Bakgrund: Ca 1–2 procent av alla kvinnor beräknas någon gång under livet uppfylla kriterierna för anorexia nervosa. Sjukdomen, som innebär en kraftigt förhöjd mortalitetsrisk och kan ge allvarliga kroppsliga och psykiska komplikationer på längre sikt, blir ofta uppenbar någon gång under tonåren. Idag råder uppfattningen att barn och ungdomar med anorexia nervosa eller annan ätstörningsproblematik så långt som möjligt bör vårdas tillsammans med sina   föräldrar. På senare år har olika typer av familjebaserad vård, där föräldrarna tilldelas en central roll som drivande i barnets tillfrisknande, blivit allt vanligare i takt med att evidensen för denna form av ätstörningsvård ökat. Forskning har vidare visat att det innebär en stor påfrestning för övriga familjemedlemmar när ett barn insjuknar i en ätstörning. Utifrån detta vore det värdefullt att få en fördjupad kunskap om vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Ett antal kvalitativa studier finns genomförda på området men sammanställd kunskap saknas i dagsläget. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att undersöka vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie som genomförts enligt Thomas och Hardens (2008) modell för   tematisk syntes av kvalitativ forskning. Resultat: Studien resulterade i fyra deskriptiva teman; Upplevelse av den familjebaserade   ätstörningsvårdens upplägg, Förändring av förhållandet till ätstörningen, Förändringar inom familjen, Att träffa andra i samma situation samt tre analytiska teman; Minskad ensamhet, Att känna sig misslyckad och dömd som förälder samt Att känna att man gör det rätta för sitt barn. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans samt i relation   till annan aktuell forskning som berör familjebaserad vård och ätstörningar hos barn och ungdomar. / Background: About 1-2 percent of all women fulfil the criteria for anorexia nervosa at some point of their life. The disorder, which entails elevated mortality and might result in serious somatic and   psychiatric long-term complications, often becomes apparent during the teenage years. Today, the prevailing view is that children and youths with eating disorders should be treated together with their parents as far as possible. During the last decade different types of family-based care, were the parents play a central role in their child's recovery, have become more common in step with growing research evidence. Research has also shown how an eating disorder in a child causes a big strain on the rest of the family members. Regarding this, it would be valuable to achieve deeper knowledge about parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care.  A number of qualitative studies concerning this topic exists, but more compiled knowledge is still missing. Aim: The aim of the study was to investigate parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care. Method: A qualitative literature review on the subject was conducted according to Thomas and Hardens (2008) model of thematic synthesis of qualitative research. Results: The study resulted in four descriptive themes; The experience of the setup of the family-based eating disorder care, A change in the approach to the eating disorder, Changes within the family and To meet other parents in the same situation and three analytic themes; To feel less alone, To experience failure and feel judged as a parent and To feel confident that you are doing the right thing for your child. Discussion: The findings were discussed based on Dorothea Orem’s self-care-deficit theory and in relation to other relevant research concerning family-based care and eating disorders in children and youths.

Bakgrund: Vårdrelationen är ett samspel och består av all kommunikation som sker i   vårdsituationerna med hållning, samtal och handlingar. Det finns forskning som visar att upplevelsen av vårdrelationen är betydande för patienters tillfrisknande inom psykiatrisk omvårdnad. Samtidigt finns skildringar om hur utmanande psykiatrisjuksköterskor kan uppfatta vårdrelationen. Sjuksköterskans förmåga till närvaro beskrivs som essentiellt i vårdrelationen. Medveten närvaro innebära att genom riktad uppmärksamhet bli medveten om ögonblicket här och nu. Forskning pekar på att träning i medveten närvaro verkar gynnsamt för sjuksköterskor genom att ge ökad fokus och utrymme för reflektion, en större acceptans och empati. Därtill finns studier på patienter som indikerar en större tillfredställelse i kommunikationen med sjuksköterskor som praktiserar medveten närvaro. Vårdrelationen beskrivs som essentiell i psykiatrisk omvårdnad varför en fördjupad förståelse för hur medveten närvaro påverkar båda dess parter anses betydelsefullt att utforska. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av medveten närvaro och dess betydelse för vårdrelationen inom psykiatrisk omvårdnad.  Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer.  Informanterna var sju sjuksköterskor verksamma på mottagningar inom psykiatri och beroendevårdens öppenvård. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet pekar på att när sjuksköterskor är medvetet närvarande i vårdrelationen påverkas båda parter positivt.  Aspekter som påverkade patienten var att bli sedd och lyssnad på, att bli bemött i nuet, att inte dömas och att bli betraktad som en hel människa. När sjuksköterskorna var medvetet närvarande gynnades färdigheter som att stanna upp och observera samt bidrog till ökad flexibilitet och sensibilitet i vårdrelationen. Medveten närvaro beskrevs därtill som hjälpsamt för den personliga utvecklingen och gjorde det lättare att vara autentisk i vårdrelationen. Förhållningssättet beskrevs som återhållsamt, motsatsen till att fixa eller lösa patientens svårigheter. Detta gjorde upplevelsen av vårdrelationen för sjuksköterskorna som mer givande, roligare och tryggt istället för en känsla av börda eller att ta över patientens ansvar och elände. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Jean Watsons teori för mänsklig omsorg samt relevant forskning.

Bakgrund: Hälso- och sjukvårdslagen har slagit fast att den patient som har störst behov av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Av denna anledning måste någon form av prioritering göras så fort det finns fler än en patient på en akutmottagning. I Sverige finns det idag ingen nationellt fastställd triageskala. Vald teoretisk referensram utgjordes av Antonovskys salutogena perspektiv, KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma patienter med psykisk ohälsa på en akutmottagning för vuxna. Metod: Metoden utgjordes av en systematisk litteraturstudie där artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Åtta artiklar valdes ut för analys efter kvalitetsgranskning och diskuterades mot vald teoretisk referensram. Resultat: Resultatet utgjordes av fyra kategorier; vikten av att kunna kommunicera för att skapa en vårdrelation, stöd genom bedömningsinstrument, miljön på akutmottagningen och kompetensutveckling. Resultatet lyfte fram att sjuksköterskans förmåga att kommunicera var avgörande för möjligheten till en god bedömning, triageskala kunde vara ett stöd i bedömningsarbetet, miljön på akutmottagningen påverkade bedömningsarbetet och att kompetensutveckling var mycket önskvärt. Slutsats: Vår systematiska litteraturstudie visar att sjuksköterskans förmåga att kommunicera är avgörande för möjligheten att göra en god bedömning. En triageskala kan vara ett stöd i bedömningsprocessen. Som blivande sjuksköterskor skulle vi önska att det fanns riktlinjer och bedömningsstöd inom den psykiatriska akutsjukvården.

Bakgrund HBTQ+ personer får inte ett respektfullt och bra bemötande av vårdpersonal beroende på bristfällig kunskap. Studier visar att HBTQ+ personer är utsatta för hälsorelaterad diskriminering i större utsträckning än heterosexuella. Om bemötandet är felaktigt kan personerna senare välja att inte söka psykiatrisk vård. Om sjuksköterskan saknar relevant kompetens eller har felaktiga normer i bemötandet av denna grupp kan detta leda till lidande för personen och även leda till personens död. Syfte Syftet med studien är att beskriva HBTQ+ personers upplevelser av bemötandet från sjuksköterskan inom psykiatrisk vård. Metod En kvalitativ induktiv studie med semistrukturerade intervjuer. Det var tio personer som identifierar sig som HBTQ+ personer som var med i studien. Kvalitativ innehållsanalys användes i analysen av data. Resultat Det fanns både bra och mindre bra bemötande. Faktorer för upplevelse av ett bra bemötande var bredare kunskap hos sjuksköterskan om HBTQ+ personer. Deltagarna i studien ansåg att de blev bättre bemötta av yngre sjuksköterskor jämfört med äldre. Pride-symboler hade en bra effekt på bemötandet genom att skapa en mer inkluderande känsla, då vårdinrättningen hade en tolerans för ökad öppenhet, något som gjorde att deltagarna vågade öppna sig för sjuksköterskan. Det var skillnader mellan mötet med sjuksköterskan i mindre och större städer. I mindre städer upplevde deltagarna en mindre förståelse som HBTQ+ person och möttes med mer fördomar och diskriminering. I större städer kände personerna sig mer nöjda i bemötandet av sjuksköterskan, som upplevdes ha större erfarenhet, mer öppenhet och en icke-heteronormativ inställning. Slutsats Personerna i studien blev överraskande bra bemötta av sjuksköterskan i den psykiatriska vården. / Background LGBT persons do not receive a good treatment by healthcare professionals due to insufficient knowledge. Studies indicate LGBT persons are exposed to health-related discrimination to a greater extent. If the treatment is incorrect, the persons may choose not to seek psychiatric care. If the nurse lacks relevant competence, this can lead to suffering for the person and also lead to the person's death. Aim LGBT persons' experience of personal interaction with a psychiatric nurse. Method A qualitative inductive study with semi-structured interviews. There were ten people who identified themselves as HBTQ + persons who participated in the study. Qualitative content analysis was used for analysis of the data. Results There were both good and less good meetings. Important factors for creating a good meeting were broader knowledge about LGBT persons. Participants in the study felt they were better treated by younger nurses compared to older ones. Pride symbols had a good effect by creating a more inclusive feeling, in that the care focus had a tolerance for greater openness, something that made the participants dare to open up more easily to the nurse. There were differences between meeting with the nurse in smaller and larger cities. In smaller towns and cities, participants experienced a lesser understanding and was met with more prejudice and discrimination. In larger cities, patients felt more satisfied meeting with the nurse who showed a greater experience, more openness and had a non-heteronormative approach. Conclusion The participants described how they want to be treated individually, while at the same time being treated like everyone else.

Bakgrund: Fastspänning är en intervention för att som sista utväg hantera hotfulla och våldsamma patienter i svensk psykiatrisk heldygnsvård. Dock är dess effekt bristande vetenskapligt utvärderad. Patientens perspektiv visar på en komplex upplevelse med risk för fysiska och psykiska skador. Sjuksköterskan prövas i sin yrkesroll gällande etik, beslutsfattande och sin egen säkerhet. Samtidigt är sjuksköterskans perspektiv på fastspänning relativt vetenskapligt outforskat. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av fastspänning i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En empirisk, kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio informanter och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Burnards metod för innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre rubriker: fastspänning som del i omvårdnaden och dess svårigheter, sjuksköterskerollen i relation till fastspänning samt många faktorer påverkar utförandet. Slutsats: Fastspänning upplevdes som nödvändigt för att återskapa kontroll i hotfulla och våldsamma situationer samt skydda alla inblandade från skada. Patientens bästa prioriterades vilket kunde skapa etiska dilemman gällande eget beslutstagande och att följa beslut om fastspänning. Ledarskap, samarbete och förberedelse var nyckelfaktorer för att utföra fastspänning på ett bra sätt. / Background: Mechanical restraint is a common last resort intervention to handle threats and violence in Swedish psychiatric inpatient care. Its effect is lacking scientific evaluation. The patients’ perspective shows a complex experience with risk of physical and psychological injuries. Nurses are tested in their professional role regarding ethics, decision making and their own safety. At the same time the nurse’s perspective on mechanical restraint is relatively unexplored. Objective: To hightlight nurses’ experiences of mechanical restraint in psychiatric inpatient care. Method: An empirical, qualitative interview study with ten informants was conducted and the material was analysed with qualitative content analysis inspired by Burnard’s method of content analysis. Results: The analysis resulted in three headings: mechanical restraint as a part of nursing and its difficulties, the nurse’s professional role in relation to mechanical restraint, many factors affect the outcome. Conclusion: Mechanical restraint was perceived as necessary to regain control in threatening and violent situations in addition to protecting everyone involved from harm. The patient’s best interest was prioritized which could create ethical dilemmas regarding the nurse’s own decision or to follow other’s decision to perform mechanical restraint. Leadership, teamwork and preparation were key factors to performing mechanical restraint successfully.

Suicid är ett globalt folkhälsoproblem. Forskning visar att det krävs ett stort engagemang och mycket erfarenhet för att förhindra suicid samt påverka patientens välbefinnande. Samtidigt som patienter som är i behov av suicidpreventiva åtgärder ökar, minskar antalet slutenvårdsplatser. Svar på det minskade antalet vårdplatser har psykiatriska närsjukvårdsteam startats, som bland annat har uppdraget att arbeta med suicidprevention. Hur vårdarna upplever arbetet med suicidprevention i hemmet är oklart, då forskningen på området är begränsad. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av suicidprevention i hemmet utifrån ett vårdarperspektiv. I studien användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Livsvärldsintervju med 10 vårdare genomfördes. Insamlad data analyserades genom en beskrivande innebördsanalys. Sex innebördsteman framträdde i datamaterialet: Hemmiljön ger trygghet i mötet, Ett möte som kräver en aktiv närvaro, Ett personligt och delat ansvar, En frihet som skapar trygghet i vårdandet, Suicidprevention i hemmet skapar utmaningar och En meningsfull vård. Studien visar att det går att vårda patienter för suicidprevention i hemmet. Arbetet upplevs ge möjligheten att göra en bredare bedömning. Det upplevs också ge möjlighet att erbjuda en helare vård där patienter och anhöriga ges möjlighet att delta. Att göra suicidriskbedömningar innebär ett stort ansvar för vårdarna och för att hantera detta behövs kunskap och erfarenhet av suicidpreventivt arbete. Kollegorna upplevs bidra till en ökad trygghet i bedömningarna och de fungerar som ett känslomässigt stöd. Studien visar att området suicidprevention i hemmet behöver undersökas ytterligare för att förbättra och utveckla arbetssituationen och vården för vårdarna respektive patienterna och deras anhöriga.

Bakgrund: Psykisk lidande kan leda till situationer där patienter vårdas mot sin vilja.  Autonomin blir begränsad vilket kan medföra hotfulla situationer som i sin tur präglar vårdrelationen. När detta inträffar är det av stor betydelse att ha en bra kommunikation och respektfullt bemötande i kontakten med patienten. Vid tvångsvård kan patienter känna sig övergivna och osäker då vissa av deras rättigheterna blir borttagen. Med hänsyn till detta borde det läggas vikt på hur patienter blir bemött under denna speciella tiden, där tvångsvård pågår.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av vårdpersonalens bemötande under tvångsvård  Metod: Litteraturöversikt utifrån sju kvalitativa artiklar och en med en mixad metod. En integrerad analys genomfördes för att kunna besvara arbetens syfte.  Resultat: Analysen av patienters upplevelse av vårdpersonalens bemötande under tvångsvård resulterade i två teman: Olämplig bemötande och holistisk bemötande. Tema Olämpligt bemötande består av kategorierna Maktutövande attityder och Bristande kommunikation. Tema Holistiskt bemötande består av kategorierna Empatiskt professionellt förhållningssätt och Människan bakom patientrollen. Slutsats: Bemötande av patienter under tvångsvård påverkas av vårdpersonalens attityd. Maktutövande attityder och bristfällig kommunikation leder till att patienter känner sig förolämpade och inte delaktiga i sin vårdprocess. Patienter uppskattar omtänksamhet. Underlåtelsen av små handlingar som tillgodoser basala grundbehov påverkar dock patienters välmående negativ. Ett empatiskt professionellt förhållningssätt vägleder vårdpersonalen till att se människan bakom patientrollen. Kunskap i området anses i dagsläget som otillfredsställande och borde behöva uppmärksammas i det dagliga arbetet för att öka vårdkvaliteten inom psykiatrisk omvårdnad. / Background: Mental illness can lead to situations where  patients are cared for against their will. Autonomy becomes limited, and this can lead to threatening situations which in turn characterize the care relationship. When this occurs, it is of great importance to maintain  good communication and provide respectful contact to the patient. In case of involuntary treatment, the patients may feel abandoned and insecure when some of their rights are removed. With this in mind, emphasis should be placed on how patients are treated under this abnormal condition, when  involuntary treatment is ongoing.  Aim: To describe patient`s experiences of healthcare staff's attitudes during involuntary treatment.  Method Literature review based on seven qualitative articles and a mixed method. An integrated analysis was conducted to answer the question related to the issue.  Results: An analysis of  patients` experience of  healthcare staff`s attitudes during involuntary treatment resulted in two themes: Inappropriate treatment and Holistic treatment. The theme of Inappropriate treatment consists of the categories Powerful Attitudes and Lack of Communication. The theme of Holistic treatment consists of the categories Empathic professional approach and the human being behind the patient role. Conclusion The treatment of patient`s during involuntary treatment is influenced by the attitude of the healthcare staff. Attitudes of exercise of power and inadequate communication have led patient`s to feel insulted and not involved in their care process. Patient`s appreciated  consideration. However, the neglect of small actions which addressed their basic needs, affected the patients´ wellbeing negatively. An empathetic professional approach led healthcare staff to see the human being behind the patient role. The knowledge in this domain is currently unsatisfactory and in order to improve the quality of psychiatric nursing, attention needs to be paid to this in the daily work.

Syftet med denna kvalitativa studie var att utforska allmänsjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom när de ligger inne på somatiska avdelningar. Sju sjuksköterskor som var anställda på SUS Malmö intervjuades. Materialet analyserades enligt Burnards innehållsanalys (1991). Fem huvudkategorier arbetades fram med sammanlagt tolv underkategorier. Huvudkategorierna var sjuksköterskans känslor under mötet med psykisk sjukdom, aspekter som försvårar vårdandet, sambandet mellan kropp och själ, stigmatisering och fördomar samt samarbetet mellan somatik och psykiatri. Vid resultatet framgick bland annat att sjuksköterskorna upplevde rädsla och otillräcklighet vid mötet med psykisk sjukdom. De upplevde även att tidsbrist, kunskapsbrist och brist på erfarenhet försvårade mötet. Informanterna medgav att det fanns en stigmatisering kring patientgruppen men att denna inte påverkade omvårdnaden. De uttryckte även ett missnöje över samarbetet mellan psykiatri och somatik. Slutsatsen var att det krävs mer kunskap inom somatiken om psykiska sjukdomar samt ett bättre samarbete mellan dessa två instanser. / The aim of this qualitative study was to explore nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric illness in the somatic care. Seven nurses employed by SUS Malmö were interviewed. The material was analysed with Burnard´s content analysis (1991). A total of five main categories and twelve sub categories were developed. The main categories were the nurses’ feelings during the meeting with psychiatric illness, aspects that made the care complicated, the connection between body and soul, stigmatisation and prejudice and the cooperation between the somatic and psychiatric care. The result showed that the nurses experienced fear and insufficiency during the meeting with psychiatric illness. They also perceived that lack of time, knowledge and experience made the meeting more difficult. The informants admitted that there were a stigmatization with this group of patients but according to them it did not affect the care. They also expressed dissatisfaction over the cooperation between the somatic and the psychiatric instances. The conclusion was that the somatic care requires more knowledge about psychiatric illness and also that a better cooperation between these two instances are necessary.

Larsson, M & Lundberg, G. Mötet mellan psykiatri och somatik – en intervjustudie om sjuksköterskors upplevelser. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.Syftet med denna kvalitativa studie var att belysa de upplevelser sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har då de vårdar patienter med somatiska sjukdomstillstånd. Sex sjuksköterskor från en psykiatrisk avdelning i södra Sverige intervjuades. Materialet analyserades genom en manifest innehållsanalys enligt Burnard (1991) där fem kategorier med tillhörande subkategorier framkom. Dessa var kategorierna; Inställningar till att vårda patienter med somatiska tillstånd, upplevelser gällande behovet av kunskap angående somatiska tillstånd, upplevelser kring samarbetet mellan den psykiatriska och somatiska verksamheten, samarbete och resurser på avdelningsnivå samt syn på kropp och själ. Resultatet visade bland annat att sjuksköterskorna ofta kände sig trygga med att vårda patienter med somatiska tillstånd. Informanterna sökte oftast kunskap på eget initiativ och det fanns en önskan om fler rutiner kring uppdatering av kunskap om somatiska tillstånd. Åsikterna gick isär när det gällde samarbetet mellan de somatiska och psykiatriska klinikerna på sjukhuset och hospitering ansågs vara ett bra tillvägagångssätt för att öka förståelsen för varandras verksamheter. Informanterna såg ett tydligt samband mellan kropp och själ, och menade att den psykiska och den fysiska hälsan påverkade varandra. Slutsats utifrån resultatet var att det hade varit positivt med utökade resurser och rutiner för ökad fortbildning gällande somatiska tillstånd. Hospitering skulle kunna vara ett bra sätt för att öka förståelsen mellan de psykiatriska och somatiska klinikerna på sjukhuset. / Larsson, M & Lundberg, G. The meeting between psychiatric and somatic care – an interview study regarding nurses’ experiences. Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2010. The purpose of this qualitative study was to enlighten the experiences of nurses within psychiatric care when caring for patients with somatic comorbidities. Six nurses, at a psychiatric ward in the south of Sweden, were interviewed. The material was analysed with a manifest content analysis according to Burnard (1991) and five categories with belonging sub-categories emerged. These were the categories; Attitudes in caring for patients with somatic conditions, experiences regarding the need of knowledge concerning somatic conditions, experiences regarding the cooperation between psychiatric and somatic clinics, cooperation and resources at the ward, and view of body and soul. The result showed inter alia that nurses often felt secure when caring for patients with somatic conditions. The informants often sought knowledge on their own initiative and wished for more routines regarding continuous renewal of their knowledge concerning somatic conditions. There were different opinions concerning the cooperation between the somatic and psychiatric clinics of the hospital and visiting each other’s ward for some time was considered a good method of increasing the understanding for each other’s field. The informants saw a clear connection between body and soul, and thought that the mental and physical health influenced each other. The conclusion in the study was that it would be positive with increased resources and routines in furthering the knowledge of somatic conditions. Visiting other wards could be a profitable way of increasing the understanding between the psychiatric and somatic clinics of the hospital.

Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande i psykiatrisk vård och påverkar sjuksköterskors arbetsmiljö samt medför negativa konsekvenser. Tidigare forskning behandlar främst psykiatrisk heldygnsvård. Hot och våld sker även i öppen psykiatrisk vård, där verbala hot är vanligast förekommande. Motiv: Hot och våld i psykiatrisk öppenvård förekommer men är ett område där forskning är mycket begränsad. Vi vill med denna studie belysa sjuksköterskors erfarenheter inom området för ökad kunskap och förståelse. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvård på två kliniker i norra Sverige. Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys analyserades intervjuerna. Resultat: Resultatet skildrar sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld i psykiatrisk öppenvård. Under analysprocessen framträdde 10 subkategorier och tre kategorier; Unika tolkningar av hot och våld, Tillgången till stödjande resurser och Påverkande omständigheter på arbetsplatsen relaterat till hot och våld. Konklusion: Sjuksköterskor beskriver varierande upplevelser av hot och våld inom psykiatrisk öppenvård. Hot och våld förekommer och har olika påverkan på sjuksköterskor. Normalisering av hot beskrivs, och definitionen av hot och våld är subjektiv. Kollegor framhålls som det främsta stödet. Klinikledningen har bristande riktlinjer och åtgärder samt otillräcklig utbildning. Studien visar att gott bemötande och relationer kan reducera hot och våldsrisker. Baserat på resultatet och tidigare forskning inom området finns behov av ytterligare studier. Vi hoppas att denna studie kan bidra med värdefull kunskap och leda till fortsatt diskussion samt utgöra underlag för eventuella förbättringsåtgärder.