Den här uppsatsen är en ekokritisk analys av fyra noveller ur Anders Fagers Samlade svenska kulter: skräckberättelser. De undersökta novellerna är ”Furierna från Borås”, ”När döden kom till Bodskär”, ”Leka med Liam” och ”Tre veckor av lycka”. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förhållandet mellan natur och kultur, människa och natur samt människa och icke-människa skildras. Metoden som använts är närläsning. Analysen visar att naturen och de icke-mänskliga varelserna skildras som ett hot mot människorna. Naturskildringen ansluter till tropen vildmark, där naturen är skrämmande och ogästvänlig. Kvinnorna knyts närmare naturen och de framställs som ett hot mot männen. Detta kan dock ses som ett sätt att ge naturen och kvinnorna rollen av aktivt subjekt snarare än passiva objekt.

In this essay, I examine the intertextuality of Lydia Sandgren's debut novel Collected Works (2020). Throughout the novel, references to other literary works is constantly made, such as books by Ernest Hemingway, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren, Simone de Beauvoir and Sigmund Freud. The question I work with is as follows: What are the functions of the intertexts in Collected Works? Who is the narrator who places the intertexts, and how does he or she evaluate this literature?     As far as the theory is concerned, I start with Gérard Genette's book Palimpsestes, in which he divides the concept of intertextuality into five subcategories. The ones I use in this essay are intertextuality (which includes quotations, allusions and plagiarism) and hypertextuality (which has to do with the relationship between the new text and the original text). Harold Bloom's way of looking at intertextuality, that there is some kind of power struggle between the poet and its predecessors, is found in the main character in Collected Works. Bloom's concepts of clinamen (the successor tries to twist the previous work to where it should have been) and apophrades (the successor takes the position of his predecessor) are clearly visible in the main character Martin Berg. / I den här uppsatsen kartlägger jag intertextualiteten i Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk (2020). Genom romanens gång refereras det ideligen till andra litterära verk som bland annat böcker av Ernest Hemingway, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren, Simone de Beauvoir och Sigmund Freud. Den frågeställning jag arbetar utifrån lyder som följande: Vilka funktioner har intertexterna i Samlade verk? Vem är berättaren som placerar in intertexterna, och hur värderar vederbörande denna litteratur?    Vad teorin anbelangar utgår jag från Gérard Genettes bok Palimpsestes, i vilken han delar upp intertextualitetsbegreppet i fem underkategorier. De jag använder mig av i den här uppsatsen är intertextualitet (som innefattar citat, allusioner och plagiat) och hypertextualitet (som har att göra med relationen mellan den nya texten och ursprungstexten). Harold Blooms sätt att se på intertextualitet, att det råder något slags maktkamp mellan poeten och dess föregångare, anträffas hos huvudkaraktären i Samlade verk. Blooms begrepp clinamen (efterträdaren försöker vrida det föregående verket dit det borde ha kommit) och apophrades (efterträdaren intar sin föregångares position) är helt klart synliga i huvudkaraktären Martin Berg.

No description available.

The aim of this thesis is to study and compare to what extent Hypertext Markup Language (HTML) and Text Encoding Initiative (TEI) support bibliographic description, metadata and mark-up of textual segments. The projects in the study comprise the Norwegian The Writings of Henrik Ibsen (Henrik Ibsens Skrifter) which applies the use of TEI, and Vitterhet society’s The collected works of CJL Almqvist (Vitterhetssamfundets CJL Almqvist Samlade Verk), which applies the use of HTML. The study showed that the Ibsen project provides its text with bibliographic description and metadata to a greater extent than the Almqvist project. The Almqvist project’s texts are provided with certain information about titles, authors and also information about source material and the electronic edition. However, the markup has proved to be inconsistent – some texts include more information than others do and particular mark words are not used. From the aspect of markup on textual segments, the Ibsen project presented the most detailed information. The amount of mark words used was not only significantly higher in the texts of the Ibsen project, but also more specific. The markup of Almqvist’s texts proved to have been completed by the use of linking, however, the markup showed that TEI offers more possibilities than HTML. In order to comprehend the difference in markup of both projects, an awareness of the respective aims of HTML and TEI should be developed. The two markup languages were created based on two separate kinds of needs, which has contributed to the continual use of both. / Uppsatsnivå: D

Uppsatsens problemställning rör frågan om det är möjligt att utröna hur tystnaden framställs i Nelly Sachs sena lyrik och vad den säger, och huruvida det är möjligt att relatera denna tystnad till en medveten kontra omedveten uttrycksform. Min avsikt är alltså att undersöka de strukturer eller mönster – medvetna som omedvetna – som står att finna i Sachs lyrik som kan kopplas samman med denna tystnad, inte för att fastställa en dikts betydelse utan för att undersöka hur tystnadens närvaro tar sig uttryck och låter sig urskiljas i hennes dikter. Jag gör detta dels genom att i uppsatsens del ett redogöra för hur tystnaden som tema och problem uppfattas i den tidigare forskningen. I del två försöker jag fördjupa dessa rön genom en vidare koppling till Sachs modernistiska formspråk, och med hjälp av bland annat psykoanalytisk teori görs ett antal närläsningar av hennes senare dikter. Den teoretiska ramen för diskussionen hämtar jag alltså främst från psykoanalysen som på olika vis uppmärksammar lakuner, trauman och omedvetna dimensioner i språket, vilket jag menar kan öka förståelsen för tystnadens problematik hos Sachs. Undersökningen genomförs närmare bestämt i linje med Julia Kristevas teoribildning. Kristeva är psykoanalytiker och även professor i lingvistik och har formulerat teorier om det poetiska språket som visat sig fruktbara i min läsning av det ”ordlösa språket” hos Sachs. Kathrin M. Bower refererar träffande till Kristevas arbete som ”Kristeva’s distinctive brand of psychoanalytic semiotics”.