Purpose: The global concrete consumption amounts to 25 gigatons annually, making it the most widely used building material (Petek Gursel, et al. 2014). The continued increasing world population in connection with urbanization will lead to a greater demand for cement. The problem with the increased manufacturing process of cement is that carbon dioxide emissions in 2020 will account for 10-15 % of global CO2 emissions, compared with the values measured in 2016, which only reached 5-8 % (Habert & Ouellet-Plamondon, 2016). The aim of the thesis is to analyse stages in the manufacturing process of prefabricated concrete from an environmental point of view with consideration to CO2 emissions. This will later result in providing concrete improvement measures or alternatively only provide useful knowledge for the concrete industry’s future. The stages that will be analysed are transport, concrete, rebar (reinforcement) and cellular plastic production. Method: The methods chosen for the implementation of the thesis were Literature Studies and Interviews. The purpose of the literature study was to educate the authors on the subject and collect various results from current research. The interviews contributed to the necessary information to be able to carry out the analyses at work. Findings: The thesis has resulted in a total amount of CO2eq emissions in four different stages in the concrete manufacturing process. Cement proved to be the biggest contributing factor to CO2eq emissions. There are several different measures to reduce CO2eq emissions in the concrete manufacturing process. The measures discussed the most frequently concern the cement production, which is favourable for the concrete production as a whole. The discussion also highlights measures taken in action at a concrete factory level. Implications: This study shows that cement accounts for the majority of the total CO2 emissions for concrete production. Therefore, much focus placed on improving the cement production with consideration to CO2 emissions is necessary. This does not mean that less focus should aim on research for green transport, insulation production and steelmaking. All productions stages have potential for improvement. Hence, it is important to continue the research to reduce the total CO2 emissions in the production of prefabricated concrete elements. Limitations: The study was limited to the manufacturing process of prefabricated concrete. A specific project HUS F was analysed for CO2 emissions in four production stages; concrete, reinforcement, insulation materials and transport. / Syfte: Den globala betongkonsumtionen uppgår årligen till 25 gigaton vilket gör den till det mest använda byggnadsmaterialet (Petek, Masanet, Horvath & Stadel, 2014). Den fortsatt ökande världspopulationen i samband med urbaniseringen kommer att leda till en större efterfrågan av cement. Problemet med den ökade tillverkningsprocessen av cement är att koldioxidutsläppen år 2020 kommer att stå för 10-15 % av de globala CO2-utsläppen, jämfört med värdena uppmätta år 2016 på cirka 5–8 % (Habert & Ouellet-Plamondon, 2016). Målet med examensarbetet är att analysera skeden i tillverkningsprocessen av prefabricerad betong ur miljösynpunkt med avseende på CO2-utsläpp för att sedan kunna komma med konkreta förbättringsåtgärder alternativt enbart bidra med nyttig kunskap för betongindustrins framtid. Skedena som analyseras är transporter samt betong-, armering- och cellplasttillverkning. Metod: Metoderna som valdes för genomförandet av examensarbetet var Litteraturstudie samt Intervju. Litteraturstudien gjordes i syfte att fördjupa författarna i ämnet samt insamling av diverse resultat från aktuell forskning. Intervjuerna som genomfördes bidrog till nödvändig information för att kunna genomföra analyserna i arbetet. Resultat: Examensarbetet har resulterat i totala CO2-utsläpp i fyra olika skeden i betongtillverkningsprocessen. Cement visade sig vara den absolut största bidragande faktorn till CO2-utsläpp. Det finns flera olika åtgärder för att minska CO2-utsläppet i betongtillverkningsprocessen. De åtgärder som diskuteras flitigast berör cementtilllverkningen vilket är gynnsamt för betongtillverkningen som helhet. Diskussionen framhäver även åtgärder som kan vidtas på en betongfabriks nivå. Konsekvenser: Det konstaterades i denna studie att cement står för majoriteten av det totala CO2-utsläppet i betongproduktionen. Därför bör mycket fokus läggas vid förbättring av cementtillverkningsprocessen med avseende på CO2-utsläpp. Detta innebär inte att mindre fokus skall läggas vid forskning för miljövänligare transport, isolering- och stålproduktion. Samtliga områden bör förbättras och potential finns definitivt att hämta vid alla produktionsskeden. Begränsningar: Studien avgränsades till tillverkningsprocessen av prefabricerad betong. Ett specifikt projekt HUS F analyserades med avseende på CO2-utsläpp i fyra tillverkningsskeden; betong, armering, cellplast samt transport.

Ancoragens são muito utilizadas na estabilização do maciço rochoso pela rapidez e baixo custo, embora sua análise não seja completamente entendida devido à interação de diferentes materiais como rocha, graute e aço. Este documento apresenta os resultados de um estudo realizado em juntas lisas reforçadas com ancoragens. Foram ensaiadas ancoragens com barras de diferentes diâmetros e diferentes orientações em relação ao plano da descontinuidade. Os ensaios realizados para avaliar o comportamento deste tipo de reforço foram o ensaio de arrancamento em tubo duplo e o ensaio de cisalhamento em juntas lisas reforçadas. Os ensaios de arrancamento em tubo duplo demonstraram que a resistência ao arrancamento é dependente da resistência à tração da barra. As deformações internas no sistema foram idealizadas através da obtenção de um comprimento livre hipotético de uma barra livre submetida a tração. Nos ensaios de cisalhamento, avaliou-se a melhora da resistência ao cisalhamento de descontinuidades lisas reforçadas com barras ancoradas. Observaram-se dois picos de carga mobilizada antes da ruptura do sistema no caso de barras perpendiculares ao plano da descontinuidade. Este fato introduz significativa ductilidade ao sistema e é importante do ponto de vista de confiabilidade do sistema. A ruptura das ancoragens se produz devido a uma combinação de efeitos de tração, flexão, e cortantes. Os sistemas reforçados com áreas maiores de aço apresentaram maior ductilidade, e, portanto oferecem maior segurança. Os resultados sugerem que uma vez superado o comprimento mínimo ancorado a ruptura das ancoragens acontecerá por ruptura das barras de aço e não por aderência na interface barra-graute, concluindo-se que a resistência das ancoragens é dependente da resistência de ruptura e da área de aço utilizada. Finalmente, esta pesquisa contribui ao entendimento dos mecanismos de ruína que acontecem num maciço reforçado com ancoragens. / Rock anchors are widely used to stabilize rock masses due to their rapid installation and low cost. Their behavior is not fully understood because of the interaction of different elements such as rock, grout and steel. This document presents the results of both pull-out and shear tests on steel bar reinforced discontinuities. Tests were carried out with different diameters and orientations of bars with respect to the discontinuity plane. Double-pipe pullout tests and smooth-joint anchor-reinforced shear tests were performed. The results of double-pipe pull-out tests were analyzed in terms of both strength and deformations. Internal strains were idealized through a model based on hypothetical length of a free bar. In the smooth-joint anchor-reinforced shear tests, both increase in shear strength and ductility were evaluated. Two load peaks were observed in test with bars perpendicular to the joint plane. Ductility is significantly increased with respect to joints reinforced with inclined bars. This is important for reliability evaluation. The failure of anchors is produced by a combination of tensile, bending, and shear internal forces. The systems reinforced with a greater amount of steel presented more ductile behavior than those less reinforced. The results suggest that since the minimum anchor length is exceeded, the system failure is governed by the rebar failure and not by the adhesion in the rebar-grout interface. From this, it is concluded that the anchor strength is dependent on the strength and cross section area of the rebar. Finally, this research contributes to better understanding of the failure mechanisms of anchor-reinforced rock masses.

由於各國地雷股事件層出不窮，致使投資人財富遭受巨大損失，若是能事先察覺地雷股的存在，便能使投資人財富有更大的保障。本研究以四家國內外大型的舞弊個案－安隆、世界通訊、博達、力霸作為研究樣本，透過四家公司之財務資訊深入剖析各個案公司之舞弊手法。本研究歸納整理出21個預警指標，以作為未來投資人的評估基礎，以發現危機的早期徵兆，能及早避開地雷股。 研究發現即便是有進行窗飾財務報表的財務危機公司，仍能透過財務報導資訊中發現其端倪，四家個案公司在獲利性指標、流動性指標、安全性指標都有出現至少一項的紅旗警訊。研究結果顯示在下列指標上有較多家公司同時符合：(1) 獲利性指標。當資產報酬率以及股東權益報酬率過低或逐年下滑；(2)流動性指標。現金流量比率過低或逐年下滑；(3)安全性指標。借款依存度過高或逐年增加，以及流動比率過低或逐年下滑。 / Does financial reporting information itself provide early insightful information in detecting financial distress? Window dressing in financial reporting casts doubtful questions on this issue. As with investors usually taking a look at individual firm’s financial reporting, this study utilizes case study with four cases to address this fundamental role of financial reporting. Among the four fraud cases investigated, two are from the United States and the other two are Taiwan companies, including Enron, WorldCom, Procomp, and Rebar. This study sorts out 21 warning indices to evaluate each company’s financial condition and find out the signals for financial distress. All of these four cases investigated have at least one red flag signaled in profitability, liquidity and leverage. The most prominent indices in these three dimensions include (1) Profitability---ROE or ROA decreases in trend annully, (2) Liquidity---low cash flow ratio or decreasing in trend annually and low current ratio or decreasing in trend annually, and (3) Leverage---high debt to equity ratio or increasing in trend annually.

Das Ziel der Arbeit bestand darin, die aus der Literatur bekannten Zusammenhänge zwischen Korrosionsaktivität von Stahl im Beton und einer galvanostatischen Pulsmessung, welche unter Laborbedingungen gute Ergebnisse liefern, auf Messungen an realen Bauwerken anzuwenden. Dazu wurden zunächst Untersuchungen an 13 Jahre alten Prüfkörpern durchgeführt und ausgewertet. Die abgeleiteten Zusammenhänge konnten anschließend an realen Bauteilen verifiziert werden. Somit stellt die galvanostatische Pulsmessung eine hilfreiche zerstörungsfreie Prüfmethode zur Interpretation des Korrosionszustandes dar. Die neuen Erkenntnisse lassen eine bessere Einschätzung des Korrosionsverhaltens in Stahlbetonbauwerken zu, als es die Potentialmessung erlaubt.

The construction industry is moving towards an increasingly industrial production and one step towards this is to use prefabricated rebar cages. A new concept is being tested where tied rebar cages are produced on the construction site by industrial robots. The industrial robots produce the rebar cages based on a geometric model and when finished they are lifted to the casting site with the help of a crane. In order for this concept to become an efficient process, it must already be possible to evaluate the stability of the rebar cages in the early design phase to be able to efficiently determine whether it is possible to lift the rebar cages to the casting site after production. The scope of this thesis is to investigate what is required to create a numerical model with help of data from a geometric model in an efficient way in order to determine whether a rebar cage can be lifted. This thesis is limited to one specific rebar cage that has already been created in the CADprogram Tekla Structures by the contractor Skanska Sweden AB. The process of what is required when creating a numerical model with data from a geometric model is limited between the analysis software LUSAS Bridge and the CAD software Tekla Structures. To be able to determine what is required in order to create a numerical model with data from a geometric model in the analysis software LUSAS Bridge in an efficient way a survey was performed. The survey includes the necessary steps to create a numerical model of a tied rebar cage from a geometric model and the problems that occurs along the way to get an efficient process. In order to determine if the geometric model of the rebar cage is liftable a linear analysis was created in the analysis software LUSAS Bridge. The analysis was created with data from the geometric model created in Tekla Structures and with experimental results from a study where tied connection strength and stiffness were evaluated. The analysis was created to simulate a rebar cage for a bridge foundation in scale 1:2 that is lifted in four lifting points. The lifting points in this analysis is modeled as supports while the rebar cage is subjected to an acceleration force to simulate a lift. The analysis is performed in two parts, first when the tied connections have full stiffness capacity and the second part when the stiffness is decreased to be able to evaluate what happens to the stability of the rebar cage. In order to determine if the rebar cage is liftable two conditions are looked at, (1) stress in rebars and (2) forces in the joint elements. The results from the study show that in order to create a numerical model of a tied rebar cage in an efficient way some improvements must be done in the analysis software LUSAS Bridge. The most time-consuming process when creating a numerical model of a tied rebar cage are the connections. In order to create these tied connections in an efficient way some new functions must be created in LUSAS Bridge where the software can generate different types of tied connections. The results from the analysis show that the stress in the rebars at the lifting points is the criterion that is most critical when the rebar cage is lifted. The maximum stress reached 356 MPa with the utilization rate of 81,9% when the connection stiffness has full capacity. When the connection stiffness was adjusted, it was also shown here that the stress was the criterion that is most critical. The analysis for 50% connection stiffness capacity showed a maximum stress of 402 MPa with the utilization rate of 92,4%, this shows an increase of 10,5% of the utilization rate when the IV  connection stiffness is decreased with 50%. Based on these results, it can be stated that the rebar cage can be lifted if four lifting points are used. It can also be seen from the results that the stiffness in the connections has a very small impact on the behavior of the cage and therefore the placement of the rebars contributes more to the stability. / Byggindustrin går mot ett allt mer industriellt byggande och ett steg på vägen är att använda sig av prefabricerade armeringskorgar. Ett nytt koncept håller på att undersökas där man vill framställa najade armeringskorgar på byggarbetsplatsen med hjälp av industrirobotar. Industrirobotarna bygger armeringskorgarna utifrån en geometrisk modell för att sedan lyftas till gjutplatsen med hjälp av en kran. För att detta koncept ska bli en effektiv process måste man redan i projekteringsfasen kunna utvärdera armeringskorgarnas lyftbarhet för att kunna avgöra om det går att lyfta armeringskorgarna till gjutplatsen efter att de är färdigmonterade. Examensarbetets syfte är att undersöka vad som krävs för att ska skapa en numerisk modell med hjälp av data från en geometrisk modell på ett effektivt sätt för att sedan kunna avgöra om en armeringskorg går att lyfta. Denna studie är avgränsad till enbart en typ av armeringskorg som redan är skapad i CADprogrammet Tekla Structures av entreprenören Skanska Sverige AB. Processen som krävs för att skapa en numerisk modell med hjälp av en geometrisk modell är begränsad till analysprogrammet LUSAS Bridge och CAD-programmet Tekla Structures. För att kunna avgöra vad som krävs för att skapa en numerisk modell med hjälp av en geometrisk modell i analysprogrammet LUSAS Bridge utfördes en kartläggning. Kartläggningen omfattar de steg som krävs för att skapa en numerisk modell av en najad armeringskorg från en geometrisk modell och de svårigheter som finns längs vägen. För att kunna avgöra om den geometriska modellen av armeringskorgen är lyftbar skapades en linjär Finita Element Analys i analysprogrammet LUSAS Bridge. Analysen är skapad med hjälp av data från den geometriska modellen från Tekla Structures samt testresultat från en tidigare studie där man har provat hållfastheten och styvheten hos najade knutpunkter. Analysen är skapad för att efterlikna en armeringskorg till ett brofundament i skala 1:2 som lyfts i fyra punkter. Lyftpunkterna i denna analys är simulerade som stöd medan armeringskorgen utsätts för en accelerationskraft för att efterlikna ett lyft. Analysen utförs i två delar, en när de najade knutpunkterna har full styvhet och den andra när styvhet för knutpunkterna minskar. Detta för att se hur styvheten i knutpunkterna påverkar stabiliteten i armeringskorgen. Armeringskorgens lyftbarhet bedöms av två olika kriterier (1) spänning i armeringsjärnen och (2) krafter i knutpunkterna. Resultaten från studien visar att för att kunna skapa en numeriskmodell av en najad armeringskorg på ett effektivt sätt måste en del förbättringar göras i analysprogrammet LUSAS Bridge. Den process som är mest tidskrävande är när man skapar de najade knutpunkterna för armeringskorgen. För att det ska gå att genomföra detta på ett effektivt sätt måste en ny funktion skapas i LUSAS Bridge där programmet kan generera olika typer av knutpunkter automatiskt. Resultaten från analysen visade att spänningen av armeringsjärnen vid lyftpunkterna är det kriterium som är mest kritisk när armeringskorgen utsätts för lyft. Den maximala spänningen uppgick till 356 MPa med en utnyttjandegrad på 81,9% för armeringskorgen med full styvhet. När styvheten justerades visades det även här att spänningen är det kriterium som är mest kritiskt. Analysen för 50% styvhet visade en maximal spänning på 402 MPa med en utnyttjande grad på 92,4%, detta visar en ökning på 10,5% av utnyttjandegraden när styvheten halveras. VI  Utifrån dessa resultat kan man konstatera att armeringskorgen går att lyfta om man använder fyra lyftpunkter. Man kan även utifrån resultaten se att en minskning av styvheten i knutpunkterna har en liten påverkar på armeringskorgens lyftbarhet och istället är det placeringen av armeringsjärnen som har störst betydelse.

En stor del av projekteringsskedet är framtagandet av bygghandlingar, främst ritningar i 2D. En modernare metod är istället att samla all information om ett byggnadsprojekt i en samordnad 3D-modell, så kallad BIM-modell. Building Information Modeling (BIM) är en välkänd projekteringsmetod som bygger på att digitala 3D-modeller innehåller tillräcklig information för att beställas och produceras i fysisk form. Modellen består av parametrar som representerar olika egenskaper och när en parameter ändras uppdateras modellen automatiskt. Parametrarna kan nås och modifieras av insticksprogram, så kallade plug-ins som utökar den ursprungliga programvarans funktionalitet med hjälp av programkod. Grafisk programmering är en modern programmeringsmetod med ett visuellt gränssnitt som underlättar för oerfarna användare. Med hjälp av grafisk programmering kan parameterstyrning av 3D-modeller effektiviseras och värdefull tid sparas. Av denna anledning har Dynamo, ett plug-in utvecklat av företaget Autodesk för Revit, studerats för att ta fram ett så kallat skript som automatiserar 3D-modelleringsprocesser i Revit kopplat till placering av armering i pålfundament. Dessutom har möjligheter till standardisering undersökts, samt för- och nackdelar med metoden. I detta examensarbete redogörs för potentialen med Dynamo och de skript som skapats genom en empirisk studie. En enklare fallstudie utfördes för att kunna åskådliggöra graden av tidsbesparing gentemot motsvarande arbete manuellt i Revit. För att komplettera armeringsskripten togs beräkningsmallar fram som, enligt fackverksmetoden och Eurokod 2, försåg skripten med korrekt indata. Resultatet av projektet visar på att Dynamo och grafisk programmering kan effektivisera armeringsplacering i pålfundament. Graden av effektivisering beror på varje enskilt fall, men fallstudien visade på ca 85–90% sparad tid. En generell slutsats pekar mot att ju mer komplicerad utformning av armering desto mer tid finns att spara. Då grafisk programmering bygger på automatisering av arbetsprocesser av upprepande karaktär finns stor potential för att standardisera projektering med hjälp av dynamoskript. Företag kan då skapa rutiner som ökar kontinuitet och kvalitet i sina projekt. Automatiseringen leder även till färre mänskliga fel och utförandet blir effektivare. Uppdragsgivaren uppmanas att vidareutveckla metoden genom att implementera tydliga rutiner vad gäller 3D-modellering med grafisk programmering, samt undersöka möjligheten med automatiserad armering i andra bärande konstruktioner. / Most of the time spent on project planning is dedicated to the development of construction documents, mainly 2D-drawings. A more modern method is to gather all information about a building project in a coordinated 3D-model, so called BIM-model. Building information modelling (BIM) is a well-known design method based on a digital 3D model having enough information to enable procurement work and actual production. The model consists of parameters that represent different properties and when a parameter is changed, the model is updated automatically. These parameters can be accessed and modified through external programs, so called plug-ins that extend the original software’s functionality using program code. Visual programming is a modern programming method which utilizes a visual interface that favours users with little or no experience. Using visual programming, parameter control can be made more efficient and save valuable time. For this reason, Dynamo (a plugin developed by the company Autodesk for Revit), has been studied to create a so-called script that automates 3D modelling processes in Revit linked to placement of reinforcement in pile caps. In addition, possibilities for standardization have been investigated, as well as the advantages and disadvantages of the method. With this project, the potential of Dynamo and the scripts created through an empirical study is described, where a relatively simple case study is carried out in order to illustrate the amount of time saved through visual programming compared to corresponding work manually done in Revit. Furthermore, calculation templates were created, according to the strut and tie model and Eurocode 2, to provide the script in Dynamo with the correct inputs. The result shows that Dynamo and visual programming can make placement of reinforcement in pile caps more efficient. While the degree of efficiency is case dependent, the case study showed an overall 85-90% time saving. A general conclusion suggests that the more complicated rebar designs, the more time there is to be saved. Since visual programming is based on the automation of repetitive processes, there is great potential to standardize structural design with the help of Dynamo scripts. Companies can thus create routines that increase continuity and quality in their projects. The automation also leads to fewer human errors and a more efficient execution. The client is advised to further develop this method by implementing explicit routines regarding 3D modelling with visual programming and investigate the possibilities of automation of reinforcement design in other load-bearing structures.

Vid byggnation av tunnlar och bergrum används bergförstärkning för att exempelvis säkra mot nedfallande lösa block och uppsprickning av berg. En vanlig förekommande förstärkning är bergbultar i kombination med sprutbetong. Vid installation av bultar borras hål i bergväggen som sedan fylls med cementbruk. Bultar som redan är försedd med bricka, halvkula, och mutter trycks sedan in i borrhålen av manuell kraft. Understoppningen görs i samband med att den sista biten av bulten trycks in i borrhålet. Då förses brickans undersida med cementbruk innan den skruvas åt med mutter mot den sprutbetongtäckta bergväggen. Denna rapport syftar till att ta reda på om momentet understoppning av bergbultsbricka vid montering av kamstålsbultar vid konventionell tunneldrivning är möjlig att utesluta. Idag råder det delade meningar mellan beställare, entreprenörer och specialister kring momentets betydelse för bergförstärkningen av tunnlar då vissa menar att det är nödvändigt och andra menar att det kan uteslutas. Däremot är det ofta angett i tekniska beskrivningar att momentet ska utföras då det står med i AMA Anläggning 20, vilket innebär att momentet inte kan uteslutas vid installation av kamstålsbultar. Med denna bakgrund ämnar föreliggande studie till att ta reda på grunderna till varför och när kravet på understoppning av bergbultsbrickor lades till, samt huruvida det fortfarande finns belägg för att ha kvar kravet. I denna studie har ingen tidigare forskning hittats om själva syftet med understoppning som kan visa på anledningar till varför man utför momentet samt varför det har lagts till som ett krav. Metoden har därför utförts genom att inhämta information och sökta svar från litteraturstudier inom ämnet samt via intervju- och enkätstudier. En teoretisk livslängdsberäkning för rostskyddssystemet har utförts för att få svar på om det uppfyller Trafikverkets krav på en teknisk livslängd på 120 år. Att utföra experimentella tester för att svara på studiens syfte diskuterades under studiens gång men var inte möjligt att genomföra med tillhandahållen tidsram och resurser. Resultatet visade att understoppningens huvudsakliga syfte är för att skydda bergbulten mot korrosion och mot genomstansning av brickan i sprutbetongen. Studien visade dock att det saknas bakgrund och konkreta bevis som säkerställer att understoppning motverkar detta. Litteraturstudien visade att varmförzinkade och epoxilackerade bultar har hög beständighet mot korrosion men att tunnelmiljön troligtvis har en betydande faktor för bultens livslängd. Litteraturstudien visade även att brickans betydelse för bärsystemet är odefinierad. Detta då vissa studier fastställer att brickan endast har en liten inverkan och andra visar att brickans styvhet har betydelse för genomstansning. Resultatet visade även att momentet innebär en ogynnsam arbetsmiljö för yrkesarbetare samt att en eventuell uteslutning skulle innebära förmodade vinster för inblandade parter. En annan fråga som belysts är huruvida den omfattning av bergsförstärkning som utförs idag verkligen är nödvändig. Om bergförstärkningen skulle kunna ske mer sparsamt skulle det möjliggöra en besparing av statliga medel och naturresurser. Denna studie har inte gett svar på om kravet på bärighet och beständighet uppfylls utan understoppning. Förslag på vidare studier för att besvara den frågan har därför redovisats. / When building tunnels, rock reinforcement is used. E.g., to secure against falling loose blocks and cracking of rock. A common reinforcement is rock bolts in combination with shotcrete. When installing bolts, holes are drilled into the rock wall, which are then filled with cement mortar. Bolts already provided with plate, hemisphere, and nut are then pushed into the boreholes by manual force. The underfilling of the plate is done in connection with the last part of the bolt being pushed into the borehole. Then the underside of the plate is provided with cement mortar before it is screwed on against the shotcrete-covered rock wall with a nut. The purpose of this report is to evaluate whether it is possible to exclude underfilling of rock bolt plates when installing rebar bolts during conventional tunnelling. Today, there are divided opinions between customers, contractors and specialists about the importance of underfilling for the rock reinforcement. I.e., there is a lack of consensus if underfilling of rock bolt plates is necessary or can be excluded. On the other hand, it is often stated in the technical descriptions that the task must be fulfilled then it is included in AMA Anläggning 20, which means that it cannot be excluded when installing rebar bolts. With this background, this study aims to find out the reasons why and when the requirement for underfilling of rock bolt plates was added, and whether there is still evidence to maintain the requirement. No previous research has investigated applicable reasons of why it is performed and why it has been added as a requirement. The method has therefore been performed by obtaining information from literature studies in the subject as well as via interview and survey studies. A theoretical lifetime calculation for the corrosion protection system has been performed to answer whether it achieves the requirement of a technical lifetime of 120 years issued by the Swedish Transport Administration. Performing experimental tests to answer the purpose of this study was discussed but was not possible to perform with the resources provided. The result showed that the main purpose of underfilling is to protect the rock bolt against corrosion and punching of the plate into the shotcrete. However, the study showed that there is a lack of background and actual evidence that proves that underfilling counteracts this. The literature study showed that hot galvanized and epoxy-painted bolts have high resistance against corrosion, but that the tunnel environment probably is a significant factor for the bolt's lifetime. The literature study also showed that the importance of the plate for the support system is undefined. Some studies demonstrate that the plate only has a small impact and others shows that the stiffness of the plate has a high impact for shear punching. The results also showed that the task causes an unfavourable working environment for professional workers and that a possible exclusion would mean presumed profits for involved parties. Another question that is highlighted is whether the extent of rock reinforcement that is carried out today is really necessary. If the rock reinforcement could be done more sparingly, it would make it possible to save state funds and natural resources. This study has not been able to answer whether the requirement for bearing capacity and durability is achieved without underfilling of rock bolt plates. Suggestions for further studies to answer this question have therefore been presented.

The diploma thesis deals with the design of concrete structures reinforced by FRP according to ACI, fib, CSA and EC2 regulations, which are stressed by a shear force. The diferences between steel rebar and FRP reinforcement were described, in particular its mechanical degradation over time and a different stress-strain diagram. Furthermore, shear capacity calculations were performed according to the regulations and compared with the real tests. Then the parametric analysis of shear strength was performed. In the practical part, the design of concrete floor slab structure supported by the pillars and walls was performed. The upper reinforcement of this slab was designed with FRP and the lower with steel rebar. Double-headed studs were used as a punching shear reinforcement.

The final thesis deals with strengthening of cast-in-place concrete ceiling in existing construction for couple of escalators. New prestressed beam, columns in new positions and strengthened girder with unbonded strands are building in this adjustments. Every member, including the existing construction, is verified for ultimate and serviceability limit state. Prestressed members are alternatively designed with bonded strands and these variants are comparison in terms of utilization and calculation.

Since the creation of modern-day Iraq by the British Empire in 1920, the country’s state territorial structuring has been an ever-evolving source of political instability and conflict. Iraq’s ethnic and sectarian groups have been locked in a near constant struggle over questions of self-rule, shared rule, and secession. Consequently, the territorial model of federalism has never been far from political discussions, negotiations, and territorial disputes. Federalism was finally officially adopted in 2005, giving a new definition to Iraq’s territorial model. But while federalism seemed a natural means of managing Iraq’s long-standing ethno-sectarian divisions and was democratically ratified in a process that included most ethnic and sectarian groups, the model has failed to materialize, and territorial structure remains a major point of contention between the groups. The overarching aim of this dissertation is to shed light on two key questions. First, how have the dynamics between the major ethnic and sectarian groups of Iraq shaped the evolution of the country’s territorial structure from 1920 up to and beyond the federal constitution in 2005? Second, what can the trajectory of this evolution teach us about why federalism was adopted but has failed to materialize? I shall argue that Iraq’s territorial structuring over the past century has been systematically influenced by at least one of four “I”s: the groups’ ideas concerning territorial structuring, their conceptualizations of group identities, their definitions of group interests, and the influence of foreign actors. Focussing on the Shiite Arabs, the Sunni Arabs, and the Kurds, I will examine how these four factors have interacted to shape the territorial organization of Iraq over four key time periods: (i) the foundation of Iraq in 1920 to Saddam Hussein’s rise to the presidency in 1979, (ii) Saddam’s rule from 1979 to 2003, (iii) Saddam’s deposition in 2003 to the adoption of the federal constitution in 2005, and (iv) the post-constitutional period from 2005 to the present. I thus hope to explain how evolving inter-group dynamics over the past century have impacted the development of Iraq’s territorial structure, arguing that this sheds light on both the reference to federalism in the 2005 constitution and its subsequent failure to materialize. This dissertation thus demonstrates the powerful ways in which Iraq’s territorial structuring has been shaped by past trends in ethno-sectarian dynamics, putting us in a better position to understand the complexities of the country’s current territorial politics.