This thesis aims to analyze and interpret a number of central works – Vimpelstaden (1985), Som en gång varit äng (1988), Blomman och människobenet (2003), I en cylinder i vattnet av vattengråt (2005) and Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009) – by the Swedish poet Ann Jäderlund (1955-) in the context of phenomenology and affect theory. The analysis consists of three chapters and proceeds chronologically with technical scrutinies of separate phases of Jäderlund’s œuvre – from the aphasic-like treatment of established phraseologies in Vimpelstaden and frozen expressions of the botanical discourse in Som en gång varit äng, to the uncanny focus on perceptual patterns as such in her later works. Throughout these analyses the thesis observes a series of techniques with which the author presents us with a kind of sensory paradox, through a) creating language-based complex appearances, non-appropriable by means of the normal perceptual patterns of embodied perception, while still b) simulating, and thus implicitly emphasizing, these appearances as something already concretely looked at and felt. In short, to experience what cannot be experienced, to live the unlivable. Many of these technical observations made are pinned down analytically using concepts from the field of cognitive poetics, namely George Lakoff and Mark Johnsons findings of experiential image schemata underpinning spoken phraseologies and their influential theories on conceptual metaphors. The interpretative conclusion following these observations is that Jäderlund handles her writing aesthetically as a kind of sensory material in a very literal sense, a “being of sensation” in the terminology of French philosophers Gilles Deleuze and Felix Guattari. Not as means of experiential or intellectual representation, not as some sort of critical enterprise through mere language-gaming of free- floating signifiers – but as a material able to preserve and perform sensory processes immanent to its own material compilation, a tendency that earlier research fails to grasp or simply ignores altogether. Thus the affectivity immanent to the literary material – often being the starting point of studies in affect theory and cognitive poetics – is here proven to be a characteristic, thereby playing the role more of a conclusion than a field of inquiry. The aesthetics of interrogating the limits of sensory experience, introducing a sort of crisis to embodied perception through the experience of poetic language – and the experience of it as having a “metaphysical significance”, as French phenomenologist Maurice Merleau- Ponty puts it – is articulated in the thesis against the background of influential readings of modern art carried out by Merleau-Ponty and Deleuze.

I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten som innehåller evighetskemikalien PFAS. Tidigare har försök att begränsa enskilda PFAS-ämnen endast resulterat i att det förbjudna ämnet i fråga har bytts ut till ett annat PFAS-ämne. Den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har utfärdat rapporten Annex XV Restriction Report, Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) där två förslag om hur begränsningen av PFAS-ämnena kan utformas har introducerats. Rapporten presenterar möjligheten att utfärda ett generellt förbud av alla PFAS-ämnen. Om beslutet om en generell begränsning fattas i den Europeiska unionen (EU) kan det bli ett av de största förbuden någonsin mot kemiska ämnen i Europa. Arbetets syfte är att utreda huruvida de presenterade förslagen för hur PFAS ska begränsas i begränsningsrapporten är ändamålsenligt utformade utifrån konceptet av effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen analyseras med hjälp av miljörättsvetenskaplig metod och ställs i relation till begreppet hållbar utveckling. Att undersöka om begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade är särskilt intressant, eftersom ett beslut som begränsar PFAS-användningen enligt de presenterade förslagen skulle påverka såväl EU:s ekonomi som ekologi. Om ett juridiskt beslut fattas, måste det vara väl avvägt och nå önskad effekt, särskilt när det påverkar hela EU. I uppsatsen utreds vidare vilket begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av god dricksvattenkvalitet och människors hälsa, samt hurbegränsningsförslagen förhåller sig till en hållbar utveckling. Efter en analys av begränsningsrapporten dras slutsatsen att båda begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade utifrån effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen är utformade så att de riktar begränsningar mot aktörer (människor) för att motverka att deras agerande har negativ inverkan på reaktörer (naturen och miljön). Begränsningsförslagen är dock olika orienterade. Begränsningsförslag två är mer aktörsorienterat än begränsningsförslag ett, eftersom begränsningsförslag två tar en större hänsyn till industrisektorns intressen. Båda begränsningsförslagen har ändå en starkt reaktörsfokuserad karaktär, eftersom de hindrar PFAS-användning från att förorena miljön. Ohållbar miljöpåverkan till följd av användning av PFAS kan motiveras i vissa fall, om det tillgodoser allmänna intressen eller är nödvändigt av lagtekniska skäl. Vidare dras slutsatsen att det begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av goddricksvattenkvalitet är begränsningsförslag ett. Behovet av god hälsa bör kunna tillgodoses bäst genom begränsningsförslag ett för den största gruppen människor, eftersom detbegränsningsförslaget inte tillåter några undantag från PFAS-förbudet. Ett begränsningsförslagsom inte tillåter undantag möjliggör för en mindre mängd PFAS-exponering. Den gruppmänniskor i EU som är i behov av PFAS i medicinskt syfte kan dock dra nytta av att begränsningsförslag två tillåter användningsspecifika undantag. Avslutningsvis dras slutsatsen att båda begränsnignsförslagen leder till en reduktion av PFAS-utsläpp samt PFAS-exponering och är således hållbara utifrån ekologisk hållbarhet. Utifrån ekonomisk hållbarhet bör begränsningsförslag två vara mest gynnsamt, eftersom det är mest troligt att tillåta en hanterbar omställning för de olika industrisektorerna. Utifrån sociala aspekter av hållbarhet såsom hälsa, välbefinnande och privatekonomi, bör begränsningsförslagett vara det mest gynnsamma begränsningsalternativet. Detta trots att begränsningsförslag två tillåter medicinsk användning av PFAS samt tar en större hänsyn till industrisektorns ekonomi,vilket påverkar enskildas privatekonomi.