No description available.

<p>De enskilda vägarna utgör ungefär 75 % av alla vägar i Sverige och 60 % av landets gemensamhetsanläggningarinnehåller vägar. Drift och underhållskostnader för enskilda vägar fördelasgenom att de deltagande fastigheterna har andelstal i gemensamhetsanläggningen.Syftet med rapporten har varit att undersöka hur kostnadsfördelningen i samfällighetsföreningarför vägändamål fungerar i teorin och i praktiken.En litteraturstudie ligger till grund för teoridelen i avsnitt 2 och 3 där tidigare och nuvarandelagstiftning beskrivs. Fokus har lagts på frågor som rör enskilda vägar och kostnader, ersättningarsamt ändrade förhållanden för dessa. Ett antal samfällighetsföreningar för vägändamålhar undersökts och kontaktats för att få reda på hur de ser på systemet för kostnadsfördelningoch hur det fungerar.Resultatet av arbetet visar att de undersökta föreningarna anser att systemet för att fördelakostnader fungerar bra och i allmänhet anses som rättvist. I hälften av föreningarna hadeförutsättningarna ändrats på sätt som gjorde att andelstalen ändrades. Oftast var det pågrund av ändrad användning av fastigheter eller ändrad fastighetsindelning.Endast i ett fåtal fall hade föreningarna haft problem med utebliven betalning från medlemmarna.</p>

De enskilda vägarna utgör ungefär 75 % av alla vägar i Sverige och 60 % av landets gemensamhetsanläggningarinnehåller vägar. Drift och underhållskostnader för enskilda vägar fördelasgenom att de deltagande fastigheterna har andelstal i gemensamhetsanläggningen.Syftet med rapporten har varit att undersöka hur kostnadsfördelningen i samfällighetsföreningarför vägändamål fungerar i teorin och i praktiken.En litteraturstudie ligger till grund för teoridelen i avsnitt 2 och 3 där tidigare och nuvarandelagstiftning beskrivs. Fokus har lagts på frågor som rör enskilda vägar och kostnader, ersättningarsamt ändrade förhållanden för dessa. Ett antal samfällighetsföreningar för vägändamålhar undersökts och kontaktats för att få reda på hur de ser på systemet för kostnadsfördelningoch hur det fungerar.Resultatet av arbetet visar att de undersökta föreningarna anser att systemet för att fördelakostnader fungerar bra och i allmänhet anses som rättvist. I hälften av föreningarna hadeförutsättningarna ändrats på sätt som gjorde att andelstalen ändrades. Oftast var det pågrund av ändrad användning av fastigheter eller ändrad fastighetsindelning.Endast i ett fåtal fall hade föreningarna haft problem med utebliven betalning från medlemmarna.

Detta examensarbete på Högskolan i Gävle berör både den tekniska och den ekonomiska/juridiska inriktningen på Lantmätarprogrammet. Studien är baserad på behovet av effektivisering och automatisering i förrättningsprocessen. Möjligheten att representera tredimensionella objekt som informationsbaserade 3D-modeller finns idag. Examensarbetet undersöker möjligheten att anpassa anläggningsbeslut till informationsbaserade 3D-modeller. Sådana modeller ska baseras på anläggningslagen samt relevanta standarder i form av en 3D-modell. Studien begränsas till gemensamhetsanläggningar. I dagsläget utgörs anläggningsbeslut för inrättande av gemensamhetsanläggning av protokoll, kartor och verbala beskrivningar. Problemställningen i denna studie är huruvida det är tekniskt och juridiskt möjligt att ersätta de beskrivande handlingarna med modellbaserade beslutshandlingar baserade på gällande standarder och lagstiftning. De frågeställningar som upprättades utifrån syftet är: · Vilka möjligheter inom samhällsbyggnadsprocessen ger ett digitalt anläggningsbeslut för gemensamhetsanläggning som en 3D-informationsmodell? · Vilka tekniska och juridiska hinder finns för att kunna skapa ett digitalt anläggningsbeslut för gemensamhetsanläggning som en 3D-informationsmodell? · Vilka tekniska och juridiska utmaningar kommer att uppstå vid hanteringen av ett digitalt anläggningsbeslut för gemensamhetsanläggning som en 3D-informationsmodell, och vilka åtgärder krävs för att samhällsbyggnadsbranschen ska kunna hantera ett sådant beslut? För att besvara frågeställningen tillämpas ett metodval i form av semistrukturerade intervjuer med sakkunniga aktörer inom området. En väsentlig slutsats från denna studie är att för att möjliggöra ett digitalt anläggningsbeslut som 3D-informationsmodell för gemensamhetsanläggning krävs det en tydlig branschstandard som också är sanktionerad av lantmäterimyndigheten. / This thesis project at the University of Gävle covers both the technical and economical/legal fields of the Land Surveying Program. The study originates from the needs for increased efficiency and automation in cadastral processes. The possibility to represent three dimensional objects as information based 3D-models exists today. The thesis will explore possibilities, constraints and measures of adapting joint facility decisions information-based 3D-models. Such models should be based on relevant standards. The study is limited to joint facilities. Today facility decisions consists of protocols, maps and verbal descriptions. In order to answer the research question semi-structured interviews were conducted with experts representing different actors in the domain. The research questions in this study are: · What opportunities in the civil process does a digital facility order decision for joint facilities provide as a 3D-information model? · What are the technical and legal barriers for creating a digital facility order decision for a joint facility as a 3D-information model? · What technical and legal challenges will arise when dealing with a digital facility decision for a joint facility as a 3D-information model, and what measures are needed to enable the civil process industry to handle such a decision? To answer the research questions, the method applied is in the form of semi-structured interviews with experts in the field. A conclusion from this study is that in order to enable a digital facility decision for a joint facility as a 3D-information model a clear industry standard from the Swedish mapping, cadastral and land registration authority.

Det är viktigt att det finns en reglerad lagstiftning för att kunna bilda fastigheter som är för ändamålsenligt bruk. Idag finns det inget effektivt tillvägagångssätt att lösa konflikter som uppstår i de fall som fastighetsägare inte har möjlighet till transport till och från sin skogsfastighet. Färdselservitut uppkom under laga skifte för att underlätta skogsbruket när väg saknas och är ett verktyg som skulle kunna vara en möjlighet även idag.  Målet med studien är att resonera kring hur lagstiftningen tolkas vid bildandet av färdselservitut. Författarna har undersökt vilka konsekvenser som uppstår om dagens lagstiftning inte är tillämpbar på färdselservitut och hur skogsbruket påverkas av dessa servitut. Syftet med studien är att utreda om färdselservitut bidrar till ett mer effektivt skogsbruk eller om det är en osäker rättighet som skapar otryggt ägande. För att nå ett resultat i dessa frågor har litteraturstudie, intervjuer, lagstiftning och rättsfall använts som metoder för att få en inblick i tidigare forskning och förståelse för hur dessa frågor har hanterats tidigare och hur de hanteras idag. Enligt NRS (Lantmäteriets nationella rättsliga stöd) är det inte möjligt att bilda färdselservitut enligt anläggningslagen (SFS 1973:1149). NRS anser att färdselservitut inte uppfyller kravet i 49 § anläggningslagen där rätt kan ges att använda befintlig väg eller att bygga väg på annans fastighet (Lantmäteriet, 2022). Däremot beslutar lantmätare olika i ärenden rörande färdselservitut eftersom lagen tolkas på olika sätt. Vissa lantmätare anser att det är möjligt att införa rättigheten och att den är viktig för ett rationellt skogsbruk.  Det råder ovisshet i hur förrättningslantmätare ska besluta i dessa ärenden, det framgår av förrättningsakterna. I rättsfallen som granskades gjorde domstolen bedömningen att det är tveksamt om de gamla färdselservituten kan användas med dagens skogsmaskiner. Tolkningen av lagstiftningen vid bildandet av färdselservitut blir en definitionsfråga för förrättningslantmätarna som hanterar dessa ärenden. För att kunna nå en enlighet i beslut om färdselservitut krävs ett avgörande från domstol i högre instans.

Två eller flera fastigheter med ett gemensamt behov kan tillsammans bilda en gemensamhetsanläggning. En gemensamhetsanläggning bildas vid en lantmäteriförrättning och vid förrättningen meddelas ett anläggningsbeslut. Anläggningsbeslutet reglerar bland annat gemensamhetsanläggningens utförande och drift. Syftet med den här studien är att undersöka de problem som kan leda till att anläggningsbeslut för gemensamhetsanläggningar med ändamålet väg blir bristfälligt formulerat. Studien ämnar också komma med förslag på hur ett anläggningsbeslut bör formuleras för att inte upplevas som bristfälligt. För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ studie med två olika metoder genomförts. Intervjuer har genomförts för att samla in priviligierad information från erfarna lantmätare. Intervjuerna kompletterades med en granskning av förrättningsakter från anläggningsförrättningar. Resultatet visar på flera svårigheter i arbetsgången fram till ett anläggningsbeslut. Bland annat framtagandet av dokumentation, sätta rätt standard på vägen samt hitta rätt utredningsnivå upplevs ibland som problematiskt. Analys av resultatet har lett fram till slutsatsen att de flesta problem med själva anläggningsbesluten kan härledas till utformningen av karta och beskrivning. Vidare fastslås att det är viktigt för ett lyckat anläggningsbeslut att hitta rätt utredningsnivå. Vad som ska utredas varierar från fall till fall och erfarenhet är en viktig faktor vid dessa avvägningar. För att dokumentera de rådande förhållandena vid förrättningstillfället föreslås använde av drönare. / Two or more property units with a common need can together form a joint facility. A joint facility is formed during a cadastral procedure in which a facility order is announced. The facility order regulates, among other things, the implementation and operation of the joint facility. The purpose of this study is to investigate the problems behind a poorly formulated facility order serving a joint facility with the purpose to serve as a road. The study also aims to make suggestions on how a facility order should be formulated so as not to be perceived as deficient. A qualitative study with two different methods has been carried out, in order to answer the thesis questions. Interviews have been conducted to collect privileged information from experienced cadastral surveyors. The interviews were supplemented with a review of dossiers from facility procedures. The result shows several difficulties in the process leading up to a facility order. The preparation of proper documentation, setting the right road standard and finding the right level of investigations, among other things, are sometimes perceived as problematic. Analysis of the result has led to the conclusion that most problems with the facility order can be derived to the formulation of the map and description. Furthermore, it is stated that finding the right level of investigation is important to create a successful facility order and in order to find the right level of investigation experience is crucial. In order to document the prevailing conditions, it is proposed to use drones.

Studien undersöker om det finns skillnader i bedömningen av omprövningsvillkoren i 35§ anläggningslagen beroende på var i landet som prövningen görs. Anläggningslagen innehåller bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och enskilda vägar och när en anläggning bildas tas ett anläggningsbeslut. För att kunna ändra något i anläggningen, till exempel lägga till ett ändamål eller upphäva anläggning så krävs en ändring i anläggningsbeslutet. Det är här som 35§ AL tar vid. En ändring i anläggningsbeslutet kräver en omprövning av beslutet där något av villkoren i nämnda paragraf ska vara uppfyllda. Det måste antingen ha inträtt ändrade förhållanden, finnas en skrivelse i anläggningsbeslutet om att omprövning får ske inom en viss tid eller finnas ett klart behov av omprövning av anläggningen.  Bryntesson och Rasheed (2016) gjorde en studie kring hur bedömningen av villkoren i anläggningsbeslut under en viss tidsperiod sett ut där de drar slutsatsen att villkoren är otydliga och att det skulle vara intressant att se om det finns skillnader i bedömningen runt om i landet. Den här studien bygger vidare på detta och tittar därför på just geografiska skillnader i bedömningen av 35§ AL. Detta görs genom en genomgång av varför paragrafen ser ut som den gör, för att sedan gå vidare in på gällande rätt på området och avslutas med en genomgång av förrättningsakter i tre olika län mellan åren 2020 och 2021. De tre länen som valts ut är Norrlands län, Skåne län och Stockholms län, urvalet har gjorts genom hänsyn till dels befolkningsmängd men också karaktären på länen med ett med mer landsbygdskaraktär, ett med en blandad karaktär och ett med storstadskaraktär för att lättare kunna urskilja skillnader. För varje för studien relevant ärende så har ett referat av ärendet och hur förrättningslantmätaren bedömer omprövningen tagits fram. Genomgången av förrättningsakter i de tre länen visar att de flesta omprövningar som genomförs görs på grund av att nya detalj-eller vägplaner antagits där anläggningen påverkas på något sätt vilket därför kräver en omprövning av anläggningen. De flesta omprövningar som görs är väl motiverade men det finns också några som även lantmäterimyndigheten själva tycker är tveksamma men som ändå godkänns, ofta på grund av att omprövningen grundar sig i en överenskommelse.  Resultatet av undersökningen visar på att det inte går att se några geografiska skillnader i bedömningen av villkoren i 35§ AL. Det går att se att det finns skillnader i bedömningarna även inom länen vilket kan tyda på att bedömningarna i stället skiljer åt beroende på vilken förrättningslantmätare som handlägger ärendet. Studien kommer även fram till samma slutsats som det som Bryntesson och Rasheed (2016) kommer till i sin studie. Villkoren är otydliga eftersom bedömningen skiljer sig åt och rekvisiten används på olika sätt för samma typer av ärenden. De har ett otydligt tillämpningsområde då gällande rätt är otydlig i hur villkoren ska användas, vilket ger stort tolkningsutrymme åt förrättningslantmätarna samtidigt som gällande rätt också betonar att omprövning ska användas restriktivt. Det finns också oklarheter i hur överenskommelser ska hanteras vid omprövning. En översyn av lagstiftningen kan därför behövas för att få en enhetligare och mer rättvis bedömning av omprövningsärenden i hela landet. / For facilities that are to be shared and managed by two or more properties, a joint facility can be formed. In Sweden, the most common type of joint facilities are roads, with over 100 000 facilities. A joint facility is formed during a facility procedure, conducted by the cadastral authority, where a facility order is decided. In the order, the purpose, management, and costs of the facility is decided, and these cannot be changed by the part-owners themselves. Instead, the part-owners can apply for a reconsideration of the facility order if a change in the facility order is necessary. For this type of application to be approved, one of the three criteria stated in 35§ Joint Facilities Act, AL, needs to be met. The paragraph states that a reconsideration is possible if the circumstances have changed, it is stated in the facility order that the order can be reconsidered after a certain amount of time or if there is a clear need of reconsideration.  Bryntesson and Rasheed (2016) conducted a study of how the different criteria was used in practice by the cadastral authority in Sweden. The results showed that the assessment varies and that the application of the criteria is unclear and suggests further studies on the area, for example whether the assessment varies in different parts of the country. This study’s purpose is just that, investigating whether there are geographical differences in the assessment of the reconsideration criteria in 35§ AL. This has been conducted by a review of the current legislation and an examination of cadastral dossiers from the years 2020 to 2021 in three different counties. The counties have been chosen in consideration of its population count and type, one with a countryside character, one with a combination of countryside and city and the third with a city character to be able to see differences more clearly. The current legislation and the results of the cadastral dossiers study has then been compared and analysed to further highlight similarities and differences. The results show that most of the cadastral procedures handling reconsideration is due to new detailed development plans changing the division of property units or updating facility orders where some parts are considered outdated. However, there are also some reconsiderations that are more unclear but that are approved referring to that the part-owners have a written agreement to base their application on. Analysing the results, no geographical differences can be seen. However, differences in the assessment over all is shown, which can indicate that the assessment varies with how each cadastral surveyor interprets the legislation. One specific area where differences in the overall assessment is seen are reconsideration for the purpose to include charging stations for electric cars in the joint facility. There is little legislation on the area and that is also reflected in the assessments as they vary a lot. There are uncertainties in the usage of the different criteria of the 35§ AL, where different criteria are used for the same purpose of reconsideration. There are also uncertainties in the handling of agreements where some reconsiderations are approved without evaluation of the criteria in 35§ AL since the part-owners signed an agreement, which is legally uncertain. Finally, there is a need for clarification on how the criteria are to be used and how agreements should be handled to get a more legally secure and fair assessment that is equal all around the country.

Det finns många situationer där anläggningar inte kan inrymmas på den egna fastigheten och där flera fastigheter har behov av att använda anläggningen. En gemensamhetsanläggningkan vara ett sätt att lösa situationen på. Det förekommer ofta att flera ändamål ingår i en och samma gemensamhetsanläggning, inte minst inom detaljplanerade områden.Det ska föreligga båtnad för att kunna inrätta en gemensamhetsanläggning, vilket betyder att fördelarna av ekonomisk eller "annan art" överväger de kostnader och olägenheter som åtgärden innebär. Båtnad kan anses vara uppenbar för vissa anläggningar, t ex tillfartsväg för fastigheter från allmän väg. Det kan anses vara mindre klart att båtnad uppnås för t ex lekplatser, vilket är anledningen till varför just detta ändamål är en förutsättning för studiens genomförande. Syftet med studien är att undersöka hur båtnaden prövas vid bildande av gemensamhetsanläggning. De centrala frågeställningarna är: Kan det i förrättningsprotokollet utläsas attförrättningslantmätaren prövat båtnaden? Om förrättningslantmätaren prövat båtnaden med en vidare motivering, nämns fördelar av "annan art" eller sociala fördelar i denna? Innehåller förrättningsakten någon båtnadskalkyl? Kan det utläsas att förrättningen berörs av en gällande detaljplan? Studien baseras på kvantitativ undersökning av förrättningsakter. För att få en fördjupad förståelse av det insamlade materialet används hermeneutisk (texttolkande) metod och intervjuer. Studien har kommit fram till att förrättningslantmätaren inte prövar båtnaden med en vidare motivering. "Annan art" nämns inte alls i de studerade akterna och endast en av akterna har en partiell båtnadskalkyl redovisad. Det är tydligt att båtnadsbedömningen genomförs schablonmässigt, oavsett om uppenbar båtnad föreligger eller inte. Det tillsynes enkla syftet att undersöka hur förrättningslantmätare formulerar båtnad i anläggningsbeslut kan besvaras på olika vis. Hinder föreligger ej enligt 6 § anläggningslagen, är det korta svaret. Det långa svaret handlar om att det korta svaret innefattar många påverkande faktorer. En av dem är att förrättningslantmätaren ska arbeta snabbt, kostnadseffektivt och ge en god service åt medborgarna, i egenskap av myndighetsperson. / There are many situations where facilities cannot be accommodated within the confines of the property itself and where several properties have the need to use the facility. A joint facility can be a solution to the situation. There are often several facility purposes within the same joint facility, in zoning planed areas not the least. There has to be advantage when forming a joint facility, which means that the economic advantage or advantage of"alternate nature" must weigh more than the costs and inconveniences. Advantage can be considered as apparent for some facilities, for example road-access for properties from a public road. It can be considered to be less clear that advantage can be attained for children's playgrounds for example, which is the reason why this particular purpose is a prerequisite for the implementation of this study. The aim of this study is to examine the trial of the advantage when forming a joint facility. The core questions are: Can the cadastral surveyors trial of the advantage be deduced in the document records? If the cadastral surveyors trial of the advantage is further justified, is advantage of "alternate nature" or social advantages then mentioned? Do the documentcontain a calculation regarding the advantage? Can it be deduced that the cadastral procedure is affected by an operative zoning plan. The study is based upon a quantitative examination of cadastral procedure documents. Hermeneutical method and interviews have been used to acquire a deeper understanding ofthe collected materials. The study concludes that the cadastral surveyors trial of the advantage is not further justified. "Alternate nature" is not mentioned at all in the studied documents and only one document has declared a partial calculation. It is clear that the judgement of the advantage has been implemented with some kind of "copy-paste" template, regardless of whether advantage is apparent or not. The seemingly simple aim to examine how cadastral surveyors, in their decision regarding the facility,formulate their judgement of the advantage can be answered in different ways. The short answer is: No obstacles exist, according to the 6 § of the Swedish equivalence to the jointfacilities act (1973:1149). The story of the long answer is that the short answer includes many influencing factors. One of them is that the cadastral surveyor should work quickly,cost effectively and provide good service to citizens, as a government official.

No description available.

Sedan 1973 då anläggningslagen (1973:1149) (AL) infördes har delägare i gemensamhetsanläggningar haft möjligheten att själva inträda i anläggningen genom en överenskommelse enligt AL 43 §. Denna överenskommelse måste godkännas av Lantmäteriet och används för att undvika att behöva göra en kostsam och tidskrävande omprövning av hela anläggningen enligt AL 35 §. 1998 infördes även AL 42 a §, vilket gav lantmätarna möjlighet att ta beslut om inträde för ny-/ombildad fastighet i en befintlig gemensamhetsanläggning under förrättningar. Båda paragraferna fungerar som åtgärder som kan användas istället för en omprövning. En överenskommelse är att föredra i dessa typer av förrättningar, men det billigaste och snabbaste alternativet skall alltid användas. Syftet med arbetet är kartlägga om det finns regionala skillnader i tillämpningen av AL 42 a § och 43 §, eventuella skäl för varför detta sker, samt analysera om detta överensstämmer med praxis och vad som står i förarbeten. Arbetet skall även ge en mindre inblick i hur ersättningsfrågan har hanterats i de olika förrättningarna, samt vilka typer av gemensamhetsanläggningar som behandlas. En kombination av juridisk och kvantitativ metod har använts med ett mindre inslag av kvalitativ metod. Kvantitativ metod för att samla in akterna och numeriskt jämföra akternas tillämpning i olika län. Juridisk metod för att tolka hur paragraferna skall tillämpas, och den kvalitativa användes i ett mailutskick för att få mer styrka till slutsatsen. Samtliga akter mellan 1998-2014 som använt AL 43 § eller 42 a § i elva län har inkluderats i statistiken. Av dessa akter har 221 granskats närmare för att svara på frågor om ersättningsskyldighet, typ av anläggning och förvaltningsform. Resultatet visade en stor variation i paragrafanvändningen mellan länen och även olika svar på mailutskicket från kommun till kommun. Exempelvis visade det sig att i 69 % av förrättningarna i Västra Götalands län mellan 1998-2014 har AL 43 § tillämpats, medan i Stockholms län har AL 42 a tillämpats i 66 % av de undersökta förrättningarna. Lantmätarna i kommunerna i dessa län uppgav helt olika skäl för varför de arbetar på detta vis. Göteborgs lantmäterikontor säger att de önskar främja samförstående (och därmed överenskommelser), medan Stockholms kommun sade kort att allt beror helt på omständigheterna. Ersättning i förrättningarna visade sig vara ovanligt, endast 26 % av åtgärderna var ersättningsskyldiga oavsett paragraf. Den vanligaste samfällighetstypen i undersökningen var vägsamfälligheter, som var med i 70 % av granskade akter. Den vanligaste åtgärden var inträden med 81 % och den vanligaste förvaltningsformen var föreningsförvaltning med 85 %. Skälen till varför regionala skillnader existerar är ännu inte helt kartlagt. Den insamlade data tyder på att vissa kommuner inom länen har en form av tradition i deras arbetsmetoder, vilket leder till att en av paragraferna tillämpas oftare. En undersökning med en mer kvalitativ inriktning; fokus på intervjuer med lantmätare och enkäter till de olika lantmäterikontoren behöver göras för att säkerställa detta. / Since 1973, when the Swedish equivalent to the joint facilities act (anläggningslagen [AL] 1973:1149) was signed into law, co-owners of jointly owned facilities have had the ability to enter, exit or change their properties share in these facilities by themselves through a mutual agreement. This agreement must be approved by the Swedish National Land Survey (Lantmäteriet), and is used for avoiding an otherwise necessary, though costly and time consuming, reappraisal of the entire facility, in accordance with AL § 35. In 1998 AL was changed to include § 42 a, which now allowed surveyors to decide who should enter, exit or change shares. This is done within a land survey ordinance and only for pre-existing joint facilities. Both sections of the law act as measures used instead of reappraisals. Usually, an agreement between property owners is the preferred method during land surveys, but Swedish law dictates that the cheapest, most efficient alternative is to be chosen at all times. The purpose of this essay is to map out whether or not there are any regional differences in the usage of § 42 a and § 43, as well as any potential reasons as to why this happens. The essay is also meant to give a glimpse into if the co-owners of these facilities are reimbursed, as well as what type of joint facilities are usually subjected to these changes in members and shares. The bulk of this investigation has been done using a combination of quantitative research and legal methodology, with some elements of qualitative research. All executory acts containing a decision based on § 43 or § 42 a between 1998 and 2014 from 11 counties have been included in the resulting statistics. Out of these acts, 221 of them have been subjected to closer investigation in order to answer questions relating to reimbursement and facility management, as well as type of joint facility. The results show a large difference in what section is favoured by what county, as well as differing approaches to these sections between municipalities. As an example, 69 % of all executory acts in Västra Götaland between 1998 and 2014, where these sections where applied, used § 43. Meanwhile, In Stockholm County, 66 % of the acts within the same time period applied § 42 a. The surveyors in the municipalities within the counties gave entirely different reasons for why they work in the manner of which they do: Surveyors in Gothenburg claims that they wish to "encourage understanding" (and therefore agreements), meanwhile, surveyors in Stockholm claimed that all they do depends upon the specific circumstances of the case in question. Reimbursements were deemed unusual, only 26 % of all acts contained demands for it, regardless of which section was used. The type of joint facility was also very uniform, 70 % of them were primarily formed to manage jointly owned roads. The reasons for why these regional differences occur are still unclear. The suspicion is a tradition within each county, where different cultures within the offices dominate and result in different approaches to each section of the law. A larger investigation into the matter with a greater focus on qualitative research, interviews with surveyors and inquiries into different surveying offices is needed to confirm this.