<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken betydelse upplevelsen har för minnet. Studien behandlar tre problemformuleringar: (1) Vad minns eleverna några månader efter sitt besök på Sörmlands museum? (2) Varför minns eleverna just de sakerna? Här studeras de två aspekterna: Av vilka anledningar anser eleverna själva att de har dessa minnen? Vad säger utomhuspedagogisk forskning om upplevelsernas betydelse för lärandet? (3) Hur väl stämmer elevernas minnen överens med de syften som Sörmlands museums har med sin verksamhet?</p><p>Studien baseras på en enkätundersökning där sammanlagt 205 elever i årskurs 4 och 5 har deltagit i ett studiebesök på Sörmlands museum under våren 2004. Efter fyra till åtta månader ombeds eleverna utveckla två frågeställningar / påståenden: (1) Detta minns jag… (2) Jag minns det för att…</p><p>Resultatet visar att eleverna har rika minnen från besöket samt att de allra flesta eleverna upplevde besöket som positivt. Studien av elevernas minnen efter deltagande i programmen på Sörmlands museum visade att 70 procent av eleverna mindes aktiviteter de fått göra själva. 51 procent hade auditiva minnen och 40 procent hade visuella minnen. 37 procent av eleverna hade minnen som var kopplade till en specifik plats på Nyköpingshus.</p><p>Den orsak de flesta eleverna själva angav till att de kom ihåg dagen var att de hade positiva minnen, 75 % skrev att det var roligt. Många elever upplevde även programmen som spännande, intressanta och unika. Karaktären hos deltagarnas minnen liksom deras egna teorier om varför de minns det de minns stärker den utomhuspedagogiska forskningens syn på inlärning. Egna upplevelser, i synnerhet sådana som involverar många sinnen, rörelse och en plats som förstärker lärandet, ger eleverna något att associera faktakunskaper till. Studien har visat att de studerade programmen utgör en arena för spännande möten mellan samtid och dåtid. Elevernas omfattande och positiva minnen visar att Sörmlands museum lyckas väl med sin föresats att fungera som ett komplement till skolan.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken betydelse upplevelsen har för minnet. Studien behandlar tre problemformuleringar: (1) Vad minns eleverna några månader efter sitt besök på Sörmlands museum? (2) Varför minns eleverna just de sakerna? Här studeras de två aspekterna: Av vilka anledningar anser eleverna själva att de har dessa minnen? Vad säger utomhuspedagogisk forskning om upplevelsernas betydelse för lärandet? (3) Hur väl stämmer elevernas minnen överens med de syften som Sörmlands museums har med sin verksamhet? Studien baseras på en enkätundersökning där sammanlagt 205 elever i årskurs 4 och 5 har deltagit i ett studiebesök på Sörmlands museum under våren 2004. Efter fyra till åtta månader ombeds eleverna utveckla två frågeställningar / påståenden: (1) Detta minns jag… (2) Jag minns det för att… Resultatet visar att eleverna har rika minnen från besöket samt att de allra flesta eleverna upplevde besöket som positivt. Studien av elevernas minnen efter deltagande i programmen på Sörmlands museum visade att 70 procent av eleverna mindes aktiviteter de fått göra själva. 51 procent hade auditiva minnen och 40 procent hade visuella minnen. 37 procent av eleverna hade minnen som var kopplade till en specifik plats på Nyköpingshus. Den orsak de flesta eleverna själva angav till att de kom ihåg dagen var att de hade positiva minnen, 75 % skrev att det var roligt. Många elever upplevde även programmen som spännande, intressanta och unika. Karaktären hos deltagarnas minnen liksom deras egna teorier om varför de minns det de minns stärker den utomhuspedagogiska forskningens syn på inlärning. Egna upplevelser, i synnerhet sådana som involverar många sinnen, rörelse och en plats som förstärker lärandet, ger eleverna något att associera faktakunskaper till. Studien har visat att de studerade programmen utgör en arena för spännande möten mellan samtid och dåtid. Elevernas omfattande och positiva minnen visar att Sörmlands museum lyckas väl med sin föresats att fungera som ett komplement till skolan.

This study investigates the perceptual effect of ceiling painting on the viewer in relation to spatiality. Three case studies have been conducted of ceiling paintings by Johan Sylvius from 1690, Karl XI's gallery at Drottningholm Palace; Karl Axel Pehrson Transfigurata from 1978, at Thielska Gallery; and by Malin Gabriella Nordin from 2021, at the restaurant Ricordi, all in Stockholm Sweden. The objects represent ceiling paintings with different mediums, pictorial expressions, and motifs. This study presents how ceiling painting's formal and aesthetic structures and mechanisms activate the viewer's perception and performative action. Together with the room, these elements shape the viewer's overall experience of the ceiling painting and the spaciousness. The perceptual influence takes place in interaction with the individual's subjective psychological make up, which filters the mentally and physically perceived information. This means that each individual's experience is characterized by subjective perceptions: the same colour, expression or form can generate different impressions in different individuals – depending on the individual's previous experience with similar elements. The aim is not to find a common experience, but to track which elements and how they activate the viewer. These elements are the ceiling painting's internal and external factors, which activate the senses and shapes the viewer's movements in the room. Sensations together with the viewer's choreography create an overall experience within the viewer. The thesis in the essay postulates that these structures and mechanisms are conditioned in the ceiling painting's particular placement in the inner ceiling of the room, its materiality and spatial relationship. The perceptual impact is the initial awareness of the art, before the intellectual, ceiling painting is not sought to be interpreted but to be experienced. Most of the research in the visual arts and especially on ceiling painting is devoted primarily to narratology, the narrative content. The purpose of the essay is therefore to highlight ceiling painting as an art form and shed light on its perceptual impact on the viewer and the spatiality, as an introductory part to the subsequent intellectual interpretations. This pre-narratological stage conveys both the sensuous potential of the ceiling painting itself, and knowledge that can contribute with extensions of the narratological content.