Syftet med den här studien är att belysa företagssköterskors upplevelser och erfarenheter av rehabiliteringskedjan som introducerades i Sverige 2008. Bakgrund Rehabiliteringskedjan infördes för att ytterligare tidsbegränsa rehabiliteringsprocessen för sjukskrivna personer i Sverige. Studier tyder på att samarbetet mellan berörda aktörer inte fungerar så bra. En aktör, företagssköterskan, nämns inte i studierna. Därför finner vi det intressant att även undersöka deras syn på de nya tidsgränserna inom rehabilitering. Design Semistrukturerade intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Metod Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide på tio frågor. Datainsamling och analys av resultaten genomfördes under april - maj 2013.Studiepopulationen bestod av åtta företagssköterskor inom privat och intern företagshälsovård i Västernorrland. Resultat Tre huvudbudskap framkom i företagssköterskornas upplevelser och erfarenheter av rehabiliteringskedjan. Tidsgränserna har en positiv inverkan på rehabiliteringsarbetet, det finns brister i utformningen och rehabiliteringens utfall är till stor del beroende av aktörerna. Konklusion Rehabiliteringskedjan har lett till förbättringar men ett antal brister kan ses.

<p>Studiens syfte var att beskriva om ett rehabiliteringsprogram påverkade patienter med långvarig smärta. Data insamlad från patienter analyserades. Beskrivande och jämförande analys av kvantitativ design har använts. Patienterna som deltog i rehabiliteringsprogrammet bestod av 43 personer alla i arbetsför ålder (18- 65 år) helt/delvis sjukskrivna eller var i fullt arbete där risk för sjukskrivning förelåg. Deltagarna besvarade enkäter före rehabiliteringsprogrammet och tre veckor efter avslutat program. Instrument som användes för att bedöma hur smärtan påverkade patienten handlade om depression och ångest, hur smärtan påverkar det dagliga livet psykiskt, fysiskt och socialt. Data bearbetades statistiskt. Resultatet visade en statistisk signifikant skillnad i (1) smärta som avsåg graden av smärtintensiteten och inverkan på patientens liv, (2) fysisk funktionsinskränkning som gällde motion/sport och tunga lyft och (3) livstillfredställelse som gällde den kroppsliga hälsan och ekonomin. Detta visade att rehabiliteringsprogrammet hade påverkat till en förbättring inom dessa områden, förutom ekonomin som hade försämrats.</p>

Den här undersökningen av Alfta Rehab Centers rehabiliteringskurs har gjorts med syftet att ta reda på hur några deltagare upplever att kursen påverkat deras rehabilitering. Kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer har använts och sex deltagare som gått kursen har intervjuats. En latent innehållsanalys genomfördes på materialet som gav två huvudteman; upplevelse av att kunna påverka sin egen situation och upplevelse av att självbilden förändrats. Därtill utmynnade analysen i tio underteman.

Studiens syfte var att beskriva om ett rehabiliteringsprogram påverkade patienter med långvarig smärta. Data insamlad från patienter analyserades. Beskrivande och jämförande analys av kvantitativ design har använts. Patienterna som deltog i rehabiliteringsprogrammet bestod av 43 personer alla i arbetsför ålder (18- 65 år) helt/delvis sjukskrivna eller var i fullt arbete där risk för sjukskrivning förelåg. Deltagarna besvarade enkäter före rehabiliteringsprogrammet och tre veckor efter avslutat program. Instrument som användes för att bedöma hur smärtan påverkade patienten handlade om depression och ångest, hur smärtan påverkar det dagliga livet psykiskt, fysiskt och socialt. Data bearbetades statistiskt. Resultatet visade en statistisk signifikant skillnad i (1) smärta som avsåg graden av smärtintensiteten och inverkan på patientens liv, (2) fysisk funktionsinskränkning som gällde motion/sport och tunga lyft och (3) livstillfredställelse som gällde den kroppsliga hälsan och ekonomin. Detta visade att rehabiliteringsprogrammet hade påverkat till en förbättring inom dessa områden, förutom ekonomin som hade försämrats.

Övervikt och fetma ökar i Sverige och i världen vilket utgör ett allt större hot mot människors hälsa. Tidigare forskning har ofta fokuserat på effekter av olika viktminskningsinterventioner. Hur människor upplever att delta i olika interventionsprogram är inte lika ofta i fokus. Studien är genomförd efter att informanterna deltagit i ett 18-månader långt rehabiliteringsprogram där kognitivt och lösningsfokuserat förhållningssätt tillämpats. Hörnstenar i programmet är mat-, motions-, vilo/avslappningsvanor samt tillämpning av kunskaper från kognitivt/lösningsfokuserat förhållningssätt, framförallt sambanden tanke-känsla-handling. Syftet med denna studie var att belysa om personer med övervikt/fetma har upplevt någon förändring av vanor och tankemönster genom att delta i ett rehabiliteringsprogram. Metod: Studien har en deskriptiv design och omfattar två metoder för datainsamling, dels en enkät med både öppna och slutna frågor, dels en kvalitativ intervju. Enkäten skickades till 50 personer och besvarades av 26 (52%). Tretton personer tillfrågades om intervjuer och tre deltog. Data från enkätstudien har bearbetats med beskrivande statistik samt sammanställningar. Data från intervjustudien har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Enkätstudien visar att informanterna till någon del uppnått egen målsättning med rehabiliteringsprogrammet samt i många fall uppnått någon förändring i mat-, motions- , vila/avslappnings- och kognitiva/känslovanor. Av intervjuerna framkommer tre teman: att ha en målsättning före programmets start; att få balans i tillvaron under pågående program; förändring och att bibehålla balansen efter deltagandet i programmet. Resultatet visar att uppföljningen på informanternas hemorter skulle kunna förbättras. Konklusion: Studien visar att deltagandet i rehabiliteringsprogram för personer med övervikt och fetma kan innebära att gå in i ett förändringsarbete som leder till förändring av vane- och tankemönster kring mat, motion och avslappning. Det är dock viktigt att det finns ett kontinuerligt stöd, även i perioderna mellan och efter vistelserna vid en rehabiliteringsenhet som denna. Studiens resultat bör bidra till ökad kunskap vid utveckling av liknande program, bidra till utveckling av ökat stöd samt ge inspiration till framtida studier.

<p>Övervikt och fetma ökar i Sverige och i världen vilket utgör ett allt större hot mot människors hälsa. Tidigare forskning har ofta fokuserat på effekter av olika viktminskningsinterventioner. Hur människor upplever att delta i olika interventionsprogram är inte lika ofta i fokus. Studien är genomförd efter att informanterna deltagit i ett 18-månader långt rehabiliteringsprogram där kognitivt och lösningsfokuserat förhållningssätt tillämpats. Hörnstenar i programmet är mat-, motions-, vilo/avslappningsvanor samt tillämpning av kunskaper från kognitivt/lösningsfokuserat förhållningssätt, framförallt sambanden tanke-känsla-handling.</p><p>Syftet med denna studie var att belysa om personer med övervikt/fetma har upplevt någon förändring av vanor och tankemönster genom att delta i ett rehabiliteringsprogram.</p><p>Metod: Studien har en deskriptiv design och omfattar två metoder för datainsamling, dels en enkät med både öppna och slutna frågor, dels en kvalitativ intervju. Enkäten skickades till 50 personer och besvarades av 26 (52%). Tretton personer tillfrågades om intervjuer och tre deltog. Data från enkätstudien har bearbetats med beskrivande statistik samt sammanställningar. Data från intervjustudien har analyserats med kvalitativ innehållsanalys.</p><p>Resultatet: Enkätstudien visar att informanterna till någon del uppnått egen målsättning med rehabiliteringsprogrammet samt i många fall uppnått någon förändring i mat-, motions- , vila/avslappnings- och kognitiva/känslovanor. Av intervjuerna framkommer tre teman: att ha en målsättning före programmets start; att få balans i tillvaron under pågående program; förändring och att bibehålla balansen efter deltagandet i programmet. Resultatet visar att uppföljningen på informanternas hemorter skulle kunna förbättras.</p><p>Konklusion: Studien visar att deltagandet i rehabiliteringsprogram för personer med övervikt och fetma kan innebära att gå in i ett förändringsarbete som leder till förändring av vane- och tankemönster kring mat, motion och avslappning. Det är dock viktigt att det finns ett kontinuerligt stöd, även i perioderna mellan och efter vistelserna vid en rehabiliteringsenhet som denna. Studiens resultat bör bidra till ökad kunskap vid utveckling av liknande program, bidra till utveckling av ökat stöd samt ge inspiration till framtida studier.</p>