Förskolans organisation och praxis att involvera kocken på förskolan i specialpedagogiskt arbete kring barn i behov av särskilt stöd i kostrelaterade frågor, beskrivs i denna kvalitativa intervjustudie. Detta genom åtta förskolkockars uttalanden. Kockarna verksamma i förskolan i tre olika kommuner, har genom semistrukturerade intervjuer berättat om sina uppfattningar av hur de tolkar begreppet barn i behov av särskilt stöd i kostrelaterade frågor, samt hur kocken görs delaktig i arbetet med detta. Vidare framgår i studien hur och med vilka ett samarbete eller samverkan sker kring dessa barn där även kocken inkluderas, samt kockars beskrivningar av deras faktiska arbete med barn i behov av särskilt stöd. Intervjuerna har kompletterats med observationer, fältanteckningar och insamlade lokala dokument på fyra förskolor i en kommun. Intervjuerna har efter transkribering analyserats med influens av tematisk analys.Studien åskådliggör att kockarna saknar gemensamma språkliga specialpedagogiska begrepp och att vissa motsättningar kan finnas i olika perspektiv, teorier och yrkesgrupper. Informella och otydliga rutiner i kombination med otillräcklig och ensidig informationsöverföring gör kockarna delvis delaktiga i arbetet. Avsaknad kring uppföljning och utvärdering av kockarnas arbete med barnen framträder liksom att de som yrkesgrupp inte involveras med sina specifika kunskaper ur en mer förtätad aspekt. Nära relationer med barnen och känslomässigt engagerade kockar exemplifieras och fler kockar förstås skapa egna informationsstrategier och rutiner kring barn i behov av stöd i kostrelaterade frågor. Kockens arbete förstås mer ofta ur ett omsorgsperspektiv och en tydlig önskan hos flertalet kockar finns i att arbeta mer pedagogiskt tillsammans med pedagoger.