No description available.

Specialistutbildningen inom akutsjukvård grundades i ett led för att möta det ökande behovet av vidareutbildade sjuksköterskor som finns inom akutsjukvården idag. Den omvårdnad som bedrivs inom akutsjukvård är uppbyggd på att sjuksköterskan ska bedriva vård självständigt i den utsträckning att det krävs en specialistutbildning. Samtidigt ökar vårdtiden och med det omvårdnaden på landets akutmottagningar, likväl måste vården fortsätta ske personcentrerat och patientsäkert. Det finns studier som påvisar en okunskap hos vårdpersonal om varför vidareutbildning inom omvårdnad behövs. Det finns därför ett behov av att synliggöra betydelsen som specialistsjuksköterskan har för akutsjukvården. Syftet med studien var att beskriva betydelsen av specialistsjuksköterskor inom akutsjukvård. Studien genomfördes som en litteraturstudie med inslag av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Materialet samlades in via databaserna Cinahl och PubMed med hjälp av headings, MeSH-termer och fritext-sökord. Efter granskning baseras resultatet på 20 vetenskapliga artiklar. De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering. Analysen av artikelmaterialet utfördes systematiskt och utrönte i fyra olika teman med flertalet subteman. Resultatet delas in i fyra teman: effektiv vård, ökad kompetens på arbetsplatsen, nöjda patienter och ökad patientsäkerhet. Under effektiv vård belyses hur specialistsjuksköterskan kan vara lika effektiv, och i vissa sammanhang effektivare än den sedvanliga vården. Den belyser också hur de innehar en diagnostisk säkerhet och att vårdtider/väntetider påverkas med deras kompetens på arbetsplatsen. Ökad kompetens på arbetsplatsen ger en bild av hur specialistsjuksköterskan påverkar annan vårdpersonal inom teamen framförallt inom kommunikation och kompetenshöjande effekt bland kollegor. Även patienten påverkas av specialistsjuksköterskan genom ökad patienttillfredsställelse. Detta påvisas genom att flertalet studier ger en övervägande positiv bild av hur patienten upplever sitt besök hos specialistsjuksköterskan. Slutligen ger resultatet en bild av ökad patientsäkerhet genom specialistsjuksköterskans närvaro och kompetens. Detta belyses genom att de finns på plats och ser patienterna och uppfattar försämring tidigare, men också genom att i flera fall reducera komplikationer inom trauma- och hjärtsjukvård. Slutsatsen var att flertalet positiva betydelser av specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård påvisats. Studien påvisar inte enbart att specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård kan vara lika effektiv som sedvanlig vård, men i vissa fall även bättre. Resultatet belyser tydligt hur specialistsjuksköterskan har effekt inom samtliga kärnkompetenser som ska genomsyra alla sjuksköterskor arbete.

Syftet med studien var att undersöka verksamhetschefers uppfattningar av specialistsjuksköterskans kompetens inom psykiatri. En kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats valdes. Fenomenografi avser att beskriva hur fenomen i omvärlden uppfattas av människor. Studien genomfördes i Mellansverige och sju informanter intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Analysen resulterade i fyra olika uppfattningar av specialistsjuksköterskans kompetens. Uppfattningarna var: att det finns skillnad mellan specialistsjuksköterskans kompetens och den grundutbildade sjuksköterskans kompetens men att kompetensen ibland var svårmätbar, att specialistsjuksköterskan uppfattades ha mer djup kompetens, att specialistsjuksköterskan har mer specifika arbetsuppgifter samt att specialistsjuksköterskans kompetens uppfattades bidra med utveckling, kvalitetsförbättring och ledarskap. Resultatet visade att delar av specialistsjuksköterskans kompetens inom psykiatrisk vård tycks vara svårmätbar. Däremot uppfattades specialistsjuksköterskans kompetens kring ledarskap och kvalitetsutveckling som mer mätbar.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor som arbetar inom barnhälsovården (BHV) möter varje dag barn mellan 0-5 år, det är också de barnen som i störst utsträckning drabbas av misshandel. Ibland är symptom tydliga och märkbara, men ibland uteblir dem helt. Förutom det direkta lidandet barnet får uppleva, löper barnet risk att utveckla psykisk ohälsa under resten av livet. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva specialistsjuksköterskors upplevelser om barn som misstänks fara illa utifrån barnets hälsotillstånd och psykosociala miljö, samt hur specialistsjuksköterskor i enlighet med barnets bästa kan agera. Design: Studien utfördes med en kvalitativ deskriptiv design. Metod: Intervjuer gjordes med nio specialistutbildade sjuksköterskor arbetande inom (BHV) i Uppsala och Stockholm, som varit med om en situation där ett barn har misstänkts farit illa. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens huvudresultat bestod av fem kategorier vilka var: Vad fångar specialistsjuksköterskans uppmärksamhet, Orsaker som försvårar, Barnets bästa, Specialistsjuksköterskans åtgärder, Känslorna kring orosanmälan. Slutsats: Det kan vara svårt att upptäcka om ett barn far illa och tydliga tecken och symtom uteblir ofta. Magkänslan var istället det som väcker specialistsjuksköterskans uppmärksamhet där stöd hos en kollega eller tätare besök kan vara till hjälp. Erfarenhet, kunskap och medvetenhet är av stor vikt för att möjliggöra att barn som far illa upptäcks.

Intrahospitala transporter (IHT) kan rädda liv men är en logistisk utmaning och ett riskfyllt moment. IHT av intensivvårdspatienten innebär en ökad risk för patienten att råka ut för en transportrelaterad komplikation. Omvårdnad utanför intensivvårdsavdelningen och under transporter ingår i specialistsjuksköterskans arbetsområde. Sjuksköterskans omvårdnadsansvar vid transport av patienten inkluderar alla aspekter av omvårdnad, medicinsk behandling, övervakning, underhåll av apparatur samt dokumentation. Höga krav ställs på specialistsjuksköterskans kompetens och ansvar vilket påverkar både arbetsmiljö och patientsäkerhet. För att förebygga och förhindra komplikationer i samband med IHT behöver specialistsjuksköterskan ökade kunskaper. Syftet med litteraturstudien var att beskriva specialistsjuksköterskans arbetsmiljö och patientsäkerhetsarbete i samband med intrahospitala transporter. En allmän litteraturstudie genomfördes och resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Kompetensnivån inom teamet varierade och flera faktorer påverkade säkerheten i utförandet. Användandet av checklistor och riktlinjer ökar patientsäkerheten samt riskmedvetenheten hos specialistsjuksköterskan. För att upprätthålla god arbetsmiljö och patientsäkerhet i samband med IHT krävs kontinuerlig utbildning samt att checklistor och riktlinjer implementeras och efterföljs. Inom området rekommenderas mer forskning som beskriver specialistsjuksköterskans upplevelser gällande arbetsmiljö och patientsäkerhetsarbete med syfte att öka riskmedvetenheten, vårdkvalitén samt patientsäkerhetsarbetet i samband med IHT. / Intrahospital transports (IHT) can save lives but is a logistical challenge and a risky moment. The IHT of intensive care patient involves an increased risk for the patient with transport related adverse events. Responsibility of caring outside the intensive care unit and during transport is part of the specialist nurse's work. The nurse responsibility for transporting the patient includes all aspects of nursing, medical treatment, monitoring and maintenance of equipment as well as documentation. High demands are placed on the specialist nurse's competence and responsibility, which affects both the working environment and patient safety. To prevent and avoid complications associated with IHT, the specialist nurse needs increased knowledge. The purpose of the literature study was to describe the specialist nurse's work environment and patient safety work in connection with intrahospital transport. A general literature study was conducted. The result was based on nine scientific articles. Level of competence within the team was varied and several factors affected the safety and performance. Using checklists and guidelines increases patient safety and increase the risk awareness of the nurse. In order to maintain a good working environment and increase patient safety awareness in connection with IHT, continuous training is required and that implementation of checklists and guidelines to be followed is required. Within this field, more research that describes the specialist nurse's experiences current working environment and patient safety is recommended. The purpose for further research would be to increase risk awareness, health quality and patient safety work in connection with IHT.

No description available.

Syfte: Att undersöka specialistsjuksköterskors beskrivning av yrkesfunktionen och om den är i överensstämmande med högskoleförordningens examensmål för specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ metod med deskriptiv design användes för att genomföra studien, där 10 specialistsjuksköterskor i psykiatri blev intervjuade. Intervjuerna var semistrukturerade. En induktiv innehållsanalys av transkriberade data utfördes. Innehållsanalysen gav fyra kategorier varav tre av de blev förvalda till att jämföra mot högskoleförordningens mål för specialistsjuksköterskor i psykiatri genom deduktiv innehållsanalys. Resultat: När data analyserades utkristaliserades fyra olika kategorier; "yrkesroll", "kompetens", "uppgifter" jämfördes mot HFMS. "Mina kompetens är större och jag vill göra mer" jämfördes inte mot HFMS men bidrog ändå till en djupare förståelse av specialistsjuksköterskans yrkesfunktion. Slutsats: Specialistsjuksköterskorna uppfyller högskoleförordningens mål enligt sin beskrovnining av sin yrkesfunktion. De beskriver att i sitt dagliga arbete gör de likadant som grundutbildade sjuksköterskor. De har stärkt sina förmågoroch självförtroende både som person och som sjuksköterska genom specialistutbildningen. De har fått några arbetsuppgifter relaterade till sin utbildningsnivå men de önskar mer specialistsjuksköterskeuppgifter och befogenheter och tydligare beskrivning från chefer vad som förväntas av dem.

Inom psykiatri är det viktigt att arbeta med patientens delaktighet för att som specialistsjuksköterska skapa en god vård. En öppenpsykiatrisk mottagning bedriver specialiserad psykiatrisk vård där specialistsjuksköterskan är en del i ett team kring patienten. Specialistsjuksköterskan har en vårdande roll där patientens delaktighet i sin vård är central. Patientlagen betonar patientens rätt till delaktighet. Om patienten inte är delaktig kan behandlingsresultat utebli och patienten få ett lidande. Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med patienters delaktighet. Detta gjordes genom en empirisk studie enligt kvalitativ metod. Induktiv innehållsanalys tillämpades som analysmetod. Resultatet delades in i tre kategorier; möjliggöra patientens deltagande, att få patienten självständig samt att få patienten aktiv i vårdteamet. Författarna diskuterar resultatet utifrån fördelar och svårigheter i att göra patienten delaktig. Slutsatsen är att det krävs mer utbildning och utrymme för reflektion kring patientens delaktighet.

Bakgrund: Det komplexa multidisciplinära traumateamet är väsentligt för traumavården. Sjukhus i Sverige använder sig av olika rutiner och riktlinjer för omhändertagande av traumapatienter. Då fler sjukhus har börjat inkludera operationssjuksköterskan i traumateamet behövs tydliga riktlinjer för omhändertagandet och klarhet i vad som förväntas av operationssjuksköterskan. Det saknas forskning och gemensamma riktlinjer kring operationssjuksköterskans roll i traumateamet. För att lättare kunna implementera operationssjuksköterskans roll kan en kartläggning av befintliga riktlinjer bidra till ett första steg för att utforma riktlinjer på bästa sätt. Syfte: Syftet var att kartlägga operationssjuksköterskans beskrivna roll i svenska traumariktlinjer. Metod: För att kartlägga operationssjuksköterskans roll i svenska traumariktlinjer användes en kvantitativ deskriptiv design. För att få tillgång till traumariktlinjer kontaktades Sveriges samtliga 49 akutsjukhus. Svar erhölls från 34 verksamheter, varav 31 kunde inkluderas i studiens resultat. Delarna i riktlinjerna som beskrev operationssjuksköterskans roll färgkodades, kategoriserades och översattes till variabler i nominalskala för att utvinna procentuell fördelning. Resultat: Operationssjuksköterskans roll beskrivs i tio av 31 riktlinjer och är en del av traumateamet vid trauma nivå 1. Operationssjuksköterskans främsta uppgifter som framgår av resultatet är att assistera vid ingrepp på akutrummet, kommunicera och överrapportera till operationsavdelningen. Slutsats: Operationssjuksköterskans unika kompetens utgör en viktig del i traumateamet som kan bidra med en säkrare vård för traumapatienten genom ett snabbare omhändertagande på akutrummet och operation. Trots det är operationssjuksköterskan inte närvarande i de flesta traumariktlinjer som finns idag.

No description available.