<p>Ungdomars hälsa och välbefinnande har under senare år hamnat allt mer i fokus och det är viktigt att lära ut grundläggande hälsovanor. Handslagets mål med skolsamverkan är att öka samarbetet mellan skola och idrottsföreningar. Syftet med studien var att studera vilka effekter Handslaget haft beträffande fysisk aktivitet och psykiska samt fysiska symptom bland en grupp skolungdomar. En totalundersökning med enkäter genomfördes 2003 i årskurs sex, på en skola i Halland, samt en uppföljning 2006 i årskurs åtta. Resultatet visade att flickor var mer ute på rasterna men att de blev mindre svettiga och andfådda under skoltid 2006. Dessutom hade fler flickor fått ont i ryggen samt att både pojkar och flickor sov mindre nu än vid första mättilfället.</p>

Ungdomars hälsa och välbefinnande har under senare år hamnat allt mer i fokus och det är viktigt att lära ut grundläggande hälsovanor. Handslagets mål med skolsamverkan är att öka samarbetet mellan skola och idrottsföreningar. Syftet med studien var att studera vilka effekter Handslaget haft beträffande fysisk aktivitet och psykiska samt fysiska symptom bland en grupp skolungdomar. En totalundersökning med enkäter genomfördes 2003 i årskurs sex, på en skola i Halland, samt en uppföljning 2006 i årskurs åtta. Resultatet visade att flickor var mer ute på rasterna men att de blev mindre svettiga och andfådda under skoltid 2006. Dessutom hade fler flickor fått ont i ryggen samt att både pojkar och flickor sov mindre nu än vid första mättilfället.

SammanfattningSyftet med föreliggande systematiska litteraturstudie var att undersöka om ingreppet total abdominal hysterektomi (TAH) påverkade kvinnors sexualitet. Ett andra syfte var att granska huruvida kvinnors psykiska välmående förändrades efter operationen. För att klarlägga problemen insamlades artiklar via databaserna Blackwell Synergy, CINAHL, Elin och Pubmed. Sammanlagt 18 artiklar bedömdes med granskningsmodeller utarbetade efter bedömningsmallar av Forsberg och Wengström (2003) för artiklar med kvantitativ respektive kvalitativ ansats. Inalles 13 artiklar bedömdes såsom godkända (G) och 5 artiklar såsom väl godkända (VG). Av 18 studier rapporterades i 10 artiklar förbättrad sexualitet. Det betyder upplevelsen av bättre orgasm, ökad sexuell tillfredställelse eller lust. Beträffande psykiska symptom rapporterades ökat välbefinnande och bättre livskvalitet i 3 artiklar samt minskad ångest och depression i 5 av artiklarna. Resultaten diskuterades i termer av vikten av informerat samtycke i samråd med hälso- och sjukvårdspersonal vid fattandet av beslutet att avstå från livmodern.

Världen över finns idag över 58 miljoner människor som är drabbade av någon form av demenssjukdom och cirka 95% av alla med demenssjukdom uppvisar någon gång under sjukdomsförloppet beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). BPSD innefattar många olika symtom och några vanliga symtom är fysisk och verbal aggression, depression, oro och apati. Vårdpersonal inom hälso-och sjukvården kommer att möta och vårda dessa personer i sitt arbete och behöver därför besitta rätt kunskap för att bemöta personerna på bästa sätt. För att förstå vårdpersonalens upplevelser av att vårda personer med BPSD så behöver detta studeras. Syftet med detta examensarbete var att beskriva vårdpersonalens upplevelser av att vårda personer med BPSD. Författarna valde därför att göra en litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i sex kategorier, att ofta möta våld är svårt och känslomässigt utmanande, att lära känna personen samt individanpassa mötet är viktigt, att den fysiska miljön har betydelse men det är svårt att anpassa den, att samarbeta kan vara svårt men skapar möjlighet att se hela personen, brist på vårdpersonal och tid äventyrar vården, att kunskap samt utbildning är nödvändigt och önskvärt. Vårdpersonals upplevelse av att vårda personer med BPSD visade att det kan vara tungt och utmanande därför behövs mer tid, utbildning och stöd från organisation för att kunna lära känna, bemöta samt vårda personen med BPSD. Mer forskning på hur tidsbrist och kontinuitet påverkar vårdpersonal i vården av personer med BPSD behövs.

Bakgrund: Varje år insjuknar ca 24 000 personer i någon form av demenssjukdom och med det kan många besvärliga situationer uppstå pga. kommunikationsproblem relaterat till den kognitiva svikten. Med personcentrerad vård kan dessa situationer möjligen underlättas för personen med demens, de blir behandlade som en individ utifrån dennes behov. Varje individs behov är olika så därav måste varje möte utgå från personen, dennes livsberättelse. Musik är något som finns i varje människas liv och kan ha stor påverkan på bland annat humör och känsla av trygghet. I en värld där det sällan finns något sammanhang kan en sång från barndomen inge en tillfällig känsla av trygghet, sammanhang och ett mänskligt värde. Syfte: Syftet är att jämföra om vårdarsång har effekt på uttryck av motsträvighet och känslor samt om dessa effekter skiljer sig åt mellan personer som är diagnostiserade med Alzheimers sjukdom och personer med vaskulär demens under morgonrutin. Metod: Denna studie är en kvantitativ interventionsstudie och utfördes genom erhållna data från en tidigare studie av Hammar et al. (2010) där videoupptagningar utfördes under morgonrutin av tio personer med demensdiagnos, fem med Alzheimers sjukdom och fem med vaskulär demens. Deltagarna filmades under fyra morgonrutiner utan vårdarsång och fyra med vårdarasång. Videoupptagningarna bedömdes utifrån skalorna RTCS (Resistiveness to Care Scale) och OERS (Observed Emotion Rating Scale). Resultat: Resultaten visar att sång under morgonrutin höll personerna med demens lugnare och blev mer positivt inställda till omvårdnadssituationen. Hos personerna med vaskulär demens sjönk omvårdnadssituationerna där beteendet scream/yell uppvisades med 87 % under tillfällen med vårdarsång och hos personerna med Alzheimers sjukdom ökade känslan pleasure med 397 % under morgonrutinerna med vårdarsång. Slutsats: Oavsett om personen med demens hade fått diagnosen Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens hade vårdarsång positiv effekt på motsträvighet och känslor under morgonrutinen. Effekten var dock något olika. Personer med Alzheimers sjukdom uppvisade mer positiva känslor när omvårdnadspersonalen sjöng för dem, medan personerna med vaskulär sjukdom uppvisade mindre motsträvigt beteende under morgonrutiner som inkluderar sång. Vårdarsång kan vara ett redskap för omvårdnadspersonalen att underlätta och förbättra omvårdnaden vid personer med demens. / Background: Each year, about 24,000 people fall ill with some form of dementia and with that many difficult situations can arise due to communication problems related to cognitive failure. With person-centered care, these situations can possibly be easier for the person with dementia as they are treated as an individual based on their needs. Each individual's needs are different, so every care meeting must be based on the person and his or her life story. Music is something that is found in every person's life and can have a great influence on mood and sense of security, among other things. In a world where there is limited context, a childhood song can instill a temporary sense of security, connection and human value. Aim: The purpose is to compare whether music therapeutic caregiving has an effect on expressions of reluctance and feelings and whether these effects differ between people diagnosed with Alzheimer's disease and people with vascular dementia during the morning routine. Method: This study is a quantitative intervention study and was conducted by obtained data from a previous study by Hammar et al. (2010) where video recordings were performed during the morning routine of ten people with dementia diagnosis, five with Alzheimer's disease and five with vascular dementia. The participants were filmed during four morning routines without music therapeutic caregiving and four with music therapeutic caregiving. The video recordings were assessed on the basis of the RTCS (Resistiveness to Care Scale) and OERS (Observed Emotion Rating Scale) scales. Results: The results show that singing during the morning routine kept people with dementia calmer and became more positively attuned to the nursing situation. In people with vascular dementia, nursing situations decreased, with behavioral scream/yell showing 87 % during those occasions with music therapeutic caregiving and in people with Alzheimer's disease, the feeling of pleasure increased by 397 % during the morning routines with singing. Conclusion: Regardless of whether the person with dementia had been diagnosed with Alzheimer's disease or vascular dementia, music therapeutic caregiving had a positive effect on reluctance and emotions during the morning routine. However, the effect was slightly different. People with Alzheimer's disease showed more positive feelings when the nursing staff sang for them, while those with vascular disease exhibited less repugnant behavior during morning routines that included singing. Music therapeutic caregiving can be a tool for nursing staff to facilitate and improve the care of people with dementia

Nästan alla som har en kognitiv sjukdom utvecklar någon typ av beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD). De olika symptomen vid BPSD kan ha många olika orsaker, däribland olika kroppsliga besvär eller otillfredsställda behov. Även biverkningar av läkemedel kan vara en orsak till att BPSD uppstår. Riktlinjerna säger att BPSD i första hand ska behandlas med icke-farmakologiska åtgärder. Trots detta behandlas BPSD ofta med läkemedel. Många av de läkemedel som används är olämpliga för personer med kognitiv sjukdom. Icke-farmakologiska åtgärder kan riktas till att tillfredsställa personens behov medan läkemedelsbehandling syftar till att minska ett symptom. Studiens syfte var att undersöka effekten av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD hos personer med kognitiv sjukdom som bor på vård- och omsorgsboende. Den metod som användes för att besvara studiens syfte var en integrerad analys för allmän litteraturöversikt. Data har sökts fram via CINAHL, PubMed och manuella sökningar. Femton artiklar inkluderades till resultatet i denna studie.  Resultatet är presenterat i kategorierna: Enkla interventioner och Komplexa interventioner med underkategorierna: Hundterapi, Ljusterapi och Pedagogiska föremål. Resultatet visar att ett flertal icke-farmakologiska åtgärder hade signifikant minskande effekt på BPSD men även att implementeringen av icke-farmakologiska åtgärder i vissa fall kunde leda till en ökning av somliga BPSD-symptom. Det fanns fall där olika studier kommit fram till olika effekt av liknande interventioner. Slutsatsen är att det finns underlag som motiverar prioriteringen av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD samt att dessa åtgärder ska utformas personcentrerat. / Almost everyone who has a cognitive disease will develop some type of behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). The different symptoms of BPSD can have many different causes, including physical ailments or needs that have not been satisfied. Side effects from drugs can be another cause for BPSD. The guidelines recommend that BPSD should primarily be treated with non-pharmacological interventions. Despite this, BPSD is often treated with drugs. Many of the drugs used are inappropriate for people with cognitive disease. Non-pharmacological interventions focus on the person's needs while drug treatment is primarily focused on a symptom. The aim of the study was to investigate the effect of non-pharmacological interventions on BPSD in people with cognitive disease living in nursing homes. The method used to answer the aim of this study was an integrated analysis for a review of literature. Data was sought through CINAHL, PubMed and manual searches. Fifteen articles were included in the result of this study. The result is presented in the categories: Simple interventions and Complex interventions with the subcategories: Dog therapy, Light therapy and Pedagogic objects. The result shows that several non-pharmacological interventions had significantly decreasing effect on BPSD but also that the implementation of non-pharmacological interventions in some cases could lead to an increase of some BPSD-symptoms. There were cases where different studies showed different effects from similar interventions. In conclusion it is supported to prioritate non-pharmacological interventions in BPSD and that these interventions should be designed in a person centred way.

Bakgrund: Personer med psykisk ohälsa har en ökad risk för metabola sjukdomar till följd aven ohälsosam livsstil. Ett sätt att motverka dessa risker är genom fysisk aktivitet. Det är därförangeläget att undersöka vilket vetenskapligt stöd som finns för hur fysisk aktivitet kan stärkapatienters hälsa inom psykiatrisk slutenvård. Syfte: Studiens syfte var att undersöka förutsättningar och metoder för, samt hälsoeffekter av,egenvård i form av fysisk aktivitet för patienter inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Studien är en litteraturöversikt med kvantitativ ansats där 13 vetenskapligaoriginalartiklar granskades och sammanställdes. Resultat: Fem övergripande teman identifierades, Motivation, Stöd, hjälp och råd,Utbildning, Fysiska hälsoeffekter samt Psykologiska hälsoeffekter. Resultatet pekar på mångasomatiska och psykiska fördelar med regelbunden fysisk aktivitet hos patienterna samt attriskfaktorer för metabola sjukdomar minskades. Depressiva och positiva psykotiska symptomminskades. Patienter som var generellt mer fysiskt aktiva vårdades mindre tid i slutenvårdenjämfört med dem som inte var fysiskt aktiva. Slutsats: Fysisk aktivitet har potential att komma till stor nytta för patienterna och det går attstärka deras hälsa på flera olika sätt med hjälp av fysisk aktivitet. / Background: People with mental illness have an increased risk of metabolic diseases as a result of an unhealthy lifestyle. One way to counteract these risks is through physical activity. It is therefore important to investigate what scientific support there is for how physical activity can strengthen patients' health in psychiatric inpatient care. Aim: The aim of the study was to investigate the conditions and methods for, and health effects of, self-care in the form of physical activity for patients in psychiatric inpatient care. Method: The study is a literature review with a quantitative approach where 13 scientific original articles were reviewed and compiled. Results: Five overall themes were identified, Motivation, Support, help and advice, Education, Physical effects and Psychological effects. The results point to many somatic and psychological benefits of regular physical activity in patients and that risk factors for metabolic diseases were reduced. Depressive and positive psychotic symptoms were reduced. Patients who were generally more physically active spent less time in inpatient care compared with those who were not physically active. Conclusion: Physical activity has the potential to be of great benefit to patients and it is possible to strengthen their health in several different ways with the help of physical activity.