Gemensamhetsanläggningar har ett väl etablerat regelverk i form av anläggningslagen, där villkor för bland annat anläggningens inrättande och kostnadsfördelning för anläggningens utförande och drift finns lagstadgat. När anläggningen inte längre är i bruk och ägarna till de deltagande fastigheterna vill avveckla och bortföra anläggningen, saknas däremot ett fullständigt regelverk för bortförandet av den fysiska anläggningen och för hur kostnader ska fördelas. Examensarbetets syfte är att framställa ett underlag för hur relevant lagstiftning och tillämpningen av relevant lagstiftning vid avvecklingar av gemensamhetsanläggningar kan förbättras, för att i framtiden underlätta handläggningen i förrättningar där avvecklingar av gemensamhetsanläggningar genomförs. För att uppfylla studiens syfte genomfördes en granskning av förrättningsakter där avvecklingar av gemensamhetsanläggningar tidigare genomförts. I förrättningsakterna granskades vilka problem som uppstått gällande kostnadsfördelningen och hur ansvaret för den fysiska anläggningens bortförande hanterats. Som ett komplement till granskningen av förrättningsakterna utfördes intervjuer, samt en juridisk metod där relevanta lagrum, förarbeten och doktrin granskades. Resultatet visar att det finns ett behov av att avveckla gemensamhetsanläggningar, och att förrättningsprocessen där avvecklingar tidigare genomförts sett olika ut. Kostnadsfördelningen och ansvaret för den fysiska anläggningens bortförande har hanterats på olika sätt av ansvariga förrättningslantmätare, och i ett fall ligger delar av en avvecklad gemensamhetsanläggning kvar fysiskt. Vår egen slutsats är att det finns brister i relevant lagstiftning och även brister i hur lagstiftningen skall tillämpas, gällande avvecklingar av gemensamhetsanläggningar. Bristerna medför att förändringar behöver göras, för att i framtiden underlätta handläggningen i förrättningsprocesser. / Joint facilities have a well-established framework in shape of the joint facility act, where terms of the facilities formation and distribution of costs for the facilities construction and operation is statuated. When the facility is no longer in use and the owners of the participating property units wishes to liquidate and remove the facility, a complete legislation framework is missing regarding the removal of the facility and how to distribute resulting costs. The purpose of the study is to provide support on how pertinent legislation and the application of the legislation regarding liquidations of joint facilities can improve, in order to facilitate conduction in the cadastral procedure in the future, where liquidations of joint facilities are performed. To achieve the purpose of the study an inspection of cadastral dossiers were made, where earlier liquidations of joint facilities have been accomplished. The cadastral dossiers were reviewed to give information about occurring problems in earlier liquidations of joint facilities, regarding the responsibility for the removal of the facility and the distribution of resulting costs. As a complement to the inspection of the cadastral dossiers, interviews and a legal method were used, where relevant sections of the law, preparatory work and doctrine were examined. The result of the study shows that there is a need for liquidation of joint facilities. The result also shows that previously performed cadastral processes regarding liquidations of joint facilities have been performed differently by the cadastral surveyor in charge. The cost distribution and the responsibility for the physical facilities removal have been handled differently and in one performed cadastral procedure parts of a physical facility still remains after the liquidation. Our own conclusions are that there are flaws in pertinent legislation regarding liquidations of joint facilities, and how pertinent legislation can be applied. We therefore consider that reforms are needed to facilitate the conduction in the cadastral process in the future.

I anläggningslagen finns möjlighet att, under vissa förutsättningar, genom tvång inrätta en gemensamhetsanläggning samt ansluta en fastighet till denna. Ett villkor till skydd för enskilda intressen är väsentlighetsvillkoret, 5 § AL, vilket innebär att en fastighet enbart får tvångsanslutas till en gemensamhets-anläggning om anläggningen är av väsentlig betydelse för fastigheten. I teorin kan det dispositiva väsentlighetsvillkoret sägas eftersträva en utformning som ska efterlikna frivilliga överenskommelser. Utöver effektivitetsmotiv för väsentlighetsvillkoret, bör det även finnas rättviseskäl som de deltagande fastighetsägarna själva skulle ha godtagit i en förhandlingssituation.
 Tvångsanslutningar till följd av ett uppfyllt väsentlighetsvillkor sker idag för olika typer av ändamål för att tillgodose gemensamma behov. I vissa avseenden tycks dock tvångslagstiftningen, avseende väsentlighetsvillkoret, ha gått för långt. I denna studie utreds och granskas utformningen, innebörden och tillämpningen av väsentlighetsvillkoret, genom att studera gällande rätt, förarbeten respektive rättspraxis. Studien ifrågasätter tvångslagstiftningen avseende huruvida vissa ändamål är tillräckligt välgrundade för att kunna omfattas av villkoret. Därtill behandlar studien huruvida det är rättvist att tvångsansluta en fastighet till en gemensamhetsanläggning utifrån olika betraktelsesätt på rättvisa. 
 Anläggningslagen har historiskt vuxit fram och utvecklats efter vad som gällt tidigare för gemensamma anläggningar. Utformningen av väsentlighets-villkoret resulterade i att kraven vid tvångsanslutningar blev mildare då kravet i den tidigare lagstiftningen, LGA, ersattes av väsentlig betydelse. Trots att samhället utvecklas och att ändamålen för väsentlighetsvillkorets tillämpning utvidgas till följd av det, bör dock inte kraven vid tillämpningen förändras eller förmildras utan anledning.
 För att en gemensamhetsanläggning ska anses vara av väsentlig betydelse ska ändamålet för anläggningen utgöra ett påtagligt behov för fastigheten. Vad som utgör ett påtagligt behov kan i stor utsträckning motsvara mer grundläggande behov, det innebär dock inte att ett grundläggande ändamål alltid uppfyller väsentlighetsvillkoret då prövningen av villkoret påverkas av ett antal variabler som bör beaktas i respektive fall. 
 Synen på statliga ingrepp i form av en tvångsanslutning av en fastighet till en gemensamhetsanläggning skiljer sig åt beroende på vilket rättviseteori som appliceras på frågan om rättvisa. Det slutliga svaret på vad som är en rättvis tillämpning av väsentlighetsvillkoret blir dock nödvändigt subjektivt. 
 För att begränsa en utvidgad tillämpning av väsentlighetsvillkoret till följd av en mildare utformning krävs en skärpning av paragrafens utformning. Det skulle minska risken för att möjligheten, att genom tvång ansluta en fastighet till en gemensamhetsanläggning, överutnyttjas. / The Joint Facilities Act provides for the possibility to constitute joint facilities and the possibility to connect properties to these under certain conditions. A condition for the protection of individual interests is the provision of substantial importance, § 5 Joint Facilities Act, which means that a property can only be forced to a joint facility if the facility is of substantial importance for the property. In theory, the configuration of the dispositive provision of substantial importance is aimed to emulate voluntary agreements. Beyond efficiency motives for the provision of substantial importance, there should also be reasons based on justice that the participating property owners would have accepted themselves in a negotiation situation.
 Forced connections are currently taking place for different types of purposes to meet common needs. In some respects, however the compulsory legislation in terms of the provision of substantial importance seems to have provision of substantial importance is examined by studying the regarding law, the preamble of the law and jurisprudence. The study questions the forced legislation regarding whether certain purposes are sufficiently well founded to qualify for the condition. Additionally, it is considered whether it is fair to force a property to a joint facility based on different approaches to justice.
 The Joint Facilities Act has historically grown and developed in accordance with what previously applied to joint facilities. The configuration of the provision of substantial importance resulted in that the requirement for forced connections became milder when the concept in the previous legalisation, LGA, was replaced with substantial importance. Although the community is under development and the application of the provision of substantial importance for different purposes is expanded as a result, it should not result in a change or mitigation of the requirements of the application.
 For a joint facility to be of substantial importance for a property, the purpose of the facility must be a significant need. What constitutes a significant need may, to a greater extent, correspond to a more basic need but it does not mean that a joint facility for a basic purpose can always meet the provision of substantial importance as the trial depends on a number of variables that should be considered in each juridical case.
 The view of government intervention in form of a forced connection of a property to a joint facility differs depending on the theory of justice. However, the final answer to what is a fair application of the provision of substantial importance becomes necessary subjective.
 To limit an extended application as a result of a milder configuration of the current provision of substantial importance, a sharpened configuration of the provision is required. This would reduce the risk of over exploiting the possibility of connecting a property to a joint facility by coercion.

Samverkan mellan olika fastigheter kan vara centralt för att skapa ändamålsenliga fastigheter. Samverkan kan exempelvis ske genom bildandet av gemensamhetsanläggning bestående av väg som tillgodoser behov för flera fastigheter. När en gemensamhetsanläggning bildas ska kostnader för anläggningens utförande respektive drift fördelas genom andelstal. Ett andelstal kan avse hela gemensamhetsanläggningen eller del av gemensamhetsanläggningen. När olika andelstal avser olika delar av gemensamhetsanläggningen är gemensamhetsanläggningen sektionsindelad. Sektionsindelning är rent lagtekniskt möjligt men har lyfts fram som olämpligt i många sammanhang av flera källor, vilket gör det viktigt att studera. Syftet med denna studie var därför att beskriva användandet av sektionsindelning utifrån förrättningslantmätarens och ett rättsligt perspektiv. Studien syfte besvarades med hjälp av fyra frågeställningar. Frågeställningarna besvarades med hjälp av två metoder. För det första användes en juridisk metod där lagen, förarbeten, rättsfall och doktrin undersöktes. För det andra genomfördes en intervjustudie där sex förrättningslantmätare intervjuades. Resultatet från den juridiska metoden pekar på svårigheter i den senare förvaltningen som ett av huvudskälen till att sektionsindelning inte används i så stor utsträckning. Vägar är den typ av anläggning som sektionsindelning är mest lämplig för. Resultatet från intervjustudien visar att förrättningslantmätare i större utsträckning använder sektionsindelning för utförandeandelstalen än driftandelstalen. Samtidigt spelar ett antal faktorer in om sektionsindelning används eller inte som storleken på kostnader och relationen mellan de medverkade i gemensamhetsanläggningen. Samtidigt pekar resultat mot att sektionsindelning för olika kostnadsslag inte används i så stor utsträckning. / Collaboration between different properties can be central for creating suitable properties. Collaboration may be through the creation of joint facilities that for example meets the real estates need of roads. Once formed the costs for a joint facilities operation and execution must be divided among its members. These costs are distributed through the awarding of "shared numbers" (andelstal). Shared numbers may refer to the whole joint facility or a part of the joint facility. When shared numbers refer to a part of the joint facility the facility is divided into sections, which is called sectiondivision. Sectiondivision is made possible by the way the law is formulated but has been highlighted as inappropriate in many contexts by multiple sources, making it important to study. The purpose of this study was to describe the use of sectiondivision based on cadastral surveyor’s perspective and a legal perspective. The purpose of this study was answered with the help of four questions. The questions were answered by two methods. Firstly, a legal method was used in which the law, preliminary work of the law, legal cases and doctrine was examined. Secondly, interviews where conducted with six cadastral surveyors. The results of the legal method indicate that difficulties in the latter management of the joint facility are one of the main reasons why sectiondivision should not be used as much. Roads are the type of facility that sectiondivision is most suitable for. The results from the interviews show that cadastral surveyors are making greater use of sections of execution than sections of operation. A number of factors are central for the use of sectiondivision. The size of the joint facility is one important factor. Another is the relations between the participants in the joint facility. Sectiondivision for different types of costs are not used in a wide extent.

Två eller flera fastigheter med ett gemensamt behov kan tillsammans bilda en gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning bildas vid en lantmäteriförrättning och vid förrättningen meddelas ett anläggningsbeslut. Anläggningsbeslutet reglerar bland annat gemensamhetsanläggningens utförande och drift. Syftet med den här studien är att undersöka de problem som kan leda till att anläggningsbeslut för gemensamhetsanläggningar med ändamålet väg blir bristfälligt formulerat. Studien ämnar också komma med förslag på hur ett anläggningsbeslut bör formuleras för att inte upplevas som bristfälligt. För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ studie med två olika metoder genomförts. Intervjuer har genomförts för att samla in priviligierad information från erfarna lantmätare. Intervjuerna kompletterades med en granskning av förrättningsakter från anläggningsförrättningar. Resultatet visar på flera svårigheter i arbetsgången fram till ett anläggningsbeslut. Bland annat framtagandet av dokumentation, sätta rätt standard på vägen samt hitta rätt utredningsnivå upplevs ibland som problematiskt. Analys av resultatet har lett fram till slutsatsen att de flesta problem med själva anläggningsbesluten kan härledas till utformningen av karta och beskrivning. Vidare fastslås att det är viktigt för ett lyckat anläggningsbeslut att hitta rätt utredningsnivå. Vad som ska utredas varierar från fall till fall och erfarenhet är en viktig faktor vid dessa avvägningar. För att dokumentera de rådande förhållandena vid förrättningstillfället föreslås använde av drönare. / Two or more property units with a common need can together form a joint facility. A joint facility is formed during a cadastral procedure in which a facility order is announced. The facility order regulates, among other things, the implementation and operation of the joint facility. The purpose of this study is to investigate the problems behind a poorly formulated facility order serving a joint facility with the purpose to serve as a road. The study also aims to make suggestions on how a facility order should be formulated so as not to be perceived as deficient. A qualitative study with two different methods has been carried out, in order to answer the thesis questions. Interviews have been conducted to collect privileged information from experienced cadastral surveyors. The interviews were supplemented with a review of dossiers from facility procedures. The result shows several difficulties in the process leading up to a facility order. The preparation of proper documentation, setting the right road standard and finding the right level of investigations, among other things, are sometimes perceived as problematic. Analysis of the result has led to the conclusion that most problems with the facility order can be derived to the formulation of the map and description. Furthermore, it is stated that finding the right level of investigation is important to create a successful facility order and in order to find the right level of investigation experience is crucial. In order to document the prevailing conditions, it is proposed to use drones.

The subject of this thesis is the proposal of land consolidation in the cadastral area Břeží u Žinkov. Description of the area is the part of the land consolidation as well as erosion control measures to protect the land fund, measures to access to the property, measures for the creation and protection of the environment and water management. The final part of the proposal is to create the claims inventory of three owners and to propose a new land arrangement for selected owners. The results of this thesis are the improvement of environment protection and suitable solution of the land arrangement.

En samfällighet kan enligt dagens lagstiftning inte vara delägare i en gemensamhetsanläggning. Det är däremot ibland önskvärt att en samfällighet kan delta i en gemensamhetsanläggning, framförallt vid användning av vägar. Problematik uppstår då andelstal ska tilldelas när det gäller större marksamfälligheter med hundratals fastigheter som delägare. Praktiskt kan förrättningslantmätaren lösa hanteringen genom att ge ett gemensamt andelstal till de delägande fastigheterna i samfälligheten. Vidare kan registreringen av förrättningen förenklas genom att samfälligheten redovisas som delägare i fastighetsregistret istället för de delägande fastigheterna, detta har stöd i Lantmäteriets interna handböcker. Examensarbetets syfte är att utreda om tillämpningen som Lantmäteriet gör avseende andelstal är förenlig med anläggningslagens regler. Detta görs genom att beskriva den problematik som finns och redogöra för gällande rätt. Strukturen följer att definiera begreppet samfällighet och innebörden i denna uppsats, beskriva fastighetsregistret och vad gemensamhetsanläggningar är enligt anläggningslagen. Sedan analyseras relevanta rättsfall på området. Metoden avser huvudsakligen att studera relevant lagstiftning för ämnet, där inkluderat förarbeten. Uppsatsen skrivs i samarbete med Lantmäteriet och därmed har två förrättningsakter tilldelats vilka analyseras tillsammans med gällande lagstiftning. Utöver det studeras Lantmäteriets interna handböcker som en del i syftet. Slutligen ges ett annat perspektiv på rättsfallen från två aktiva domare i mark- och miljödomstolen. Gemensamma andelstal för samfälligheter är till största grad inte förenligt med anläggningslagen. Det undantagsfall, för brukningsenheter och möjligen även gemensamma ägovidder, då ett gemensamt andelstal är möjligt att tillämpa berörs inte i rättsfallen och är ytterst ovanligt förekommande. I det rättsfall där Lantmäteriets hantering av andelstal godkänts från domstolen, är det inte ett fall av gemensamt andelstal, trots att det vid en första anblick ser ut som det. Det förenklade registerförfarandet i Lantmäteriets interna handböcker är inte lika tydligt. De interna handböckerna tyder på att en samfällighet kan redovisas som delägare i en gemensamhetsanläggning. Det är dock mindre tydligt huruvida det är fullt förenligt med förordningen (2000:308) om fastighetsregister men det ser inte ut att finnas något som direkt strider mot lagen. Lantmäteriet verkar inte få tilldela gemensamma andelstal för de delägande fastigheterna i en gemensamhetsanläggning. En prejudicerande dom från mark- och miljööverdomstolen skulle ge ett starkare resultat. Den förenklade registerhanteringens tillämpning kan behöva utredas, trots att den verkar enig med lagen. / Under current laws, a joint property unit cannot be a part-owner in a joint facility. However, it may be desirable that it participate in a joint facility providing roads. A problem appears when determining the participatory shares for properties within a joint property unit that have hundreds of co-owners. The land surveyor can practically solve the handling by giving the co-owners in the joint property unit a shared participatory share. The purpose of this study is to determine whether Lantmäteriet’s handling of the participatory shares is compatible with the Joint Facilities Act (anläggningslag 1973:1149). This is done by explaining the current problem and presenting the law. Firstly, the term “joint property unit” is defined, followed by the property register and then what a joint facility is according to the law. Lastly, recent cases of the problem are presented before the final analysis. The method is mainly about reading laws relevant for the thesis, including preparatory work for the laws. The degree project is an assignment from Lantmäteriet. With that, two relevant administrative acts have been given to analyze against the law. Lantmäteriet’s internal guidelines are also studied as a part of the thesis. To give another perspective on the cases, two active judges within the Land- and Environment Court have been interviewed. The use of shared participatory shares is generally not considered to be legally approved. It does exist special cases where it is applicable, however, the analyzed cases are not as such. Those circumstances are exceedingly uncommon. In the case where Lantmäteriet’s handling of participatory shares has received approval is not, in fact, a shared number. The simplified register procedure in Lantmäteriet’s internal guidelines is not as clear. The internal guidelines indicate that a joint property unit can be registered as a part-owner in a joint facility. It is not as simple to determine the standing against the law, but it seems to be compatible with the Real Property Ordinance (förordning 2000:308 om fastighetsregister). Lantmäteriet are not allowed to assign these shared participatory numbers for participating properties in the joint facility. A prejudicial judgment from the Land- and Environment Court would give a more indicative result.

Studien undersöker om det finns skillnader i bedömningen av omprövningsvillkoren i 35§ anläggningslagen beroende på var i landet som prövningen görs. Anläggningslagen innehåller bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och enskilda vägar och när en anläggning bildas tas ett anläggningsbeslut. För att kunna ändra något i anläggningen, till exempel lägga till ett ändamål eller upphäva anläggning så krävs en ändring i anläggningsbeslutet. Det är här som 35§ AL tar vid. En ändring i anläggningsbeslutet kräver en omprövning av beslutet där något av villkoren i nämnda paragraf ska vara uppfyllda. Det måste antingen ha inträtt ändrade förhållanden, finnas en skrivelse i anläggningsbeslutet om att omprövning får ske inom en viss tid eller finnas ett klart behov av omprövning av anläggningen.  Bryntesson och Rasheed (2016) gjorde en studie kring hur bedömningen av villkoren i anläggningsbeslut under en viss tidsperiod sett ut där de drar slutsatsen att villkoren är otydliga och att det skulle vara intressant att se om det finns skillnader i bedömningen runt om i landet. Den här studien bygger vidare på detta och tittar därför på just geografiska skillnader i bedömningen av 35§ AL. Detta görs genom en genomgång av varför paragrafen ser ut som den gör, för att sedan gå vidare in på gällande rätt på området och avslutas med en genomgång av förrättningsakter i tre olika län mellan åren 2020 och 2021. De tre länen som valts ut är Norrlands län, Skåne län och Stockholms län, urvalet har gjorts genom hänsyn till dels befolkningsmängd men också karaktären på länen med ett med mer landsbygdskaraktär, ett med en blandad karaktär och ett med storstadskaraktär för att lättare kunna urskilja skillnader. För varje för studien relevant ärende så har ett referat av ärendet och hur förrättningslantmätaren bedömer omprövningen tagits fram. Genomgången av förrättningsakter i de tre länen visar att de flesta omprövningar som genomförs görs på grund av att nya detalj-eller vägplaner antagits där anläggningen påverkas på något sätt vilket därför kräver en omprövning av anläggningen. De flesta omprövningar som görs är väl motiverade men det finns också några som även lantmäterimyndigheten själva tycker är tveksamma men som ändå godkänns, ofta på grund av att omprövningen grundar sig i en överenskommelse.  Resultatet av undersökningen visar på att det inte går att se några geografiska skillnader i bedömningen av villkoren i 35§ AL. Det går att se att det finns skillnader i bedömningarna även inom länen vilket kan tyda på att bedömningarna i stället skiljer åt beroende på vilken förrättningslantmätare som handlägger ärendet. Studien kommer även fram till samma slutsats som det som Bryntesson och Rasheed (2016) kommer till i sin studie. Villkoren är otydliga eftersom bedömningen skiljer sig åt och rekvisiten används på olika sätt för samma typer av ärenden. De har ett otydligt tillämpningsområde då gällande rätt är otydlig i hur villkoren ska användas, vilket ger stort tolkningsutrymme åt förrättningslantmätarna samtidigt som gällande rätt också betonar att omprövning ska användas restriktivt. Det finns också oklarheter i hur överenskommelser ska hanteras vid omprövning. En översyn av lagstiftningen kan därför behövas för att få en enhetligare och mer rättvis bedömning av omprövningsärenden i hela landet. / For facilities that are to be shared and managed by two or more properties, a joint facility can be formed. In Sweden, the most common type of joint facilities are roads, with over 100 000 facilities. A joint facility is formed during a facility procedure, conducted by the cadastral authority, where a facility order is decided. In the order, the purpose, management, and costs of the facility is decided, and these cannot be changed by the part-owners themselves. Instead, the part-owners can apply for a reconsideration of the facility order if a change in the facility order is necessary. For this type of application to be approved, one of the three criteria stated in 35§ Joint Facilities Act, AL, needs to be met. The paragraph states that a reconsideration is possible if the circumstances have changed, it is stated in the facility order that the order can be reconsidered after a certain amount of time or if there is a clear need of reconsideration.  Bryntesson and Rasheed (2016) conducted a study of how the different criteria was used in practice by the cadastral authority in Sweden. The results showed that the assessment varies and that the application of the criteria is unclear and suggests further studies on the area, for example whether the assessment varies in different parts of the country. This study’s purpose is just that, investigating whether there are geographical differences in the assessment of the reconsideration criteria in 35§ AL. This has been conducted by a review of the current legislation and an examination of cadastral dossiers from the years 2020 to 2021 in three different counties. The counties have been chosen in consideration of its population count and type, one with a countryside character, one with a combination of countryside and city and the third with a city character to be able to see differences more clearly. The current legislation and the results of the cadastral dossiers study has then been compared and analysed to further highlight similarities and differences. The results show that most of the cadastral procedures handling reconsideration is due to new detailed development plans changing the division of property units or updating facility orders where some parts are considered outdated. However, there are also some reconsiderations that are more unclear but that are approved referring to that the part-owners have a written agreement to base their application on. Analysing the results, no geographical differences can be seen. However, differences in the assessment over all is shown, which can indicate that the assessment varies with how each cadastral surveyor interprets the legislation. One specific area where differences in the overall assessment is seen are reconsideration for the purpose to include charging stations for electric cars in the joint facility. There is little legislation on the area and that is also reflected in the assessments as they vary a lot. There are uncertainties in the usage of the different criteria of the 35§ AL, where different criteria are used for the same purpose of reconsideration. There are also uncertainties in the handling of agreements where some reconsiderations are approved without evaluation of the criteria in 35§ AL since the part-owners signed an agreement, which is legally uncertain. Finally, there is a need for clarification on how the criteria are to be used and how agreements should be handled to get a more legally secure and fair assessment that is equal all around the country.

Lagen om förvaltning av samfälligheter (SFS 1973:1150)  är sedan dess ikraftträdande år 1974, med några undantag, den gällande lagstiftningen för förvaltning av såväl samfälld mark, gemensamhetsanläggningar, och rättigheter som hör till flera fastigheter gemensamt. Även olika typer av vattensamfälligheter enligt Miljöbalken. Genom lagens bestämmelser om föreningsförvaltning är det möjligt för en eller flera samfälligheters delägare att sköta förvaltningen genom en samfällighetsförening. Det kan dock vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen uppstå problem till följd av brister eller svagheter i lagen. Syftet med detta examensarbete är att redovisa brister i lagstiftningen och förslag till lösningar för att undvika framtida problem med lagens praktiska tillämpning. Förhoppningen är att det ska bidra till en mer effektiv, ändamålsenlig och rättsäker förvaltning av samfälligheter. Genom en intervjustudie och juridisk metod erhölls ett resultat som visar att problem med lagens praktiska tillämpning kan uppstå till följd av svagheter och brister i lagstiftningen. Otydlighet i lagens formuleringar kan leda till feltolkningar och för vissa speciella förfaranden saknas bestämmelser i lagen. Ett stort problem är även att lagens bestämmelser förbises i vissa fall, vilket kan leda till att förvaltningen inte alltid sker efter lagens föreskrifter. Vissa av problemen kan delvis lösas om lagen och övriga rättskällor studeras mer ingående. För att undvika framtida missförstånd är det ändå bra om lagen förtydligas i dessa hänseenden. För att lösa dessa problem behöver ändringar i lagen företas. Det kan till exempel vara ändring av enstaka ord men även omformuleringar och tillägg i vissa paragrafer. Denna studie redovisar utöver resultatet förslag till ändringar för ett urval av de paragrafer som framkom under arbetets gång. Vidare studier och utredningar bör företas för att leda till ändringar i lagstiftningen. / The law of joint property management (Lagen om förvaltning av samfälligheter, SFS 1973: 1150) is since its entry into force in 1974, with some exceptions, the current legislation for the management of joint property units, joint facilities and common rights belonging to several properties in common, also some different joint water units. Through the Act's conditions about association management, it is possible for the joint owners to manage the administration by a joint property management association. In the practical application of the law, problems can sometimes arise as a result of deficiencies or weaknesses in the law. The purpose of this study is to report deficiencies in the legislation and propose solutions to avoid future problems with the Act's practical application. The result is expected to contribute to a more efficient, effective and legally secure management of joint property units. Through an interview study and a study of law, the result shows that the problems with the Act's practical application might arise as a result of weaknesses and shortcomings in the legislation. Lack of clarity in the legal wording could lead to misinterpretation and for some special procedures there are no provisions in the Act. A major problem is also that the Act is overlooked in some cases, which can lead to management not always being carried out according to the Act's regulations. Some of the problems can be partially solved if the law and other legal sources are studied more thoroughly. To avoid future misunderstandings, it would anyway be beneficial to clarify the law in these aspects. To solve these problems, changes in the law have to be undertaken. For example, changing individual words, reformulation and making additions in some sections. This study reports the results in addition to proposals for amendments to a selection of the paragraphs that emerged during the work. Further studies and investigations should be undertaken in order to lead to changes in the legislation.

Det har blivit vanligt att kommuner måste hänvisa en ny hämtningsplats pga. att sophämtningsentreprenörens skyddsombud har belagt hämtningen med skyddstopp. Därmed kan inte hushållsavfallet hämtas på den befintliga hämtningsplatsen utan kommunen måste hitta en ny hämtningsplats för hushållsavfallet. Ny hämtningsplats får inte meddelas hur som helst utan detta måste ske i enlighet med lagstiftning och förordningar. Syftet med denna uppsats är att få fram riktlinjer för vad som gäller när en ny hämtningsplats för hushållsavfall måste utfärdas och hur kommuner runt om i landet har löst problem som har uppstått i samband med detta. För att kunna upprätta en hämtningsplats måste Kommunen ha rådighet över eller avtal med ägaren till den mark som skall användas för hämtningsplatsen. Kommunerna som svarade på enkäten har löst problemet på olika sätt men i regel har det varit antingen kommunens eller den berörda fastighetsägarens mark som använts till hämtningsplats för hushållssoporna. Avståndet mellan bostaden och hämtningsplatsen kan variera från fall till fall men Avfall Sverige har tagit fram riktlinjer för fritidshus om 400-500 meter. I den enkät som skickats ut så har detta arbete erhållit några exempel från verkligheten, det visade sig att kommunerna har hänvisat hämtningsplats upp till 800 meter från bostaden. Vi anser att riktlinjerna om 400-500 meter till hämtningsplatsen är ett skäligt avstånd för fritidshus men inte för permanentbostäder. Förutsatt att man alltid passerar denna plats när man skall till och från fritidshuset. För permanentbostäder i typiska 70-tals områden anser vi att avståndet inte skall vara längre än 100-200 meter. Utformningen av hämtningsplatsen kan lösas på många sätt, med eller utan fasta installationer. I de fall hämtningsplatsen skall användas av flera fastigheter kan förvaltningen av hämtningsplatsen ske genom en gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning kan förvaltas genom delägarförvaltning eller föreningsförvaltning. / It has become common that municipalities must refer a new waste disposal site due to garbage collection contractor's safety officer has established waste collection with protective stops. Hence the household waste can't be collected at the existing waste disposal site and the municipality must find a new waste disposal site for household waste. A new garbage collection site may not be issued just anyhow because it must be done in accordance with the laws and regulations. The purpose of this paper is to develop guidelines for what happens when a new garbage collection site for household waste must be issued and how municipalities across the country have solved the problems that have arisen in this context. In order to establish a waste disposal site the municipality must have control over the land or have an agreement with the owner of the land for it to be used as a garbage collection site. Municipality respondents have solved the problem in different ways, but generally it has been either the municipality or the property owner's land used for waste collection site for household waste. The distance between home and garbage collection site may vary from case to case but Waste Sweden has developed guidelines for the homes of 400-500 meters. Through the questionnaire this work has received some real-life examples, it turned out that municipalities have referred garbage collection location up to 800 meters from the residence. We believe that the guidelines about 400-500 meters to the garbage collection site is a reasonable distance for holiday cottages but not for permanent housing. Provided that you always pass this location to and from the holiday cottage. For permanent housing in typical '70s areas, we believe that the distance should not be more than 100-200 meters. The design of the garbage disposal site can be solved in many ways, with or without fixed installations. In cases where the garbage disposal site will be used by multiple properties the management of the garbage disposal site can be through a joint facility. A joint facility can be managed through Partnership maintenance or association management.

Officialservitut är en rättighet där en fastighet får nyttja annans fastighet för ett speciellt behov. Sådana servitut bildas genom beslut av lantmäterimyndigheten eller domstolen. När ett servitut inte längre behövs eller används för en fastighet förfaller det inte automatiskt. Om servitutet inte upphävs blir det onyttigt. Idag finns det många onyttiga servitut som belastar fastighetsregistret och på så sätt även förrättningsverksamheten. Syftet med det här arbetet är att öka kunskapen om onyttiga officialservitut samt att bidra till att på sikt minska förekomsten av belastande officialservitut. Eftersom det bildas relativt många gemensamhetsanläggningar idag kan många servitut komma att bli onyttiga när en anläggning bildas och servitut inte upphävs. Därför är det intressant att analysera varför servitut inte alltid upphävs i en sådan situation samt om någon förändring skulle kunna göras för att minska antalet onyttiga servitut. Genom en minskning av dessa skulle förrättningar bli effektivare och kostnaderna mindre. De metoder som har använts i arbetet är: (1) en litteraturstudie där tidigare forskning, svensk lagstiftning och propositioner studerats; (2) en granskning av förrättningsakter för att analysera hur förrättningslantmätare har hanterat vägservitut som blivit onyttiga vid bildandet av gemensamhetsanläggningar; (3) en intervjustudie för att analysera hur lantmätare idag behandlar onyttiga servitut när de påträffas vid bildandet av gemensamhetsanläggningar. Resultatet visar bland annat att förrättningslantmätare inte kan ta officialinitiativ för att upphäva onyttiga servitut vid en anläggningsförrättning. För ett upphävande krävs en ansökan, överenskommelse eller ett yrkande. Det har också framkommit att fokus kanske inte ligger på att upphäva onyttiga servitut när en gemensamhetsanläggning bildas. Slutsatsen av vad som har störst påverkan på att onyttiga servitut inte alltid upphävs är enligt studien, tid och kostnad. För att på sikt minska förekomsten av onyttiga officialservitut skulle en ”pott” av anslagspengar kunna skapas som lantmätare kan nyttja för att upphäva sådana servitut. Ytterligare ett förslag kan vara att införa en ny paragraf som ger lantmätare rätt att ta eget initiativ till att upphäva servitut som blir uppenbart onödiga vid bildandet av gemensamhetsanläggningar. De berörda fastighetsägarna borde inte bli missnöjda eftersom anläggningen ska tillgodose samma rätt som servitutet gjorde.