Självständig övning inom sång är ett relativt outforskat område, däremot finns det forskning om musikalisk övning ur bredare perspektiv. Föreliggande studie undersöker självständig övning som en del av sångundervisningen och hur lärarledd övning inverkar på sångelevers musikaliska utveckling. Syftet var att få kunskap om hur ett urval av sångpedagoger förhåller sig till sångelevers självständiga övning som en del av deras musikaliska utveckling. Studien genomfördes utifrån ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Metoden var kvalitativ med intervjuer av halvstrukturerad karaktär där sex sångpedagoger intervjuades. Resultaten visar på att musikalisk övning är mångfacetterat och inkluderar många olika aktiviteter som normalt inte skulle härledas till självständig övning. Resultaten visar även på att den självständiga övningen är beroende av olika faktorer för att kunna genomföras optimalt. Medvetenhet om sin egen förmåga ligger här tungt vilket ter sig olika beroende på sångarens ålder och mognad. Undervisningen bör anpassas till individen med tanke på förutsättningar och mål. Elever kan dra nytta av en stöttande handledare som kan bryta ner det som ska läras i mindre begreppsliga delar vilka eleven genom härmning kan lära sig och sedan använda på egen hand. Slutsatsen av studien är att vidare forskning om förhållandena mellan självständig och lärarledd övning behöver genomföras för att kunna utröna exakt vilka faktorer som är avgörande för den musikaliska utvecklingen som sångare. I studien föreslås även att en tydlig begreppsdefinition behöver klargöras vad gäller övningsbegreppet som kan etableras i institutioner för att på så sätt skapa ett gemensamt språk kring vad övning kan innebära.