Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur förskollärare tänker kring och arbetar med förskolebarns självkänsla. För att kunna undersöka syftet formulerades tre frågeställningar: Vad har förskollärare för olika tankar kring förskolebarns självkänsla? Hur arbetar förskollärarna med barnens självkänsla i verksamheten? Och Används några etablerade metoder eller teorier för att stärka barnens självkänsla och varför? Den teoretiska utgångspunkten för studien är Daniel Sterns självteori, som utgår ifrån att barnets självkänsla utvecklas i samspel med andra och börjar utvecklas redan vid födseln. Den metoden som används för att besvara frågeställningarna är kvalitativa intervjuer. Metoden valdes för att nå varje informants egna erfarenheter i ämnet och möjliggöra en djupdykning. Intervjuerna genomfördes med fem förskollärare på olika förskolor i två kommuner i Södra Sverige. Resultat visar att förskollärarna har kunskap kring olika metoder samt teorier även om de inte kan namnge någon källa. Alla förskollärarna är eniga om att dagens barn överlag har en god självkänsla där de litar på sin egna förmåga och vågar ta för sig mer. Vår slutsats är att det främsta sättet att arbeta med barns självkänsla är via förhållningssättet, där förskollärarnas barnsyn är av stor betydelse för hur de påverkar barnens självkänsla. Det framkommer i resultatet och Sterns (2003) teorier att samspelet är viktigt för hur barnens självkänsla kan utvecklas.

Denna studie har två övergripande syften. Det första är att undersöka om gymnasieelever tror att de kan påverka sin matematiska intelligens eller inte. Det andra syftet är att undersöka hur gymnasieelevers hjälpsökande beteende ser ut och vilka faktorer som påverkar dessa beteenden. Data samlades in via enkäter på i en skola i Norrbotten, totalt besvarade 250 gymnasieelever enkäten. Resultatet från undersökningen visade att gymnasieeleverna generellt hade en mer dynamisk än statisk syn på sin egen matematiska intelligens. Resultatet visade även att andelen gymnasieelever som hade ett undvikande hjälpsökande beteende var 21.6 % samt att få gymnasieelever sökte hjälp publikt medan merparten av gymnasieeleverna sökte hjälp privat, dock i olika hög grad. Slutligen visade resultatet att gymnasieelevernas undvikande hjälpsökande beteende påverkades av deras rädsla att uppfattas som dum av klasskamrater och utav deras syn på sin egen matematiska intelligens. Resultatet visade även att gymnasieelevernas publika hjälpsökande beteende korrelerade med deras rädsla att uppfattas som dum utav klasskamrater. / This study has two overall aims. The first is to investigate whether high school students believe that they can influence their mathematical intelligence or not. The second aim is to investigate high school students' help-seeking behaviour and which factors influence these behaviours. Data was collected via questionnaires at a school in Norrbotten, a total of 250 high school students answered the questionnaire. The results of the survey showed that the high school students generally had a more dynamic than static view of their own mathematical intelligence. The results also showed that the percentage of high school students who had an avoidant helpseeking behaviour was 21.6% and that few high school students sought help publicly, while most high school students sought help privately, although to varying degrees. Finally, the results showed that high school students' avoidant help-seeking behaviour was influenced by their fear of being perceived as dumb by classmates and by their view of their own mathematical intelligence. The results also showed that the high school students' public helpseeking behaviour correlated with their fear of being perceived as dumb by their classmates.