Background: Several accounting scandals have caused a development from rules-based to principles-based regulation. Swedish municipalities follow the principle-based recommendations issued by RKR (The Council for Municipal Accounting). An explicit requirement of component depreciation has been introduced prior to 2014. The principles-based regulatory framework raises some choices regarding the introduction and demands that professional judgments are made. There is some risk that comparability decreases. This risk could be reduced by being inspired by and do similarly to what the previous actors have done. Questions: How do municipalities introduce component depreciation based on the principles-based regulatory framework? What underlying factors affecting the choice and what are the effects of the transition to component depreciation? Purpose: This study aims to create an understanding of how various municipalities’ behavior is influenced by the limited guidance that principle-based system gives when component depreciation is being introduced. It also seeks to explain the effects of the transition. Method: The study is based on a qualitative approach in which five in-depth interviews were conducted with five different municipalities. The respondents were selected through a targeted selection depending on how far they have come in the change process. Results and conclusion: The study shows that municipalities primarily choose to use component depreciation for new investments, how the old fixed assets should be handled is somewhat unclear. Furthermore, municipalities tend largely to be inspired by and collaborate with each other. Cooperation takes place but in different ways depending on whether it is a large or small community. Small municipalities often collaborate with each other and are inspired by the larger municipalities, while the larger municipalities cooperate with each other and are inspired by the private sector. Component depreciation gives rise to a need for increased internal cooperation between the various municipal departments

Introduktion: Principbaserade regelverk innebär att redovisningsansvariga gör bedömningar utifrån principer snarare än regler och gränsvärden vilket medför att professionella bedömningar blir en central del av redovisningen. Redovisningen ska spegla företagets ekonomiska situation och vara användbar i beslutsfattande vilket gör bedömningarna viktiga och ställer krav på de som utför redovisningen. Utförande av bedömningar är däremot inte helt enkelt eftersom regelverken i många fall ger otillräcklig vägledning samtidigt som utförarna är exponerad mot många aspekter som kan komma att påverka bedömningen. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utforska hur professionella bedömningar görs i företag som följer ett principbaserat regelverk och vad som påverkar bedömningarna. Metod: Uppsatsen grundar sig på en kvalitativ forskningsstrategi med semistrukturerade intervjuer för inhämtande av data. Ansatsen är deduktiv med induktivt inslag. Slutsats: Slutsatsen visar att företagen i stor utsträckning gör bedömningar genom att titta på tidigare bedömningar, andra organisationer och använder sig av revisorer. Slutsatsen visar också att bedömningarna görs med en mer eller mindre metodisk process där företaget har utarbetade metoder och relaterar till redovisningsprinciper. Det är svårt att avgöra hur olika faktorer påverkar bedömningarna men det finns indikationer på att flera aspekter kopplade till både person, uppgift och miljö påverkar bedömningarna.

Redovisning är ett ämne under konstant förändring. Som en följd av utvecklingen av internationella redovisningsregler beslutade BFN att det behövdes förändring på det svenska redovisningsområdet. Den 8 juni 2012 fattade BFN beslut om det allmänna rådet (BFNAR 2012:1) om årsredovisning och koncernredovisning med tillhörande vägledning, K3. Reglerna ska tillämpas av onoterade större företag från och med redovisningsår 2014. Regelverket K3 är principbaserat och därmed lämnas det stort utrymme för det professionella omdömet. För företag som kommer tillämpa K3 sker en del stora förändringar. Den kanske största och mest utmanande förändringen är de nya reglerna gällande avskrivningar av materiella anläggningstillgångar då företag måste tillämpa komponentavskrivningar på dessa. För att det ska vara ett krav att särredovisa en komponent måste det enligt K3 finnas väsentlig skillnad i nyttjandeperiod samtidigt som komponenten ska vara betydande. Många fastighetsbolag har ställt sig kritiska till kravet på komponentavskrivning då de ansåg att de ökade kostnader som reglerna medför var högre än den medförda nyttan. Kritik har även riktats mot att det endast utgivits begränsat med vägledning angående hur reglerna ska tolkas.Eftersom K3 är ett nytt regelverk finns det ännu inga studier som visar hur företagen har hanterat problematiken som komponentavskrivningar medför, vilket gör vår studie relevant. Syftet med studien är att bidra med kunskap gällande hur införandet av komponent-avskrivningar enligt K3 kan hanteras i fastighetsbolag. För att uppfylla syftet och besvara vår problemformulering har vi genomfört semistrukturerade intervjuer på åtta fastighetsbolag som påbörjat eller avslutat övergången till komponentavskrivningar. Studiens resultatet kan tänkas användas som ett diskussionsunderlag för bolag som ännu inte har kommit långt i processen med komponentavskrivningar.Vår studie har bidragit med kunskap gällande hur åtta fastighetsbolag har hanterat problematiken vid tillämpning av komponentavskrivningar enligt K3. Studien visar att valda företag inom fastighetsbranschen påverkats av stora aktörer inom organisationsfältet, vilket har medfört att företagen använt sig av liknande information för att tolka reglerna gällande komponentavskrivningar. Trots det här har företagen tolkat reglerna på olika sätt vilket kan förklaras av att reglerna är principbaserade. I studien framgår att det mest problematiska vid övergången till komponentavskrivningar är hur tillkommande utgifter ska behandlas, samt att reglerna har lett till en ökad arbetsbelastning. För att tolka de principbaserade reglerna har samtliga bolag tagit hjälp av fastighetsförvaltarna. Den ökade arbetsbelastningen har till stor del hanterats internt men i vissa fall har externa konsulter anlitats. / Program: Civilekonomprogrammet

Principbaserade standarder ger vag vägledning om hur standarder ska följas och de lämnarstort utrymme för tolkning och bedömning. I inkomstskattelagens 14 kap. 2 § uttrycks det attresultatet ska beräknas enligt bokföringsmässiga grunder samt att beskattningstidpunkten skafastställas i enlighet med god redovisningssed. Skatterättens legalitetsprincip uttrycker iregeringsformen att det måste finnas stöd i lag för att ett brott ska ha begåtts och inget straffkan annars påvisas. Det uttrycks därmed att ingen skatt får tas ut om det inte finns lagliggrund. Då företag ska fastställa beskattningstidpunkten i enlighet med god redovisningssed,kan det ge upphov till redovisningsmässiga skillnader. God redovisningssed som begrepp, ärsvårtolkat och kräver kompletterande normgivning för att skapa dess innebörd.Problematiken som återfinns då principbaserade normer påverkar ett företags beskattningtydliggörs främst då ett materiellt samband råder mellan redovisning och beskattning. Ettmateriellt samband innebär att redovisningsregler görs gällande även vid beräkning av detskattemässiga resultatet. Det materiella sambandet återfinns i inkomstskattelagen dåhänvisning görs till god redovisningssed. Enligt bokföringslagen är det Bokföringsnämndensansvar att utveckla god redovisningssed. Bokföringsnämnden har därför tagit framallomfattande regelverk som ska ge vägledning åt företag som upprättar redovisning efter godredovisningssed. K-regelverken ska gälla för företag i olika kategorier, beroende på dessstorlek. Studien undersöker de två vanligaste regelverken, K2 och K3.Syftet med studien är att undersöka om principbaserade normer är förenliga medlegalitetsprincipen. För att besvara studiens syfte genomförs en komparativ innehållsanalys avBokföringsnämndens K-regelverk, K2 och K3. Vi ämnar avgöra till vilken grad normernaskaraktär i K2 och K3 bör anses vara regel- respektive principbaserade samt dess förenlighetmed legalitetsprincipen och regeringsformen. Vid inledningen av denna studie kunde interelevant och tillräcklig forskning hittas inom området, varpå studien syftar till att bidra medkunskap. Vi vill även uppmärksamma problematiken då skatterätten hänvisar tillredovisningens god redovisningssed när tidpunkten för redovisning av intäkter och kostnaderska ske.Genom en modell har vi tydliggjort vår analys avseende normernas karaktär i K2 och K3.Modellen innefattar två dimensioner, dels till vilken grad normerna anses regel- respektiveprincipbaserade och dels till vilken grad normerna bör anses förenliga medlegalitetsprincipen. För att besvara studiens syfte har vi undersökt följande normer somåterfinns i båda regelverken: grundläggande principer, definitioner av tillgångar, skulder,intäkter och kostnader, materiella anläggningstillgångar, immateriella anläggningstillgångar,varulager, avsättningar och periodiseringar. Studiens slutsats är att principbaserade normer tillstörre grad bör anses som icke förenliga med legalitetsprincipen då de tillåter att analogislutkan tillämpas i redovisningen. Principbaserade normer i redovisningen skapar storttolkningsutrymme, vilket kan medföra att likartade företag upplever skillnader iredovisningen och följaktligen även skattemässiga skillnader. Således ska normerna i K3 inteanses vara förenliga med legalitetsprincipen och därmed anses grundlagsstridiga. / Principal-based standards give few guidelines of how the standards should be followed andthey give room for interpretations. The income tax act expresses that the income statementshould be calculated through accrual basis and the taxation time should be determined bygenerally accepted accounting principles. On the other hand, the tax law expresses a principleof legality in the governmental law that states that there has to exist a legal support for a crimeto be committed and no penalty can otherwise be addressed. When generally acceptedaccounting principles should determine the time of taxation it generates accountingdifferences. The term of generally accepted accounting principles is difficult to interpret andrequires additional standards to create its meaning.The problem that exists when principle-based standards affect a company’s taxation, clarifieswhen there is a material relationship between accounting and taxation. A material relationshipmeans that the accounting rules are applicable even for the taxable income. The material linkexists when the income tax act refers to generally accepted accounting principles, when thetaxation time should be determined. The Swedish Accounting Standards Board has thereforeestablished comprehensive framework’s that aims to guide companies when accountaccording to generally accepted accounting principles. The K-regulations shall apply forcompanies in different categories depending on their sizes. The study examines the two mostcommon frameworks, K2 and K3.The purpose of this study is to examine if principle-based standards are consistent with theprinciple of legality. To achieve the purpose of this study, a comparative content analysis ofthe The Swedish Accounting Standards Boards K-regulations, K2 and K3, is conducted. Wewish to evaluate to what extent the standards characteristics are rule- or principle-based and toevaluate the extent of the standards consistency with the principle of legality and thegovernmental law. In the beginning of this study we did not find enough relevant literature inthe field of study and we therefore want to contribute with knowledge. We also want toobserve the problems that the tax law contributes when it refers to the term of generallyaccepted accounting principles.We have clarified our analysis of the standards in K2 and K3 in a model. The modelincorporates two dimensions, partly to what extent the standards should be considered as ruleorprinciple-based and partly to what extent the standards should be considered consistentwith the principle of legality. To achieve the purpose of this study we examined standards thatoccur in both frameworks: fundamental principles, definition of assets, liabilities, incomesand costs, tangible fixed assets, intangible fixed assets, inventories, provisions and accruals. The conclusion of the study is that principle-based standards in a large extent should beconsider non consistent with the principle of legality due to that an analogy is permitted inaccounting. Principle-based standards create room for interpretation, which leads todifferences between similar companies both in accounting and in taxation. The standards inK3 should accordingly not be considered consistent with the principle of legality.This study is further on written in Swedish.

I januari år 2013 införde IASB en ny standard (IFRS 13) med syftet att ge vägledning i hur verkligt värde bör beräknas och redovisas. Förvaltningsfastigheter är ett tillgångsslag som skall redovisas till verkligt värde antingen i värderingssyfte eller i upplysningssyfte. Förvaltningsfastigheter är fastigheter som innehas av ägaren för att generera hyresinkomster och/eller värdestegring. Den här studien syftar till att undersöka hur IFRS 13 har påverkat både värderingen och redovisningen av förvaltningsfastigheter hos svenska fastighetsbolag noterade på OMX Stockholm, Mid & Large Cap. I studien undersöks räkenskapsåren 2011–2014 för att försöka fånga utvecklingen och de förändringar som implementeringen av standarden givit upphov till. Syftet med IASB:s arbete är att harmonisera redovisningen globalt och därmed underlätta jämförelse av och förståelse för redovisning från olika delar av världen. Resultatet från vår studie indikerar att IFRS 13 inte har haft någon större inverkan på redovisningen av förvaltningsfastigheter samt att värderingstekniker och tillvägagångssätt vid värdering inte påverkats överhuvudtaget. Ett tydligt mönster som kan skönjas i studien är att fastighetsbolagen gärna väljer att värdera sina fastigheter baserat på en kassaflödesmodell som bygger på icke observerbara data i form av uppskattningar och egna antaganden. Detta trots att man i första hand skall använda information från tidigare transaktioner från likartade objekt när man uppskattar en förvaltningsfastighets värde. Icke observerbara data är något som bör undvikas i största möjliga utsträckning vid värdering till verkligt värde då det tillhör den lägsta nivån i den värderingshierarki som finns för verkligt värde i IFRS 13. Anledningen till detta är att data på de högre nivåerna (nivå 1&2) bygger på faktiska händelser och transaktioner. Icke observerbara data (nivå 3) bygger på bästa tillgängliga information då marknadsuppgifter från tidigare händelser och transaktioner saknas. För att undersöka hur bolagen har efterföljt IFRS 13 har ett par av upplysningskraven i standarden valts ut. Fastighetsbolagens årsredovisningar har sedan studerats och analyserats med dessa upplysningskrav som utgångspunkt. För att genomföra studien har all väsentlig information från bolagens årsredovisningar för samtliga räkenskapsår (2011-2014) sammanställts och jämförts. Därefter har insamlat material analyserats med hjälp av den teoretiska referensram som ligger till grund för studien. IFRS 13 är principbaserat vilket gör att standarden är öppen för tolkning. Det har medfört att den data som samlats in från fastighetsbolagens årsredovisningar också är öppen för tolkning. Enligt vår mening är det inte alltid en självklarhet exakt vad som krävs för att uppfylla kraven i en principbaserad standard. Enligt vår bedömning följer alla bolag som ingår i studien de upplysningskrav som finns att tillgå i IFRS 13. Hur standarden följs skiljer sig dock en del mellan bolagen. Den största skillnaden sedan införandet av standarden är att bolagen generellt lämnar mer information som rör värdering till verkligt värde. Studien har bidragit till insikt både i vad som påverkar värdering av förvaltningsfastigheter och hur varierande tolkningen av principbaserade standarder kan vara. En standard kan enligt vår studie uppfyllas på fler än ett sätt. / In January 2013 IASB introduced a new standard (IFRS 13) with the intention to give guidance on how to account for and calculate fair value. Investment property is an asset class that must be reported at fair value either for valuation purposes or for disclosure purposes. Investment properties are estates held by the owner to generate rental income and/or increase in value. This study aims at investigate how IFRS 13 has affected both the valuation and accounting of investment properties of Swedish real estate companies listed on OMX Stockholm, Mid & Large Cap. The study examines the fiscal years 2011-2014 in order to try to capture the development and the changes that the implementation of the standard has given rise to. The purpose of the IASB's work is to harmonize the financial reporting globally and thus facilitate comparison of understanding of accounting from different parts of the world. The results of our study indicate that IFRS 13 has not had a major impact on the reporting of investment properties and that valuation techniques and valuation procedures have not been affected at all. An obvious pattern that can be seen in the study is that real estate companies prefer to value their investment properties based on a cash flow model based on unobservable inputs like estimates and own assumptions. This in spite of the fact that information from previous transactions from similar items should be used primarily when estimating the value of an investment property. Unobservable inputs should be avoided to the greatest extent possible when fair value are calculated because it belongs to the lowest level in the hierarchy for fair value in IFRS 13. The reason for this is that data on the higher levels (levels 1&2) are based on actual events and transactions. Unobservable data (Level 3) are based on best available information as market data from past events and transactions are missing. To investigate how companies have applied IFRS 13, a pair of disclosure requirements in the standard have been sorted out. The real estate companies’ annual reports have been studied and analyzed with these disclosure requirements as a root. To complete the study, all essential information from the company's annual reports for all fiscal years (2011–2014) has been compiled and compared. Afterwards, collected material has been analyzed using the theoretical reference frame on which the study is based. Subseque IFRS 13 is principle based, which makes the standard open to interpretation. As a result, the data collected from the annual reports are also open to interpretation. In our opinion, it is not always clear exactly what is required to meet the requirements of a principle-based standard. According to our assessment, all companies included in the study follows the disclosure requirements in IFRS 13. However, the compliance of the standard differs between the companies. The main IV difference since the introduction of the standard is that the companies generally provide more information about fair value measurement. The study has provided insight into both what factors affecting valuation of investment properties and how different interpretation of principle-based standards can be. According to our study, a standard can be met in more than one way.