Denna studie har som mål att analysera svensklärares syn på skönlitteraturens mening och syfte, både i ett generellt perspektiv och i relation till litteraturen inom svenskämnets litteraturundervisning. Studiens empiriska material består av sex intervjuer med yrkesverksamma svensklärare, fem på gymnasienivå och en på högstadienivå. De teoretiska utgångspunkterna är i studien hämtade från tidigare forskning om litteraturundervisningen inom svenskämnet, och utgörs av fyra olika traditionella tyngdpunkter i litteraturens undervisningssyfte, kallade ämnesemfaser. Utöver detta blir lärarnas intervjusvar även analyserade och diskuteras utifrån en pågående litteraturvetenskaplig diskussion om tolkningsmetodik och svensklärares påstådda alltför subjektiva analysförmåga. Resultatet visar en litteratursyn som grundar sig i en blandning av alla olika emfaser, och utifrån lärarnas svar blir litteraturen ett mångfacetterat utbildningsinstrument med olika roller i elevers utveckling av skilda förmågor. De mest framträdande syftena med litteraturen, både generellt och pedagogiskt, är enligt lärarna att ge allmänbildning, skapa förståelse för tidsepoker samt för andra människor, ge språkträning och utveckla den egna kreativiteten. Genom lärarsvaren blir det också tydligt att dessa är starkt påverkade av eleverna vid litteraturvalen till undervisningen och att de är fullt medvetna om olika sätt att tolka och analysera. De uppvisar därmed en vid kompetens kring litteraturstudiet och inte enbart ett förespråkande av subjektiv tolkning av litteratur.

Detta examensarbete har som syfte att undersöka hur lärare kan kombinera skönlitteratur med läsinlärningen i de tidiga skolåren. Ett andra syfte är att undersöka om ett sådant arbetssätt medför några förtjänster gentemot andra arbetssätt inom läsinlärning, och vilka dessa förtjänster då kan vara. Undersökningen genomförs med hjälp av litteraturstudier och en empirisk undersökning i form av intervjuer. Resultatet visar på både för- och nackdelar med skönlitteratur i läsinlärningen, dock väger fördelarna tyngre. De fördelar med ovannämnda arbetssätt som framkommer av undersökningen är positivt överraskande. Förhoppningen är att den som läser detta examensarbete ska få en förändrad syn på skönlitteraturens plats i skolan, och dess betydelse för läsinlärningen.

<p>Detta examensarbete har som syfte att undersöka hur lärare kan kombinera skönlitteratur med läsinlärningen i de tidiga skolåren. Ett andra syfte är att undersöka om ett sådant arbetssätt medför några förtjänster gentemot andra arbetssätt inom läsinlärning, och vilka dessa förtjänster då kan vara. Undersökningen genomförs med hjälp av litteraturstudier och en empirisk undersökning i form av intervjuer. Resultatet visar på både för- och nackdelar med skönlitteratur i läsinlärningen, dock väger fördelarna tyngre. De fördelar med ovannämnda arbetssätt som framkommer av undersökningen är positivt överraskande. Förhoppningen är att den som läser detta examensarbete ska få en förändrad syn på skönlitteraturens plats i skolan, och dess betydelse för läsinlärningen.</p>

Skönlitteraturens psykologi är ett fält som behandlar effekterna av att läsa skönlitteratur på det mänskliga psyket. Inom detta fält har en, främst nordamerikansk, forskning fokuserat på korrelationen mellan ett läsande av skönlitteratur och en ökad empati. I föreliggande text har vi försökt sammanställa denna forskning och med hjälp av en grupp yrkesverksamma pedagoger på en högstadieskola i Malmö diskuterat, dels hur undervisningen med skönlitteratur och empati ser ut idag och dels vilket stöd det finns för ett empatiarbete med hjälp av fiktion, både från skolans ledning och i styr- och måldokumenten. Vi har också haft en särskild fokus på hur väl ett arbete med empati lämpar sig för ämnet religionskunskap, som är vårt huvudämne.Resultaten av intervjuerna och vår egen diskussion pekar på att korrelationen mellan ett ökat skönlitterärt läsande och en ökad kapacitet för empati är trolig. Vi har också funnit ett stöd i både styr- och måldokumenten och i kursplanen för religionskunskap för användandet av en sådan, empatistärkande undervisning. En viktig fråga, som denna text inte har lyckats besvara är hur ofta en ökad kapacitet för empati faktiskt leder till ett mer altruistiskt beteende.Vi konstaterar att en lyhördhet bland den pedagogiska forskningen inför detta ämnes utveckling är önskvärd och att en utvecklad forskning på ämnet, bedriven av pedagoger hade kunnat ge intressanta resultat.

Syftet med denna undersökning är att arbeta med skönlitteratur i undervisningen och ta reda på vad barn i år 1 och deras föräldrar anser om skönlitteraturens roll i undervisningen. Jag har valt att göra en kvalitativ studie baserad på observationer av klassens arbete samt djupintervjuer med fem barn och deras föräldrar.Ingen av informanterna hade tidigare stött på en undervisning som varit baserad på skönlitteratur, men såväl föräldrar som barn anser att skönlitteraturbaserad undervisning bör dominera arbetet i skolan. De känner att det är mycket lättare att finna lärglädje, fantasi och inspiration ur skönlitteraturen, än ur renodlade läromedel. Både föräldrar och barn vill dock ha kvar traditionella läromedel som ett komplement i undervisningen, dels för att barnen tycker att det är väldigt roligt att arbeta med arbetsböcker och, för att föräldrarna på så vis känner trygghet i att basen i barnens lärande säkras.