Bakgrund: Artros är en sjukdom som drabbar alla åldrar men har en stark koppling till den äldre befolkningen och då gruppen äldre i världen ökar, så ökar även antalet personer som lider av artros. Denna sjukdom innebär att vävnaden i leden bryts ner snabbare än den byggs upp igen. Riskfaktorer är ålder, kön, övervikt, överbelastning, tidigare ledskada samt ärftlighet, och diagnostiseras patientens beskrivning av sina problem och en klinisk undersökning. Artros behandlas med fysioterapi samt smärtlindring och om detta inte fungerar så finns det tre möjliga operationsbehandlingar, där den vanligaste är att ersätta den skadade leden med en protes. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa icke-operationsbehandlade patienters upplevelse av att leva med artros. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med sökningar på databaserna PubMed och Cinahl, och 15 vetenskapliga artiklar togs fram. Dessa 15 artiklar analyserades enligt Whittemore and Knafls analysmetod. Resultat: Utifrån de valda artiklarna kom fyra kategorier fram, dessa var Fysiskt mående och Psykiskt mående, Artrosens påverkans på vardagen samt Mötet med vården. Det fysiska måendet handlade om smärta, övriga fysiska påverkan och fysisk aktivitet som behandling. Det psykiska måendet var uppdelat i hopp och glädje samt stress, ångest och depression. Artrosens påverkan på vardagen handlade om egenvård, fritid och påverkan på jobbet. Mötet med vården handlade om avsaknad av stöd från vården och okunskap kring sjukdomen. Slutsats:Smärtan är en stor del av att leva med artros vilket i sin tur leder vidare till effekter på det psykiska måendet såsom stress, oro och ångest. Smärtan påverkar hur patienterna uppfattar och lever sitt vardagsliv och detta förvärras av förvirrande information och ibland dåligt bemötande från vårdpersonal.

Bakgrund Trycksår är ett vanligt förekommande problem i vården med en behandlingstid som kan sträcka sig över flera månader eller år innan läkning. Trycksår uppstår på grund av vävnadsbelastning, men mekanismerna genom vilka belastningen leder till vävnadsnedbrytning är inte helt kända. Sårbehandling och avlastning av området genom användandet av olika hjälpmedel är viktiga delar av behandlingen. Patientgrupper som drabbas mest är äldre och patienter med ryggmärgsskador. Ofta är trycksår smärtsamma, medför begränsningar i patienters liv, och påverkar patientens livskvalitet. Syfte Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av att leva med trycksår. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Sökningar efter artiklar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter granskning valdes 12 artiklar ut som uppfyllde inklusionskriterier samt kraven på kvalitet och svarade på studiens syfte. Artiklarnas resultat sammanställdes och grupperades i teman. Resultat Tre teman identifierades utifrån artiklarna: upplevelsen av smärta och obehag, känslomässiga upplevelser och upplevelsen av begränsningar och social isolering. Upplevelsen av smärta var en ständigt närvarande del av livet med trycksår och kunde även orsaka känslor av hopplöshet och oro, samt fysiska begränsningar och social isolering hos patienter. Slutsats Trycksåret och även behandlingen av trycksåret kunde medföra både kroppsligt och själsligt lidande för patienten. Lidande på grund av smärta var vanlig, men lidande uppstod också på grund av interaktionen med vårdpersonal och behandlingen av trycksåret, samt de stora förändringarna av livssituationen som många patienter upplevde.

Bakgrund Att genomgå en höftoperation med höftplastik kan vara en omvälvande situation både för patienten och närstående. Patienten kan lätt hamna i en beroendeställning till sjukvårdspersonal och sina närstående under den efterkommande läknings- och rehabiliteringsprocessen. Sjuksköterskan bör erbjuda patientinformation som utgår från patientens perspektiv och behov för att minska postoperativa komplikationer som kan uppstå efter en höftplastikoperation. Informationen ska vara anpassad efter varje patients individuella behov, förutsättningar och förmåga. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskans information till patienter som ska genomgå höftplastikoperation. Frågeställningar – Hur informerar sjuksköterskan patienterna? – Vilken effekt har informationen? Metod En allmän litteraturöversikt valdes som metod för studien. Databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet från databassökningarna granskades och analyserades, vilket resulterade i sex kvalitativa och 14 kvantitativa artiklar som sammanställdes och inkluderades i resultatet. I de sammanställda artiklarna identifierades fyra kategorier. Resultat Resultatet visar på vikten av individuellt anpassad information. Sjuksköterskans information ges individuellt eller genom patientutbildning. Informationen är av betydelse för patientens egenvård och har positiva effekter på till exempel mobilisering efter operation. Slutsats Patientinformation och patientutbildning samt hur sjuksköterskans roll inverkar på patientens upplevelser av höftplastikoperation och en god vårdrelation har en stor inverkan för patientens upplevelse av sjukhusvistelsen och välbefinnandet.Patienten kan känna sig utelämnad eftersom utskrivning till hemmet sker bara några dagar efter operationen. Därför är det av stor betydelse att sjuksköterskan informerar och stöttar patienten under läkningsprocessen.

En behandlingsmetod för distal radiusfrakur är operation med stift och därefter förses patienten med gipsskena. Stiftextraktion sker efter fem veckor på ortopedmottagningen och patienten har då vanligtvis inte sett hur det ser ut under gipset. Eftersom verksamheten saknar skriftliga riktlinjer får patienterna en kort muntlig information före stiftextraktionen. Bristande information kan förstärka en smärtupplevelse. Syftet var att undersöka skattning av given information och smärta hos patienter som genomgått stiftextraktion efter behandling av distal radiusfraktur. För att besvara studiens syfte valdes en enkätundersökning med strukturerade frågor som metod. Resultatet visade att 25 av totalt 38 patienter upplevde att stiftextraktionen inte var smärtsam. Av de 23 respondenterna som smärtskattade på den numeriska skalan låg 16 patienter på VAS <3. Informationen inför den planerade stifrextraktionen skattades av 28 patienter i en fempunktskala som "bra". Av dessa 28 patienter upplevde 11 stiftextraktionen som smärtsam. De fem patienter som skattade smärta vid stiftextraktion högst, mellan fem och tio på VAS-skalan, upplevde att informationen inför proceduren var "bra". Totalt ansåg fem patienter att informationen var "ganska dålig", dessa smärtskattade VAS 0-1. Fyra av de fem patienter som smärtskattade högst (VAS 5-10) hade intagit analgetika inför stiftextraktionen. Totalt hade drygt hälften av patienter intagit analgetika inför proceduren, företrädesvis Alvedon. Slutsatsen är att ett flertal patienter, 25 av 38 inte upplevde smärta vid stiftextraktion. Av de 23 respondenterna som smärtskattade låg 16 patienter på VAS <3. Övervägande delen av patienterna skattade att de fick bra information inför proceduren. Studien kan inte påvisa någon koppling mellan information och smärtupplevelse men bidrar till att belysa sjuksköterskans viktiga roll att med information främja patientens delaktighet. Fortsatta studier i ämnet vore intressant.

Att leva med långvarig smärta i rygg och nacke under en längre tid innebär en fysisk och psykisk påfrestning. Funktionsnedsättning, sjukskrivning, dagar med inställda aktiviteter och depression är endast några av smärtans följder. Det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling, och i majoriteten av fallen har de drabbade människorna redan provat de flesta metoderna. Yoga är en behandlingsmetod som inte har fått en lika stor utbredning inom vården som exempelvis fysioterapi. Trots detta har yogan både fysiska och psykiska positiva effekter.

Bakgrund I Sverige lever cirka 54 procent av den vuxna befolkningen med långvarig smärta. Det behandlas idag med kombinationer av olika metoder, bland annat farmakologisk behandling tillsammans med till exempel mindfulness och fysisk aktivitet. En del vårdpersonal ställer sig frågande till om patienters smärtintensitet stämmer överens med det de påstår. Enligt Travelbees omvårdnadsteori har sjuksköterskans bemötande gentemot patienter stor betydelse, framförallt i smärtvården. Syfte Studiens syfte var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod Litteraturöversikt med 15 inkluderade vetenskapliga artiklar genomfördes. Tretton artiklar var av kvalitativ studiedesign och två var av kvantitativ studiedesign. Integrerad analysmetod användes och artiklarna sammanfattades i Sophiahemmet Högskolas matris. Resultat Resultatet kategoriserades och redovisades under fyra rubriker. Dessa var Brist på bekräftelse från vårdpersonal, Önskan om att bli betraktad som en individ, Brist på engagemang från vårdpersonal och Organisatoriska faktorer. En övervägande majoritet av patienterna hade negativa upplevelser av bemötande men även positiva erfarenheter beskrevs. Den förstnämnda kategorin omfattade samtliga artiklar och beskrev upplevelser av att bli misstrodd av vårdpersonalen. I andra kategorier framkom erfarenheter av att bli sedd som sin diagnos istället för en individ samt bristande engagemang från vårdpersonal. Väntetiden hade också betydelse för hur bemötandet upplevdes. Det förekom patienter som var nöjda med bemötandet. Slutsats Patienterna upplever brister i vårdpersonalens bemötande vilket påverkar upplevelsen av vården negativt. Patienterna efterfrågar större involvering i sin egen vård och ett personcentrerat förhållningssätt. Att bli lyssnad på och få sin långvariga smärta bekräftad framkom som viktiga faktorer.

SAMMANFATTNING Bakgrund Populationen blir allt äldre och allt fler drabbas av demenssjukdom. Risken att drabbas av olika smärttillstånd ökar också med stigande ålder. Den kognitiva nedsättning som efterföljer demenssjukdom leder till kommunikationshinder mellan de som drabbas av sjukdomen och deras omgivning. Detta leder till att smärta kan missbedöms och därmed felbehandlas hos personer med demenssjukdom vilket kan bidra till ett ökat lidande Syfte Syftet var att belysa hur smärta kan identifieras hos personer med demenssjukdom. Metod En allmän litteraturöversikt med sökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Specifika sökord genererade i 17 vetenskapliga artiklar från flertalet olika länder vilka klassificerades enligt Sophiahemmets matris, granskades för kvalitet samt avslutningsvis analyserades i en integrerad analys Resultat Resultatet visade att smärta hos personer med demenssjukdom kan identifieras med hjälp av flera icke verbala tecken. Beteendeförändringar, icke verbala ljud, samt förändringar i kroppsspråk och ansiktsuttryck ansågs att vara mest förekommande tecken på smärta hos denna patientgrupp. Det finns även flera smärtskattningsverktyg, special utvecklat för personer med demenssjukdom, som ger möjlighet att tillämpa ett komplex tillvägagångssätt vid smärtidentifiering. Slutsats De metoder som används för identifiering av smärta hos personer med demenssjukdom kan inte ge ett hundraprocentigt tillförlitligt resultat eftersom tecken på smärta kan lätt förväxlas med uttryck av själva demenssjukdomen. Dessa tecken kan vara även delar av patientens vanliga beteende och det krävs ofta en väletablerad relation mellan patient och vårdpersonal för att kunna tolka dessa tecken korrekt. Således bör mångfacetterad kunskap om individen, demenssjukdomen och smärtan eftersträvas för att kunna identifiera smärta.

Bakgrund Svårläkta sår är ett samhällsproblem som ökar i takt med en allt äldre befolkning. Sjuksköterskan möter patienter med svårläkta sår nästan överallt inom vården. Det är vanligt att patienter med svårläkta sår upplever smärta. För att kunna lindra lidande är det viktigt för sjuksköterskan, utöver kunskap kring sårläkningsprocessen och smärtlindring, att förstå dessa patienters upplevelser och erfarenheter av smärta relaterat till sår för att kunna ge god omvårdnad.  Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av smärta relaterat till svårläkta sår. Metod En litteraturöversikt med 18 inkluderade studier, sex kvantitativa och 12 kvalitativa studier insamlade från databassökningar i CINAHL och PubMed. Studiernas resultat sammanställdes utifrån integrerad analysmetod inspirerad av Kristensson (2014).    Resultat I resultatet framkom att de flesta patienter som ingick i denna litteraturöversikt hade erfarenheter av sjukdomslidande i form av smärta relaterat till svårläkta sår, oberoende av sårets svårighetsgrad eller etiologi. Många patienter hade upplevt smärtsam sårbehandling vilket var ett onödigt vårdlidande. Smärta relaterat till svårläkta sår skapade ett livslidande då patienterna upplevt att sårsmärta begränsat deras liv fysiskt, psykiskt och socialt. Slutsats Smärta relaterat till svårläkta sår skapar många gånger ett lidande hos de drabbade. Nationella riktlinjer för både sår- och smärtbehandling saknas i dagsläget, något som skulle kunna möjliggöra en mer jämlik och patientsäker vård. En slutsats som kan dras utifrån resultatet i denna litteraturöversikt är att kontinuerlig smärtskattning, dokumentation och uppföljning tillsammans med ett personcentrerat förhållningssätt och sårbehandling med varsam hand skulle kunna bidra till att minska smärta relaterat till svårläkta sår och därmed lindra lidande.

Att som barn bli sjuk och behöva sjukhusvård innebär en stor förändring i ett barns liv. Förutom sjukdomen som drabbar barnet kan faktorer som medicinska procedurer och högteknologisk vårdmiljö upplevas som skrämmande och hotfull samt utlösa oro, rädsla, stress och smärta. För att öka trygghetskänslan och minska lidandet i barns vårdsituation är föräldrarnas närvaro och sjuksköterskans omvårdnadshandlingar av stor vikt, därutöver kan olika former av lekterapi bidra till en barnvänligare vårdmiljö. Att erbjuda leksaker för lek, utveckling och rehabilitering är av vikt då leken utgör ett tecken på hälsa. Att använda hund som en ytterligare behandling i vården är inget nytt fenomen och internationellt är det inte ovanligt att hunden används i barnsjukvård. I Sverige används termen vårdhund för de hundar som arbetar inom vården och internationellt kallas vårdhunden för terapihund. Syftet var att belysa användning av vårdhund inom barnsjukvård. För att besvara uppsatsens syfte användes metoden litteraturöversikt, vilket gav förutsättningar att få fram relevanta vetenskapliga artiklar i ämnet och skapa sig bra överblick av den befintliga kunskapen inom fältet. Artiklarna söktes i de vetenskapliga databaserna CINAHL, PubMed, PsycInfo och Google Scholar. Femton expertgranskade originalartiklar, publicerade 2006-2016 och som även hade genomgått etisk granskning inkluderades i uppsatsen. I resultatet beskrivs vårdhundens betydelse i barnsjukvård och barns vårdmiljö. Vidare redovisas vårdhundens påverkan på smärta, oro och rädsla hos barn som vårdas på sjukhus. Dessutom redogörs för vårdhundens inverkan på psykiatriska och sociala beteenden. För att bedriva behandling med vårdhund finns nationella riktlinjer i flertalet länder, däremot kunde inte några internationella riktlinjer identifieras utifrån studierna. För att undvika zoonoser är följsamheten till de hygienföreskrifter som anges i de nationella riktlinjerna av vikt. Hänsyn måste även tas till förekomst av allergier. Vårdhunden sågs i studierna överlag ha en positiv effekt inom barnsjukvård, särskilt beträffande aktivering, lek, distraktion, umgänge, socialisering, trivsel, glädje och avslappning. De studier som undersökte vårdhundens effekt på oro och rädsla gav något varierande resultat. Effekten föreföll bättre vid oro relaterad till primärt psykiska tillstånd jämfört med oro vid somatisk sjukdom eller medicinsk rädsla. Studierna visade även blandade resultat gällande vårdhundens inverkan på smärta. Ett intressant fynd som framkom var att intervention med vårdhund gav en tidigare återkomst av beta-aktivitet på EEG efter anestesi, vilket sattes i förbindelse med snabbare postoperativ återhämtning. Slutsatsen är att studierna hade varierande resultat när det gällde vårdhundens påverkan på smärta, oro och rädsla. Däremot var studiernas resultat liktydigt positiva gällande vårdhundens betydelse i barnsjukvård och barns vårdmiljö. Vårdhunden hade även en positiv inverkan på psykiatriska och sociala beteenden. De studerade artiklarna visade att behandling med vårdhund används världsövergripande och inom flera olika pediatriska specialiteter.

Bakgrund En vanlig orsak till att människor söker vård är smärta. Smärtskattningsinstrument är en viktig del i smärtbedömningen av patienter för att få en objektiv och patientfokuserad vård. Vid införande av smärtskattningsinstrument på avdelningar har en förbättrad smärtbehandling setts hos patienter. Studier har påvisat att sjuksköterskor är dåliga på att förstå betydelsen av smärtskattningsinstrument samt att använda dem. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att använda smärtskattningsinstrument i omvårdnaden av patienter med smärta. Metod Studien utfördes med en kvalitativ design och använde sig av semi-strukturerade intervjuer för att fånga upp sjuksköterskorna upplevelser och erfarenheter. Totalt fyra sjuksköterskor intervjuades vilka arbetade på tre olika typer av avdelningar samt två olika kliniker. Resultat I studien framkom det att sjuksköterskorna upplevde sig ha lite kunskap inom smärtskattning trots att de flesta upplevde att de hade god erfarenhet av patienter med smärta. Flera sjuksköterskor kände endast till några få smärtskattningsinstrument, och upplevde även svårigheter med smärtskattning av vissa patientgrupper. Brister i dokumentationen och uppföljning av smärtskattningen av patienter med smärta framkom också som ett problem. Samtliga sjuksköterskor i intervjun upplevde att riktlinjer för smärtskattning på arbetsplatsen var bristfällig. Flera konkreta förbättringsförslag uppgavs, bland annat att fler professioner borde involveras i smärtskattningen på avdelningen. Slutsats Bättre kompetensutveckling för sjuksköterskor gällande smärtskattning, införa tydligare riktlinjer för hur sjuksköterskor smärtskattar patienter samt involvera fler professioner än endast sjuksköterskan har framkommit som viktigt. Fler studier med fokus på vilka faktorer som påverkar smärtskattning negativt behövs, samt forskning på hur smärtskattningen konkret kan förbättras både på avdelningar, kliniker och nationellt.