Drygt 95 000 barn vårdas på sjukhus i Sverige varje år och studier indikerar att vårdskador är betydligt vanligare hos barn än hos vuxna. Bland annat till följd av komplicerade dosberäkningar för läkemedel och barns lägre förmåga att förklara sina symtom som gör det svårare att ställa diagnos. Syftet med litteraturöversikten är att kartlägga det internationella forskningsläget om vårdskador i omvårdnaden av barn inom somatisk slutenvård. Litteraturöversikten baseras på sökningar i databaserna PubMed och CINAHL och i resultatet inkluderas tolv artiklar. Vårdskador hos barn identifierades där med självrapportering av sjukhuspersonal samt metoderna markörbaserad journalgranskning och direkt observation. Beroende på metod och använda definitioner skiljde sig antalet identifierade vårdskador hos barn kraftigt åt mellan dom olika studierna. Det är ett allmänt problem för forskningsområdet och försvårar slutsatser och jämförelser mellan studier. Trots det bidrar metoderna med mycket användbar information som är nödvändig i ett aktivt arbete för att minimera antalet vårdskador. / <p>Godkännande datum: 2016-10-31</p>

Bakgrund: Patientnämnden är en förtroendenämnd dit patienter och anhöriga kan vända sig för att lämna synpunkter och klagomål på den vård de mottagit. Patientnämnden arbetar bland annat med att sammanställa de inkomna ärendena och återkopplar tillbaka till hälso- och sjukvården för att främja patientsäkerheten. Hur patienter och anhöriga använder sig av Patientnämnden för att rapportera vårdskador är ett relativt outforskat område i dagens läge. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ärenden som inkommit till Patientnämnden i ett landsting i Mellansverige under 2015 för att identifiera, analysera och beskriva andelen somatiska vårdskador som anmäls av patienter och anhöriga. Metod: Studien är en empirisk studie där data från redan befintliga ärenden granskats och studien har en kvantitativ, beskrivande design. Huvudresultat: 86 av 395 studerade ärenden handlade om somatisk vårdskada, av dessa var 59 allvarliga somatiska vårdskador. Det var fler kvinnor än män som anmält somatiska vårdskador, både vad gäller allvarliga och lätta somatiska vårdskador. Den vanligaste orsaken till vårdskada var kirurgirelaterade komplikationer. Slutsats: Endast en liten del av de inkomna ärendena handlade om somatiska vårdskador, och då oftast om allvarliga vårdskador. Det behövs mer information och vägledning från vårdpersonal till patient för att fånga upp och synliggöra både lätta och allvarliga vårdskador. Det behövs även mer forskning om varför kvinnor anmäler vårdskada i större utsträckning än män. / Background: The patients' advisory committee is an independent committee to which patients and relatives can file complaints and comments about their recieved care. The patients' advisory committee works with patient safety through reconnecting the patients' cases to their caregiver. Research regarding the patient useage of the Patients' advisory committee for reporting care injuries is currently quite uncharted. Study aim: The aim of the study was to investigate cases recieved at the Patients' advisory committee in a county in Sweden during 2015 to identify and describe the somatic care injuries reported by patients and relatives. Method:  This study examines existing cases from the Patients' advisory committee and uses a quantitative, descriptive design. Main results: 86 out of 395 cases regarded somatic care injuries, of which 59 were severe care injuries. Women reported both severe and non severe care injuries more often than men. The most often occuring resason for a care injury was surgery-related complications. Conclusion: Only a small fraction of the total amount of cases regarded somatic care injuries. Severe care injuries appeared more often than non severe care injuries. More guidance and information to the patients and relatives is required from the caregivers to enlighten the occurance of care injuries. More research is needed regarding why women report care injuries more often than men.

Bakgrund Idag överlever ungefär 90 procent av de kvinnor som drabbats av bröstcancer 10 år efter diagnos. Kvinnor som drabbas av bröstcancer påverkas negativt både psykiskt och socialt av att den fysiska kroppen förändrats i samband med behandling. Studier har visat på att kvinnor undviker att diskutera sin sexuella hälsa med vårdpersonal på grund av osäkerhet om hur det ska tas emot och önskar att vårdpersonal tar upp ämnet. Då sexualitet och sexuell hälsa är ett tabubelagt ämne och anses vara en privat angelägenhet, gör att problem som hade kunnat förebyggas förblir olösta till följd av bristande kommunikation. Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av sexuell hälsa i samband med bröstcancer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes med metoden för en integrerad dataanalys. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga originalartiklar som togs fram genom databassökningar i PubMed och CINAHL. Resultat Många kvinnor upplever sexuell dysfunktion i samband med bröstcancer. De sexuella problem kvinnorna rapporterat om har handlat om bland annat minskad vaginal lubrikation, smärta i samband med samlag och penetration samt minskad sexuell lust och upphetsning. För många kvinnor bidrog de fysiska förändringarna i samband med bröstcancerbehandlingen till att deras kroppsuppfattning, identitet och självkänsla påverkades negativt. Slutsats En stor andel av kvinnor med bröstcancer upplever att den sexuella hälsan försämras. Det har framkommit att en del kvinnor haft enklare att hantera de kroppsliga förändringarna i samband med behandling för bröstcancer genom att de utvecklat särskilda copingstrategier. I tidigare studier har det framkommit att vårdpersonal inte berör patienters sexuell hälsa på grund av bristande kunskaper inom ämnet. Genom att vårdpersonal undviker att lyfta kvinnors sexuella hälsa i samband med bröstcancerbehandling orsakar det ett onödigt vårdlidande för patienten. / Background Today, close to 90 percent of women survive 10 years after a breast diagnosis. Women who suffer from breast cancer are negatively affected both mentally and socially by the physical changes in connection with breast cancer. Studies have shown that women avoid discussing their sexual health and want healthcare professionals to address the topic. The fact that sexuality and sexual health are a taboo subject and are considered a private matter means that problems that could have been prevented remain unresolved as a result of poor communication. Aim The purpose was to shed light on women's experiences of sexual health during breast cancer. Method A non-systematic literature review was performed using the method for an integrated data analysis. The results were based on 15 original scientific articles produced through database searches in PubMed and CINAHL. Results Many women experience sexual dysfunction in connection with breast cancer. The sexual problems the women have reported on have included reduced vaginal lubrication, pain in connection with intercourse and penetration, and reduced sexual desire and arousal. For many women, the physical changes associated with breast cancer treatment contributed to a negative impact on their body image, identity, and self-esteem. Conclusions A large proportion of women with breast cancer experience that their sexual health deteriorates.It has emerged that some women have found it easier to cope with the physical changesassociated with treatment for breast cancer by developing special coping strategies. Previousstudies have shown that healthcare professionals do not address patients' sexual health due tolack of knowledge in the subject. Because healthcare professionals avoid promoting women'ssexual health in connection with breast cancer, it causes unnecessary suffering for the patient.

Introduktion: Ett kostnadseffektivt sätt att kartlägga fysisk aktivitet (FA) är med hjälp av subjektiva mätmetoder som frågeformulär, till exempel socialstyrelsens indikatorfrågor för FA (FASTA). Dessa kan valideras mot objektiva mätinstrument (aktivitetsmätare), till exempel Actigraph GT3X+, men detta har ännu inte gjorts för FASTA-formuläret på den äldre populationen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet och fysisk aktivitet uppmätt med Actigraph GT3X+ hos äldre personer som är friska men inte tränar. Metod: Sjuttio äldre personer (över 65 år) som var friska men inte tränade bar aktivitetsmätare (Actigraph GT3X+) under sin vakna tid i 7–8 dagar. I anknytning till detta fick deltagarna fylla i FASTA-formuläret. Formuläret består av två frågor där mängden vardagsmotion och fysisk träning under en typisk vecka uppskattas. Korrelation mellan uppmätt och uppskattad FA analyserades med hjälp av Spearman’s rho. Resultat: Måttlig korrelation upptäcktes mellan medelintensiv FA och självskattad vardagsmotion (rho=0.545, p&lt;0.05). Övriga resultat nådde inte statistisk signifikans. Under aktivitetsmätningsperioden var deltagarnas uppmätta tid i medeltal 892 ± 63.0 minuter per valid dag och 5.59 ± 0.885 valida dagar per person. Konklusion: Hos äldre personer som är friska men inte tränar sågs måttligt korrelation mellan medelintensiv FA (MFA) uppmätt med Actigraph GT3X+ och FASTA-formulärets fråga om vardagsmotion. Sambandet mellan högintensiv FA (HFA) uppmätt med Actigraph GT3X+ och FASTA-formulärets fråga om fysisk träning var inte statistiskt signifikant. Mer framtida forskning behövs för att utveckla bättre metoder för att validera FASTA-formuläret på den äldre populationen. / The Umeå High-Intensity Training Study

De genusrelaterade skillnaderna inom fenomenet smärta är en aspekt som måste betraktas i omvårdnadsarbetet. Många faktorer påverkar smärtupplevelsen och sjuksköterskan måste ta hänsyn till dessa för att kunna göra en korrekt bedömning. Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns skillnader i män och kvinnors smärttröskel och smärttolerans, samt om skattningen av den upplevda smärtan skiljer sig mellan könen. En inriktning mot akut fysisk smärta har gjorts i detta arbete. Arbetet har utförts som en litteraturstudie som använt sig av databassökning för att inskaffa det vetenskapliga materialet. Studien har följt SBU:s steg för att finna de tio artiklar som har används för att besvara syftet. Artiklarna har kvalitetsbedömts efter en modifiering av Carlsson & Eimans (2003) ursprungliga kvalitetsbedömningsmall. Resultatet av studien visar på skillnader i både smärttröskel och smärttolerans, samt hur de olika könen skattar sin smärta. Enligt underlaget har män högre smärttröskel och smärttolerans än kvinnor, de rapporterar även mindre smärta och skattar sin upplevda smärta lägre. Det fanns även signifikanta siffror som visar att män rapporterar mindre smärta till en kvinna än till en man. Efter att ha djupare analyserat dessa fynd kan det ses att de olika studiernas resultat i vissa avseende talar emot varandra. / The gender related differences within the phenomenon pain is an aspect that must be considered in the nursing care. Many factors influence the experience of pain and the nurse has to regard these to be able to make a correct assessment. The aims of this study was to examine if there is any difference in pain threshold and pain tolerance between men and women, and if there is any gender difference in reporting experienced pain. A choice has been made to direct this study against acute, physical pain. The method that has been used for the study is a literature review, and to obtain the scientific material searching through databases has been made. The study has followed SBU’s steps for finding the ten articles that have been used to respond to the aims that were set. The quality of the articles was estimated with an evaluation form created by Carlsson & Eiman (2003) that was modified by the authors. The results of this study show differences in both pain threshold and pain tolerance, and in how pain is rated by the different genders. According to the material men have higher pain threshold and pain tolerance than women, and they also report less pain and rate the pain they experienced lower. There were also significant numbers showing that men report less pain to someone of the female sex then to the opposite. After having done a deeper analysis of these findings it can be seen that the results of the different studies used, in some aspects speak against each other.