No description available.

EINLEITUNG: Die frühzeitige Erregeridentifikation bei Sepsis-Patienten ist essentiell zur Therapieoptimierung und Senkung der Letalität. Molekularbiologische Detektionsmethoden mit direktem Nachweis bakterieller oder fungaler DNA aus Vollblut stellen einen vielversprechenden Ansatz dar, mit kürzerer Zeitdauer bis zum Resultat und potentiell erhöhter Sensitivität. Beim Vergleich dieser PCR-basierten, kulturunabhängigen Verfahren mit der konventionellen Blutkultur muss streng zwischen antibiotisch vorbehandelten und antibiotisch nicht vorbehandelten Patienten unterschieden werden. METHODIK: Bei Patienten, die sich von Mai 2010 bis Dezember 2011 mit V.a. Sepsis im Zentrum für Innere Medizin einer Universitätsklinik vorstellten, wurden im Rahmen der IMPACT Sepsis Studie zusätzlich zum routinemäßigen Vorgehen 2 x 5 ml EDTA Blut für die VYOO®-PCR entnommen. In der vorliegenden Arbeit wurden die Erregernachweise der PCR mit den Ergebnissen der Blutkultur für alle antibiotisch nicht vorbehandelten Patienten hinsichtlich Detektionsrate, Time to Result und Plausibilität verglichen. Außerdem wurde die antibiotische Therapie dieser Patienten analysiert und potentielle Therapieoptimierungen durch die PCR-Ergebnisse evaluiert. ERGEBNISSE: 126 der 200 in die IMPACT Sepsis Studie eingeschlossenen Patienten waren nicht antibiotisch vorbehandelt. Ihr Durchschnittsalter betrug 66,0 ± 16,4 (MW ± SD) Jahre, der Anteil männlicher Patienten 60% und der Anteil immunsupprimierter Patienten 33%. Die durchschnittliche Krankenhaus-Liegedauer lag bei 11,9 ± 10,5 (MW ± SD) Tagen, der Anteil der Patienten mit schwerer Sepsis oder septischem Schock bei 47% und die Letalitätsrate bei 9,7%. Die durchschnittliche Latenzzeit bis zur ersten Antibiotika-Gabe betrug 4,13 ± 6,75 (MW ± SD) h bei einem Median von 2,16 h. Insgesamt wurden 26 Erreger identifiziert. In 6 Fällen wurde der Erreger von beiden Methoden identifiziert, in 15 nur von der Blutkultur und in 5 nur von der PCR. Die Detektionsraten betrugen 8,7% für die PCR und 16,7% für die Blutkultur (Fisher-Yates-Test; p=0,087; korrigiertes p=1). Die Zeitdauer bis zum Erregerresultat war bei der PCR signifikant kürzer (8,0h bzw. 40,0h; korrigiertes p<0,001). Die PCR versagte vor allem beim Nachweis von Streptokokken, während die Blutkultur mehrere, teilweise gramnegative Problemkeime nicht erfasste. Bei mindestens 4% aller Patienten, 9% der Patienten mit schweren Verlaufsformen und 45% der Patienten mit positivem PCR-Resultat hätte eine Berücksichtigung des PCR-Ergebnisses höchstwahrscheinlich zu einer Therapieoptimierung beigetragen. SCHLUSSFOLGERUNG: Die beiden untersuchten Verfahren zur Erregerdiagnostik unterschieden sich hinsichtlich der Detektionsrate nicht signifikant, eine diagnostische Überlegenheit der VYOO®-PCR gegenüber der Blutkultur konnte also nicht festgestellt werden. Als komplementäres Verfahren zusätzlich zur Blutkultur bei ausgewählten Patientengruppen eingesetzt, kann durch die PCR eine Verbesserung des therapeutischen Managements von Sepsis-Patienten erzielt werden. / Timely pathogen identification in septic patients is essential to optimize antibiotic therapy and reduce mortality. We analyzed detection rate and potential impact of the VYOO-PCR, a commercially available multiplex PCR system and compared the results with the results of blood cultures in septic patients who had no antibiotic pretreatment at a university hospital from May 2010 until December 2011. Of 126 blood samples from patients with suspected sepsis, overall 26 pathogens were detected. 6 pathogens were concordant detected by both methods, 15 by blood culture only and 5 by PCR only. Detection rates for PCR and blood culture were 8,7% and 16,7% respectively (not significant). In 4% of all patients and in 9% of patients with severe sepsis or septic shock the result of PCR would have led to an improvement of antibiotic therapy. Thus the clinical management of septic patients can be enhanced by adding a PCR-based detection method to standard blood cultures.

Background: Sepsis is a condition that can result in death by failure or lack of treatment. Mortality has decreased over the past decade and thus is due to increased awareness and improved management of disease cases. Despite this decline, the death rate is still high and increased knowledge to detect and prevent sepsis in time is needed to reduce the suffering and serious complications. Aim: The aim is to illustrate nursing knowledge of the role in caring for patients with sepsis. Method: A literature review study based on an analysis of eight quantitative and two qualitative articles of research. Results: The result showed that nurses experienced that a lack of knowledge exists, long experience in nurses are valuable and that assessment tools can improve nurses' detection of sepsis. Nurses experienced detection of sepsis as a difficult, defiant and stressful task but it could facilitate trough teamwork. Conclusion Combination of knowledge and exertion of assessment tools improve the quality of care and reduce mortality. The result showed that experience and education among nurses are important for improving the competence to early identification of sepsis. / Sjukdomstillståndet sepsis är ett globalt folkhälsoproblem med högt dödsantal vilket skapar stort lidande. Sepsis framkallar ett stört systemiskt svar av immunförsvaret som utlöser livshotande symtom och ett snabbt utvecklande sjukdomsförlopp. Sjukdomen utvecklar en inflammation i hela kroppen oavsett om infektionen finns i blodet eller inte. Studiens syfte var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med sepsis. Bristande kunskap påverkar omhändertagandet av patienter med sepsis som leder till förseningar och i värsta fall komplikationer. Sjuksköterskors erfarenheter var att kartläggning av sjukdomsförloppet är utmanande, tidsberoende och att stort ansvar läggs på deras axlar. Det framkom att det inte finns tillräcklig kunskap hos sjuksköterskor och att de inte känner trygghet i hur en patient med sepsis skall handläggas. Utbildning och erfarenhet lyftes fram som stärkande faktorer för att kompensera bristen på kunskap. Genom att utbilda sjuksköterskor om tidiga tecken på sepsis och passande omvårdnadsåtgärder kunde professionen stärkas i vårdandet av dessa patienter. Sjuksköterskans erfarenhet belystes och ansågs vara viktigt för teamarbetet med andra professioner och behandlingen av patienter med sepsis. Lång arbetserfarenhet bland sjuksköterskor kunde effektivisera vården, inge trygghet till kolleger och öka patientsäkerheten. Ett fåtal sjuksköterskor var medvetna om bedömningsverktyg och hur de skulle användas. Resultatet visar på att efter införande av bedömningsverktyg i vårdandet av patienter med sepsis förbättrades handläggningen, vården säkerställdes och dödligheten minskade. Bedömningsverktyg är viktigt för att ställa diagnos och likaså mätning av vitalparametrar. Användning av bedömningsverktygen resulterade i att sjuksköterskor lättare kom ihåg alla omvårdnadsåtgärder och att risken för missar minimerades. Sjuksköterskor upplevde stor arbetsbelastning i vårdandet av patienter med sepsis på grund av högt tempo, stort patientflöde och stressig arbetsmiljö. Patienter fick vänta länge på akutmottagningen innan de fick tillsyn och vårdprioritet som följd av sjuksköterskornas arbetsbelastning. Erfarenheterna var att de inte hade tillräckligt med tid för patienterna och att bedömningarna blev bristfälliga på grund av underbemanning. Det kan leda till komplikationer och ökad dödlighet för patienten vilket medförde att sjuksköterskor upplevde oro och stress. Sjuksköterskor bör ha tillräcklig kompetens att identifiera och handlägga patienter med sepsis då det ofta är de som först möter dessa patienter.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / Atypical symptoms, multiple co-morbidities and a lack of public awareness make it difficult for older adults to know when to seek help for sepsis. Diagnosis delays contribute to older adults’ higher sepsis mortality rates. This research describes patients’ and caregivers’ experiences with the symptom appraisal process, self-management strategies, provider-nurse-patient interactions, and barriers when seeking sepsis care. Convenience and purposive stratified sampling were utilized on two data sources. A nurse-patient and nurse-family caregivers were interviewed. Online stories by older adult patient survivors or family members from the Faces of Sepsis ™ Sepsis Alliance website were analyzed. Emergent themes were identified using qualitative descriptive methods. Listlessness and fatigue were most bothersome symptoms for the nurse-family caregivers. Fever, pain and low blood pressure were most common complaints, followed by breathing difficulty, mental status changes and weakness. Patients expressed “excruciating pain” with abdominal and soft tissue sources of infection, and with post-operative sepsis. Concern was expressed that self-management strategies and medications create barriers by masking typical sepsis signs. Health care providers’ interpersonal interactions, lack of awareness of sepsis symptoms and guidelines, complacency towards older adults, and denial by patients were barriers. Further barriers were staff inexperience, delays, care omissions, and tension between health care providers, patients and caregivers—with emerging advocacy by patients and family. In conclusion, providers should assess previous self-management strategies when evaluating symptoms. At primary care visits or hospital discharge, older patients with risk factors need anticipatory guidance for sepsis symptoms and possible emergent infections--specifically patients with pre-existing risk factors such as urinary tract infections, pneumonia, or operative events. Public and professional education are needed to overcome a lack of urgency and understanding of symptoms for diagnosis, treatment and guideline adherence for inpatients and outpatient clinics. Further research on subjective sepsis symptoms may improve patient-clinician communications when evaluating sepsis in older adults.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / Hospital readmission is of growing importance in the healthcare industry because of associated patient and system costs, impact to the quality of patient care, and hospital Medicare payment penalties. The increasing interest in sepsis readmission prevention has highlighted the uniqueness of severe sepsis or septic shock survivors. The results of this study provide insight into the relationship between index hospital length of stay (LOS) and 30-day readmissions for older adults (> 65 years) who discharged home from an index hospital with a principle or secondary discharge diagnosis of severe sepsis or septic shock. The purpose of this study was to investigate the relationship between index hospital LOS and 30-day readmissions in older adults (> 65 years) whose expected primary payer was Medicare and who discharged home with a principle or secondary diagnosis of severe sepsis or septic shock. Data used to answer the proposed research questions consisted of older adult discharge records from the 2014 Nationwide Readmissions Database (NRD), Healthcare Cost and Utilization Project (HCUP), Agency for Healthcare Research and Quality. Differences in 30-day readmissions between older adult age groups, gender, and older adult location were examined. The number of days to readmission since discharge was evaluated for the subset of older adults with a readmission. Approximately 15.6% of older adults were readmitted within 30 days of their discharge. Readmissions were statistically different based on the older adult’s age, gender, and LOS. Location did not have a significant effect on readmissions. Mean LOS among readmitted older adults was 10.1 days. Analysis indicates that an older adult’s LOS had a significant effect on readmissions, although models performed poorly. Findings suggest that there are certain factors that can predict older adults who are at risk for being readmitted after being discharged with a principle or secondary discharge diagnosis of severe sepsis or septic shock.

Sepsis är ett globalt förekommande hälsoproblem, med snabbt förlopp och hög dödlighet, som kan drabba alla individer och anses vara en global hälsokris. Patienter som överlever riskerar långvariga konsekvenser, tidig identifiering har visat sig minska lidande och dödlighet och är därför av största vikt. Att identifiera sepsis är komplext då det innefattar flera symtom och tecken. Syftet med denna integrativa systematiska litteraturstudie var att beskriva faktorer för, och prehospital vårdpersonals erfarenheter av, tidig identifiering av sepsis i en akut prehospital vårdkontext. Metoden valdes enligt Whittemore &amp; Knafl (2005) som är gjord för systematisk integrativ litteraturstudie. Resultatet baserades på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Patienter som transporterades och vårdades av ambulanssjukvården var svårare sjuka än de som själv tog sig till sjukhus, hade högre risk att avlida i sepsis, patienterna var äldre, samsjukliga och hade påverkat medvetande. Vissa symtom och tecken var mer förekommande, men variationen hos individen gör identifieringen komplex. Bland faktorerna för att lyckas med tidig identifiering av sepsis fanns det förutsättningar som omgärdade den prehospitala vårdpersonalens bedömning. Kunskap och utbildning om sepsis är en del i att tidigt kunna identifiera sepsis. Prehospital vårdpersonal som hade högre utbildning var bättre på att identifiera sepsis. Identifiering av sepsis är komplext och utgörs av både demografi, fysiologiska fynd, vårdpersonals samlade förutsättningar och system för att bedöma patienter. Det är inte tillräckligt att enbart beakta en faktor för att lyckas med tidig identifiering av sepsis, ambulanssjuksköterskan behöver beakta en sammanvägning och medvetenhet om de olika faktorer som behövs för att på bästa sätt lyckas.

京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(社会健康医学) / 甲第19639号 / 社医博第72号 / 新制||社医||9(附属図書館) / 32675 / 京都大学大学院医学研究科社会健康医学系専攻 / (主査)教授 今中 雄一, 教授 佐藤 俊哉, 教授 木原 正博 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Public Health / Kyoto University / DFAM

No description available.

Introduktion: Sepsis och septisk chock är ett livshotande tillstånd som drabbar cirka 49 miljoner människor varje år. Intensivvårdssjuksköterskan har en central roll i överlevnaden hos patienten och använder evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att främja patientens hälsa. Nuvarande forskning visar att både beroende respektive oberoende specifika omvårdnadsåtgärder är nödvändiga för att patienten ska överleva. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans omvårdnadsåtgärder vid vård av patienter med sepsis och septisk chock. Metod: En integrativ litteraturstudie har genomförts. Litteratursökning har skett i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 10 vetenskapliga artiklar som svarade på studiens syfte. Resultat: Utifrån inkluderade artiklar sammanställdes tre huvudteman: 1. “Att arbeta strukturerat” 2. “Övervakning och bedömningar". 3. "Specifika omvårdnadsåtgärder”. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskan utför flera omvårdnadsåtgärder för att främja patientens hälsa vid sepsis och septisk chock både på intensivvårdsavdelningen och på andra vårdavdelningar. Ofta samlas omvårdnadsåtgärderna i ett protokoll som intensivvårdssjuksköterskan har till hjälp för att på ett säkert sätt effektivisera vården. En förutsättning för att uppnå en strukturerad vård är att intensivvårdssjuksköterskan samordnar vården och kommunicerar med andra professioner.

Till akutmottagningen kommer patienter dygnet runt med tidskänsliga tillstånd varav sepsis är ett av dem. Det är av stor vikt att akutsjuksköterskan kan identifiera och bedöma detta sjukdomstillstånd eftersom en snabb insatt antibiotikabehandling är direkt livsavgörande. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur om vad som påverkar akutsjuksköterskor i identifiering och bedömning av patienter som drabbats av sepsis. För att besvara studiens syfte valdes en systematisk och integrativ litteraturöversikt. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fem kvantitativa och tre kvalitativa. En tematiskanalys användes. Resultatet presenteras i ett tema; ”Förståelse för allvaret i patientensmående” med tre underliggande subteman; ”identifiera patientens mående undertidspress”, bedöma utifrån en oklar bild” och ”känna igen den sjuke patienten”. Där framkom att det som påverkade akutsjuksköterskans identifiering och bedömning av patienter med sepsis var tid, kunskap och kommunikation. Tidsbrist och hög arbetsbelastning visade sig leda till korta patientmöten och sämre kommunikation. Tidigare erfarenhet och kunskap var av vikt eftersom patienter med sepsis kan uppvisa oklara och ospecifika symtom och tecken.