Bakgrund: Sjuksköterskor, inom kirurgisk vård, möter ofta patienter med preoperativ oro. Det finns många olika orsaker till preoperativ oro. Om den preoperativa oron inte lindras kan detta leda till försämrat tillfrisknande och ökad risk för komplikationer. Sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet och planerar vården i samråd med patienten. Problem: Det är av vikt att undersöka hur patienternas oro inför operation kan lindras. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro inför en planerad operation. Metod: Allmän litteraturöversikt med tre kvalitativa artiklar och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Såväl muntlig som skriftlig och visuell patientutbildning minskade preoperativ oro, men i enstaka fall kunde informationen även öka oron. Känslomässigt stöd minskade oron och de patienter som inte fick känslomässigt stöd efterfrågade detta. Distraktion i form av musik, naturljud, avslappningsövningar samt fotovisning med och utan musik minskade preoperativ oro. Slutsats: Personcentrerad vård kan hjälpa sjuksköterskan att lindra lidande genom att anpassa omvårdnadsåtgärderna utifrån den enskilda individens behov. Genom att arbeta förebyggande främjas hälsa och förebyggs ohälsa i vården.

Bakgrund: Det är vanligt förekommande att patienter upplever ångest och oro inför anestesi och operation. Forskning pekar på att preoperativ ångest är ett problem för såväl individen som vården och samhället. Information har visats vara en påverkande faktor till ångest hos patienter som väntar anestesi. Anestesisjuksköterskan har till uppgift att tillgodose att en relation byggd på tillit och förtroende etableras inför anestesi och att undervisa samt informera om vad som väntar. Syftet: Syftet var att undersöka preoperativa patienters upplevelse av oro och ångest inför anestesi. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) metod, baserad på 16 intervjustudier. En metasyntes gjordes för att bearbeta extraherade data vilka presenteras under tre teman. Resultat: Resultatet visade att anestesi för många patienter är förknippat med oro och ångest. Patienters behov av information varierade, vissa patienter upplevde preoperativ information som lindrande av ångesten medan andra uppgav att det förvärrade känslan av oro. Sjuksköterskans betydelse för patientens upplevelse visade sig vara av stor vikt. Det preoperativa lidandet kunde förvärras då patienten inte upplevde sig bli uppmärksammad men trygghet kunde uppstå då patienten kände sig sedd och hörd. Slutsats: Patientens upplevelser är individuella, orsaken till preoperativ oro och ångest varierar tillika behovet av information. En majoritet av patienter upplevde att information lindrar preoperativ ångest men studien bekräftar likt tidigare kvantitativ forskning att vissa patienter istället upplever att för mycket information orsakar ångest.

Abstrakt Bakgrund: Patienter som vårdas i samband med operation lider ofta av någon grad av preoperativ oro. Att uppleva oro beskrivs vara ett obehagligt och känslomässigt tillstånd som avger en negativ ansträngning och stress på kroppen. Oron påverkar patienterna både psykiskt och fysiskt. Det finns ett värde för operationssjuksköterskan att få en fördjupad förståelse för patientens upplevelse av preoperativ oro. Operationssjuksköterskan har en utmaning i sitt möte med patienten att skapa en säker vårdmiljö både gällande den tekniska säkerheten och den icke-tekniska för att förebygga vårdskador samtidigt som patienten behöver vårdas med värdighet. Syfte: Beskriva patienters upplevelse av preoperativ oro i samband med en operation. Metod: Studien är utförd som en strukturerad litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Studien resulterade i två teman med två kategorier till respektive tema under sig. Temat begränsad tillgång till livet efter operation har kategorierna negativa händelser i samband med operation och det förändrade livet efter operationen under sig. Temat maktlöshet inför det främmande har kategorierna att inte kunna påverka och att vara patient i en okänd miljö under sig. Slutsats: Patienternas upplevelse av oro visar sig olika beroende på deras individuella specifika livssituation. Deras oro har ofta kopplingar till erfarenheter som livet erbjudit. Sambandet mellan oro och relationerna till vårdpersonal i den preoperativa perioden visar vilken betydelse bemötandet har i relation till patienternas upplevelse. Operationssjuksköterskan, och övrig vårdpersonal, kan påverka patientens möjlighet till trygghet och minskning av lidande genom ett personcentrerat förhållningssätt i sina möten.

Bakgrund och problemformulering: Preoperativ oro är ett globalt problem som uppemot hälften av patienterna som skall genomgå ett kirurgiskt ingrepp upplever. Den preoperativa oron kan leda till flertalet negativa konsekvenser som skapar ett lidande för patienten. I den preoperativa fasen träffar patienten anestesisjuksköterskan som ständigt arbetar patientnära och behöver ta oron i beaktande under det vårdande mötet. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelse av preoperativ oro i samband med kirurgi. Metod: Det utfördes en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt inkluderades tolv artiklar i litteraturöversikten. Dataanalysen genomfördes med stöd av en systematisk struktur upprättad av Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier som var: förlust av kontroll, operationens betydelse samt samspelet mellan patienten och anestesisjuksköterskan. Patienters upplevelser av preoperativ oro kan vida skilja sig. Från oro kring det vardagliga livet med anhöriga till existentiella tankar så som att dö. Patienter upplever att god kommunikation och information från anestesisjuksköterskan kan vara bidragande till att lindra den preoperativa oron. Diskussion: Patienters upplevelser av preoperativ oro kan skildras på ett flertal sätt, från tankar om framtiden till existentiella tankar. Upplevelserna kan även påverkas av miljön de befinner sig i och av personalen, däribland anestesisjuksköterskan. Ofta hör flertalet av upplevelserna ihop, därav är det viktigt att anestesisjuksköterskan går in i patientmötet med öppenhet så att vården blir så individanpassad och vårdande som möjligt.

Bakgrund: Många barn upplever ett stort stresspåslag inför sövning, detta kallas preoperativ oro och drabbar mellan 40-60 % av alla barn som sövs. Preoperativ oro hos barnet kan ge upphov till känslor av anspänning, stress, nervositet och oro samt agitation vid uppvaknande. Preventiva metoder för att minska preoperativ oro kan delas in i grupper som innefattar icke-farmakologiska och farmakologiska metoder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika preventiva åtgärder och deras effektivitet för att minska barns preoperativa oro i åldrarna 2-12 år. Metod: Litteraturstudie med metaanalys. Inklusionskriterierna var RCT-studier publicerade mellan 2006-01-01 och 2017-01-12, engelskspråkiga och publicerade i referee-granskade tidskrifter, tydligt beskriven intervention, mätning av preoperativ oro samt att deltagarålder skulle vara mellan 2-12 år. Databassökningarna utfördes i PubMED, Cinahl och PsycINFO. Resultat: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, teknikbaserad preoperativ information och lekterapi är effektivt för att minska barns preoperativa oro och ängslan. Föräldranärvaro saknar effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Midazolam är effektivt som premedicinering. En inspelning av barnets moders röst samt en icke-farmakologisk multidisciplinär approach har båda effekt på barns preoperativa oro och ängslan. Konklusion: Video- och dataspelsdistraktion, clowner, lekterapi och premedicinering var välfungerande och effektiva interventioner för att minska barns preoperativa oro.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.

Sammanfattning Bakgrund:  Preoperativ oro kan orsaka höga nivåer av stress hos barnet bland annat på grund av separation från föräldrarna, rädsla, inte veta vad som skall hända och att befinna sig i en okänd miljö. Upp till 50% av barn som skall opereras upplever preoperativ oro vilket kan leda till oönskade konsekvenser som högre förekomst av postoperativt delirium, postoperativ oro och ökad smärta men även ge negativa effekter under en längre tid postoperativt som mardrömmar, att vakna gråtandes, separationsångest, vredesutbrott, trots riktat mot föräldrarna och nytillkommen nattlig sängvätning. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar i att minska preoperativ oro och därmed förbättra barnets upplevelse av situationen och förebygga negativa konsekvenser. Syfte: Syftet med studien är att belysa icke farmakologiska strategier och deras effekt i arbetet med preoperativt oroliga barn vilka skall genomgå generell anestesi. Metod: Systematisk litteraturstudie. Inklusionskriterier experiment studier rörande barn 0-18 år som skulle genomgå generell anestesi inför operation,  publicerade 120101-180213, i vetenskapliga engelskspråkiga referee-granskade tidskrifter. Databassökningar utfördes i PubMED, Cinahl och PsychINFO. Resultat: Två metoder som effektivt lindrar oro framkom i materialet. Distraktion, genom film, spel eller böcker, i samband med anestesiinduktion är en metod. Även preoperativt förberedande information i form av multi-media eller specialskrivna texter (sagoböcker och informationsbroschyrer) har visat sig ha en lindrande effekt. Utvidgad information till föräldrar, med tanke att förberedda föräldrar bättre hjälper sitt barn och minskar barnets preoperativa oro, gav inte mätbar effekt på barnens oro. / Abstract Background: Preoperative anxiety can cause high levels of stress in the child, for example due to separation from parents, fear, not knowing what to happen and being in an unknown environment. Up to 50% of children to be treated experience preoperative anxiety which may lead to unwanted consequences such as higher incidence of postoperative delirium, postoperative anxiety and increased pain but also give negative effects for a longer period of time postoperatively like nightmares, waking crying, separation anxiety, outbreaks of anger, temper tantrums and enuresis. Nurse anesthetist has a responsibility in reducing preoperative anxiety and thus improving the child's experience of the situation, preventing negative consequences. Purpose: The purpose of the study is to highlight non-pharmacological strategies and their effects in the work with preoperatively anxoius children, undergoing general anesthesia. Method: Systematic literature study. Inclusion criteria experimental studies on children 0-18 years who were to undergo general anesthesia prior to surgery, published 120101-180213, in scientific English-language referee-reviewed journals. Database searches were performed in PubMED, Cinahl and PsychINFO. Result: Two methods that relieve anxiety emerged in the material. Distraction, through movies, games or books, during the anesthesia indiction or preoperatively preparatory information in the form of multi-media or special-written texts (storybooks and information brochures). Expanded information to parents, given that prepared parents better help their children and reduce the child's preoperative anxiety, did not give a measurable effect. Conclusion: Preoperative, age-appropriate information for the child and distraction during the anesthesia induction are, respectively, effective methods to alleviate the preoperative anxiety of children.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det finns flera faktorer som bidrar till preoperativ oro, vilket är ett tillstånd som kan orsaka flera negativa konsekvensen både i direkt anslutning till operation som långt senare efter operation. Ett av målen vid ett preoperativt möte mellan anestesisjuksköterskan och patienten är att anestesisjuksköterskan ska minska patientens stress. Därmed är det av värde att göra en översikt avseende aktuell forskning kring omvårdnadsåtgärder som kan vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan att vidtas av anestesisjuksköterskor för att lindra preoperativ oro hos patienten. Metod: Metod var integrerad litteraturöversikt bestående av 20 vetenskapliga artiklar, varav 14 kvantitativa och sex kvalitativa. Vid litteratursökning användes databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskriver omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskor kan vidta för att lindra preoperativ oro: Individanpassa den preoperativa informationen, Skapa en bekväm miljö, Bemöta individanpassat och empatiskt och Ha en lugnande närvaro och kommunikation. Slutsats: Analysen resulterade i fyra distinkta kategorier gällande omvårdnadsåtgärder mot preoperativ oro. Utifrån komfortteorin är det möjligt att anföra att om anestesisjuksköterskor kombinerar omvårdnadsåtgärder från de fyra kategorierna för att lindra patienters preoperativa oro har patienter större möjlighet att nå total komfort. Framtida forskning behövs avseende effekten av omvårdnadsåtgärder som utförs av just anestesisjuksköterskor samt effekten av patientens egna strategier för att lindra preoperativ oro. / Background: Previous research has identified several factors contributing to patients experiencing preoperative anxiety, which is a condition that can cause several negative consequences both directly in connection with the surgery, as well as long after the surgical procedure. One of the aims during a preoperative meeting between the nurse anesthetist and the patient is for the nurse anesthetist to ease the patient’s stress. Thus, it is of value to conduct and overview of current research regarding nursing interventions that can be conducted by nurse anesthetists to alleviate preoperative anxiety. Aim: The aim of the study was to describe what nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety. Method: Integrative literature review consisting of 20 scientific articles, of which 14 were quantitative and six qualitative. The literature search was conducted in the databases CINAHL and PubMed. Result: The analysis resulted in four categories describing nursing interventions that nurse anesthetists can conduct to alleviate a patient’s preoperative anxiety: Individualize the preoperative information, Create a comfortable environment, Treat individually and empathically and Have a soothing presence and communication. Conclusion: The integrative literature review with data from the 20 scientific articles resulted in four categories describing nursing interventions to alleviate preoperative anxiety. It is possible to say, based on the theory of comfort, that the patient has a greater chance to reach total comfort if nurse anesthetists combine multiple nursing interventions from the four categories to alleviate the patient’s preoperative anxiety. Future research is suggested to focus on the effect of nursing interventions performed by nurse anesthetists and the effect of the patient’s own strategies to alleviate preoperative anxiety.

Introduktion: Det är vanligt förekommande med oro i samband med operationer. Vissa riskfaktorer finnskonstaterade, så som brist på information och kvinnligt kön. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift i attbemöta och identifiera oro i samband med operation, och minskade nivåer av preoperativ oro bidrar till kortareåterhämtningstid och ett minskat lidande. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som kan påverka preoperativ oro hos patienter som skagenomgå elektiv kirurgi. Metod: En kvantitativ retrospektiv tvärsnittsstudie genomfördes. Data samlades in genom en webbaserad enkätbestående av demografiska frågor, en skattningsskala för preoperativ oro samt en öppen fråga. Kvantitativ dataanalyserades med SPSS, medan data från den öppna frågan analyserades med manifest innehållsanalys. Totaltanalyserades 111 enkäter. Resultat:Resultatet visar att det inte fanns ett samband mellan ålder och preoperativ oro, samt att kvinnor kände meroro än män inför anestesin. Personer med hög utbildning skattade sig som mer oroliga än personer med lågutbildning, och personer som skattade sig som oroliga sedan tidigare, skattade sig också som mer oroliga införanestesi och kirurgi än andra. Slutsats: Informationsbehovet preoperativt är stort. Personer som är oroliga till vardags löper risk att uppleva höganivåer av oro preoperativt. Vidare forskning krävs för att utveckla en metod som kan identifiera oroliga individer.Genom att identifiera dessa preoperativt kan detta fungera som en prediktor för personer som riskerar att upplevamer preoperativ oro. Denna undersökning kan konstatera att det finns en vinst i att belysa faktorer som kan påverkaden preoperativa upplevelsen då verksamheten kan nyttja informationen till att motverka preoperativ oro.

Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande problem hos patienter som inväntar operation. Sjuksköterskan har till uppgift att uppmärksamma och identifiera patientens individuella behov preoperativt men ansvarar även för att stötta, lugna och trösta patienten utifrån hans eller hennes behov. Oro och ångest kan yttra sig fysiskt såväl som psykiskt och dessa oroskänslor orsakar ett lidande för patienten samtidigt som det ökar risken för ett sämre postoperativt förlopp. Syfte: Att belysa patienters värderingar av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro och ångest som är relevanta för den grundutbildade sjuksköterskan att använda sig av. Metod: För att besvara valt syfte gjordes en litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningarna genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet baserades på tio kvantitativa vetenskapliga artiklar som belyste preoperativ oro och ångest inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp. Resultat: Studierna i resultatet belyste ett antal olika patientperspektiv och värderingar på de omvårdnadsåtgärder som visat sig lindra preoperativ oro och ångest. Resultatet mynnade ut i tre huvudkategorier där olika värderingar belystes; patienters tillgång till information, användandet av musik och relationsfördjupning mellan vårdgivare och patient för att stärka patientens egenmakt pre- och postoperativt. I resultatet beskrivs även vilka åtgärder som inte haft någon effekt alternativt orsakat patienten oroskänslor preoperativt. Slutsats: Utökad information utformad på patientens villkor, användandet av musik preoperativt och att arbeta enligt Peplau’s relationsfördjupande modell är kliniskt tillämpbara verktyg som kan gynna patienten och lindra preoperativ oro och ångest. / Background: Preoperative anxiety is a common issue among patients undergoing surgery. The nurse has a responsibility to be attentive and identify the patient's individual needs before surgery. It is important that the patient is supported, reassured and comforted by the nurse based on his or her needs. Anxiety and worry can manifest themselves physically as well as mentally and these feelings cause suffering for the patient as well as an increased risk of a negative postoperative outcome. Purpose: The aim was to investigate the impact of different nursing measures on a patient’s preoperative anxiety and explain how patient values these measures. The measures are intended to be relevant and applicable to nurses. Method: The study was designed as a quantitative literature review. The search was conducted through the databases PubMed and CINAHL. The result is based on ten quantitative articles that include discussion of preoperative anxiety for patients undergoing an elective surgical procedure. Result: The nursing measures that were shown to reduce preoperative anxiety can be split into three categories; a patient’s access to information, the use of music, and a relationship development between the caregiver and patient in order to empower the patient both pre- and postoperatively. The measures were also examined to show which interventions didn’t have an effect or worse – caused the patient distress. Conclusion: Increased access to information on the patient’s terms, the use of pre-operative music, and working with Peplau’s relationship model are nursing measures which can be applied within the working environment in order to benefit patients in reducing preoperative worry and anxiety.