Den psykiatriska vården i Sverige liksom i större delen av västvärlden har stått infören strukturförändring de senaste åren. Antalet vårdplatser inom den slutna vården harminskat och ett skifte har skett från institutionsvård till mer öppenvårdsbaserad vård.Dagsjukvård och mobilt team är en ny form av öppenvård som utöver den ordinarieöppna psykiatriska vården byggts upp som ett komplement till den tidigare mestdominerande slutna vården. Syftet med studien var att beskriva hur personal i dennavårdform upplever innehållet i sitt arbete och relationen med patienterna. Fyraintervjuer genomfördes med personer anställda på psykiatriskaöppenvårdsmottagningar i Skaraborg. Fem huvudteman framkom: Att skapa enrelation, Flexibilitet, Hantera och stå ut, Låta det ta tid och Reflektioner ominnehållet i arbetet och att arbeta inom olika vårdformer. Slutsatsen är att deintervjuade i huvudsak upplever sitt arbete i den nya vårdformen med dagsjukvårdoch mobilt team som ett bra komplement till den akuta vården och som en bravårdform för att kunna möta patienternas behov. / Psychiatric care in Sweden as in most parts of the Western world has gone throughmany structure changes. The number of beds in psychiatric hospitals has decreased alot, and has resulted in a shift from institutional to community care for people withmental illness. A new kind of open psychiatric care, such as psychiatric day ward andmobile team has been built up as a complement to the earlier most dominatinginstitutional care. The aim of this study was to find out how the mental healthworkers experience the contents in their work and the relations with their patients.Four interviews completed with employees in psychiatric open care settings inSkaraborg. Five main themes were made: To create a relation, Flexibility, To cope,Let it take time, Reflections about the content in the work and to work in differentkind of care forms. The conclusion of this study is that the personal mainly finds theirwork in the new form as a good complement to acute care, and as a good form of careto meet their patient’s needs.

Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.

Syftet med denna pilotstudie var att beskriva hur sjuksköterskor som arbetar som Case Managers uppfattar effekterna av denna arbetsmodell avseende medicinsk vård, social situation, missbruk, vård- och omsorgskvalitet samt samordning för patienter med missbruk och samtidig psykisk störning. Metoden var kvantitativ och genomfördes med en webbenkät. Resultatet visade att respondenterna anser att Case Management haft en positiv påverkan på patienternas medicinska vård och sociala situation. Det ledde också till en bättre kontakt med patienten, och förbättrad bedömning av patientens sammansatta situation. Sammantaget framkom en övervägande positiv uppfattning även av vård- och omsorgskvaliteten, samordningen och de arbetsmetoder som använts. Vad gäller missbruket uppgav en del av respondenterna att det påverkades positivt och en del av respondenterna uppgav att det inte påverkades alls. Vid en fullskalig studie hade det varit intressant att göra enkäten mer nyanserad med fler svarsalternativ och även ha med bakgrundsvariabler för att se samband och göra jämförelser. Pilotstudien indikerar att Case Management är en arbetsmodell som kan underlätta omvårdnadsarbetet för patienter med komplex problematik och stort behov av vård och stöd, och även vara en metod för att lättare samordna insatser från olika vårdgivare. Sjuksköterskan kan genom Case Management arbeta hälsofrämjande för att stödja patienter med missbruk och samtidig psykisk störning i olika områden som påverkar hälsan. / The aim of this pilot study was to describe how nurses who work as Case Managers perceive the effect of this approach for medical treatment, social status, substance abuse, quality of health care and coordination for patients with substance abuse and concurrent psychiatric disorder. The method was quantitative and was conducted with a web survey. The results showed that the respondents believe that case management had a positive impact on patients' medical care and social situation. It also led to a better contact with the patient, and improved assessment of the patient's complex situation. Overall, the answers also revealed a generally positive perception of the care quality, the coordination and used methods. As for the abuse, some respondents answered that Case Management had affected the abuse in a positive way, and others that it had not been affected at all. In a full scale study it would have been interesting to make the questionnaire more nuanced with more response options, and also have the background variables to make comparisons. The pilot study indicate that case management is an approach that can facilitate nursing care for patients with complex problems and need of care and support, and also be a method to help to coordinate the efforts of various health care providers. The nurse can through Case Management support patients with substance abuse and mental disorders in different areas of health.

Psykiska störningar är tillstånd som kan drabba alla oss människor. Krav om kompetens på hälso- och sjukvården har ställts för att kunna erbjuda patienter med psykisk störning ett effektivt omhändertagande. Syftet med detta examensarbete är att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med psykiska störningar. Metoden är av deskriptiv kvalitativ design och semi-strukturerade intervjuer utgör grunden för den kvalitativa innehållsanalysen med manifest utgångspunkt som genomförts. Resultatet omfattar tre huvudkategorier såsom följer, ’svåra möten skapar rädsla och frustration och försvårar interaktion’, ’svårt bedöma tillstånd och lämpliga åtgärder’ och ’vård byggd med autonomi, erfarenhet och uppfinningsrikedom’. Slutsatsen är att interaktionen mellan patienter och sjuksköterskor byggs av omvårdnadsevidens, att det i sjuksköterskornas bedömningar av tillstånd saknas evidens och att den vård som oftast ges strävas att utgöras av evidensbaserad vård men att det saknas direkta sätt att komma i kontakt med en sådan specialistsjukvård. Det har därmed visats att det finns områden att förbättra och utveckla för att kunna erbjuda patienter med psykisk störning ett effektivt omhändertagande. / Psychiatric disorders are conditions which may afflict every one of us humans. Requirements of competence have been set for the healthcare service to be able to offer an effective emergency care to patients with psychiatric disorder. The aim is to describe the ambulance nurse’s experience by caring for patients with psychiatric disorders. The method is of a descriptive qualitative design and semi-structured interviews constitute the material for the qualitative content analysis, which has been carried out with a manifest basis. The result consist of three main categories as follows, ‘difficult encounters create fear and frustration and complicates interaction’, ‘difficult assessing conditions and appropriate measurements’ and ‘care build with autonomy, experience and inventiveness’. The conclusion is how the interaction between patients and nurses is built by evidence-based nursing, how it is in nurses’ assessments of conditions to be a lack of evidence and how the care most often provided is being strived to constitute of evidence-based healthcare while how it is lacking direct ways to come in contact with such a specialised healthcare. Thus has it been shown that it exist areas for amelioration and evolvement to be able to offer an effective emergency care for patients with a psychiatric disorder.

Bakgrund: Få studier har gjorts inom psykiatrisk omvårdnad med fokus på patientperspektivet. Detta perspektiv är dock viktigt då det ger en inblick i hur patienterna upplever den vård de erhåller. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter på en psykiatrisk vårdavdelning upplever det bemötande de får av avdelningens sjuksköterskor. Metod: Semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid analys av materialet framkom fyra huvudkategorier som samlade de aspekter på bra och mindre bra bemötande som respondenterna beskrivit: Betydelsen av att bli sedd och bekräftad av personalen, Personalens agerande och attityder gentemot patienterna, Önskemål och förväntningar på personalen samt Hur icke-verbal kommunikation påverkar hur bemötandet upplevs. Slutsats: Den mest framträdande aspekten av gott bemötande beskrevs som förmågan att kunna ta sig tid att lyssna på patienten, och den mest framträdande aspekten av mindre bra bemötande beskrevs som brist på denna förmåga. / Background: There are few studies focusing on the patients’ perspective of psychiatric care. However, this perspective is important, as it offers insight in the care received from the patient’s view point. Aim: The aim of this study was to describe how the patients in a psychiatric ward perceive the caregiving behavior of the ward’s nurses. Method: Semi-structured interviews analyzed through qualitative content analysis. Result: Analysis of the data resulted in four main categories describing aspects of good and less good caregiving behavior as perceived by the patients. The categories were: The importance of being seen and validated by the staff, The staff’s attitudes and behavior towards the patients, Wishes and expectations regarding the staff and How non-verbal communication affects the way the care giving behavior is perceived. Conclusion: The most prominent aspect of good caregiving behavior was described as the nurse’s ability to take the time to listen to the patient, and the most prominent aspect of a less good caregiving behavior was described as insufficiency in this ability.

No description available.

Several studies show that the clinical reality in psychiatric care does not correspond to the demand of consumer participation from a variety of policy documents that has been produced recently. Studies also show that there is a lot to do in improving, patients with sever mental illness, becoming more involved in their own care. The nurse has a central role in this work. The Norwegian nursing theorist Jan-Kåre Hummelvolls holistic, existentialistic model for psychiatric nursing were used as theoretical ground. The aim of this study was to examine how nurses in psychiatric outpatient units, caring for patients with psychotic disorders, experiences consumer participation. Qualitative phenomenological method was used. Semi-structured interviews with six nurses caring for patients suffering from psychotic disorders in outpatient units were conducted. The interviews were recorded and transcript by the author and then analyzed using qualitative content analyze. Two themes were identified: To follow the road chosen by the patient and When consumer participation risks failing. The result of this study shows that there are several factors that influences nurses job to involve patients in their care. The interviews also showed that there were areas where consumer participation was more problematic. To share a decision with the patient is a way to improve consumer participation. Shared decision making is a complicated process where the nurse needs support to succeed. In pharmacological issues nurses must continue working with consumer participation.

Tidigare vårdforskning inom psykiatrin har främst utgått ifrån personalens erfarenheter. Forskning har visat på ett behov att studera patienters erfarenheter. När det gäller unga vuxnas erfarenheter av psykiatrisk vård saknas forskning och det har därför varit intressant att studera det. Som teoretisk utgångspunkt har Barker och Buchanan-Barkers tidvattenmodell använts. Data samlades in via tre intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Syftet med studien var att belysa vad unga vuxna (18-24 år) beskriver som värdefullt i kommunikationen med sjuksköterskan. I analysen framkom tre kategorier samt ett tema. Kategorierna var betydelsen av personligt möte, att få vara delaktig och att få känna sig betydelsefull Temat som identifierades var att existera i ett sammanhang. Slutsatserna mynnade ut i fem viktiga frågor att tänka på för att etablera en god kommunikation med patienten. Ett område för fortsatt forskning skulle kunna vara att ta reda på hur sjusköterskor skulle kunna tillbringa mer tid med patienter. / Earlier research in the psychiatric field has primarily focused on the experiences of the staff. Research has shown that there is a need to study the experiences of the patients. When it comes to young adults experiences of psychiatric care there is a lack of research. Therefore it has been interesting to study that. The Tidal Model by Barker and Buchanan-Barker was used as a theoretical starting point. Data was collected from three interviews. The interviews where then analyzed with qualitative content analysis. The aim of this study was to highlight what young adults (18-24 years) described as valuable in nurse patient communication. The analysis gave three categories. They were the meaning of a personal meeting, to be involved and to feel important. The theme to exist in a context was identified. The final conclusions rendered five important questions to think of in order to establish a good communication with the patient. One area for further research could be to study how nurses could spend more time with patients.

Syftet: Syftet med studien var att belysa specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad inom psykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med enskilda semistrukturerade intervjuer. Specialistutbildade sjuksköterskor som arbetat inom psykiatrisk vård minst ett år fick berätta om sina erfarenheter av transkulturell omvårdnad.  Resultat: I resultatet framkom det att specialistutbildade sjuksköterskor inompsykiatrisk vård upplever språket som ett hinder för omvårdnaden eftersom språket är så centralt inom psykiatrisk vård då samtal utgör en stor del under vårdtiden. Det visar också att religiösa och kulturella seder kan ha betydelse i möten med patienter från olika kulturer. Möjligheter att förstå varandra mellan personal, patienter och anhöriga som är delaktiga i vården lyfts fram. Anhöriga kan bidra med information och även stötta patienterna vilket är värdefullt för omvårdnaden. Tolk används ofta för att lösa kommunikationsproblem men de används inte i så stor utsträckning man skulle önska på grund av kostnader. Slutsats: De specialistutbildade sjuksköterskorna har i stor utsträckning, kunnat ta hänsyn till patientens önskemål och erbjudit patienten det bästa möjliga alternativ till god omvårdnad. Studien visar att det finns specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård som anser sig behöva mer kunskap inom transkulturell omvårdnad. / Aim: The study focuses on advanced trained psychiatry nurse’s experiences of transcultural nursing in psychiatric care. Method: The study was conducted using a qualitative method of individual semistructured interviews. Nurses working in psychiatric care could share experiences of transcultural nursing. Results: In the result, one finding was that nurses perceive differences oflanguage as a barrier in the care, because communication is central in psychiatriccare. Religious and cultural beliefs and practices may also have an impact on the meeting with a patient from a different culture. There is opportunity for enhanced mutual understand when relatives are involved in the care. They can provide more information as well as support to the patient. Interpreters are used to solve communication problems; however they are not engaged as often as they should, due to the cost. Conclusion: That nurses, to a large extent, have been able to take into account patient’s wishes and thereby been able to offer the best possible treatment optionsto the patient. The study finds that nurses in general need a wider knowledge of transcultural nursing.

Bakgrund: Ca 1–2 procent av alla kvinnor beräknas någon gång under livet uppfylla kriterierna för anorexia nervosa. Sjukdomen, som innebär en kraftigt förhöjd mortalitetsrisk och kan ge allvarliga kroppsliga och psykiska komplikationer på längre sikt, blir ofta uppenbar någon gång under tonåren. Idag råder uppfattningen att barn och ungdomar med anorexia nervosa eller annan ätstörningsproblematik så långt som möjligt bör vårdas tillsammans med sina   föräldrar. På senare år har olika typer av familjebaserad vård, där föräldrarna tilldelas en central roll som drivande i barnets tillfrisknande, blivit allt vanligare i takt med att evidensen för denna form av ätstörningsvård ökat. Forskning har vidare visat att det innebär en stor påfrestning för övriga familjemedlemmar när ett barn insjuknar i en ätstörning. Utifrån detta vore det värdefullt att få en fördjupad kunskap om vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Ett antal kvalitativa studier finns genomförda på området men sammanställd kunskap saknas i dagsläget. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att undersöka vilka erfarenheter föräldrar har av att delta i familjebaserad ätstörningsvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie som genomförts enligt Thomas och Hardens (2008) modell för   tematisk syntes av kvalitativ forskning. Resultat: Studien resulterade i fyra deskriptiva teman; Upplevelse av den familjebaserade   ätstörningsvårdens upplägg, Förändring av förhållandet till ätstörningen, Förändringar inom familjen, Att träffa andra i samma situation samt tre analytiska teman; Minskad ensamhet, Att känna sig misslyckad och dömd som förälder samt Att känna att man gör det rätta för sitt barn. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans samt i relation   till annan aktuell forskning som berör familjebaserad vård och ätstörningar hos barn och ungdomar. / Background: About 1-2 percent of all women fulfil the criteria for anorexia nervosa at some point of their life. The disorder, which entails elevated mortality and might result in serious somatic and   psychiatric long-term complications, often becomes apparent during the teenage years. Today, the prevailing view is that children and youths with eating disorders should be treated together with their parents as far as possible. During the last decade different types of family-based care, were the parents play a central role in their child's recovery, have become more common in step with growing research evidence. Research has also shown how an eating disorder in a child causes a big strain on the rest of the family members. Regarding this, it would be valuable to achieve deeper knowledge about parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care.  A number of qualitative studies concerning this topic exists, but more compiled knowledge is still missing. Aim: The aim of the study was to investigate parents’ experiences of engaging in family-based eating disorder care. Method: A qualitative literature review on the subject was conducted according to Thomas and Hardens (2008) model of thematic synthesis of qualitative research. Results: The study resulted in four descriptive themes; The experience of the setup of the family-based eating disorder care, A change in the approach to the eating disorder, Changes within the family and To meet other parents in the same situation and three analytic themes; To feel less alone, To experience failure and feel judged as a parent and To feel confident that you are doing the right thing for your child. Discussion: The findings were discussed based on Dorothea Orem’s self-care-deficit theory and in relation to other relevant research concerning family-based care and eating disorders in children and youths.