Jag har jobbat med ett gestaltningsförslag till det nya Resecentrum Öst som byggs i Umeå i och med Botniabanan. De inblandade (Umeå Kommun och White) har ambitionen att det ska bli ett landmärke. Med detta i åtanke har mitt projekt resulterat i några produkter som ska bidra till att ge resenärer en positiv upplevelse och ett mervärde till platsen. Genom att sätta mig in i planerna för området genom studiebesök och samtal med ansvariga har jag fått ökad förståelse för processen och samtidigt insett vikten av Inredningsarkitektens roll även i stora infrastrukturella projekt. Hur gör man för att förmedla och spegla en bild av Umeå och Norrland utan att det blir övertydligt och för dekorativt har varit en av mina huvudfrågor. Inspirationen har jag hämtat både från Samekulturen, naturen och gamla järnvägssignaler.

<p>Examensarbetets syfte är att med trafiksimuleringar utreda det framtida resecentrumets kapacitet i form av hållplatskapacitet och systemkapacitet. Trafiksimulering är ett effektivt verktyg som används allt oftare för att utreda konsekvenserna av olika förändringar i vägnätet och trafiken. Det kan medföra både ekonomiska och tidsmässiga vinster i och med att programmet kan utvärdera olika ombyggnadsförslag innan beslut fattas. Programmet som används i examensarbetet är AIMSUN NG, vilket är ett mikrosimuleringsprogram utvecklat av TSS.</p><p>För att uppnå syftet skapades först en model över områden som det såg ut innan ombyggnationen påbörjades. Med denna som utgångspunkt skapades sedan en modell över det framtida resecentrumet. Simuleringen visade att kapaciteten var för låg och att den ursprungliga lösningen inte var genomförbar. Av den anledningen skapades fyra alternativa lösningsförslag. I rapporten beskrivs och analyseras de fem scenarierna.</p><p>Slutsatsen av analysen är att Scenario 1 inte är en acceptabel lösning. Hållplatskapaciteten är inte tillräcklig vilket leder till att många bussar får vänta på ledigt utrymme då de anländer till sin hållplats. Scenario 2 och 5 liknar varandra utformningsmässigt och ger en mer acceptabel lösning, förutsatt att vissa förändringar genomförs. Scenario 3 och 4 skapades för att kunna erbjuda en högre kapacitet. Båda dessa uppfyller sitt syfte och det visade sig att scenario 3 gav bäst resultat. Samtliga scenarion behöver en minskning av trafikvolymen för att uppnå trafikförhållanden som liknar nulägets. Det visade sig dessutom att samtliga scenarion var mycket känsliga för förändringar av trafikvolymen. Små förändringar gav generellt sett stora förbättringar för framkomligheten.</p>

<p>Vår kandidatuppsats syftar till att undersöka stations- samt väntsalsmiljön vid Göteborgs järnvägsstation. Vi har valt att genom en kvalitativ undersökning belysa hur affärs- och turistresenärerna upplever stationsmiljön samt vilka behov de har.</p><p>Göteborgs resecentrum har idag omkring 40 000 besökare varje dag, vilket ställer stora krav på tjänstemiljön som förvaltas av Jernhusen AB. Väntsalsfunktionen på stationen sköts av ett dotterbolag till Jernhusen AB som heter SRAB. Många av affärs- och turistresenärernas behov är gemensamma, som till exempel behovet av toaletter, matställen och sittplatser.</p><p>Hos turistresenärer kan även andra behov dyka upp, som till exempel att lätt kunna göra sig av med bagage samt information om staden och dess sevärdheter. En målgrupp som affärsresenärer har ett större behov av en arbetsvänlig miljö än många andra resenärer. En tjänstemiljö som lyckas tillfredsställa resenärerna medför att resenären spenderar mer tid i väntsalen och därmed kan även mer pengar bli spenderas. Tjänstemiljön påverkar även till hur nöjd en kund blir med en tjänst. Om stationsmiljön är alltför oattraktiv kan det leda till att resenären blir missnöjd och därmed kan hela resenärens reseupplevelse försämras. Alla de resenärer som vi intervjua vid järnvägsstationen i Göteborg är mycket positivt inställda till den. Resenärerna anser att stationen har en av de bättre stationsmiljöerna i Sverige. Det som de anser positivt med stationen i Göteborg är att tjänstemiljön är genomtänkt och att den uppfyller nästan alla deras behov. De viktigaste funktionerna för en väntsalsmiljö är enligt resenärerna att det finns caféer, kiosker samt restauranger. Vilket är något som Göteborgs järnvägsstation har gott om. Dock finns en del saker som kan förbättras, som till exempel en mer avdelad miljö med lägre ljudnivå samt bekvämare sittplatser. Detta är exempel på kvalitetshöjande faktorer som skulle göra resenärernas väntan mer gemytlig.</p>

Vår kandidatuppsats syftar till att undersöka stations- samt väntsalsmiljön vid Göteborgs järnvägsstation. Vi har valt att genom en kvalitativ undersökning belysa hur affärs- och turistresenärerna upplever stationsmiljön samt vilka behov de har. Göteborgs resecentrum har idag omkring 40 000 besökare varje dag, vilket ställer stora krav på tjänstemiljön som förvaltas av Jernhusen AB. Väntsalsfunktionen på stationen sköts av ett dotterbolag till Jernhusen AB som heter SRAB. Många av affärs- och turistresenärernas behov är gemensamma, som till exempel behovet av toaletter, matställen och sittplatser. Hos turistresenärer kan även andra behov dyka upp, som till exempel att lätt kunna göra sig av med bagage samt information om staden och dess sevärdheter. En målgrupp som affärsresenärer har ett större behov av en arbetsvänlig miljö än många andra resenärer. En tjänstemiljö som lyckas tillfredsställa resenärerna medför att resenären spenderar mer tid i väntsalen och därmed kan även mer pengar bli spenderas. Tjänstemiljön påverkar även till hur nöjd en kund blir med en tjänst. Om stationsmiljön är alltför oattraktiv kan det leda till att resenären blir missnöjd och därmed kan hela resenärens reseupplevelse försämras. Alla de resenärer som vi intervjua vid järnvägsstationen i Göteborg är mycket positivt inställda till den. Resenärerna anser att stationen har en av de bättre stationsmiljöerna i Sverige. Det som de anser positivt med stationen i Göteborg är att tjänstemiljön är genomtänkt och att den uppfyller nästan alla deras behov. De viktigaste funktionerna för en väntsalsmiljö är enligt resenärerna att det finns caféer, kiosker samt restauranger. Vilket är något som Göteborgs järnvägsstation har gott om. Dock finns en del saker som kan förbättras, som till exempel en mer avdelad miljö med lägre ljudnivå samt bekvämare sittplatser. Detta är exempel på kvalitetshöjande faktorer som skulle göra resenärernas väntan mer gemytlig.

Examensarbetets syfte är att med trafiksimuleringar utreda det framtida resecentrumets kapacitet i form av hållplatskapacitet och systemkapacitet. Trafiksimulering är ett effektivt verktyg som används allt oftare för att utreda konsekvenserna av olika förändringar i vägnätet och trafiken. Det kan medföra både ekonomiska och tidsmässiga vinster i och med att programmet kan utvärdera olika ombyggnadsförslag innan beslut fattas. Programmet som används i examensarbetet är AIMSUN NG, vilket är ett mikrosimuleringsprogram utvecklat av TSS. För att uppnå syftet skapades först en model över områden som det såg ut innan ombyggnationen påbörjades. Med denna som utgångspunkt skapades sedan en modell över det framtida resecentrumet. Simuleringen visade att kapaciteten var för låg och att den ursprungliga lösningen inte var genomförbar. Av den anledningen skapades fyra alternativa lösningsförslag. I rapporten beskrivs och analyseras de fem scenarierna. Slutsatsen av analysen är att Scenario 1 inte är en acceptabel lösning. Hållplatskapaciteten är inte tillräcklig vilket leder till att många bussar får vänta på ledigt utrymme då de anländer till sin hållplats. Scenario 2 och 5 liknar varandra utformningsmässigt och ger en mer acceptabel lösning, förutsatt att vissa förändringar genomförs. Scenario 3 och 4 skapades för att kunna erbjuda en högre kapacitet. Båda dessa uppfyller sitt syfte och det visade sig att scenario 3 gav bäst resultat. Samtliga scenarion behöver en minskning av trafikvolymen för att uppnå trafikförhållanden som liknar nulägets. Det visade sig dessutom att samtliga scenarion var mycket känsliga för förändringar av trafikvolymen. Små förändringar gav generellt sett stora förbättringar för framkomligheten.

I Stockholm står idag kollektivtrafiken för mer än en tredjedel av resorna som sker i länet (Region Stockholm 2017, s. 6), att kollektivtrafikens olika delar ska fungera är därför väldigt viktigt. En stor del av resenärers resor spenderas på olika bytespunkter. Resecentrum är platser där stora mängder trafik och oskyddade trafikanter möts och på mer eller mindre sätt interagerar med varandra. Vid utformning av ett resecentrum är samspelet mellan trafikslag och de olika flödena på platsen viktiga faktorer att tänka på. Både för att enskilda resenärers resor ska vara smidiga och att trafiksäkerheten på platsen ska vara hög.  I det här arbetet har ett gestaltningsförslag på hur ett resecentrum skulle kunna se ut om det var grundat i empirin genomförts. Platsen har varit Spånga station och med hjälp av en kvalitativ textanalys och en platsanalys har en omgestaltning genomförts. Med prioritering på resenärer och smidiga flöden har Spånga station gått från en fungerande men bristfällig plats, till ett resecentrum där resenärer enkelt kan ta sig mellan olika funktioner på ett tryggt sätt.  Hur ett resecentrum generellt utformas på bästa sätt är svårt att svara på då det beror på både platsens förutsättningar och behov. I det här arbetet har olika delar av resecentrum separat diskuterats vilket gör att empirin går att använda på fler fall. Genom att plocka ut och implementera olika delar av empirin går det därför att skapa de bästa lösningarna vid utformning av olika resecentrum utifrån förutsättningar och behov.

No description available.

Samhället vi lever i idag har flertal problem som behöver åtgärdas innan vi kan kalla det för jämställt. Kvinnors inflytande i samhället är signifikant mindre än mäns och den fysiska planeringen har förutsättningar för att styra utvecklingen i rätt riktning där såväl mäns som kvinnors villkor synliggörs. Trafikplanering är ett välkänt planeringsområde som möjliggör för planeraren att integrera jämställdhet utanför individers privata bostad. Genom ett genusperspektiv kan planerarens invanda mönster och normer utmanas och förutsättningar skapas för ett mer jämställt samhälle. Denna uppsats utgörs av en fallstudie där Bollnäs, Karlstads och Västerås kommuns detaljplaner för nya resecentrum granskats. Vid granskningen har kommunernas ansvar för jämställdhet uppmärksammats, likaså även kommunernas integrerande och arbete med jämställdhet. Att integrera ett genusperspektiv i trafikplaneringen ger kommuner verktyg till att agera intersektionellt och utmana maktordningar. Genusperspektivet bjuder också upp till diskussioner om könsneutral kontra könsmedveten planering vilket är lämpligt för kommuner att ta i beaktning för att i slutändan dra egna slutsatser om vad som lämpar sig bäst inom kommunen. Att även rikta fokus på planeringspråk och diskurser inom ämnet jämställdhet möjliggör för kommuner att tillsammans med medborgarna skapa gemensam bild över jämställdhet som begrepp. Det möjliggör också för planeraren att skapa förståelse över den konkreta planeringens koppling till individers dynamiska och abstrakta välbefinnande. Fallstudien har lett till förståelse att olika kommuner har olika grader av jämställdhetsintegrerande. Det som dock präglar alla tre utvalda detaljplaner är att de tenderar till en könsmedveten planering. Detaljplanerna har också indirekt eller direkt koppling till jämställt resande men huruvida denna koppling utmärker sig skiljer de olika detaljplanerna åt.  Bollnäs och Karlstads kommuns detaljplan utgörs av liknande konsekvenstänk där planförslagens konsekvenser direkt kopplas till könsuppdelad resandestatistik och jämställt resande. Västerås stads detaljplan saknar detta. Istället kan indirekta kopplingar hittas mellan Västerås prioritering av trafikslag och resandestatistik som antyder att kvinnor och män använder trafikslag olika mycket samt upplever trafikmiljöer olika.

Projektet startade som ett parallellt uppdrag hösten 2004. Beställare var Stockholms Stad, SL och dåvarande Banverket, numera Trafikverket. Programmet beskrev en uppgift att knyta ihop befintlig pendeltågsstation med ett nytt stadsdelstorg i Älvsjö, tunnelbanans gröna linje skulle förlängas från Hagsätra och en ny T-banestation Älvsjö skulle kopplas ihop med pendeltågsstationen. En framtida spårväg syd (spårvagn) skulle få en station i anslutning till Resecentrum.  Den befintliga bussterminalen skulle ersättas av en bussgata utmed järnvägen. Älvsjö Resecentrum skulle bli ett kollektivtrafiknav i söderort, detta som en del av Stockholms stads ”Söderorts vision”. När förslaget presenterades i november 2004, innehöll det en helt ombyggd Stationsbyggnad en klimatiserad och i bredd dubblerad bro över järnvägen som innehöll kommersiella lokaler. På västra sidan om järnvägen anslöt bron bebyggelsen kring det nya planerade torget.  Man kunde ta sig inomhus till ett hotell och en mindre galleria på väg till torget. I och med att vi förde upp centrumfunktioner från torget upp på och över bron var det ett sätt att försöka knyta ihop de båda sidorna om järnvägen som utgör en tydlig barriär mellan stadsdelarna. / The project started as a parallel assignment in autumn 2004. Beställare var Stockholms Stad, SL och dåvarande Banverket, numera Trafikverket. The client was the City of Stockholm, SL and the then National Rail Administration, now the Transport Administration. Programmet beskrev en uppgift att knyta ihop befintlig pendeltågsstation med ett nytt stadsdelstorg i Älvsjö, tunnelbanans gröna linje skulle förlängas från Hagsätra och en ny T-banestation Älvsjö skulle kopplas ihop med pendeltågsstationen. The program described the task of linking together existing commuter rail station with a new town square in Fairfield, subway's green line would be extended from Hagsätra and a new subway station Fairs would be paired with the light rail station. En framtida spårväg syd (spårvagn) skulle få en station i anslutning till Resecentrum. A future light rail south (tram) would get a station adjacent to the Travel Centre. Den befintliga bussterminalen skulle ersättas av en bussgata utmed järnvägen. The existing bus terminal would be replaced by a bus street along the railroad. Älvsjö Resecentrum skulle bli ett kollektivtrafiknav i söderort, detta som en del av Stockholms stads ”Söderorts vision”. Fairfield Travel Center would become a hub for public transportation in the southern suburbs, as part of the City's "Söderorts vision." När förslaget presenterades i november 2004, innehöll det en helt ombyggd Stationsbyggnad en klimatiserad och i bredd dubblerad bro över järnvägen som innehöll kommersiella lokaler. When the proposal was presented in November 2004, it contained a completely rebuilt Station Building an indoor and in width duplicate bridge over the railway line which contained commercial premises. På västra sidan om järnvägen anslöt bron bebyggelsen kring det nya planerade torget. On the west side of the railway bridge joining the buildings surrounding the new planned town square. Man kunde ta sig inomhus till ett hotell och en mindre galleria på väg till torget. You could get indoors to a hotel and a small shopping center on the way to the square. I och med att vi förde upp centrumfunktioner från torget upp på och över bron var det ett sätt att försöka knyta ihop de båda sidorna om järnvägen som utgör en tydlig barriär mellan stadsdelarna. The fact that we brought up center functions from the square up and over the bridge, it was a way of trying to tie together the two sides of the railway line which forms a clear barrier between the districts.

På platsen där konstmuseet ska ligga finns idag ett gammalt magasin, Katalin, som har omvandlats till en välanvänd byggnad med plats för kafé, shop, restaurang och en scen för olika event. Det nya konstmuseet skapar ytterligare aktivitet på platsen och förutsättningar för Katalin att utveckla sina verksamhet. Ett flöde går genom tomten, som idag används som parkeringsplats, från tomtens södra ände från Uppsala resecentrum till det nordliga hörnet av tomten där Uppsala Konsert och Kongress ligger. Det nya konstmuseet skapar förutsättningar att förstärka detta flöde. Genom att lägga museet under mark kan platsen aktiveras och användningen öka På marknivån skapar museets taklanterninerna ett landskapi olika höjd och storlek, och skapar en fasad för museet. Lanterninerna skapar sitt- och vilomöjligheter, sällskapsytor, avskilda vrår och ett landskapatt upptäcka för de minsta. De största lanterninerna bildar trappor att sitta i och några andra bildar bänkar. En öppen yta i mitten av tomten skapar utrymme för mindre uppträdanden, samlingar och allmänt solbadande. Verksamheterna i Katalin har möjlighet att ställa uppbord och använda sig av bänkarna för uteservering. Lanterninera lämnar plats för en gång- och cykelväg som skär diagonalt över tomten och skapar ett flöde från Vaksala torg med konserthuset och resecentrum in mot stadskärnan. Entrén vrider sig mot den södra delen av tomten och en mur runt entrén skapar tydlighet. En bred trappa bjuder ner besökaren till museet. När man kommer ner i entrén ligger där en nedsänkt innergård som tar ner grönskan och kopplar landskapet ner till museet. Runt gården lägger sig olika funktioner som receptionen, kafét och shopen. Även kontoret för personalen och konstpedagogiken lägger sig runt gården och kopplar till entrén. Bakom receptionen ligger toaletterna och garderoben som leder vidare till hörsalen.  Förbi receptionen börjar utställningslokalerna. En bred trappa skapar en entré och uppdelning från de publika ytorna. Utställningsrummen är upplysta med ett spritt ljus tack vare lanterninerna, som tar in det naturliga dagsljuset och sprider det med sina sluttande ytor. Det naturliga dagsljuset skapar ett föränderligt ljus i utställningslokalerna och besökaren kan upptäcka nya saker i de utställda föremålen tack vare ljuset. Ett atrium sträcker sig ner i den stora utställningssalen och skapar rymd och höjd för utställningarna och låter ljuset flöda ner i rummet. / At the site where the art museum will be is today an old warehouse, Katalin, which has been converted into awell-used building with space for acafe, shop, restaurant and astage for various events. The new art museum creates additional activity on the site and conditions for Katalin to develope their business. A flow runs through the property, which is currently used as aparking lot, the site’s southern end from UppsalaTravel Centre at the northern corner of the plot where the UppsalaConcert and Congress lies. The new Art Museum creates opportunities to enhance the flow, by adding the museum below ground, the location may be activated and the use will increase.  At ground level the museum rooflights creates alandscape in different height and size, and creates the facade of the museum. The rooflights creates seating and rest facilities, places to meet, secluded nooks and alandscape to discover for the smallest. The largest lanterns forming stairs to sit in and afew other forms benches. An open space in the middle of the plot creates space for smaller performances, collections, and general sunbathing. The businesses in Katalin has the option to set up tables and use the benches for outdoor seating. Lanternineraleaves room for apedestrian and bicycle path that cuts diagonally across the plot and creates aflow from VaksalaSquare with the concert hall to the travel center towards the city center. The entrance faces the southern part of the site and awall around the entrance creates clarity and awide staircase invites the visitor to the museum. When the visitors comes down to the entrance they are met by asunken courtyard that brings down the greenery and connects the parkdown to the museum. Around courtyard settles various features like reception area, café and shop. Even the office and art pedagogy settles around the courtyard and connects to the entrance. Behind the reception is toilets and wardrobe located which leads on to the auditorium.  Past the reception begins the exhibition. A wide staircase creates an entrance and separation from the public areas. The exhibition rooms are illuminated with anatural light thanks to the rooflights, which brings in natural light and spreads it with their sloping surfaces. The natural daylight creates achanging light in the exhibition rooms and the visitor can discover new things in the exhibits on show thanks to the changing lights. An atrium extending into the main exhibition hall, creating space and height for exhibits and lets light flood into the room.