In this study, descriptions of three singing students' experiences of grading in the courses Instrument eller sång 1 and 2 at the high school are examined and presented. This based on a hermeneutic analysis process of singing students' discussions in a focus group interview about the phenomena around grading. The hermeneutic circle, together with interpretation, has formed the basis for the work that has produced the results of the study. Aspects such as prerequisites, needs and fairness and unfairness in grading are the focus of the results, where the students' experiences of what is perceived to weigh heavily in grading are also revealed. The justice perspective is given a lot of space in the study and appears in connection with aspects such as favouritism, impartiality and equal treatment. Overall, the results show that the teacher's approach is of great importance for the students' experiences of grading in Instrument eller sång. How the teacher works with arrangements, assignments and feedback plays a role in how the students experience their existence around grading. Much also turns out to revolve around the concert contexts and its’ great importance for the students based on their experiences that it weighs particularly heavily in a grading. This perception contributes to a number of dilemmas that are linked back to the students' thoughts about unfairness in grading where, among other things, it is about favouritism, being placed in boxes and having different opportunities to learn and demonstrate their knowledge.

I det här arbetet undersöktes sångpedagogers syn på och erfarenheter av elevers prestationsångest och hur sångpedagoger kan arbeta med förebyggande och hantering av elevers prestationsångest i undervisningen. Fyra sångpedagoger intervjuades i semistrukturerade, kvalitativa intervjuer angående tankar kring elevers prestationsångest. Informanterna hade främst erfarenhet av undervisning på gymnasienivå. Resultatet sammanställdes med hjälp av tematisk analys. Informanterna definierade prestationsångest som ett begrepp som kunde delas in i olika nivåer beroende på hur starkt eleven upplevde det. Dessa nivåer benämndes med angränsande begrepp där ord som användes var nervositet, scenskräck, stress, riktig ångest, starkt missnöje och besvikelse samt prestationsönskemål. Den högsta graden av prestationsångest beskrevs av vissa informanter som när eleverna bröt ihop och började gråta och eventuellt lämnade rummet på ett dramatiskt sätt. Informanterna menade att elever som drabbades av prestationsångest ofta var högpresterande, tjejer och yngre gymnasieelever snarare än äldre elever. Informanterna trodde också att sångelever drabbades oftare och värre av prestationsångest än andra musikelever. I resultatet framgick vidare att sångpedagogernas erfarenheter var att eleverna hade svårigheter med att hantera negativa känslor. Dessa känslor uppstod särskilt inför konserter, men för yngre gymnasieelever även i privatlektioner. Informanterna tyckte sig kunna identifiera markörer som visade när eleverna upplevde prestationsångest och använde dessa markörer vid hantering. Hanteringsstrategier som togs upp var att introducera moment stegvis beroende på elevens reaktion, samtal kring elevens oro, byte av fokus, peppande och avdramatiserande. Strategier kring förebyggande som presenterades handlade om praktiska och mentala förberedelser samt skapande av tillåtande miljöer. Överlag stämde resultatet överens med tidigare forskning. En viss kritik återfanns dock i tidigare forskning kring lärares brist på kompetens gällande hantering av prestationsångest samt låg frekvens av samtal kring prestationsångest i musikundervisning. Detta stämde till övervägande del inte överens med resultatet. Vidare forskning kring elevers syn på och erfarenheter av prestationsångest ses dock som nödvändig för mer precisa jämförelser.