<p>De enskilda vägarna utgör ungefär 75 % av alla vägar i Sverige och 60 % av landets gemensamhetsanläggningarinnehåller vägar. Drift och underhållskostnader för enskilda vägar fördelasgenom att de deltagande fastigheterna har andelstal i gemensamhetsanläggningen.Syftet med rapporten har varit att undersöka hur kostnadsfördelningen i samfällighetsföreningarför vägändamål fungerar i teorin och i praktiken.En litteraturstudie ligger till grund för teoridelen i avsnitt 2 och 3 där tidigare och nuvarandelagstiftning beskrivs. Fokus har lagts på frågor som rör enskilda vägar och kostnader, ersättningarsamt ändrade förhållanden för dessa. Ett antal samfällighetsföreningar för vägändamålhar undersökts och kontaktats för att få reda på hur de ser på systemet för kostnadsfördelningoch hur det fungerar.Resultatet av arbetet visar att de undersökta föreningarna anser att systemet för att fördelakostnader fungerar bra och i allmänhet anses som rättvist. I hälften av föreningarna hadeförutsättningarna ändrats på sätt som gjorde att andelstalen ändrades. Oftast var det pågrund av ändrad användning av fastigheter eller ändrad fastighetsindelning.Endast i ett fåtal fall hade föreningarna haft problem med utebliven betalning från medlemmarna.</p>

De enskilda vägarna utgör ungefär 75 % av alla vägar i Sverige och 60 % av landets gemensamhetsanläggningarinnehåller vägar. Drift och underhållskostnader för enskilda vägar fördelasgenom att de deltagande fastigheterna har andelstal i gemensamhetsanläggningen.Syftet med rapporten har varit att undersöka hur kostnadsfördelningen i samfällighetsföreningarför vägändamål fungerar i teorin och i praktiken.En litteraturstudie ligger till grund för teoridelen i avsnitt 2 och 3 där tidigare och nuvarandelagstiftning beskrivs. Fokus har lagts på frågor som rör enskilda vägar och kostnader, ersättningarsamt ändrade förhållanden för dessa. Ett antal samfällighetsföreningar för vägändamålhar undersökts och kontaktats för att få reda på hur de ser på systemet för kostnadsfördelningoch hur det fungerar.Resultatet av arbetet visar att de undersökta föreningarna anser att systemet för att fördelakostnader fungerar bra och i allmänhet anses som rättvist. I hälften av föreningarna hadeförutsättningarna ändrats på sätt som gjorde att andelstalen ändrades. Oftast var det pågrund av ändrad användning av fastigheter eller ändrad fastighetsindelning.Endast i ett fåtal fall hade föreningarna haft problem med utebliven betalning från medlemmarna.

Detta är ett examensarbete på kandidatnivå på Lantmätarprogrammet med ekonomiskoch juridisk inriktning vid Högskolan i Gävle. Arbetet utförs på initiativ ochuppdrag av Riksförbundet Enskilda Vägar och handlar om ledningsrätt i enskild väg.Målet med studien är att utreda om samfällighetsföreningar har intressen och rättighetersom faller utanför lantmäteriförrättningen, identifiera orsaken samt ge konkretalösningsförslag. För att uppfylla studiens mål har följande frågeställningar formulerats:Hur upplåts ledningsrätt i praktiken inom en enskild väg som förvaltas av en samfällighetsförening? samt Har samfällighetsföreningar intressen, som borde beaktas, som fallerutanför ledningsrättsförrättningen? För att besvara ovanstående frågeställningar har intervjuer genomförts med RiksförbundetEnskilda Vägar, Lantmäteriet, ledningsägare samt en samfällighetsförening.Det har även sammanfattats ett antal förrättningsakter och rättsfall som varit av betydelseför studien. Det som kunde konstateras utifrån resultatet och diskussionen var att även fast ledningsrättutförs korrekt i praktiken innebär det inte att brister inte kan förekomma.Detta tros bero på bland annat de överenskommelser som kan ligga till grund förmånga ledningsrätter. Vidare kunde slutsatsen dras att de bestämmelser och standarddokumentsom används i ledningsrättsbesluten inte är anpassade utefter enskildavägar, vilket gör att några av samfällighetsföreningarnas intressen faller utanför förrättningen.Till exempel finns inga strikta bestämmelser kring ledningsrättens placering,återställning av vägen, hur arbetet bör utföras eller någon form av trafikanordningsplan.Detta bör åtgärdas genom att utbilda förrättningslantmätare i hur de börbemöta enskilda väghållare samt anpassade standarddokument och bestämmelser utefterenskilda vägar. Förslagsvis genom ett samarbete mellan Lantmäteriet och RiksförbundetEnskilda Vägar. / This is a bachelor thesis at the Study Programme in Land Management with financialand legal focus at the University of Gävle. This study is on the initiative and missionof the Swedish private road association, in Swedish Riksförbundet Enskilda Vägar, andis about the utility easement in private roads. The aim of this study is to investigatewhether joint road management associations has interests and rights that’s not consideredin the utility easement procedure, identify the cause and give concrete solutionsto the problem. In order to fulfill the objectives of the study, the followingquestions have been formulated: How is utility easement actually established within a privateroad that is managed by a joint road management association? and Do joint road managementassociations have interests, that should be taken into consideration, that’s not attendedin the utility easement procedure? In order to answer the questions above, interviews have been conducted with theSwedish private road association, the National Land Survey authority, owners ofutilities and a joint road management association. Several cadastral dossiers and legaldocuments, which has been of importance for the study, has also been summarized. What could be ascertained based on the results and the discussion was that eventhough the utility easement procedure is carried out correctly in practice, it doesnot mean that deficiencies cannot occur. This is believed to be due, among otherthings, to the agreement that the utility easement right is based. Furthermore, itcould be concluded that the regulations and standard documents used in the utilityorder are not adapted according to private roads, which means that some of the jointroad management association's interests are not considered in the utility easementprocedure. For example, there are no strict regulations regarding the location of theutility easement, restoration of the road, how the work should be carried out orsome sort of planning for the traffic during the utility construction. This should beremedied by educating the cadastral surveyors in how they should pay regard to privateroad owners as well as adapting the standard documents and regulations to privateroads. Suggested through a collaboration between the National Land Survey authoritiesand the Swedish private road association.

Majoriteten av Sveriges vägnät består av enskilda vägar. Dessa utgörs vanligtvis av en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening och som är gemensam egendom för de fastigheter som ingår i gemensamhetsanläggningen. De ingående fastigheterna åsätts andelstal som anger den andel som varje fastighet ska betala för drift och underhåll av anläggningen. Det kan uppstå situationer där förhållandena för de ingående fastigheterna ändras. Exempelvis genom att en obebyggd fastighet bebyggs, en väg får en ny sträckning eller att en fastighet ändrar användningssätt. Detta ändrade förhållande medför att andelstalet som gäller för berörd fastighet kan komma att behöva justeras för att motsvara de nya förhållandena. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur ändringar av andelstal hanteras av samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar samt om ändringarna sker inom ramen för reglerna i anläggningslagen. Målet med studien blir därmed att utforska i vilken utsträckning samfällighetsföreningarna kontaktat Lantmäteriet för att av dem få de nya andelstalen införda i fastighetsregistret. För att besvara studiens frågeställningar har en enkätundersökning genomförts. Enkäten skickades ut till registrerade medlemmar i intresseorganisationen Riksförbundet Enskilda Vägars medlemsregister i Uppsala län och Gävleborgs län. Resultatet av studien visar på att majoriteten av samfällighetsföreningarna som deltagit i enkäten erhåller bidrag, som tycks vara ett incitament till att föreningarna i viss utsträckning inte fastställer korrekta andelstal. Studien visar att de föreningar som får fastställa andelstalen med stöd av 24 a § anläggningslagen (styrelsebeslut) samt de som tillämpat 43 § anläggningslagen (överenskommelse), det vill säga på annat sätt än genom 35 § anläggningslagen (omprövningsförrättning) vid fastställande av nya andelstal, att 49,1 procent inte har anmält ändringen till Lantmäteriet för registrering i fastighetsregistret. 58,3 procent av de som tillämpat 43 § anläggningslagen har inte anmält beslutet till Lantmäteriet för prövning och godkännande. Detta ifrågasätter informationens tillförlitlighet gällande andelstalen som framgår i fastighetsregistret. Resultatet visar också att fastställandet av nya andelstal inte alltid sker med stöd av tillämpliga metoder enligt anläggningslagen samt att orsaken till varför omprövningsförrättning enligt huvudregeln i 35 § anläggningslagen inte tillämpats, ska i huvudsak bero på kostnaden det medför. Studien visar också på att det nuvarande systemet för fastställande av andelstal inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Majoriteten av respondenterna önskar att föreningen själv ska kunna ändra andelstalen, men uppfattningarna om hur fastställandet ska gå till skiljer sig åt bland föreningarna. / The majority of Sweden's road network consists of private roads. These are usually commons, a jointly held system called a joint facility which is managed by a joint property management association. The properties included in the facility are assigned a participatory share figure that specifies the proportion of which each property will pay for management and maintenance of the facility. There may be situations where the conditions for the including properties of the facility change. For example, by building an undeveloped property, a road gets a new stretch, or property changes its way of use. This changed situation means that the participatory share figure may need to be adjusted to correspond to the new conditions. The aim of this study is to find out how changes of participatory share figures are handled by the joint property management association that manages private roads as well as whether the changes are made within the framework of the rules of the Joint Property Act. The goal of the study is thus to explore the extent to which the joint property management association contacted Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) to get the new figures registered in the real property register. To answer the questions of the study a web-based survey was conducted and sent to members of the Swedish Private Road Association. Members from Uppsala County and Gävleborg County were asked to participate. The study shows that the majority of the joint property management associations are receiving subsidies, which seems to be an incentive for the associations to a certain extent not to determine the correct participatory share figures. The study shows that the associations that are allowed to determine the participatory share figures based on 24 a § of the Joint Property Act and those who have applied 43 § of the Joint Property Act, namely another method than reconsider according to 35 § of the Joint Property Act, that 49,1 per cent have not contacted Lantmäteriet for registration of the new participatory share figures in the real property register. 58,3 per cent of those who applied 43 § of the Joint Property Act have not notified Lantmäteriet for a review and approval of the agreement, according to the law. This questions the reliability of the information regarding the participatory share figures in the real property register. The result also shows that the determination of new participatory share figures is not always based on applicable methods according to the law. A reason why the reconsider method was not used, was mainly due to the cost it entails. The study also shows that the current system for determining participatory share figures does not work satisfactorily. There is a wish among the associations that they would be able to change the share figures themselves, but how, that opinion differs among the associations.

Denna studie utgör ett examensarbete på kandidatnivå vid Lantmätarprogrammet med ekonomisk/juridisk inriktning på Högskolan i Gävle.  Kommuner i Sverige förvaltar och bekostar väghållningen av enskilda vägar frivilligt, trots att det ansvaret egentligen ska vara ålagt fastighetsägarna. En av orsakerna till att det förekommer är de stora kommunsammanslagningarna som ägde rum på 60- och 70-talet, som gjorde att de kvarvarande kommunerna tog över förvaltningen av de enskilda vägarna. Över tid kan kommuner besluta att återlämna dessa frivilligt förvaltade enskilda vägar till fastighetsägarna. Återlämnandet sker genom anläggningsförrättningar för att säkerställa en långsiktigt fungerande förvaltning. Syftet med denna studie är att utreda anläggningsförrättningar som skett avseende övergångar från kommunal till enskild förvaltning av enskilda vägar. Målet är att få fram ett kunskapsunderlag, som svenska kommuner och lantmäterimyndigheter i förrättningsprocesser kan förhålla sig till, gällande enskilda vägar som tidigare haft kommunal förvaltning. För att uppnå syftet och målet har fem sakkunniga och fem samfällighetsföreningar intervjuats. Dessa intervjuer ger värdefull information från såväl experter i ämnet som från fastighetsägare intill vägen. Fem förrättningsakter har granskats för att ge en djupare förståelse för förrättningsprocessen och för att komplettera intervjuerna.  Det framgår av studien att väghållningen, i de granskade och intervjuade fallen, oftast blir bättre när en enskild väg övergår från kommunal till enskild förvaltning. Ibland kvarstår det dock irritationer hos fastighetsägarna efter förrättningsprocessens avslutande, men detta har inte visats kunna påverka väghållningen negativt. För att åstadkomma en smidig förrättningsprocess som möjliggör en ändamålsenlig förvaltning bör kommunerna bistå fastighetsägarna i ansökningsskedet. Som utgångspunkt bör den statliga lantmäterimyndigheten handlägga denna typ av ärenden, även om det finns en kommunal lantmäterimyndighet att tillgå, för att uppnå en bättre objektivitet och neutralitet. Slutligen är det viktigt att förrättningsprocessen präglas av kommunikation, dialog och tydlighet, för att på så sätt få fastighetsägarna införstådda i situationen. / This study is a bachelor thesis at the Study Programme in Land Management with financial/legal orientation at the University of Gävle.  Municipalities in Sweden are voluntarily responsible for road maintenance and financing of private roads, even though the actual responsibility is imposed on the property owners. One of the reasons behind these occurrences is the mergers of the municipalities that took place in the sixties and seventies, which made the remaining municipalities take over the management of the private roads. Over the decades, municipalities may decide to return these voluntarily managed private roads to the property owners. The returning of these private roads to the property owners is done through facility procedures to secure a long-lasting road maintenance.  The aim of this study is to investigate these types of facility procedures that have occurred in reference to transitions from municipal to private management of private roads. The objective is to create a base of knowledge that the Swedish municipalities and cadastral authorities can use when working with these kinds of phenomenon. To reach the aim and objective, interviews have been done with five experts in the field and with five joint property management associations. These interviews provide valuable information from both experts and property owners. Five cadastral dossiers have been analysed to give a deeper understanding of the cadastral process and to supplement the interviews.  The study shows that the road maintenance, in the analysed and the interviewed cases, often gets better when a private road’s management transfers from municipal to private. The property owners sometimes remain frustrated after the ending of the cadastral process, but this frustration has not been shown to affect the road maintenance in a negative way. In order to achieve a smooth cadastral process that leads to an appropriate management, the municipalities should assist the property owners with the application. As a starting point, the State cadastral authority should handle these types of cases to achieve better objectivity and neutrality, even though there is a municipal cadastral authority available. It is at last important that the cadastral process include communication, dialogue and clarity, and by doing so making the property owners aware of the situation.

De senaste hundra årens landskapsförändringar har orsakat en minskning av betesmarker och ängar som är viktiga livsmiljöer för inhemska blommande växter och pollinerande insekter. Detta har bidragit till en kraftig tillbakagång av många av dessa arter. Vägkanterna utgör därför viktiga refuger som livs- och födosöksmiljöer. Enskilda vägar är den längsta vägkategorin i Sverige – ändå finns inga nationella riktlinjer till dess väghållare om detta. Syftet med undersökningen var att undersöka vägsamfälligheters medvetenhet kring hotet mot vilda växter och pollinatörer, samt vilka begränsningar och möjligheter som finns för dem att genomföra olika skötselåtgärder i vägkanterna. I dagsläget håller kommunen på att överlämna skötselansvaret till samtliga vägsamfälligheter. En relevant fråga blir då även hur vägsamfälligheter kommer att sköta sina vägkanter efter övertagandet. En enkätundersökning skickades ut till vägsamfälligheter i Laholms kommun. Det visade sig att de flesta ansåg att vägkanter var en viktig miljö för blommor och pollinatörer och att hoten mot dem var allvarliga. Att senarelägga vägkantslåtter sågs som den mest genomförbara av skötselåtgärderna, och den minst genomförbara uppsamling av slagen vegetation. Vanliga begränsningar för att kunna förbättra vägkanternas miljöer var att de var för smala på grund av intilliggande åkermark, brist på resurser, att åsikterna om skötseln går isär och kunskapsbrist. Information och utbildning till vägsamfälligheter om vägkanternas betydelse och råd om skötselåtgärder skulle kunna leda till ökad acceptans och förståelse när skötselansvaret framöver kommer att ligga på dem. / Due to landscape changes the last hundred years there is a lack of suitable habitats for wild flowering plants and pollinating insects, like grazed grasslands and meadows. This has contributed to a decline of many of these species, but road verges functions as important refuges for these. Private roads are the longest road-category in Sweden – yet road communities for these roads gets no national guidelines about this. The purpose of this survey is to investigate the awareness of the threats to flowering plants and pollinators in road communities and identify barriers and possibilities for them to improve road verge habitats and the feasibility of certain road verge management alterations. In this study a survey was sent out to road communities in Laholm municipality, Sweden. Laholm municipality is renouncing the management responsibilities for private road communities, and therefore a relevant question is how the road communities will manage their road verges on their own? It showed that most thought that road verges were important habitats for flowers and pollinators and that the threats against them were serious. The most feasible alteration was to cut road verges in late summer, and the least feasible was removal of hay. Commonly barriers to be able to improve road verge habitats were that road verges were to narrow due to surrounding agriculture, lack of resources, differing opinions about management and lack of knowledge. Spreading knowledge to road communities may lead to a greater acceptance and understanding to a flower and pollinator – friendly road verge management.

<h2><strong>Sammanfattning</strong></h2><p>Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar.</p><p>I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.</p>

Sammanfattning Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar. I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.