Patienter som drabbats av stroke kan få bestående funktionsnedsättningar som exempelvis ätsvårigheter och halvsidig förlamning. Det är sjuksköterskans ansvar att tillgodose de behov som patienterna har vid olika typer av ätsvårigheter. Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter som drabbats av stroke. Metoden var en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Vetenskapliga artiklar söktes fram i de två databaserna CINAHL och PubMed. Dessa artiklar kvalitetsgranskades enligt Polit och Becks (2012) granskningsmallar för kvantitativa respektive kvalitativa studier. Sammanlagt 11 artiklar motsvarade denna studies syfte samt uppnådde kvalitetskraven. Dessa 11 studier låg därmed till grund för litteraturstudiens resultat. Det huvudsakliga resultatet i denna studie har mynnat ut i fem huvudkategorier varav en innehåller underkategorier. De fem huvudkategorierna av omvårdnadsåtgärder hos patienter med ätsvårigheter var: Bedömning av ätsvårigheter, anpassningar vid måltidssituationen, sväljningsträning och sväljningsstrategier, oral hygien samt dokumentation - individuell vårdplan. Underkategorier till anpassningar vid måltidssituationen var: Omgivningsanpassning, kost- och vätskeanpassning, rätt sittställning vid måltid samt måltidsanpassning. Slutsatsen var att det finns flera olika omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan tillämpa i omvårdnaden av patienter med stroke och ätsvårigheter. Samtliga nämnda omvårdnadsåtgärder i denna studie har visat sig underlätta för patienterna i måltidssituationen.

Intrahospitala transporter (IHT) kan rädda liv men är en logistisk utmaning och ett riskfyllt moment. IHT av intensivvårdspatienten innebär en ökad risk för patienten att råka ut för en transportrelaterad komplikation. Omvårdnad utanför intensivvårdsavdelningen och under transporter ingår i specialistsjuksköterskans arbetsområde. Sjuksköterskans omvårdnadsansvar vid transport av patienten inkluderar alla aspekter av omvårdnad, medicinsk behandling, övervakning, underhåll av apparatur samt dokumentation. Höga krav ställs på specialistsjuksköterskans kompetens och ansvar vilket påverkar både arbetsmiljö och patientsäkerhet. För att förebygga och förhindra komplikationer i samband med IHT behöver specialistsjuksköterskan ökade kunskaper. Syftet med litteraturstudien var att beskriva specialistsjuksköterskans arbetsmiljö och patientsäkerhetsarbete i samband med intrahospitala transporter. En allmän litteraturstudie genomfördes och resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Kompetensnivån inom teamet varierade och flera faktorer påverkade säkerheten i utförandet. Användandet av checklistor och riktlinjer ökar patientsäkerheten samt riskmedvetenheten hos specialistsjuksköterskan. För att upprätthålla god arbetsmiljö och patientsäkerhet i samband med IHT krävs kontinuerlig utbildning samt att checklistor och riktlinjer implementeras och efterföljs. Inom området rekommenderas mer forskning som beskriver specialistsjuksköterskans upplevelser gällande arbetsmiljö och patientsäkerhetsarbete med syfte att öka riskmedvetenheten, vårdkvalitén samt patientsäkerhetsarbetet i samband med IHT. / Intrahospital transports (IHT) can save lives but is a logistical challenge and a risky moment. The IHT of intensive care patient involves an increased risk for the patient with transport related adverse events. Responsibility of caring outside the intensive care unit and during transport is part of the specialist nurse's work. The nurse responsibility for transporting the patient includes all aspects of nursing, medical treatment, monitoring and maintenance of equipment as well as documentation. High demands are placed on the specialist nurse's competence and responsibility, which affects both the working environment and patient safety. To prevent and avoid complications associated with IHT, the specialist nurse needs increased knowledge. The purpose of the literature study was to describe the specialist nurse's work environment and patient safety work in connection with intrahospital transport. A general literature study was conducted. The result was based on nine scientific articles. Level of competence within the team was varied and several factors affected the safety and performance. Using checklists and guidelines increases patient safety and increase the risk awareness of the nurse. In order to maintain a good working environment and increase patient safety awareness in connection with IHT, continuous training is required and that implementation of checklists and guidelines to be followed is required. Within this field, more research that describes the specialist nurse's experiences current working environment and patient safety is recommended. The purpose for further research would be to increase risk awareness, health quality and patient safety work in connection with IHT.

Bakgrund: Palliativ vård är en vårdform som innebär att främja livskvaliteten och lindra lidande hos patienter i livets slutskede, detta är ett ansvarsområde som tillhör sjuksköterskorna. Det är ett arbetssätt som ska tillfredsställa patienters fysiska, psykiska, existentiella och sociala behov, vilket kan skapa påfrestningar hos sjuksköterskorna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Examensarbetet har genomförts utifrån en systematisk litteraturstudie enligt Evans (2002) beskrivande syntes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: I resultatet framkom två teman med fem subteman. Första temat var anpassa vården efter patienter med subteman personcentrerad vård och bevara ömsesidiga relationer. Andra temat var påfrestningar i vården med subteman emotionella påfrestningar, sjuksköterskornas kunskapsbrist och bristfällig kommunikation. Det framkom att personcentrerad vård är den centrala delen i vården i livets slutskede och att all vård kretsar runt patienter. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter var att främst vårda utifrån patienters behov. Erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede visade att det fanns kunskapsbrister för att möjliggöra högkvalitativ vård. Det framkom även att sjuksköterskorna brast i kommunikationen. Att vårda patienter i livets slutskede gav sjuksköterskorna en förändrad syn på döden samt livet och förändrade deras vårdande handlingar.

No description available.

Bakgrund Varje dag insjuknar cirka två barn i diabetes mellitus typ 1 (T1DM) i Sverige. När ett barn blir sjukt är det föräldrarna till barnet som ansvarar för omvårdnaden vardagen. Omvårdnadsansvaret läggs på föräldrarna och för en del kan detta leda till stress och i värsta fall till utbrändhet. Syfte Syftet var att beskriva hur föräldrar upplever och hanterar att deras barn insjuknar i diabetes mellitus typ 1. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes. Sju föräldrar till barn med diabetes mellitus typ 1 från Stockholm och Uppsala intervjuades. Samtlig insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat De kategorier som framkom under resultatanalysen var; att hantera sitt barns sjukdom, det stora tunga ansvaret, sjukdomens påverkan i det dagliga livet och behov av stöd. Föräldrar upplevde deras barns insjuknande i T1DM som traumatiskt och något som påverkar hela familjens liv. Samtliga föräldrar som deltog i studien uttryckte ett behov av stöd i olika former. Att känna sig ensamma utan stöd från varken anhöriga eller hälso- och sjukvården är en vardag för dessa föräldrar. Stödet som hälso- och sjukvården erbjöd upplevdes bristfälligt och med flera förbättringsområden. Flertalet föräldrar uppgav att de lider av sömnbrist, vilket försvårar det dagliga livet på många sätt. Slutsats Föräldrar till barn med T1DM lär sig, över tid hantera omvårdnaden som sjukdomen medför, men det finns svårigheter kring hanteringen av ansvaret, sorgen och oron. Föräldrarna upplever brister i det långsiktiga stödet som hälso- och sjukvården erbjuder och önskar mer avlastning för att minska riskerna att drabbas av psykisk och fysisk ohälsa. Vi anser att hälso och sjukvården måste erbjuda ett utökat stöd till dessa föräldrar för att tillgodose deras behov innan de riskerar att drabbas av utbrändhet.

Epilepsi är en omfattande kronisk sjukdom som många lider av runt om i världen. Diagnosen drabbar inte endast den biologiska kroppen utan även det existentiella. Många får behandling mot sina epileptiska anfall med hjälp av medicinering, men ytterligare stöd saknas. Syftet med denna studie är att belysa patienters upplevelse av att leva med epilepsi – utifrån ett livsvärldsperspektiv. Studien är en litteraturöversikt som baseras på nio kvalitativa artiklar. I resultatet framkommer det att epilepsidiagnosen påverkar patienterna i deras vardagsliv som innefattar anhöriga och familj, parrelationer och arbetslivet. Sjukdomen bidrar till psykiska påfrestningar som kan leda till ångest och depression, samt så bidrar sjukdomen till fysiska begränsningar och potentiella skador. Det sista som framkommer i resultatet är upplevelser av sjukvården, där många önskade mer stöd ifrån. Fördomar om epilepsi genomsyrar stora delar av resultatet, vilket blir ett lidande för dessa patienter. Resultatet problematiseras sedan under diskussionen med hjälp av artiklar ur andra synvinklar och perspektiv. / Epilepsy is a comprehensive chronic disease that many people suffer from worldwide. The diagnosis not only affects the biological body but also the existential aspect. Many receive treatment for their epileptic seizures through medication, yet additional support is lacking. The purpose of this study is to shed light on patients' experiences of living with epilepsy – from a lifeworld perspective. The study is a literature review based on nine qualitative articles. The results reveal that the epilepsy diagnosis impacts patients in their everyday lives, including their relatives and family, romantic relationships, and work life. The condition contributes to mental strains that can lead to anxiety and depression, and it also leads to physical limitations and potential injuries. The final aspect highlighted in the results is experiences with healthcare, where many desired more support. Prejudices about epilepsy permeate much of the findings, leading to suffering for these patients. The discussion subsequently problematizes the results using articles from different viewpoints and perspectives.

Bakgrund Kunskapen om att vården orsakar skador har ökat men behöver ständigt förbättras. God tillämpning av handhygien ökar förutsättningarna för säker vård. Handhygienen är den viktigaste faktorn för att minska smittspridning. Vårdrelaterade infektioner (VRI) är vanligaste vårdskadan i Sverige och utgör hot mot patientsäkerheten. VRI medför onödigt lidande hos dem som drabbas samt utgör betydande kostnad på 6,5 miljarder kronor varje år för hälso- och sjukvården.  Belastningen på sjukvården ökar också p.g.a. VRI då det medför 750 000 extra vårddagar per år. Syfte Att beskriva sjuksköterskors följsamhet till handhygien för att utföra säker vård inom medicinsk akutvård. Metod Studien är gjord utifrån kvantitativ retrospektiv ansats med deskriptiv statistisk design. Deskriptiva data har hämtats från registret Mätning och analys (MOA) och sammanställts och analyserats i statistikprogrammet SPSS. Observationer av sjuksköterskors följsamhet till handsprit före och efter patientkontakt har sammanställts och analyserats. Sammanställning av antalet VRI har sammanställts och jämförts med följsamheten till handsprit före och efter patientkontakt, under samma tidsperiod. Resultat Resultatet visar att sjuksköterskornas följsamhet till handhygien på de medicinska akutvårdsavdelningarna som granskats är högre än genomsnittet i Sverige samt att högst följsamhet till handhygien är efter patientkontakt. Resultatet visar att andelen patienter med VRI på de granskade medicinska akutvårdsavdelningarna är lägre än genomsnittet i Sverige. Slutsats Utbildning och återkommande hygienkampanjer ökar följsamheten och medvetenheten hos vårdpersonal. Genom ökad kunskap om smittspridning och följsamhet till handhygien skapas förutsättningar för säker vård. / Background The knowledge, that healthcare causes injuries, has increased, but needs to be constantly improved. A good application of hand hygiene increases the conditions for safe care. Hand hygiene is one of the most important factors in reducing the spread of infection. Healthcare related infections are the most common health related injury in Sweden and are a threat to patient safety. It causes unnecessary suffering for those affected and represents a significant cost of 6.5 billion each year for the society and increased pressure on healthcare through 750,000 extra days of care in hospitals. Objective The purpose was to describe the nurse`s adherence to hand hygiene in order to perform safe care in medical emergency care. Method The study is based on a quantitative retrospective approach with a descriptive statistical design. Descriptive data has been retrieved from the Measurement and Analysis (MOA) register and compiled and analysed in the SPSS statistics program. Observations of nursing adherence to hand disinfection before and after patient contact have been compiled and analysed. A compilation of the registered healthcare related infections has been compiled and compared with the nurse`s adherence to hand disinfections before and after patient contact, during the same time period. Results The result shows that the step with the highest degree of compliance with hand hygiene is after patient contact. The nurses' adherence to hand hygiene in the medical emergency services we reviewed is higher than the average in Sweden and the result shows that the proportion of patients with VRI in the examined medical emergency services is lower than the average in Sweden. Summary Training and recurrent hygiene campaigns increase the compliance and awareness of healthcare professionals. Increased knowledge of compliance with hand hygiene and the spread of infection creates conditions for safe care.

Bakgrund: Postoperativa sårinfektioner orsakar lidande för den drabbade patienten och kostnader för patienten, vården och samhället. Intraoperativ kontamination av operationsinstrumenten är en av källorna till dessa infektioner. Operationssjuksköterskan är ansvarig för aseptiken och operationsinstrumenten.   Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att mäta graden av bakteriell kontamination över tid på operationsinstrument som används vid öppen neurokirurgi samt observera utvalda källor till kontamination under samma tid. Metod: Denna studie designades som en kvantitativ icke-experimentell observationsstudie. Datainsamlingen skedde under hösten 2015 och bestod av omhändertagandet av specifika instrument som använts av operatören under operationen efter förutbestämd åtgången knivtid. Bakterieodlingar på dessa instrument skedde sedan på laboratorium enligt en förutbestämd metod och graden av kontamination mättes genom observation av mängden colony forming units (CFU). Resultaten presenteras i form av förändringar av mängden CFU. Resultat: Fem operationer observerades och tio odlingar utfördes på tio instrument. Totalt tio CFU registrerades under samtliga observationer. Ingen signifikant ökning av antal CFU kunde observeras från en till två timmars knivtid (P=0,156). Antal dörröppningar ökade från 3,4 till 9,0 och antal personer på operationssalen ökade från 5,4 till 5,8. Slutsats: Trots det ringa antal observationer som ingick i denna studie tyder resultaten på god aseptik och minimal bakteriell kontamination på operationsinstrumenten under operationens två första timmar. Ytterligare forskning med längre observationer, fler observationer och observationer kring annan typ av kirurgi behövs. / Background: Post-operative surgical site infections (SSI) cause suffering for the afflicted patient and is a great cost for the patient, the health care system and society. Intra-operative contamination of surgical instruments is one of the sources of these infections. The operating room nurse is responsible for preventing infections. Purpose: The purpose of this pilot-study was to measure the degree of bacterial contamination over time on surgical instruments used in open neurosurgery as well as to observe specific sources of contamination during this time. Method: The design was a quantitative nonexperimental observational study. The data collection took place during autumn 2015 and consisted of the sampling of specific instruments used by the surgeon during surgery after preset elapsed operating times. Bacterial culturing on these instruments was then carried out at a laboratory according to a preset routine and the degree of contamination was measured by observing the amount of colony forming units (CFU). The results are presented as changes in CFU. Results: Five operations were observed and ten bacterial culturings were conducted on ten instruments. A total of ten CFU was registered during all observations. No significant increase in the number of CFU could be observed from one to two hours of elapsed surgery (P=0,156). The amount of door openings increased from 3,4 to 9,0 and the number of personnel in the operating room increased from 5,4 to 5,8. Conclusion: Despite the small number of observations included in this study the results indicate good aseptics and minimal bacterial contamination on the surgical instruments during the first two hours of surgery. Further research with longer observations, more observations and observations on other forms of surgery is needed.