Onyttiga vägsamfälligheter är ett problem som uppstått under äldre tiders fastighetsbildning och är idag en olägenhet för lantmätare och fastighetsägare i många förrättningsärenden. Detta arbete har syftat till att studera de metoder för utplåning av onyttiga vägsamfälligheter för att slutligen ge förslag på möjliga lösningar. Studier har gjorts av en utredning, en proposition, förrättningsakter och rättsfall med fokus på städning av fastighetsindelningen. De förrättningsakter som studerats innehåller fastighetsregleringsåtgärder som verkar för utplåning av onyttiga samfälligheter och sanering av fastighetsindelningen. Förrättningarna innefattade ett eller flera större områden med ett stort antal fastigheter. Rättsfallen som inkluderades i arbetet rörde samfälligheter och handlade om överklagan på saneringsåtgärder med ersättning och äganderätt i fokus. Utöver detta har ett exempel från Finland studerats, där utplåning av vägsamfälligheter utfördes 1977 genom lagstiftning. Den finska lagstiftningen för utplåning av vägsamfälligheter blev till stor del inte en förbättring utan försköt problemet genom att en stor mängd servitut bildades utan kontroll. I längden blev det svårt att hantera de uppkomna rättigheterna och en städningsåtgärd infördes i finsk lag för att rätta till problemen. Det svenska lagförslaget för utplåning av samfälligheter i Sverige från 1983 liknar lagen i Finland men antogs senare inte då det hade inneburit liknande problem. Ett antal ändringar i svenska fastighetsbildningslagen, som Proposition 1988/89:77 tar upp, infördes dock. Exempelvis medförde en ändring att någon ersättning ej behövde fastställas för föreningsförvaltade samfälligheter med lågt värde. Effekterna detta har haft på reglerandet av onyttiga samfälligheter är okänt men eftersom problemet kvarstår efter 20 år får det förmodas att nya åtgärder måste göras. Våra slutsatser visar att onyttiga vägsamfälligheter kan åtgärdas delvis genom större inflytande från sakägare. Någon lösning på problemet är dem däremot inte. Slutsatserna innehåller även förslag på vad en ny lag bör innehålla, med tidigare förslag som förebild. Framtida kostnader ett sådant lagförslag ger upphov till är troligtvis höga men vi hoppas att vissa ändringar från tidigare förslag kan reducera dessa.

Med den nya plan- och bygglagen (PBL) som trädde i kraft den 2 maj 2011, blev det möjligtatt redovisa fastighetsindelningsbestämmelser i en detaljplan på motsvarande sätt somgjordes genom fastighetsplan i 1987 års PBL. Den särskilda planformen fastighetsplan togsdärmed bort. Syftet med de nya bestämmelserna var att förenkla tillämpningen.Bestämmelserna möjliggör en mer detaljerad reglering i detaljplan, men medför också enskyldighet att göra en prövning redan i planarbetet enligt lagvillkor som finns utanför PBL.Syftet med detta arbete var att bidra med ny empiri avseende hur och i vilken utsträckningsvenska kommuner har tillämpat bestämmelser om fastighetsindelning i plan- ochbygglagstiftningen, samt vilken betydelse tillämparna haft för implementeringen avfastighetsindelningsbestämmelser i plan- och bygglagstiftningen. Genom att tillämpa ettimplementeringsperspektiv är avsikten att bidra med ett nytt perspektiv på tillämpningen avplan- och bygglagstiftningen.Målsättningen var att genom att undersöka och besvara min frågeställning vidareutveckladenna nyvunna kunskap i form av ett förslag till en metodbeskrivning för tillämpningen avlagstiftningen. Då examensarbetet utförts på Halmstads kommunsSamhällsbyggnadskontor var tanken att slutprodukten ska vara ett användarvänligt redskapför dem vid tillämpande av bestämmelser om fastighetsindelning. Metodbeskrivningenresulterade i ett flödesschema och en checklista.En fallstudiemetod tillämpades där implementering av fastighetsindelningsbestämmelservar det ”fall” som studerades och analysenheten bestod av Sveriges 290 kommuner.Datainsamling har skett genom en webbaserad enkät till landets alla kommuner.Det är endast drygt ett år sedan nya PBL trädde i kraft och det är fortfarande tidigt att dranågra slutsatser kring lagstiftningens genomslag. Mina slutsatser är att kommunerna inteanvänder sig av bestämmelserna i så stor utsträckning. Majoriteten av de bestämmelser sominförs avser fastighetsindelning och gemensamhetsanläggningar. Lantmäteriet spelar ennyckelroll vid tillämpandet av bestämmelserna, det är oftast lantmäteriet som prövar attbestämmelsen är förenlig med villkor i förrättningslagstiftningen. Och i de fåtal fall man tagit fram rutiner har man låtit lantmäteriet utarbeta dem. Tillämparna inverkar på implementeringen av lagstiftningen främst på två vis. För det första genom att tillämparna inte till fullo förstår lagparagraferna som reglerarfastighetsindelningsbestämmelser. Konsekvensen av det är att nödvändig villkorsprövninginte görs eller att kommunerna inte använder sig av fastighetsindelningsbestämmelser överhuvudtaget. För det andra genom att det är oklart vilka tillämparna av lagparagrafenfaktiskt är. Det innebär att implementeringsprocessen på lokal nivå kommer att tolkas iljuset av olika professionella perspektiv, exempelvis arkitekter, fysiska planerare, ingenjöreroch samhällsplanerare med en mängd olika utfall. I viss mån påverkas tillämparna av kulturoch tradition hur man tidigare arbetat med fastighetsplan i kommunen. / With the new Planning and Building Act (PBA), which came into force on 2 May 2011, it became possible to account for provisions on property division in a detailed developmentplan in the same way as was done in a property regulation plan in the former legislation.The property regulation plan then ceased as a separate plan. The purpose of the provisionswas to simplify the process and only have one planning process instead of two. Theprovisions on property division allow for a more detailed regulation of the detaileddevelopment plan, but also means a duty to conduct an investigation already in planningwork according law terms that is outside the PBA.The purpose of this work was to contribute new empirical evidence regarding how and towhat extent the Swedish municipalities have applied the provisions on property division,and the importance the implementing officers at the local authorities had for theimplementation. By applying an implementation perspective, the intention is to provide anew perspective on the application of planning and building act. The aim was to investigate and answer my questions and by that further develop this newfoundknowledge in the form of a proposal for a methodology for implementing thelegislation. Since this thesis work was performed at Halmstad Municipality Planning Office,the idea was that the end product will be a user-friendly tool for them in the application ofthe provisions on property division. Method disclosure resulted in a flow chart and achecklist.A case study method was used where the implementation of the provisions on propertydivision was the “case” that was studied and the analysis consisted of 290 municipalities inSweden. Data was obtained from a web based survey among the country's municipalities.It is only just over a year ago, new PBA entered into force and it is still early to draw anyconclusions about the regulatory impact. My conclusions are that the municipalities do notuse the provisions as much. The majority of the provisions introduced concerns propertydivision and joint facilities. The cadastral authority plays a key role in the application of theprovisions, it is usually the cadastral authority which examines that the provision isconsistent with law terms outside the PBA. And in those few cases they have developedroutines it is prepared by the cadastral authority. The implementing officers at the local authorities affect the implementation mainly in twoways. Firstly, by the users not fully understanding the provisions. The consequence of thisis that necessary testing of conditions is not done or that the municipalities do not applythe provisons at all. Second, in that it is unclear which the users of the legislation actually is. This means that the implementation process at the local level will be interpreted in light ofdifferent professional perspectives, such as architects, physical planners, engineers andplanners with a variety of outcomes. To some extent the users are affected by culture andtradition how the municipality previously worked with real estate plan.

This thesis sheds light on several aspects of the economics of marital formation, dissolution, and bargaining. The first chapter focuses on the relationship between divorce law and family wellbeing, and shows that lowering the cost of divorce can reduce spousal conflict. The second chapter analyzes the effects of property division laws upon divorce on marital instability and female labor supply. Results suggest that a redistribution of property rights over family assets in case of divorce towards the financially weaker spouse, usually the wife, may increase marital instability and reduce female labor supply. The third chapter examines the role of sex ratios in college in explaining family formation patterns of young adults. Empirical evidence suggests that individuals who are exposed to a larger fraction of opposite-sex school mates are more likely to be married or residing with a partner from the same field of study shortly after finishing school. / Esta tesis arroja luz sobre algunos aspectos de la economía de la formación, disolución y negociación familiar. El primer capítulo se centra en la relación entre la regulación sobre el divorcio y el bienestar de la familia, y muestra que una disminución del coste del divorcio puede reducir el nivel de conflicto entre esposos. El segundo capítulo analiza los efectos de las leyes de división de activos en caso de divorcio sobre la inestabilidad matrimonial y la oferta de trabajo de las mujeres. Los resultados sugieren que una redistribución de los derechos de propiedad sobre los activos familiares en caso de divorcio en favor de la parte financieramente más débil, habitualmente la mujer, puede aumentar la inestabilidad matrimonial y reducir la oferta de trabajo de las mujeres. El tercer capítulo examina el papel de la ratio de sexos en la universidad en explicar el patrón de formación familiar de adultos jóvenes. La evidencia empírica sugiere que los individuos que están expuestos a una mayor proporción de compañeros del sexo opuesto durante la universidad tienen más probabilidad de estar casados o residiendo con una pareja de la misma carrera, poco después de finalizar los estudios.