In Sweden, the garden lupine (Lupinus polyphyllus) has a negative effect on the native flora and fauna as it is a highly competitive plant, with high dispersal and growth rates and nitrogen-fixing ability. Landscape metrics are important tools to analyse and understand landscape structure, and could also support the planning of control measures for the invasive lupine. The aim of this study was to use a modelling analysis to evaluate fifty study areas with varying lupine density, ranging from single or sparse to dense or dominant. Several landscape metrics were used to quantify the frequency of lupine presence, and to try to quantify the threat for the modelled species-rich road verges. The study aim was to assess which landscape metrics could predict the weighted mean area of lupine. The research questions in this study were “is there a correlation between different landscape metrics and the weighted mean area of lupine stands?” and “how well can different landscape metrics quantify the threat for road verge communities , in terms of the amount of lupines in the landscape?”. The study area is located in the Heby-region, Uppland (Sweden). Bivariate linear regression was used to test if the mean length, Proximity (Px), distance to nearest neighbour or the number of lupine stands had any significant relation to the weighted mean area. The results showed a significant relationship between the weighted mean area and the mean length of the lupine stands (R²=0.366) and between the weighted mean area and the Px (R²=0.117). This analysis shows that, when data of lupine density are not available, mean stand length and Px might be suitable alternatives. Using this method could assist the work of prioritizing which invaded areas to manage. The method might also be cost-and time-efficient when data of lupine density is unavailable. / I Sverige har trädgårdslupinen (Lupinus polyphyllus) en negativ effekt på den inhemska floran och faunan då det är en mycket konkurrenskraftig växt, med hög spridnings- och tillväxthastighet och kvävebindande förmåga. Landskapsmått är viktiga verktyg för att analysera och förstå landskapets struktur, och skulle också kunna stödja planeringen av bekämpningsåtgärder av den invasiva lupinen. Syftet med studien var att använda en modelleringsanalys för att utvärdera femtio studieområden med varierande lupintäthet, från enstaka eller glesa till täta eller dominerande. Flera landskapsmått användes för att kvantifiera frekvensen av lupinförekomst och för att försöka kvantifiera hotet för de modellerade artrika vägkanterna. Studiens syfte var att bedöma vilka landskapsmått som kunde förutsäga den viktade medelarean för lupinbestånden. Forskningsfrågorna i denna studie var "finns det ett samband mellan olika landskapsmått och den viktade medelarean för lupinbestånd?" och "hur väl kan olika landskapsmått kvantifiera hotet för artrika vägkanter, i fråga om mängden lupiner i landskapet?". Studieområdet är beläget i Heby-regionen, Uppland (Sverige). Bivariat linjär regression användes för att testa om medellängden, Proximity (Px), avståndet till närmsta lupinbestånd eller antalet lupinbestånd hade ett signifikant samband till lupinbeståndens viktade medelarea. Resultaten visade ett signifikant samband mellan den viktade medelarean och medellängden av lupinbestånden (R²=0,366) och mellan den viktade medelarean och Px (R²=0,117). Analysen visar att, när data om lupinbeståndens täthet inte finns tillgängliga, kan lupinbeståndens medellängd och Px vara lämpliga alternativ. Att använda denna metod skulle kunna underlätta arbetet med att prioritera vilka invaderade områden som ska förvaltas. Metoden kan också vara kostnads- och tidseffektiv när data om lupintäthet inte finns tillgänglig.

Invasive species are an increasing problem worldwide, threatening indigenous communities and species. Many human-made environments promote introductions of alien species and one such habitat is road verges. The invasive plant Lupinus polyphyllus is benefiting from these habitats and is today widespread along road verges in many parts of Sweden. However, it has been shown to be a problematic species, as it supresses native plants. Many of these plants originate from semi-natural grasslands, but have found a refuge in road verges. The Swedish Transport Administration has tried to control L. polyphyllus, but it is unclear to what extent it is possible. To manage an invasive species, it is often preferable to prevent further extension by limiting its dispersal, which can be done by reducing seed production. To find out how to prevent L. polyphyllus from spreading, I investigated how resprouting capacity and seed production was affected by cutting of L. polyphyllus at different times throughout the season, and at different heights. Plants in all plots resprouted after being cut, but resprouted leaf stalks grew taller in the plants cut early at the flowering stage, compared to the later cutting treatments. These were also the only ones producing new flowers and fruits, perhaps due to stored resources in roots or the fact that they were cut before the summer solstice. Plants cut higher above the ground produced more flowers and fruits and produced taller leaf stalks and might have used photosynthesizing aboveground parts to acquire resources for regeneration. Fruits were produced but not ripe before the mid-summer cutting. These seeds were still able to germinate after maturing on cut plants. However, they were more mould-infected than seeds maturing on non-cut plants. Seeds from cut plants were also lighter. Thus, seeds produced by the mid-summer cutting might disperse and germinate but may perhaps suffer from lower survival due to more frequent mould infections. The late-cut plants had already produced mature seeds, and thus, were probably able to disperse. Also, the later cutting treatments produced more seeds over the entire season. This indicates that to hinder dispersal by limiting seed production, it is best to cut Lupinus polyphyllus as early as possible, in the flowering stage, when seeds are not produced and to cut them entirely to the ground.

De senaste hundra årens landskapsförändringar har orsakat en minskning av betesmarker och ängar som är viktiga livsmiljöer för inhemska blommande växter och pollinerande insekter. Detta har bidragit till en kraftig tillbakagång av många av dessa arter. Vägkanterna utgör därför viktiga refuger som livs- och födosöksmiljöer. Enskilda vägar är den längsta vägkategorin i Sverige – ändå finns inga nationella riktlinjer till dess väghållare om detta. Syftet med undersökningen var att undersöka vägsamfälligheters medvetenhet kring hotet mot vilda växter och pollinatörer, samt vilka begränsningar och möjligheter som finns för dem att genomföra olika skötselåtgärder i vägkanterna. I dagsläget håller kommunen på att överlämna skötselansvaret till samtliga vägsamfälligheter. En relevant fråga blir då även hur vägsamfälligheter kommer att sköta sina vägkanter efter övertagandet. En enkätundersökning skickades ut till vägsamfälligheter i Laholms kommun. Det visade sig att de flesta ansåg att vägkanter var en viktig miljö för blommor och pollinatörer och att hoten mot dem var allvarliga. Att senarelägga vägkantslåtter sågs som den mest genomförbara av skötselåtgärderna, och den minst genomförbara uppsamling av slagen vegetation. Vanliga begränsningar för att kunna förbättra vägkanternas miljöer var att de var för smala på grund av intilliggande åkermark, brist på resurser, att åsikterna om skötseln går isär och kunskapsbrist. Information och utbildning till vägsamfälligheter om vägkanternas betydelse och råd om skötselåtgärder skulle kunna leda till ökad acceptans och förståelse när skötselansvaret framöver kommer att ligga på dem. / Due to landscape changes the last hundred years there is a lack of suitable habitats for wild flowering plants and pollinating insects, like grazed grasslands and meadows. This has contributed to a decline of many of these species, but road verges functions as important refuges for these. Private roads are the longest road-category in Sweden – yet road communities for these roads gets no national guidelines about this. The purpose of this survey is to investigate the awareness of the threats to flowering plants and pollinators in road communities and identify barriers and possibilities for them to improve road verge habitats and the feasibility of certain road verge management alterations. In this study a survey was sent out to road communities in Laholm municipality, Sweden. Laholm municipality is renouncing the management responsibilities for private road communities, and therefore a relevant question is how the road communities will manage their road verges on their own? It showed that most thought that road verges were important habitats for flowers and pollinators and that the threats against them were serious. The most feasible alteration was to cut road verges in late summer, and the least feasible was removal of hay. Commonly barriers to be able to improve road verge habitats were that road verges were to narrow due to surrounding agriculture, lack of resources, differing opinions about management and lack of knowledge. Spreading knowledge to road communities may lead to a greater acceptance and understanding to a flower and pollinator – friendly road verge management.

Invasiva arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i världen och gör stor skada på ekonomin och miljön. Särskilt hotade är vägkanter av den invasiva växten blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) som tränger undan inhemska arter och göder marken. Vägkanterna i Sverige täcker sammanlagt stora ytor och är hem till många växter som en gång funnits i det gamla odlingslandskapet. Syftet med denna kandidatuppsats är att med hjälp av information om blomsterlupinens biomassa dynamik bestämma det optimala datumet för slåtter: när biomassan underjord är som lägst och om det finns någon skillnad i biomassa i två regioner. I fem lokaler i Brattfors, respektive i Karlstad samlades blomsterlupiner, som senare vägdes i ett laboratorium för att få fram biomassa ovan jord och underjord, över en tidsperiod på 4 månader. Resultaten visade inte på någonskillnad i max- eller minimum värdena för den totala biomassan i Brattfors och Karlstad. Jämförelsevis upptäcktes en skillnad i biomassan ovan- som under jord mellan skördtillfällena i Brattfors och Karlstad. Biomassan underjord var som lägst den 9:e juni och 22:a juni i Brattfors, respektive 9:e juni till 14:e juli i Karlstad. Den 15 juli har beskrivits som slutet för blomningen av blomsterlupin och med det ett datum som skötsel bör ske innan. För att bättre kunna bestämma det optimala datumet för slåtter och hur regionerna kan variera behövs det fler studier på hur kritiska punkter i växters utveckling påverkar ansamlingen av biomassa. / Invasive species are one of the biggest threats toward biological diversity in the world and do a lot of harm to the economy and environment. Especially threatened are road verges by the invasive plant Garden lupine (Lupinus polyphyllus) that crowd’s native species and fertilizes the soil. The road verges in Sweden cover in total large areas and are home to many species that were once found in the old agricultural landscape. This bachelor's thesis means to, with the help of information about garden lupines biomass dynamic, decide the optimal date for mowing, when biomass is at its lowest underground and if there is any difference in biomass between two regions. In five places in Brattfors, respectively five places in Karlstad, garden lupines were gathered, and later weighed at a laboratory to get the biomass above- and underground, over a time period of 4 months. The results did not show any difference in the max- or minimum values for the total biomass in Brattfors and Karlstad. Comparatively a difference in biomass between the collecting dates was found in both Brattfors and Karlstad. The biomass underground was at its lowest on 9 June and 22 June in Brattfors, respectively 9 June to 14 July in Karlstad. The 15 July has been described as the end of the flowering period of garden lupine and with that a date management should be before. More studies on critical points in plant development are needed to better understand when the optimal date for mowing is and how regions can vary in growth.

Invasiva arter är ett stort hot mot den biologiska mångfalden världen över och den invasiva blomsterlupinen bidrar till minskad biodiversitet i de miljöer som den invaderar. Den är ett stort hot mot organismer i artrika infrastrukturmiljöer såsom artrika vägkanterna, vilka innehar en hög biologisk mångfald med hotade och sällsynta arter. I denna studie används GIS (Geografiskt informationssystem) för att undersöka blomsterlupinernas utbredning längsmed vägnätet i Jämtlands län. Resultatet visar att icke artrika vägkanter har en större andel vägkant med förekomst av blomsterlupiner än artrika vägkanter. Det finns ingen skillnad mellan artrika vägkanter med en bedömd högre värdeklass än artrika vägkanter med en bedömd lägre värdeklass vad gällande andelen vägkant med förekomst av blomsterlupiner. Att urskilja bakomliggande orsaker till det framkomna resultatet är problematiskt eftersom vägkanterna är heterogena miljöer som dessutom påverkas av många abiotiska och biotiska faktorer. Förekomsten av störningar snarare än biotisk resistens framhålls som tänkbar förklaring och utpekas som en inriktning för vidare forskning kring spridningen av blomsterlupiner inom vägnätet. / Invasive species are a major threat for biodiversity worldwide and the invasive Garden Lupine has shown to decrease biodiversity in the environments it invades. The invasion of Garden Lupines threatens infrastructure habitats, such as species rich road verges, which possess a high biodiversity with endangered and rare species. In this study, I used GIS (Geographic Information System) to investigate the spread of the Garden Lupine along the road network in the Swedish county of Jämtland. The result shows that non species-rich road verges have a larger proportion of road sections with occurrence of Garden Lupine than species rich road verges. A comparison between higher status species-rich road verges and lower status species rich road verges showed no difference in the proportion of the road section that contain Garden Lupine. Distinguishing the underlying causes to the result is problematic since road verges are heterogenic habitats under influence of a large variety of abiotic, biotic and anthropogenic factors. The presence of disturbances is a more likely explanation to the occurrence patterns than biotic resistance. This would also be a potential direction for further research concerning the spread of Garden Lupines along road verges.