assessment is important to the nurse's working diagnosis because signs of acute illness can be quickly revealed by manifestations on the skin. Aim: To investigate nurses' experiences of assessing patients with melanin-rich skin in ambulance care. Method: A qualitative study with an inductive approach where semi-structured interviews were used as data collection method. The sample group consisted of ten nurses with professional experience from ambulance operations. The data has been analyzed through qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Findings: Nurses experience uncertainty in assessing patients with melanin-rich skin due to educational gaps and visual challenges. This emphasizes the need for enhanced education to ensure equitable prehospital care. Conclusion: Nursing education for nurses needs to incorporate more resources for the assessment of melanin-rich skin. Prioritizing diverse simulation cases and images is essential for equitable care.