Jordbrukets miljöpåverkan genom diffusa läckage och transport av näringsämnen är ett problem som det arbetas aktivt med på nationell, regional och lokal nivå. I Sverige beräknas jordbruket stå för 43 % av de totala kväveutsläppen samt 44 % av de totala fosforutsläppen. Stor del av dessa utsläpp transporteras till havet där de bidrar till övergödning och algblomning. Östersjön är det hav som får ta emot utsläppen då de transporteras hit med floder, åar och grundvatten. Samtidigt anses jordbruket behöva öka matproduktionen för att tillgodose en växande befolkning. Detta kan leda till att mer näringsämnen läcker ur odlingsmarkerna och ytterligare bidra till övergödnings- problemen. Det finns olika metoder för att minska jordbrukets miljöpåverkan, men de har alla sina begränsningar. Det gör att det behöver utvecklas nya metoder som kan tillämpas i fler avrinningsområden. En sådan ny metod som tagits fram är den integrerade skyddszonen, och ska fungera för mindre dränerade avrinningsområden intill vattendrag. Den första integrerade skyddszonen anlades i Lilla Böslid, Hallands län, av Hushållningssällskapet Halland år 2012. Ytterligare två har anlagts under 2013.Det här examensarbetet är en utvärdering av konceptet Integrerade skyddszoner.Arbetet innefattar en litteraturstudie för att värdera och granska konceptets styrkor och svagheter. Inga mätningar tidigare har utförts för att undersöka dess potential och ingen litteratur finns att tillgå för detta nya miljöverktyg. Konceptet delas upp i två delar, ett dike och en infiltreringszon. Dessa kan jämföras med våtmark och skyddszon till vilka vetenskaplig fakta finns att hitta. På så vis går det att göra en bedömning om konceptets potential. I arbetet görs även en granskning av de metoder som idag tillämpas inom jordbruket för att få information kring deras reningspotential, styrkor, svagheter samt kostnadseffektivitet. En fältstudie utfördes i en integrerad skyddszon vid Bölarp, i Laholms kommun. Vattenprover togs och analyserades för koncentrationer av kväve och fosfor. Mekanismen för att reducera transporten av närningsämnen är genom sedimentation, denitrifikation, upptag och lagring i växter och mikroorganismer. Resultaten från fältstudien uppvisade ingen reningseffekt, men det är viktigt att komma ihåg att den undersöka anläggningen endast är några månader gammal och dess funktioner är inte helt utvecklade än. / Nitrogen and phosphorus are important nutrients to increase the crop yield on agricultural fields. These nutrients have a tendency to leak and be transported to lakes and seas where they contribute to eutrophication and algal blooms. Today different methods exist to decrease the environmental impact from agriculture but these methods have their limitations. That is why it calls for development of new environmental tools. A new tool is the integrated buffer zone, IBZ, which aims to decrease transportation from smaller drainage areas with drainage systems along streams. In this thesis the potential of IBZ is studied through a research in literature. The concept is based on two parts, a ditch and an infiltration zone. These can be compared to wetlands and buffer zones, to which scientific facts exist. A field study was performed in a newly constructed IBZ in Halland, in south Sweden. Other existing methods for reducing the transportation of nutrients are also studied in this paper. Mechanisms reducing transport of nitrogen and phosphorus are by sedimentation, denitrification, uptake and storage into plants and microorganisms. The results from the field study showed no effect but it is important to keep in mind that the studied facility is just a few months old and its functions are not developed yet

Handelsgödsel och stallgödsel används i stor omfattning i jordbruket, men ungefär en tredjedel av den tillförda kvävegödseln tas inte upp av växtligheten. Omkring hälften av den mängden förs till närliggande vattendrag, något som kan resultera i eutrofiering av sjöar och vattendrag. Även fosforläckage till vattendrag kan orsaka eutrofiering och faktorer som kan inverka på läckaget av näringsämnen från åkermark till vattendrag är jordart, odlingsåtgärder och nederbörd. För att minska förlusterna av näringsämnen från odlingsmarker till vattendrag har det tagits fram åtgärdsprogram inom jordbrukssektorn. Ett program benämns som ”Typområden på jordbruksmark” och är en del av övervakningen av miljön i Sverige. Ett jordbruksvattendrag i Västmanlands län, U8, ingår i ett Greppa fosforn - projekt och vattenkemiska mätningar har utförts i området sedan 90-talets början. En storskalig strukturkalkning genomfördes av jordbruksmarken 2010 och vid de vattenkemiska mätningarna under  det agrohydrologiska året 2010/2011 uppmättes de lägsta årsmedelhalterna av kväve och fosfor sedan mätningarna påbörjades. Syftet med den här rapporten är att utreda ifall strukturkalkningen under 2010 resulterat i de låga årsmedelhalterna av fosfor och kväve under det agrohydrologiska året 2010/2011 eller om andra faktorer kan ha inverkat, samt att ge förslag på åtgärder som kan minska kväve- och fosforförlusterna från jordbruksmarken till vattendraget. Slutsatserna är att en ökad andel skyddszoner, den storskaliga strukturkalkningen, de torra förhållandena under året och en planering av gödselmedeltillförseln kan ha inverkat till de låga årsmdelhalterna. Åtgärder som skulle kunna vara verksamma på U8 för att minska kväve- och fosforförlusterna är anpassad kvävegödsling, bevuxen träda, effektiv produktion, förändringar i växtföljd, höst- och vinterbevuxen mark, jordbearbetning vid rätt tidpunkt, kombisådd, konturplöjning, minskad markpackning, nedbrukning av gröngödslings- och fånggrödor vid lämpligaste tidpunkt och med rätt teknik, reducerad jordbearbetning, reducerad kvävegödsling till underoptimal nivå, reglerbar dränering, sedimentationsdammar, skyddsavstånd vid gödselspridning, skyddszoner, spridning av gips på åkermark, spridning av mineralgödsel vid rätt tidpunkt, strukturkalkning och våtmarker.

Övergödning, eller eutrofiering, är ett av de största miljöproblemen i Östersjön och orsakas av förhöjda näringshalter i vatten. Eutrofieringen beror till stor del av näringsförluster från åkermark (Bernes, 2005, s. 83). För att sänka näringshalterna i vatten kan ett flertal åtgärder vidtas, till exempel genom att införa odlingsfria skyddszoner utmed vattendrag (Jordbruksverket, 2008). I denna uppsats studeras sådana skyddszoner där det 16 år långa Dyåprojektet i Nynäshamns kommun har använts som fallstudie. För att avgränsa arbetet har det lokala deltagandet i projektet undersökts för att se hur det kan ha påverkat Dyåns näringshalter. Resultaten från undersökningen visar att totalfosforhalterna i ån har fortsatt öka under åren, medan totalkvävehalterna långsamt minskar. För både totalfosfor och totalkväve uppvisas fortfarande höga samt extremt höga näringsförluster från åns avrinningsområde. Studien baseras på vattenprover som tagits direkt i åns vatten, en metod som skiljer sig från hur övrig forskning inom ämnet utförs. Detta är viktigt att ha i beaktande av resultatet eftersom de vattenprover som erhållits består av vatten från ett större område än bara det där zonerna är etablerade. Studien visar att det lokala deltagandet har fungerat bra, trots dålig kontakt med Nynäshamns kommun som initierade projektet 1995. Ett flertal faktorer från lantbrukarnas sida borde bidragit till en positiv miljöpåverkan på Dyåns näringshalter, det vill säga minskat dem. Eftersom så inte är fallet diskuteras jordmån, dräneringsrör, förändrad markanvändning och andra externa påverkanskällor som kan ha påverkat resultatet mer än det lokala deltagandet. / Eutrophication is one of the most substantial environmental problems in the Baltic sea and is caused by elevated nutrient concentrations in the water. A large part of these nutrients comes from losses in agricultural land (Bernes, 2005, s. 83). A number of measures can be taken to reduce agricultural nutrient loss to water, for example by introducing vegetative buffer zones adjacent to watercourses (Jordbruksverket, 2008). This paper examine such buffer zones and uses a 16 year long project in Nynäshamn municipality as a field study, the Dyå project. The local participation in the project was analyzed to see how this have influenced the nutrient content in the water table of Dyån. The result shows that nutrient content in the Dyå river surface water is still high regarding both total phosphorus and total nitrogen and the nutrient losses from the drainage area is extremely high. The method for analyzing the water samples differ from predominant research on buffer zones, which shall be kept in mind when analyzing the result. The local participation has worked well despite poor contact with the municipal authorities who initiated the project in 1995. The paper discusses other possible reasons for Dyåns high nutrient content, for example the soil quality, drainage tubes and changed land use in the drainage area.

I Stockholms regionala vattenförsörjningsplan har vattenresurser i Stockholmsregionenundersökts och prioriteras utifrån deras betydelse för länets vattenförsörjning nu och i framtiden. Sex av de högprioriterade vattenresurserna i Norrvattens verksamhetsområde har valts ut eftersom de saknar befintligt vattenskydd eller har vattenskydd som behöver revideras. Vid införande eller utökande av vattenskydd kan intressekonflikter uppståmed aktörer som är verksamma inom det tilltänkta vattenskyddsområdet. I detta arbete används Arc-GIS för att undersöka utvalda intressekonflikter. I första hand undersöks åkerarealen inom modellerade vattenskyddsområden och kostnader för att ersätta jordbrukare vid försvårad markanvändning i samband med vattenskydd. Utöver analysen kring jordbruksmark identifieras, utreds och riskklassificeras intressekonflikter med vattenskydd för riskobjekten vägar, järnvägar, industrier och övrig bebyggelse. Naturskyddsområden är inkluderade men ses inte som en intressekonflikt med vattenskydd. Naturskyddsområden innebär ett ytterligare skydd för vattentäkten. Resultatet visar att Röåsen-Bergby i Norrtälje kommun är den vattenresurs i norra Stockholmsregionen med flest enskilda intressekonflikter. Grundvattenmagasinet har både ovanpå och i nära omgivning stora arealer åkermark, tungt trafikerade vägar och betydande bebyggelse med både industrier och bostäder. För de sammankopplade grundvattenmagasinen Uppsalaåsen-Toresta/ Lindormsnäs finns måttliga arealer åkermark nära magasinet och en förhöjd risk från väg, järnväg, industri och övrig bebyggelse. Ytvattentäkten Fysingen har stora arealer omgivande åkermark. Ytvattnet ligger nära E4 och har vältrafikerade järnvägar, men sjön är skyddad till större del av vattenskydd som införts för närliggande åsar och innehar ett naturskydd vilket minskar risken för påverkan från omgivande riskobjekt. Ytvattentäkten Erken har högsta prioritet i Stockholms regionala vattenförsörjningsplan men sammanlagt få riskobjekt. Erken har mindre arealer åkermark närmast sjön samt många naturreservat och ett befintligt vattenskydd. Ytvattentäkten Largen har utifrån avgränsningen endast en mycket liten åkerareal och får lägst rang utifrån valda parametrar men har utöver åkermark stora arealer skogsmark och en närliggande grundvattentäkt som väntas bli påverkade vid införande av eventuellt vattenskydd. Föreslagna vattenskyddsområden, kostnader för ersättning vid försvårad markanvändning, och riskklassificering är framtaget utifrån tillgängliga kartunderlag och modeller utan att mätningar har gjorts. Detta resulterar i att resultatet får ses som en vägledning för att belysa problematiken i samband med införande eller utökande av vattenskydd för dessa områden men där hydrogeologiska undersökningar är rekommenderat för vidare utredning. / The County administrative board in Stockholm has produced a water plan for region Stockholm that contains a prioritization for all water resources in the region based on the reservoir's importance for present and future water production. From the resources with highest or high priority a selection has been made of resources that lack or need to update their water protection area. Three groundwater reservoirs and three surface water reservoirs were selected in the region that Norrvatten provides water for. When a water protection area is established or renewed conflicts of interest occur within the surrounding area. By using Arc-GIS an analysis can be made of the competing interests in the area. This is performed by combining layers provided by swedish institutions such as Länsstyrelsen, SGU, Naturvårdsverket and cutting them down to reasonable shapefiles and extract necessary information. This thesis focuses on the conflict of interest with agriculture and identifying and classifying risk objects as roads, railroads, industries and housing areas around the water resources. Agriculture land area is measured and costs are calculated to get a general overview how expensive it will be to compensate landowners that can't use their land due to restrictions in the suggested water protection area. Identifying and risk classifying risk objects has been done forroads, railroads, industrial and housing areas in the suggested waterprotaction area. The analysis shows that the groundwater reservoir at Röåsen-Bergby is the water resource that has the most conflicts of interest of the selected water reservoirs. Röåsen-Bergby has big areas of land used for agriculture, neerby roads with heavy traffic and large urban areas. A combined analysis has been made for groundwater reservoirs Uppsalaåsen-Toresta and Uppsalaåsen-Lindormsnäs. In this area there are big areas of agricultural land close to the reservoirs and also roads, railroads, industry and housing areas that provide an increased risk for pollution. The surface water Fysingen is protected by nearby water protection areas and a nature protection area but is still subject to conflict of interest with large land areas of agriculture and heavily trafficked roads and railroads that provides increased risk for pollution to the lake. The surface water Erken has the highest priority in the regional water plan but has few risk objects except a heavily trafficked road and some housing areas. Based on the initial analysis Largen only had small areas of housing as conflict of intrest. Suggested water protection areas, cost to compensate landowners, and risk classification has been produced with available maps and models without any new measurements. Which means that the result must be looked at as a guidance that shows that problems can occur when establishing or renewing water protection areas. For the selected areas a hydrogeological investigation has to be done to make it possible to draw better conclusions.

Water is an important food and an important natural resource. In order to protect these are the Environmental Code and the EU directive given to water protection and related water protection regulations will be established for all water sources until 2010. Those who will prepare a water protection and related water protection regulations is the municipality or person responsible for water supply. The person then decides and declares the area as water protection and related water protection regulations are municipal or provincial government. The idea of creating a water protection is to protect the water supply and the body of water against pollution caused by point sources, diffuse sources and accidents combined. Hallstahammar Municipality has a water protection and related water protection regulations and those set up in 1997, the question is whether these are the needs to be revised. Literature studies on geological and hydrological conditions in Hallstahammar Municipality was also studying literature with regard to current legislation and other parameters needed to establish a water protection and related water protection regulations. Literature studies showed that the need to revise the map of the water protection zone, there were few and minor revisions were needed in their water protection regulations.

Fosforläckage från våra gödslade åkermarker bidrar till övergödning i sjöar och hav. Fosforn transporteras ofta via ytavrining till uträtade vattendrag och vattnet färdas snabbt till sjöar och hav. För att undvika fosforläckage anläggs stödberättigade vallbeklädda skyddszoner mellan åker och vattendrag med syftet att ta upp fosfor. Tidigare studier har visat att det kan finnas en risk för fosformättnad i markerna längs vattendragen (Borggaard, Moberg & Sibbesen 1991; Vought, Dahl, Pedersen & Lacousière 1994; Svanbäck, Ulén, Etana, Bergström, Kleinman & Mattsson 2013).    Detta examensarbete syftar till att se om dagens skyddszoner är mättade eller kan ta upp mer fosfor och om jordarten spelar någon roll för fosforupptaget. Påverkan av pH och mullhalt på fosforupptaget är något som också undersökts. Jordarterna lera, morän och sand undersöktes i denna studie. Arbetet syftar även till att visa på landskapsförändringar och historik kring skyddszoner. Jordprov samlades in från 15 skyddszoner i Kristianstad. Proven torkades, siktades och skakades sedan med vatten som innehöll en känd mängd fosfor och upptaget av fosforn mättes. Historiska och nutida kartmaterial studerades för att se landskapets förändringar.      Analyser visade att nio av 15 skyddszoner var mättade med fosfor, d v s uppmätta halter efter skakningen var högre än den tillsatta mängden. De tre jordarterna hade vardera tre mättade skyddszoner och två omättade. Där var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre jordarterna med avseende på mättnad. För jordarten lera visade resultatet att pH-värde och mullhalt påverkade innehållet av fosfor där ett högre pH-värde visade en högre fosforhalt och ju högre mullhalten var desto mindre var fosforhalten. För morän visade resultatet samma som för lera men resultatet för hur mullhalten påverkade fosforhalten var inte signifikant. Resultatet för sand var att ju högre pH-värde desto högre var fosforhalten och ju högre mullhalt desto högre fosforhalt.   Skyddszonerna finns till största delen på mark som varit åkermark i minst 100 år medan andra tidigare nyttjats som översilningsängar eller som andra ängs- eller betesmarker. De områden som varit åker en längre tid har förmodligen gödslats kraftigt under efterkrigstiden. Anläggningen av skyddszoner kan därför ha bidragit till att återskapa landskapet som det såg ut innan rationaliseringen av jordbruket i slutet av 1950-talet.    Skyddszonerna är en viktig del i landskapet de då skyddar vattendragen från ytavvrining, förhindrar erosion och bidrar till att bevara biologisk mångfald i vattendraget och genom att fungera som spridningskorridorer. Våra studier visar att skyddszonerna behöver skötas om de ska fungera som näringfälla. Dagens stödberättigade skyddszoner får endast vara gräsbevuxna men man skulle kunna tänka sig framtida skyddszoner med energiskog eller träd där fosforn förs bort via ved. / Phosphorus leaking from our fertilized arable land contributes to eutrophication of lakes and seas and travels among other things, with particles from fertilized soil. Straightening of rivers and ditching helps drained water travel quickly from the arable land lakes and seas. To avoid phosphorus leaking there are buffer zones that are placed between the field and the streams with the purpose of captivating the phosphorus. One previous study has shown that a risk occurs for phosphorus saturation on the lands adjacent to the streams (Borggaard, Moberg & Sibbesen 1991; Vought et al 1994; Svanbäck et al 2013).       This thesis aims to see if today’s buffer zones are saturated or can take up more phosphorus and if the difference in the type of soil matter to the result. The effects of pH and organic matter on the phosphorus content are also examined. The soils clay, moraine  and sand are studied in this thesis. The work also aims to demonstrate the changes in the landscape and history of the buffer zones.      Soil samples were collected from 15 buffer zones around Kristianstad. The samples were dried, sieved and then shaken with water containing a known amount of phosphorus. Uptake of phosphorus was then measured. Historical and contemporary maps were also studied to see the landscape change.      The analysis showed that nine out of fifteen zones were saturate. The three soil types each had three saturated zones and two unsaturated and the difference was not significant between the soil types. For the soil clay results showed that pH and organic matter content influenced the amount of phosphorus in which, a higher pH, showed a higher phosphorus content and the higher organic matter reviled a lower amount if phosphorus. For moraine results showed same as in clay but the relation between the organic matter and how it affected the phosphorus content was not significant. The result for the sand was that higher pH in the soil resulted to higher phosphorus content. The same effect was seen for the organic matter in sand which means that the phosphorus content rises with higher organic matter.    The buffer zones that we studied occur mostly on land that has been used as arable land for at least 100 years, while others have previously been used as wet- or other meadows or pastures. The areas that have been arable lands a long time have probably been fertilized heavily during the postwar period. Establishing buffer zones may therefore have contributed to recreate the landscape as it was before the rationalization of agriculture in the late 1950s. Buffer zones prevent erosion and help to preserve biodiversity both in the stream and buffer zone. Today's eligible zones may only be grassed but one could imagine future protection zones with salix / tree where the phosphorus is removed through the wood.