Syftet med studien är att undersöka hur och varför verksamma lärare arbetar med språket i räknehändelser. Syftet är även att få kunskap om hur språk och upplägg i räknehändelser påverkar elevernas förståelse. Studiens resultat har framkommit genom observationer, intervjuer med lärare och elever, samt elevers lösningar av matematikuppgifter.   Studiens resultat visar att räknehändelsens språk och upplägg påverkar elevers förståelse. Därför är det viktigt att elever får arbeta med räknehändelser som har ett innehåll och en kontext som eleverna kan koppla till tidigare kunskaper och vardagliga sammanhang. Vi upptäckte även att stöd i kontexten, i form av bild, hjälper elever att förstå sammanhanget i räknehändelsen. Det krävs dock rätt kontextstöd för att eleverna ska kunna ta hjälp av det. Studiens resultat visar att lärare tycker det är viktigt att läsa högt och diskutera räknehändelser tillsammans i klassen och i par. Lärarna är eniga om att elever utvecklar kunskaper kring räknehändelser och hur de ska lösa sådana uppgifter när de delar med sig av sina tankegångar och lösningar. Högläsning och förklaring av begrepp och ord är viktigt för att elever i läs-och skrivsvårigheter inte ska falla på grund av språket när det inte är i fokus. Lärarna påpekar även vikten av att arbeta med språk i matematik för att elever lättare ska förstå innebörd och sammanhang. De arbetar aktivt med de fem matematiska förmågorna i arbetet med språket i räknehändelser och belyser även vikten av att elever utvecklar dessa för att få bredare kunskaper i matematik.

Mitt syfte med denna studie har varit att beskriva och analysera hur elever med svenska som modersmål samt elever med annat modersmål än svenska löser subtraktionsuppgifter och formulerar uppgifter utifrån ett givet uttryck. Empirin består av 272 elevers svar och utifrån denna bas har en kvalitativ och en kvantitativ studie genomförts där feltyper, metodval och elevens modersmål varit viktiga parametrar i analysen.   I den kvalitativa analysen konstaterades att elever beräknar subtraktionsuppgifter på olika sätt och utifrån detta har ett flödesschema tagits fram och använts som analysredskap. Elevsvaren sorteras ut i olika nivåer; Nivå 1 – Läsligt svar eller inte, Nivå 2 – Inkorrekta svar och feltyper som uppkommer inom räknemetoderna, Nivå 3 – Korrekta svar med redovisning eller inte. På nivå 2 identifierades 8 feltyper för lodrät algoritm och 7 feltyper för vågrät algoritm. När eleven skall formulera en subtraktionshändelse finns fem olika kategorier; Jämförelse, Ta bort, Utfyllnad, Missledande resonemang och Övrigt.   I den kvantitativa analysen redovisas lösningsfrekvens och räknemetod för de respektive uppgiftsgrupper som skapats (grön, blå, röda och svarta), där gröna uppgifter anses vara de lättaste och de svarta uppgifterna de svåraste. Den lodräta algoritmen var den mest framgångsrika räknemetoden för alla fyra uppgiftsgrupper. Den lodräta räknemetoden var också den mest använda vid de gröna och svarta uppgifterna, medan den vågräta räknemetoden var mest använd vid de blå och röda uppgifterna.   Dessutom görs en jämförelse av fördelningen av feltyper mellan olika elevgrupper; elever med svenska som modersmål och elever med annat modersmål än svenska. I båda elevgrupper är feltypen Mindre från större mest förekommande, både när det gäller vågrät som lodrät algoritm. I elevgruppen elever med svenska som modersmål framträder feltyperna Mindre räknefel och Subtraherar delresultat i större utsträckning än hos elever med annat modersmål än svenska.   När elever formulerar egna räknehändelser utifrån en given subtraktionsuppgift används synsättet Ta bort uteslutande som den mest förekommande kategorin.