Bakgrund: Bäckenbottenskador är vanligt förekommande vid vaginala förlossningar och kan orsaka många besvärande symtom. Den fysiska påfrestningen påverkar även kvinnors välmående och kan leda till psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att beskriva psykologiska konsekvenser av bäckenbottenskador i samband med förlossning för kvinnor. Metod: Syftet besvarades genom att göra en allmän litteraturstudie baserad på nio kvalitativa artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades, därefter skapades en övergripande huvudkategori och tre underkategorier. Resultat: Huvudkategorin var Förlossningsskador medför psykiskt lidande, och dess underkategorier Känsla av skuld och skam, Förlust av kvinnlighet och sexualitet och Besvikelse över vårdens bristande information och stöd. I resultatet framkom att psykologiska konsekvenser såsom oro, skam, ångest, hopplöshet, depression och posttraumatiskt stressyndrom, är en följd av bäckenbottenskador och dess somatiska besvär. Vidare framkom att kvinnor inte fick den vård de var i behov av och upplevde att vården försummade dem och orsakade ytterligare psykisk påfrestning. Konklusion: Litteraturstudien bidrar till en ökad förståelse om hur bäckenbottenskador påverkar kvinnors psykiska välmående. Det behövs utveckling av riktlinjer vad gäller uppföljning och behandling av förlossningsskador. Vidare forskning krävs om hur bäckenbottenskador och sekundärt psykiskt trauma kan förebyggas, repareras, behandlas och rehabiliteras. / Background: Pelvic floor injuries are common due to vaginal delivery and can cause many troublesome symptoms. The physical symptoms affect women’s well-being and can lead to psychological morbidity. Aim: The aim was to describe the psychological consequences of pelvic floor injuries in relation to childbirth for women. Method: The aim was answered by conducting a general literature study based on nine qualitative articles. The articles were quality-tested and analysed, then one overreaching head category were created and three under categories. Results: The head category was Birth injuries causes psychological suffering, and it’s under categories Feeling guilt and shame, Loss of femininity and sexuality and Disappointment with the lack of information and support in healthcare. Women experienced psychological consequences such as shame, anxiety, hopelessness, depression and post-traumatic stress syndrome, secondary to pelvic floor injuries. It was also found that women didn’t receive the care they needed and felt that healthcare professionals neglected them and caused further psychological distress. Conclusion: The general literature study contributes to an increased understanding of how pelvic floor injuries affect women’s mental well-being. There is a need for development of guidelines as to monitoring and treatment of birth injuries. Further research is needed on how pelvic floor injuries and secondary to it psychological trauma can be prevented, repaired, treated and rehabilitated.

Idag finns ett starkt forskningsstöd som visar att små barn utvecklar PTSD eller andra stressrelaterade symtom i samband med trauma i lika eller högre grad än äldre barn, ungdomar och vuxna. De yngsta barnens starka beroende av sina vårdnadshavare för överlevnad och skydd i kombination med deras utvecklingsmässiga omognad gör de minsta barnen till en särskilt utsatt och sårbar grupp. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka forskningsstödet för olika psykoterapeutiska metoder för små barn (noll till fem år) med trauma. Översikten omfattar 29 artiklar med olika metodologiska tillvägagångssätt. Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten att det saknas forskning om behandling av små barn samt att det finns studier som påtalar behov av att anpassa behandlingen till barnens ålder och behov. Detta inkluderar till exempel att involvera barnets primära omsorgsperson/er, att använda lek som metod, att ge åldersanpassad psykoedukation samt att identifiera känslor utifrån ålder och mognad. Framtida forskning om små barn har flera frågeställningar som behöver besvaras; Hur går en evidensbaserad diagnostisk process till för de små barnen? Vilka symtom behöver premieras i behandlingen? Vilka barn bör erbjudas behandling och hur kan effekten av terapin mätas? Ytterligare studier med fokus på genomförbarhet och enhetliga utfallsmått rekommenderas. / There is ample evidence to suggest that infants and small children can develop PTSD and other stress-related symptoms as a result of trauma, to an equal or greater degree than older children, adolescents and adults. Particularly, their strong reliance and dependence on their caregivers for protection and survival, in combination with their developmental immaturity, makes them an especially vulnerable group. This review aims to investigate the evidence base for varying psychotherapeutic methods specifically targeting small children zero to five years of age who have experienced trauma. A structured search was conducted using two databases; PsychInfo and Web of Science. The results includes 29 articles with diverse methodological approaches. In essence, the discussion highlights that there is sparse research concerning small children and the treatment of trauma. Studies that exist, put forward the need to conduct therapy with the small children and their caregivers, so called “dyadic therapy” regardless of psychotherapeutic orientation. Also, adapting therapy to suit the small children's cognitive, language and social development is imperative. This is done, for example, through the use of play, by providing age appropriate psychoeducation, and identifying emotions based on age and maturity. Still, there are many questions remaining that may need to be answered in order to provide evidence-based treatment to small children and their families, for example; How do we best conduct an evidence-based assessment of trauma in small children? Which trauma-symptoms should be treated and how should the treatment outcome be measured? Further studies are recommended.