Transportinfrastruktur har en samhällsbärande nyckelfunktion eftersom de flesta av oss nyttjar någon form av transport dagligen. För transportinfrastrukturprojekt i den offentliga sektorn behöver flera aspekter vägas in och är i allmänhet tids- och resurskrävande och förbrukar betydande ekonomiska resurser via allmänna skattemedel. I syfte att få stabilitet i projekt under hela projektprocessen och att nå projektmål och öka effektiviteten, används projektmodeller. Samtidigt upplevs införande och användande av en projektmodell inte alltid ge önskad effekt för projektverksamheten. Projektmodeller är komplexa och kräver förankring, ledning och projektmedarbetares kunskap och kompetens för att kunna tillämpas och användas på rätt sätt.  Syftet med denna studie är att skapa förståelse om och i vilken utsträckning projektmodeller används i den offentliga sektorns transportinfrastrukturprojekt, och hur detta upplevs att påverka projektets måluppfyllelse och effektivitet. En kvalitativ studie har genomförts och primärdata har samlats in genom semistrukturerade intervjuer.  I studien har det framkommit att användande av projektmodeller för infrastrukturprojekt inom olika organisationer i den offentliga sektorn varierar. Det finns komplexitet i anpassning och modifiering av projektmodeller till en organisationsspecifik version och strategi, samt svårighet i att anpassa en universell projektmodell till alla olika projekt. Studien utgör ett bra exempel på fenomenet i offentlig sektor, att driva transportinfrastrukturprojekt utan projektmodell, eller driva projekt med magkänsla, till att tillämpa styrmedel i form av en projektmodell. Samband mellan användande av projektmodell och respondenternas upplevelse av projektmåluppfyllelse och att nå inre effektivitet finns utifrån denna studie. Däremot saknas starkt samband mellan användande av projektmodell och projekteffektmåluppfyllelse samt att nå yttre effektivitet. Projektmodeller upplevs kunna bidra till projektorganisationen med att utveckla ett gemensamt projektspråk, en kultur av öppen kommunikation med intressenter och en förståelse för de kritiska projektrelaterade faserna. Projektmodeller har fördelarna som styrning och standardisering, minskad risk för projektmisslyckande, ökad produktivitet, förbättrad kvalitet och förbättrad kommunikation, med en betoning på projekts inre effektivitet. Användande av projektmodeller upplevs hjälpa till att nå projektmålet och därmed ökar automatiskt chansen att nå effektmål och yttre effektivitet, under förutsättning att det är rätt projekt som har beställts. / The purpose of this study is to get an understanding of whether and to what extent project models are used in the public sector for transport infrastructure projects, and how this is perceived to affect the project’s objective fulfillment, goal fulfillment, efficiency and effectiveness. A qualitative study has been conducted and primary data have been collected through semi-structured interviews. The study has shown that the use of project models for infrastructure projects within different organizations in the public sector varies. It is perceived there is a connection between the use of the project model and project goal fulfillment and achieving efficiency. On the other hand, it is perceived there is a lack of strong connection between the use of a project model and project objective fulfillment and achieving effectiveness. Project models are perceived to be able to contribute to the project organization by developing a common project language, a culture of open communication with stakeholders and an understanding of the critical project related phases. Project models have the benefits of control and standardization, reduced risk of project failure, increased productivity, improved quality and improved communication, with an emphasis on project efficiency. The use of project models is perceived to help achieve the project goal and thus automatically increases the chance of achieving project objective and effectiveness, provided that it is the right project that has been ordered in the beginning.

En utgångspunkt för den föreliggande avhandlingen och doktorsstudien är den spridning och ökning av projektarbetsformens tillämpning, som skett sedan mitten av 1900-talet. Det har blivit allt vanligare med så kallade multiprojektmiljöer, dvs. verksamheter där projekt är en normalt förkommande arbetsform och av så stor betydelse att projektledning och projektstyrning (t.ex. värdering och uppföljning av projekt) är en viktig fråga för organisationens ledning. För många organisationer där förmågan att hantera projektarbetsformen blivit avgörande för överlevnad och lönsamhet finns därför ett stort behov av att förbättra projekthanteringen. Det dominerande synsättet har länge varit att alla projekt i grunden är likartade och kan ledas och styras effektivt med standardiserade projektledningstekniker och modeller. Alltfler forskare menar dock att det är så stora skillnader mellan olika projekttyper att projekthanteringen måste anpassas efter projektens särdrag, vilket förutsätter en möjlighet att analysera det aktuella projektet – att kunna ställa en ”projektdiagnos”. I en ambition att öka kunskapen om projekten i sig, är syftet med doktorsstudien att utveckla beskrivningar av de särdrag i projekt som har avgörande betydelse för projekthantering i multiprojektmiljöer. Tre fallstudier har genomförts i tre organisationer som utvecklat och implementerat en projektmodell för att förbättra sin projekthantering. Fallstudierna har delvis genomförts med aktionsforskning som metod. Detta har gjort det möjligt att studera projekthanteringen under lång tid, och att skapa nyanserade beskrivningar av särdragen i respektive multiprojektmiljö. Utifrån fallstudierna, projektforskningen och egna erfarenheter från projektmiljöer, har ett ramverk för strukturerad projektanalys utformats i syfte att öka resultatens generaliserbarhet. Ramverket, som består av tre analysmodeller och tre grundläggande perspektiv på projekt, utgör en begreppsapparat för strukturerad projektanalys som är fristående från fallstudierna. Studien visar hur särdragen i olika projekttyper, t.ex. förekomsten av dubbla operativa logiker och olika slag av komplexitet, är avgörande dels för projekthanteringen, dels för vilka förbättringsåtgärder som är effektiva i en multiprojektmiljö. Ytterligare ett bidrag från studien är det ramverk som utformats med utgångspunkt i den stora variation som olika projekt uppvisar ur ett resultatperspektiv. / A starting point for the present thesis is the increased application of the project work form, a form that has been growing in usage since the mid 1900s. Today, multiproject environments have become increasingly common, i.e. organisations where projects are a normal part of the working environment and where they are of such great importance that project management and project steering (e.g. evaluation and follow-up) are considered important for the organisation's management. In many organisations where the ability to apply the project work form is critical for survival and profitability, there is a great need to improve the management of projects. The dominating view has long been that all projects are inherently alike, and can be effectively managed and controlled with standardised project management techniques and models. However, more and morere searchers are pointing out that because there are in fact quite distinct differences between different types of projects, project management must be adapted to the distinctive characteristics of the project, which presupposes the possibility of analysing the project in question – of being able to make a "project diagnosis". In an attempt to increase knowledge about projects as a type of work form, this doctoral study aims to develop descriptions of distinctive characteristics in projects that are essential for project management in multiproject environments. Three case studies have been performed in three organisations that have developed and implemented a project model to improve their project management. The case studies have been performed using action research methodology. This has made it possible to study project management during an extended period of time, creating nuanced descriptions of the distinctive characteristics in each multiproject environment. From the case studies, project research and personal experience in project environments, a framework for Structured Project Analysis (SPA) has been designed with the aim of increasing the generalisation of the results. The framework, based on three analysis models and three basic perspectives of projects, provides a conceptual model for structured project analysis independent of the case studies. The study shows how the various distinctive characteristics of different project types, such as the presence of dual operational logics and varying types of complexity, are crucial for both management of projects and for deciding which improvement measures are most effective in a multiproject environment. A further contribution of the study is the framework that has been designed based on the wide variation presented by different projects through a results perspective.