The aim of this thesis is to introduce the issue of marital property, which I consider is still up to date. That is what I also learned during an internship at the court. I chose this topic mainly because I find it very interesting and important. This topic is very closely related to the family, which I consider to be the core of the society. The society without the family could not simply work. Joint property of spouses is one of the key nodes of the society. Not only the relationship between the spouses themselves, but also in relation to third parties. The thesis consists of six chapters, where most of them are further divided into subsections. The first chapter deals with the historical context of the development of joint property. This leads to an understanding of the current legislation. The second chapter deals with how the joint property is created and what constitutes the content of the joint property. That means assets and liabilities. In addition, it is pointed out what by the law cannot be part of the joint property. The third chapter of the thesis deals with the disposal of the joint property of spouses. Such disposal of joint property management concerns not only common, but also the non-common administration. Also an important point in this part is the relation between business activities and...

Onyttiga vägsamfälligheter är ett problem som uppstått under äldre tiders fastighetsbildning och är idag en olägenhet för lantmätare och fastighetsägare i många förrättningsärenden. Detta arbete har syftat till att studera de metoder för utplåning av onyttiga vägsamfälligheter för att slutligen ge förslag på möjliga lösningar. Studier har gjorts av en utredning, en proposition, förrättningsakter och rättsfall med fokus på städning av fastighetsindelningen. De förrättningsakter som studerats innehåller fastighetsregleringsåtgärder som verkar för utplåning av onyttiga samfälligheter och sanering av fastighetsindelningen. Förrättningarna innefattade ett eller flera större områden med ett stort antal fastigheter. Rättsfallen som inkluderades i arbetet rörde samfälligheter och handlade om överklagan på saneringsåtgärder med ersättning och äganderätt i fokus. Utöver detta har ett exempel från Finland studerats, där utplåning av vägsamfälligheter utfördes 1977 genom lagstiftning. Den finska lagstiftningen för utplåning av vägsamfälligheter blev till stor del inte en förbättring utan försköt problemet genom att en stor mängd servitut bildades utan kontroll. I längden blev det svårt att hantera de uppkomna rättigheterna och en städningsåtgärd infördes i finsk lag för att rätta till problemen. Det svenska lagförslaget för utplåning av samfälligheter i Sverige från 1983 liknar lagen i Finland men antogs senare inte då det hade inneburit liknande problem. Ett antal ändringar i svenska fastighetsbildningslagen, som Proposition 1988/89:77 tar upp, infördes dock. Exempelvis medförde en ändring att någon ersättning ej behövde fastställas för föreningsförvaltade samfälligheter med lågt värde. Effekterna detta har haft på reglerandet av onyttiga samfälligheter är okänt men eftersom problemet kvarstår efter 20 år får det förmodas att nya åtgärder måste göras. Våra slutsatser visar att onyttiga vägsamfälligheter kan åtgärdas delvis genom större inflytande från sakägare. Någon lösning på problemet är dem däremot inte. Slutsatserna innehåller även förslag på vad en ny lag bör innehålla, med tidigare förslag som förebild. Framtida kostnader ett sådant lagförslag ger upphov till är troligtvis höga men vi hoppas att vissa ändringar från tidigare förslag kan reducera dessa.

Lagen om förvaltning av samfälligheter (SFS 1973:1150)  är sedan dess ikraftträdande år 1974, med några undantag, den gällande lagstiftningen för förvaltning av såväl samfälld mark, gemensamhetsanläggningar, och rättigheter som hör till flera fastigheter gemensamt. Även olika typer av vattensamfälligheter enligt Miljöbalken. Genom lagens bestämmelser om föreningsförvaltning är det möjligt för en eller flera samfälligheters delägare att sköta förvaltningen genom en samfällighetsförening. Det kan dock vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen uppstå problem till följd av brister eller svagheter i lagen. Syftet med detta examensarbete är att redovisa brister i lagstiftningen och förslag till lösningar för att undvika framtida problem med lagens praktiska tillämpning. Förhoppningen är att det ska bidra till en mer effektiv, ändamålsenlig och rättsäker förvaltning av samfälligheter. Genom en intervjustudie och juridisk metod erhölls ett resultat som visar att problem med lagens praktiska tillämpning kan uppstå till följd av svagheter och brister i lagstiftningen. Otydlighet i lagens formuleringar kan leda till feltolkningar och för vissa speciella förfaranden saknas bestämmelser i lagen. Ett stort problem är även att lagens bestämmelser förbises i vissa fall, vilket kan leda till att förvaltningen inte alltid sker efter lagens föreskrifter. Vissa av problemen kan delvis lösas om lagen och övriga rättskällor studeras mer ingående. För att undvika framtida missförstånd är det ändå bra om lagen förtydligas i dessa hänseenden. För att lösa dessa problem behöver ändringar i lagen företas. Det kan till exempel vara ändring av enstaka ord men även omformuleringar och tillägg i vissa paragrafer. Denna studie redovisar utöver resultatet förslag till ändringar för ett urval av de paragrafer som framkom under arbetets gång. Vidare studier och utredningar bör företas för att leda till ändringar i lagstiftningen. / The law of joint property management (Lagen om förvaltning av samfälligheter, SFS 1973: 1150) is since its entry into force in 1974, with some exceptions, the current legislation for the management of joint property units, joint facilities and common rights belonging to several properties in common, also some different joint water units. Through the Act's conditions about association management, it is possible for the joint owners to manage the administration by a joint property management association. In the practical application of the law, problems can sometimes arise as a result of deficiencies or weaknesses in the law. The purpose of this study is to report deficiencies in the legislation and propose solutions to avoid future problems with the Act's practical application. The result is expected to contribute to a more efficient, effective and legally secure management of joint property units. Through an interview study and a study of law, the result shows that the problems with the Act's practical application might arise as a result of weaknesses and shortcomings in the legislation. Lack of clarity in the legal wording could lead to misinterpretation and for some special procedures there are no provisions in the Act. A major problem is also that the Act is overlooked in some cases, which can lead to management not always being carried out according to the Act's regulations. Some of the problems can be partially solved if the law and other legal sources are studied more thoroughly. To avoid future misunderstandings, it would anyway be beneficial to clarify the law in these aspects. To solve these problems, changes in the law have to be undertaken. For example, changing individual words, reformulation and making additions in some sections. This study reports the results in addition to proposals for amendments to a selection of the paragraphs that emerged during the work. Further studies and investigations should be undertaken in order to lead to changes in the legislation.

Majoriteten av Sveriges vägnät består av enskilda vägar. Dessa utgörs vanligtvis av en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening och som är gemensam egendom för de fastigheter som ingår i gemensamhetsanläggningen. De ingående fastigheterna åsätts andelstal som anger den andel som varje fastighet ska betala för drift och underhåll av anläggningen. Det kan uppstå situationer där förhållandena för de ingående fastigheterna ändras. Exempelvis genom att en obebyggd fastighet bebyggs, en väg får en ny sträckning eller att en fastighet ändrar användningssätt. Detta ändrade förhållande medför att andelstalet som gäller för berörd fastighet kan komma att behöva justeras för att motsvara de nya förhållandena. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur ändringar av andelstal hanteras av samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar samt om ändringarna sker inom ramen för reglerna i anläggningslagen. Målet med studien blir därmed att utforska i vilken utsträckning samfällighetsföreningarna kontaktat Lantmäteriet för att av dem få de nya andelstalen införda i fastighetsregistret. För att besvara studiens frågeställningar har en enkätundersökning genomförts. Enkäten skickades ut till registrerade medlemmar i intresseorganisationen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemsregister i Uppsala län och Gävleborgs län. Resultatet av studien visar på att majoriteten av samfällighetsföreningarna som deltagit i enkäten erhåller bidrag, som tycks vara ett incitament till att föreningarna i viss utsträckning inte fastställer korrekta andelstal. Studien visar att de föreningar som får fastställa andelstalen med stöd av 24 a § anläggningslagen (styrelsebeslut) samt de som tillämpat 43 § anläggningslagen (överenskommelse), det vill säga på annat sätt än genom 35 § anläggningslagen (omprövningsförrättning) vid fastställande av nya andelstal, att 49,1 procent inte har anmält ändringen till Lantmäteriet för registrering i fastighetsregistret. 58,3 procent av de som tillämpat 43 § anläggningslagen har inte anmält beslutet till Lantmäteriet för prövning och godkännande. Detta ifrågasätter informationens tillförlitlighet gällande andelstalen som framgår i fastighetsregistret. Resultatet visar också att fastställandet av nya andelstal inte alltid sker med stöd av tillämpliga metoder enligt anläggningslagen samt att orsaken till varför omprövningsförrättning enligt huvudregeln i 35 § anläggningslagen inte tillämpats, ska i huvudsak bero på kostnaden det medför. Studien visar också på att det nuvarande systemet för fastställande av andelstal inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Majoriteten av respondenterna önskar att föreningen själv ska kunna ändra andelstalen, men uppfattningarna om hur fastställandet ska gå till skiljer sig åt bland föreningarna. / The majority of Sweden's road network consists of private roads. These are usually commons, a jointly held system called a joint facility which is managed by a joint property management association. The properties included in the facility are assigned a participatory share figure that specifies the proportion of which each property will pay for management and maintenance of the facility. There may be situations where the conditions for the including properties of the facility change. For example, by building an undeveloped property, a road gets a new stretch, or property changes its way of use. This changed situation means that the participatory share figure may need to be adjusted to correspond to the new conditions. The aim of this study is to find out how changes of participatory share figures are handled by the joint property management association that manages private roads as well as whether the changes are made within the framework of the rules of the Joint Property Act. The goal of the study is thus to explore the extent to which the joint property management association contacted Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) to get the new figures registered in the real property register. To answer the questions of the study a web-based survey was conducted and sent to members of the Swedish Private Road Association. Members from Uppsala County and Gävleborg County were asked to participate. The study shows that the majority of the joint property management associations are receiving subsidies, which seems to be an incentive for the associations to a certain extent not to determine the correct participatory share figures. The study shows that the associations that are allowed to determine the participatory share figures based on 24 a § of the Joint Property Act and those who have applied 43 § of the Joint Property Act, namely another method than reconsider according to 35 § of the Joint Property Act, that 49,1 per cent have not contacted Lantmäteriet for registration of the new participatory share figures in the real property register. 58,3 per cent of those who applied 43 § of the Joint Property Act have not notified Lantmäteriet for a review and approval of the agreement, according to the law. This questions the reliability of the information regarding the participatory share figures in the real property register. The result also shows that the determination of new participatory share figures is not always based on applicable methods according to the law. A reason why the reconsider method was not used, was mainly due to the cost it entails. The study also shows that the current system for determining participatory share figures does not work satisfactorily. There is a wish among the associations that they would be able to change the share figures themselves, but how, that opinion differs among the associations.

Samfällighetsföreningar som förvaltar vissa gemensamhetsanläggningar är skyldiga att fondera medel för att säkerställa gemensamhetsanläggningens underhåll och förnyelse enligt 19 § andra stycket lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Syftet med arbetet är att systematisk sammanställa och klargöra gällande rätt för att kunna avgöra vilka samfällighetsföreningar som omfattas av fonderingsskyldigheten. Den rättsdogmatiska metoden används. Studien visar att flera rekvisit behöver vara uppfyllda för att undvika att fonderingsskyldigheten träffar samfällighetsföreningar som inte avsågs enligt förarbetena. Förslag som skulle kunna förtydliga lagen diskuteras även. / Joint property associations managing some community facilities are required to fund means for the joint facility’s maintenance and renewal according to 19 § second paragraph Joint Property Units (Management) Act (1973:1150). The purpose of the thesis is to systematically organize and clarify the law to be able to decide which joint property associations are covered by the funding requirement. The legal dogmatic method is used. The study shows that several necessary conditions are to be fulfilled to avoid inclusion of joint property associations that were not intended according to the preparatory works. Suggestions to clarify the law are also discussed.

Marksamfälligheter är enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988) markområden som ägs av flera fastigheter. För samfälligheter generellt finns två förvaltningsformer, delägar- eller föreningsförvaltning. För föreningsförvaltade marksamfälligheter ställer lagen om förvaltning av samfälligheter (1973:1150) krav på att inkomster och utgifter ska särredovisas vid flera verksamhetsgrenar. Idag beaktas inte hur marksamfälligheter förvaltas av Lantmäteriet, det sker inte heller en utpräglad lämplighetsprövning vid omdisponering av andelar. Syftet med studien är att ta fram förslag till hur lantmäterimyndigheten bör hantera marksamfälligheter inom förrättningar. Kopplat till hanteringen utreds om en lämplighetsprövning enligt 3 kap. FBL ska införas i sin helhet samt om aktsamhet ska tas kring hur marksamfälligheten förvaltas vid hanteringen inom förrättningen. Studien genomförs genom tillämpning av rättsdogmatisk metod kombinerat med en kvantitativ och kvalitativ intervju- och enkätstudie med yrkesverksamma på Lantmäteriet och samfällighetsföreningar. Studien visar brister i konkreta riktlinjer hos Lantmäteriet om hur marksamfälligheter ska hanteras i förrättningar. Resultatet visar också på att små medel kan förbättra hanteringen av marksamfälligheter inom förrättningar genom att tydliggöra hur lämplighetsprövningen ska tillämpas och att i rimlig grad undersöka hur föreningen förvaltas. Ett nytt rättsfall om sakägarbegreppet från HD framförs. Lantmäteriet som myndighet behöver ta ställning till om en lämplighetsprövning enligt 3 kap. FBL ska genomföras i sin helhet enligt lag eller om omdisponering av andelar inom förrättningar ska avse ett undantag från lagen. Ett tydliggörande hade skapat enhetlig och korrekt handläggning nationellt som gynnar medarbetare och föreningar. / Joint property units are under the 1st chapter 3 § Real Property Formation Act (1970:988) land areas owned by several properties. These units can be managed through either co-owner or association administration. For association-managed units, the Joint Property Units Act (1973:1150) requires that income and expenses are reported separately for different branches of activity. Today the management of land property units is not considered by the Land Survey, and there is not a distinct suitability test when reallocating shares. The purpose of the study is producing a suggestion how the cadastral authorities should handle land joint property units in cadastral procedures. Regarding this there is an analysis if suitability test according to 3rd chapter FBL should be introduced and care taken on how the unit is managed when handling in the cadastral procedures. The study is performed by applying legal dogmatic method combined with a quantitative and qualitative interview and survey study with professionals on the Land Survey and joint property associations. The study show lack in concrete guidelines at the Land Survey on how joint property units should be handled in cadastral procedures. The result also shows that small funds can improve the management of joint property units in the cadastral procedures by instructing how to apply the suitability test and to a reasonable extent examine how the association is managed. A judgment of interested party from The Supreme Court is presented. The Land Survey as an authority needs to decide on if a suitability test according to 3rd chapter FBL must be implemented in its entirety as the law states or if redistribution of shares within cadastral procedures must refer to an exception from the law. A clarification would create a uniform and correct procedure throughout the country that benefits both employees and associations.

Le droit de l’urbanisme s’articule principalement autour de l’acte de construire. Se pose alors la question fondamentale de la nature juridique du droit de construire. Bien qu’attaché au droit de propriété, celui-ci n’en demeure pas moins défini par des règles d’urbanisme, et s’exerce dans les limites des servitudes administratives et contractuelles. Selon la structure foncière sur lequel est envisagé un projet de construction et le mode opérationnel adopté pour ce faire, le droit de construire, quantifié en surface de plancher, peut être modulé, majoré, ou privatisé. Alors que les pouvoirs publics ont engagé depuis une quinzaine d’années une politique en faveur de la densification, ayant donné lieu à d’importantes réformes du code de l’urbanisme, une réflexion de fond s’impose afin de donner davantage de cohérence et de simplicité à un droit initialement conçu comme une police spéciale de l'occupation et de l'utilisation du sol, et qui ne cesse de se complexifier / Urban planning law mainly revolves around the action of building. This leads us to fundamentally question the legal nature/ status of the right to build. Even though the right to build is a property one, it is also defined by urban planning regulations and is subject to administrative and contractual limitations of easements. According to the land property structure, the right to build, quantified in floor area, can be modified, increased or privatized.While public authorities have engaged in the last 15 years into policies favoring densification, that resulted in major reforms of the urban planning code, a more in depth reflection remains necessary to bring more coherence and simplicity to the code, that had been initially conceived as a “special police” for land cover and use, and that is growing to become more and more complex

En samfällighet kan enligt dagens lagstiftning inte vara delägare i en gemensamhetsanläggning. Det är däremot ibland önskvärt att en samfällighet kan delta i en gemensamhetsanläggning, framförallt vid användning av vägar. Problematik uppstår då andelstal ska tilldelas när det gäller större marksamfälligheter med hundratals fastigheter som delägare. Praktiskt kan förrättningslantmätaren lösa hanteringen genom att ge ett gemensamt andelstal till de delägande fastigheterna i samfälligheten. Vidare kan registreringen av förrättningen förenklas genom att samfälligheten redovisas som delägare i fastighetsregistret istället för de delägande fastigheterna, detta har stöd i Lantmäteriets interna handböcker. Examensarbetets syfte är att utreda om tillämpningen som Lantmäteriet gör avseende andelstal är förenlig med anläggningslagens regler. Detta görs genom att beskriva den problematik som finns och redogöra för gällande rätt. Strukturen följer att definiera begreppet samfällighet och innebörden i denna uppsats, beskriva fastighetsregistret och vad gemensamhetsanläggningar är enligt anläggningslagen. Sedan analyseras relevanta rättsfall på området. Metoden avser huvudsakligen att studera relevant lagstiftning för ämnet, där inkluderat förarbeten. Uppsatsen skrivs i samarbete med Lantmäteriet och därmed har två förrättningsakter tilldelats vilka analyseras tillsammans med gällande lagstiftning. Utöver det studeras Lantmäteriets interna handböcker som en del i syftet. Slutligen ges ett annat perspektiv på rättsfallen från två aktiva domare i mark- och miljödomstolen. Gemensamma andelstal för samfälligheter är till största grad inte förenligt med anläggningslagen. Det undantagsfall, för brukningsenheter och möjligen även gemensamma ägovidder, då ett gemensamt andelstal är möjligt att tillämpa berörs inte i rättsfallen och är ytterst ovanligt förekommande. I det rättsfall där Lantmäteriets hantering av andelstal godkänts från domstolen, är det inte ett fall av gemensamt andelstal, trots att det vid en första anblick ser ut som det. Det förenklade registerförfarandet i Lantmäteriets interna handböcker är inte lika tydligt. De interna handböckerna tyder på att en samfällighet kan redovisas som delägare i en gemensamhetsanläggning. Det är dock mindre tydligt huruvida det är fullt förenligt med förordningen (2000:308) om fastighetsregister men det ser inte ut att finnas något som direkt strider mot lagen. Lantmäteriet verkar inte få tilldela gemensamma andelstal för de delägande fastigheterna i en gemensamhetsanläggning. En prejudicerande dom från mark- och miljööverdomstolen skulle ge ett starkare resultat. Den förenklade registerhanteringens tillämpning kan behöva utredas, trots att den verkar enig med lagen. / Under current laws, a joint property unit cannot be a part-owner in a joint facility. However, it may be desirable that it participate in a joint facility providing roads. A problem appears when determining the participatory shares for properties within a joint property unit that have hundreds of co-owners. The land surveyor can practically solve the handling by giving the co-owners in the joint property unit a shared participatory share. The purpose of this study is to determine whether Lantmäteriet’s handling of the participatory shares is compatible with the Joint Facilities Act (anläggningslag 1973:1149). This is done by explaining the current problem and presenting the law. Firstly, the term “joint property unit” is defined, followed by the property register and then what a joint facility is according to the law. Lastly, recent cases of the problem are presented before the final analysis. The method is mainly about reading laws relevant for the thesis, including preparatory work for the laws. The degree project is an assignment from Lantmäteriet. With that, two relevant administrative acts have been given to analyze against the law. Lantmäteriet’s internal guidelines are also studied as a part of the thesis. To give another perspective on the cases, two active judges within the Land- and Environment Court have been interviewed. The use of shared participatory shares is generally not considered to be legally approved. It does exist special cases where it is applicable, however, the analyzed cases are not as such. Those circumstances are exceedingly uncommon. In the case where Lantmäteriet’s handling of participatory shares has received approval is not, in fact, a shared number. The simplified register procedure in Lantmäteriet’s internal guidelines is not as clear. The internal guidelines indicate that a joint property unit can be registered as a part-owner in a joint facility. It is not as simple to determine the standing against the law, but it seems to be compatible with the Real Property Ordinance (förordning 2000:308 om fastighetsregister). Lantmäteriet are not allowed to assign these shared participatory numbers for participating properties in the joint facility. A prejudicial judgment from the Land- and Environment Court would give a more indicative result.

No description available.

Det har blivit vanligt att kommuner måste hänvisa en ny hämtningsplats pga. att sophämtningsentreprenörens skyddsombud har belagt hämtningen med skyddstopp. Därmed kan inte hushållsavfallet hämtas på den befintliga hämtningsplatsen utan kommunen måste hitta en ny hämtningsplats för hushållsavfallet. Ny hämtningsplats får inte meddelas hur som helst utan detta måste ske i enlighet med lagstiftning och förordningar. Syftet med denna uppsats är att få fram riktlinjer för vad som gäller när en ny hämtningsplats för hushållsavfall måste utfärdas och hur kommuner runt om i landet har löst problem som har uppstått i samband med detta. För att kunna upprätta en hämtningsplats måste Kommunen ha rådighet över eller avtal med ägaren till den mark som skall användas för hämtningsplatsen. Kommunerna som svarade på enkäten har löst problemet på olika sätt men i regel har det varit antingen kommunens eller den berörda fastighetsägarens mark som använts till hämtningsplats för hushållssoporna. Avståndet mellan bostaden och hämtningsplatsen kan variera från fall till fall men Avfall Sverige har tagit fram riktlinjer för fritidshus om 400-500 meter. I den enkät som skickats ut så har detta arbete erhållit några exempel från verkligheten, det visade sig att kommunerna har hänvisat hämtningsplats upp till 800 meter från bostaden. Vi anser att riktlinjerna om 400-500 meter till hämtningsplatsen är ett skäligt avstånd för fritidshus men inte för permanentbostäder. Förutsatt att man alltid passerar denna plats när man skall till och från fritidshuset. För permanentbostäder i typiska 70-tals områden anser vi att avståndet inte skall vara längre än 100-200 meter. Utformningen av hämtningsplatsen kan lösas på många sätt, med eller utan fasta installationer. I de fall hämtningsplatsen skall användas av flera fastigheter kan förvaltningen av hämtningsplatsen ske genom en gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning kan förvaltas genom delägarförvaltning eller föreningsförvaltning. / It has become common that municipalities must refer a new waste disposal site due to garbage collection contractor's safety officer has established waste collection with protective stops. Hence the household waste can't be collected at the existing waste disposal site and the municipality must find a new waste disposal site for household waste. A new garbage collection site may not be issued just anyhow because it must be done in accordance with the laws and regulations. The purpose of this paper is to develop guidelines for what happens when a new garbage collection site for household waste must be issued and how municipalities across the country have solved the problems that have arisen in this context. In order to establish a waste disposal site the municipality must have control over the land or have an agreement with the owner of the land for it to be used as a garbage collection site. Municipality respondents have solved the problem in different ways, but generally it has been either the municipality or the property owner's land used for waste collection site for household waste. The distance between home and garbage collection site may vary from case to case but Waste Sweden has developed guidelines for the homes of 400-500 meters. Through the questionnaire this work has received some real-life examples, it turned out that municipalities have referred garbage collection location up to 800 meters from the residence. We believe that the guidelines about 400-500 meters to the garbage collection site is a reasonable distance for holiday cottages but not for permanent housing. Provided that you always pass this location to and from the holiday cottage. For permanent housing in typical '70s areas, we believe that the distance should not be more than 100-200 meters. The design of the garbage disposal site can be solved in many ways, with or without fixed installations. In cases where the garbage disposal site will be used by multiple properties the management of the garbage disposal site can be through a joint facility. A joint facility can be managed through Partnership maintenance or association management.