Stressrelaterad psykisk ohälsa är ett växande problem hos den svenska befolkningen och sjukskrivningarna för personer med stressrelaterad psykisk ohälsa har ökat under de senaste åren. Forskning har visat på att personer med stressrelaterad psykisk ohälsa som genomgått grön rehabilitering har haft goda resultat. De har fått minskade symptom som ångest, depression och utbrändhet. Grön rehabilitering bygger på delarna miljöpsykologi, landskapsarkitektur och arbetsterapi. Syftet med studien var att kartlägga tidigare forskning om miljöns betydelse för personer med stressrelaterad psykisk ohälsa som genomgår/genomgått grön rehabilitering. Examensarbetet var en scoping review där 19 artiklar inkluderades. Inklusionskriterierna var att studien innehöll personer med stressrelaterad psykisk ohälsa som genomgår/genomgått grön rehabilitering, arbetsterapeut som medverkat i studien, arbetsterapeutiska interventioner eller författande arbetsterapeut, deltagare som var över 18 år, samt att de blivit publicerade mellan 2008–2019 och skrivna på svenska eller engelska. Exklusionskriterier var personer som tidigare haft psykiatriska diagnoser som inte ingår i ICD10-SE klassifikationen för stressrelaterad psykisk ohälsa och personer med alkohol- och drogproblematik. Resultatet visade att personer med stressrelaterad psykisk ohälsa kan ha stor nytta av att genomgå grön rehabilitering och deltagarna upplevde att den stödjande miljön var en bidragande faktor till minskade stressnivåer, återgång i arbete och att få struktur på vardagslivet.

Idag finns ett starkt forskningsstöd som visar att små barn utvecklar PTSD eller andra stressrelaterade symtom i samband med trauma i lika eller högre grad än äldre barn, ungdomar och vuxna. De yngsta barnens starka beroende av sina vårdnadshavare för överlevnad och skydd i kombination med deras utvecklingsmässiga omognad gör de minsta barnen till en särskilt utsatt och sårbar grupp. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka forskningsstödet för olika psykoterapeutiska metoder för små barn (noll till fem år) med trauma. Översikten omfattar 29 artiklar med olika metodologiska tillvägagångssätt. Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten att det saknas forskning om behandling av små barn samt att det finns studier som påtalar behov av att anpassa behandlingen till barnens ålder och behov. Detta inkluderar till exempel att involvera barnets primära omsorgsperson/er, att använda lek som metod, att ge åldersanpassad psykoedukation samt att identifiera känslor utifrån ålder och mognad. Framtida forskning om små barn har flera frågeställningar som behöver besvaras; Hur går en evidensbaserad diagnostisk process till för de små barnen? Vilka symtom behöver premieras i behandlingen? Vilka barn bör erbjudas behandling och hur kan effekten av terapin mätas? Ytterligare studier med fokus på genomförbarhet och enhetliga utfallsmått rekommenderas. / There is ample evidence to suggest that infants and small children can develop PTSD and other stress-related symptoms as a result of trauma, to an equal or greater degree than older children, adolescents and adults. Particularly, their strong reliance and dependence on their caregivers for protection and survival, in combination with their developmental immaturity, makes them an especially vulnerable group. This review aims to investigate the evidence base for varying psychotherapeutic methods specifically targeting small children zero to five years of age who have experienced trauma. A structured search was conducted using two databases; PsychInfo and Web of Science. The results includes 29 articles with diverse methodological approaches. In essence, the discussion highlights that there is sparse research concerning small children and the treatment of trauma. Studies that exist, put forward the need to conduct therapy with the small children and their caregivers, so called “dyadic therapy” regardless of psychotherapeutic orientation. Also, adapting therapy to suit the small children's cognitive, language and social development is imperative. This is done, for example, through the use of play, by providing age appropriate psychoeducation, and identifying emotions based on age and maturity. Still, there are many questions remaining that may need to be answered in order to provide evidence-based treatment to small children and their families, for example; How do we best conduct an evidence-based assessment of trauma in small children? Which trauma-symptoms should be treated and how should the treatment outcome be measured? Further studies are recommended.