Syftet med vår studie är att analysera miljöengagemanget hos individer som är verksamma i en etablerad miljöorganisation och i en nystartad miljöorganisation. Vi har valt det fenomenologiska angreppssättet då vi vill försöka beskriva våra intervjupersoners livsvärld.Studien är kvalitativ och vi har intervjuat fyra individer från Naturskyddsföreningen (SNF) och fyra individer från Klimataktion. Genom en kvalitativ forskningsmetod kan vi försöka att förstå miljöengagerade individers tankar och åsikter om deras miljöengagemang. Vi var intresserade av i vilken utsträckning de människor som är aktiva i den här typen av organisationer står för radikala åsikter och åtgärder i syfte att åstadkomma miljöförändringar. Med hjälp av våra valda teoretiker Tim Jackson (2009), Ulrich Beck (1998) och Anthony Giddens (2009) kan vi knyta an till ett perspektiv på miljöengagemang.Våra intervjupersoner är miljöengagerade då de är medvetna om miljöproblemen och de är oroliga för framtida generationer och för naturen själv. De flesta av intervjupersonerna arbetar i sina respektive organisationer och skriver debattartiklar. Skälen till att miljöengagemanget har minskat generellt i samhället är en rådande besvikelse inför miljöpolitiken och att göra något åt klimatförändringarna verkar hopplöst på grund av tidsbrist. Det kan vara svårt för människan att få en förståelse för kommande generationers behov och hur miljöproblemen kan påverka dem. För att upprätthålla ett engagemang för miljön krävs det att individer måste ha kunskap om miljön. Lättsamma aktiviteter i en miljöorganisation kan locka till sig fler individer och en attitydförändring kan även öka miljöengagemanget. Vi kommer till slutsatsen att Klimataktion har ett mer radikalt innehåll i sin organisation än vad SNF har.

This study includes a comparative analysis of the two jihadists, Taimour Abdulwahab's and Rakhmat Akilov's radical uprising. The objective is to analyze their radicalization process based on two different theoretical approaches. The first theory of Oliver Roy embraces the social conditions under which Muslims think and act, and believes that radicalization leads to an increased radical religiosity. In contrast, the second theory of Gilles Kepel seeks to understand the intellectual history of Islam, and believes that it is the political developments that have led to radicalization. The study shows that the radicalization of Taimour Abdulwahab and Rakhmat Akilov is a complicated matter that shares aspects from both theoretical approaches. However, some factors of the theories apply better than others. These factors are often linked to a triggering event that causes an individual to turn to a violent ideology. Also, strong group affiliation is considered an essential emotional bond, where identification with other like-minded people is an important factor. Influences from different emotions are essential to the radical process, where feelings of significance and threatened identity is a factor for increased violence. It is proven through the analysis how the interpretation of an individual's background results in how the religious and political perspectives regarding radicalization are defined and understood. As a result, one can neither ignore Kepel's historical aspects or Roy's modern conditions. After all, our life is often affected by both old and contemporary experiences.

The aim of this paper is to show that there is an important distinction between political radicalism and the previously more salient categories of political activism: activism and terrorism. More precisely, the question asked is the following: Is there any support for the need of radicalism as a way of classifying political activist groups? The distinction has not been entirely clear in previous research on political participation among activist groups, and this study intends to show why the distinction is vital to attain a more nuanced perception of the field.  It means to do so through analysing methods of political participation among Swedish extra-parliamentary groups with revolutionary agendas. The result will show a deficiency in the way political actions has so far been defined, and suggest a stronger emphasis on radicalism as its own subcategory to political participation in the future.

No description available.

Denna uppsats undersöker hur svensk konst och den svenska konstnären formuleras i Richard Berghs konstteoretiska skrifter och måleri. Utgångspunkten är den mediala debatt som pågått under 2010-talet om svenska värden och deras innebörd. Blickarna har i denna debatt ofta riktat sig mot nationalromantiken som stilbildande för att kategorisera en reaktionär och nationalistisk föreställning om vad som är svenskt. Däremot har försvaret av nationalromantiken alltid problematiserat begreppet, mycket utifrån den väldokumenterade politiska radikalism som många av sekelskiftes konstnärer hade. Uppsatsen vill visa genom Ludmilla Jordanova begrepp periodic feel, att betraktelsen av nationalromantisk konst ofta görs utifrån vissa föreställda politiska värden. Genom att betrakta Berghs verk bortom denna diskursiva debatt vill uppsatsen visa hur Bergh formulerar det svenska som en djup form av samtidskritik. På så sätt intar det svenska en estetisk politisk form bortom reaktion och revolution och ser istället åt samtiden. Det svenska formuleras hos Bergh som något som måste ständigt omgestaltas mot tidens utveckling och måste anpassa sig därefter. När konsten är samtida och rotad i den nationella självkänslan, uppstår således sann och livskraftig konst enligt Bergh.

Thesis closely deals with two heavily discussed aspects of contemporary society, that are very strongly inter-connected. The first aspect of society is the problem of right-wing radicalism and extremism in Czech republic, which manifests itself by xenophobic and hateful behavior, which then disrupts public order and therefore is related to Police of Czech republic, whose job is to prevent the ruptures in order. Thesis deals with development of extremism and Police of Czech republic since 1989 and how the police reacts to this development by adequately improving its equipment, tactics, etc. The year 1989 has been set because it is the year when political regime changed and new rules in society were established. Organizational structure of the police itself is discussed in detail, considering their interventions at events organized by right-wing radicals and extremists, which nowadays most often take form of demonstrations and meetings. Keywords The Police of the Czech Republic, radikalism, extremism, gathering, order police units, anti-conflict team, security measures.