Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en välkänd invasiv växt i Sverige som frekvent växer i vägkanter. På grund av dess egenskaper, som konkurrensförmåga och kvävefixering, kan den ha negativa effekter på biodiversiteten vid vägkanter, vilket är habitat som utgör en tillflykt för många inhemska ängsväxter. Trots skötsel av vägkanter är blomsterlupin vanlig längs vägar av olika storlekar. Detta arbete undersöker om det finns skillnader i artens fördelning, täthet och storlek mellan asfaltsvägar och grusvägar. Eftersom asfaltsvägarnas vägkanter sannolikt utsätts för en mer intensiv skötsel, var mina hypoteser att grusvägar hade fler plantor per m2 inom populationerna och att en högre andel av deras vägkanter täcktes av lupin jämfört med asfaltsvägar. Femton lämpliga sträckor av vardera vägtyp var slumpmässigt utvalda och deras lupinpopulationer mättes. Mätningarna inkluderade populationsarea, antal plantor, plantstorlekar, det minsta avståndet mellan plantor och väg, samt vägkantsbredd. Efter analysen av datan med hjälp av Chi2-test och t-tester hittades enbart ett fåtal signifikanta skillnader mellan vägtyper. Det fanns en tendens att blomsterlupin förekommer längs fler asfaltssträckor jämfört med grusvägar men grusvägar hade en högre täthet inom populationer, täckning av kanterna, större populationer och större genomsnittlig plantstorlek. En signifikant skillnad var att plantor växte längre från vägen längs asfaltsvägar jämfört med grusvägar, vilket kan indikera att plantor som undkommer röjningen kan bevara populationerna längs asfaltsvägar. / Garden lupine (Lupinus polyphyllus) is a well-known invasive plant in Sweden that frequently inhabits road verges. Because of its traits, such as competitive ability and nitrogen-fixation, it may have negative effects on biodiversity of road verges, which are habitats that represent a refuge for many native meadow plant species. Despite management of roadsides, Garden lupine is common along roads of different sizes. The present work investigates if there are differences in the species’ distribution, density and size among asphalt roads and gravel roads. As the asphalt roads’ road verges most likely experience a more intense management, my hypotheses were that gravel roads had more plants per m2 within the populations and a higher proportion of their verges were covered by lupine compared to asphalt roads. Fifteen suitable sections of each road type were randomly chosen and their lupine populations were measured. The measurements included population area, number of lupine plants, the plant sizes, the minimum distance of plants to the road and road verge width. After analyzing the data using Chi2-test and t-tests only a few significant differences between road types were found. There was a tendency of Garden lupine to occur in more sections of asphalt roads compared to gravel roads but gravel roads had a higher density within populations, coverage of the verges, larger populations and larger average plant size. One significant difference was that plants grew further away from the road along asphalt than on gravel roads, which could indicate that plants that escape management through clipping may sustain the populations along asphalt roads.

The Swedish Transport Administration works continuously with biological diversity. The project, “Species-rich road verges”, begun in 1995. A species-rich road verge is a road verge area that houses objects worthy of protection. It is common for a species-rich road verge to contain meadow species but on the other hand, road verges also function as new habitat for invasive species. Invasive species often tend to show faster growth and higher reproductive potential than non-invasive species and are considered to homogenize ecosystems because many native species often have difficulty competing with them. The invasive Garden lupine (Lupinus polyphyllus) can be particularly problematic at species-rich road verges, where it competes with the native flora. The purpose of the study was to investigate whether the presence of L. polyphyllus in species-rich road verges decreases plant diversity and species richness, if it changes the species composition and if it affects the vegetation height. The study also wanted to investigate if the presence of L. polyphyllus in species-rich road verges presence affects the thickness of the litter, the pH-value in the soil and the ecological indicator values. This study was conducted at 12 species rich road verges in Värmland and Örebro counties in Sweden, where vascular plants in a box of 1 m2 were inventoried along the road verges in pairs, each pair containing a plot where L. polyphyllus was present (“lupine plot”) and a plot where L. polyphyllus was absent (“control plot”). At each species-rich road verge as many pairs as the length of the road verge allowed was inventoried. Vegetation height, litter thickness and pH- value were also measured and ecological indicator values was calculated for each plot. The results suggest that the presence of L. polyphyllus decreases species richness and diversity and changes the species composition in species-rich road verges so that it becomes homogenized. Vegetation height was affected when L. polyphyllus was present, even when the species itself was not taken into the calculation. The results of this study indicate that it is important to come up with effective strategies to control and stop the spread of the invasive L. polyphyllus in species-rich road verges. / Trafikverket arbetar kontinuerligt med biologisk mångfald. Projektet Artrika vägkanter började 1995. En artrik vägkant är ett vägkantsområde som hyser skyddsvärda arter. Det är vanligt att en artrik vägkant innehåller ängsarter. Vägkanter fungerar också som en ny livsmiljö för invasiva arter. Invasiva arter tenderar ofta att visa snabbare tillväxt och högre reproduktionspotential än icke-invasiva arter och anses homogenisera ekosystem då de konkurrerar ut många inhemska arter. Den invasiva blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) kan vara särskilt problematisk vid artrika vägkanter där den konkurrerar med den inhemska floran. Syftet med studien var att undersöka om förekomsten av L. polyphyllus i artrika vägkanter minskar växternas artrikedom och diversitet, om artsamman- sättningen förändras, om vegetationshöjden påverkas samt om abiotiska faktorer påverkas. Studien genomfördes vid 12 artrika vägkanter i Värmland och Örebro län i Sverige, där kärlväxter i en ruta på 1 m2 inventerades längs de artrika vägkanterna i par, med en lupinruta kontra en kontrollruta. Vid varje artrik vägkant inventerades så många par som vägkantens längd tillät. Vegetationshöjd, förnans tjocklek och pH-värde mättes också vid varje ruta och ekologiska indikator värden beräknades för varje ruta. Resultaten tyder på att blomsterlupinen minskar artrikedom och mångfald och att artsammansättningen i lupin rutor förändras jämfört med kontroll rutor och blir mer homogen. Vegetationshöjden påverkades av L. polyphyllus och var signifikant högre i lupinrutor jämfört med kontrollrutor även då arten L. polyphyllus inte räknades med i analysen. Resultaten av denna studie indikerar att det är viktigt att arbeta fram effektiva strategier för att kontrollera och stoppa spridningen av den invasiva L. polyphyllus i artrika vägkanter.

Den invasiva blomsterlupinens (Lupinus polyphyllus) spridning i Sverige är ett hot mot många inhemska växtarters överlevnad. Det är oklart hur den pågående globala uppvärmningen kan komma påverka artens invasionsframgångar. I det här kandidatarbetet har jag därför studerat hur blomsterlupinens tillväxt och fenologi varierar längs latitud i Europa i syfte med att avgöra om arten visar fitnesskillnader beroende på temperatur. Tjugo populationer från Trier (Tyskland) i söder till Umeå (Sverige) i norr följdes under en växtsäsong och data på blomsterlupinplantornas höjd samt blomställningarnas längd samlades in. Regressionsanalysen visade att det inte fanns något signifikant skillnad mellan latitud och ovanjordisk biomassa eller blomställningens längd. Däremot utvecklades den reproduktiva biomassan tidigare i växtsäsongen i de lägre breddgraderna i Europa jämfört med de högre. Studien ger en indikation om att ett varmare klimat kan ha en viss positiv påverkan på blomsterlupinens reproduktion och spridning. De lokala mikroklimatiska effekterna verkar dock ha en stor påverkan på dess relativa fitness, vilket betyder att vissa populationer kan gynnas mer än andra. Utbredningsområdet kan komma utökas mer norrut när stigande temperaturer och färre frostdagar gör nya områden tillgängliga för arten. / The spread of the invasive garden lupin (Lupinus polyphyllus) in Sweden threatens the survival of many native plant species. It is unclear how ongoing global warming may affect the species' invasion success. In this Bachelors essay I have therefore studied how the growth and phenology of the garden lupin varies with latitude in Europe to determine if the species shows any fitness differences depending on the temperature. Twenty garden lupin populations from Trier (Germany) in the south to Umeå (Sweden) in the north were followed during a single growing season and data on the plant’s height and the length of the inflorescences were collected. Regression analysis showed that there was no relationship between latitude and aboveground biomass or length of inflorescence. Reproductive biomass, on the other hand, developed earlier in the growing season at lower latitudes than at higher ones. The study indicates that a warmer climate may have a positive effect on the reproduction and spread of the garden lupin. Local microclimatic effects appear to have a major impact on its relative fitness though, which means that some populations may benefit more than others. The species’ range may expand further north as rising temperatures and fewer frost days make new areas available for the species.

Les bords de route constituent un des principaux habitats herbacés et linéaires des paysages agricoles, ils jouent le rôle de refuge pour différentes espèces et constituent aussi un habitat favorable pour des espèces adventices jugées problématiques. L’objectif de cette thèse est de mesurer les effets de la structure du paysage et des pratiques de gestion sur la flore de l’interface route – champ cultivé. Nos résultats suggèrent que les communautés végétales de l’interface ont une réponse temporellement décalée vis-à-vis des changements paysagers. L’étude de la végétation exprimée et de la dispersion des graines montre que la fauche tardive n’est pas le levier de gestion optimal pour favoriser la diversité végétale du bord de route, et que les pratiques de fauche influencent aussi la flore de la bordure intérieure du champ. Afin de limiter les influences croisées des pratiques de gestion, nous suggérons des stratégies réfléchies à l’échelle de l’interface route – champ. / Road verges constitute the main herbaceous and linear habitats of arable landscapes. They represent a refuge for different species, but also constitute a habitat for weeds considered problematic. The aim of this thesis was to measure the effects of landscape structure and management practices on the flora of the road-field boundary. Our results suggest that plant communities of road-field boundary have a time lagged response to landscape changes. The study of the vegetation and of seed dispersal showed that late mowing was not the optimal method to promote plant diversity on road verges and that mowing practices also influenced the flora of the inner field margin. To limit the cross-influence of management practices, we recommend well thought out strategies at the scale of the road-field boundary.