Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fall på vilket sätt som specialpedagogik tillämpas på en gymnasieskola i Litauen. Hur agerar pedagogerna i klassrumssituationen när det även förekommer en elev med en fysisk funktionsnedsättning och som följer samma kurs som övriga elever. Hur initieras specialpedagogiska insatser eller åtgärder och har elev och föräldrar kunnat ta aktiv del i hur åtgärderna skall utformas? Vad är specialpedagogernas roll i elevarbetet och i lärarkåren när det gäller elever med en fysisk funktionsnedsättning. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har jag samlat in kvalitativa data som sedan har bearbetats med en hermeneutisk ansats. Jag har genomfört fem intervjuer med elever, lärare och specialpedagoger. I form av direkta observationer har jag genomfört sju klassrumsstudier och analyserat dessa med hjälp av aktuell forsningslitteratur med en hermeneutisk ansats. Observationerna har varit fokuserade på pedagogernas struktur i inlärningssituationen, men det sociala spelet och samarbetet mellan eleverna och mellan en fysiskt funktionshindrad elev och övriga i klassen har också observerats. Sammanfattningsvis pekar resultatet från studien på att specialpedagogiska utredningar görs och tillämpas i undervisningen av fysiskt funktionshindrad elev. Studien visar även på att specialpedagogiska insatser för en elev kan få negativ effekt i ett socialt perspektiv. I skolorganisationen är implementerat ett team bestående av specialpedagog och pedagoger, vars uppgift är att förbereda mottagandet av fysiskt funktionshindrade elever, samt att vara ett pedagogiskt stöd för lärare som i sin undervisningsgrupp har en eller flera fysiskt funktionshindrade elever. Begreppen inkludering och integrering har i mångt och mycket varit i fokus i studien.

Syftet med vårt arbete är att undersöka hur svenska som andraspråksundervisningen bedrivs ute på skolorna. Är det en specialpedagogisk åtgärd eller ett eget skolämne? För att skaffa oss mer kunskaper kring detta läste vi forskningslitteratur i ämnet. Det råder ingen tvekan om att svenska som andraspråk är ett eget skolämne och att det ska ersätta modersmålssvenskan om så är nödvändigt. Det är dessutom att föredra att ämnet inte bedrivs isolerat utan har förankring i hela elevens skoldag. Andraspråkselever behöver, precis som alla andra elever, en utmaning för att kunna språkutvecklas. Den bästa undervisningen är den som ligger en bit ovanför deras nuvarande, språkliga nivå. I den undersökande delen valde vi att använda oss av intervjuer. Vi intervjuade tre klasslärare och tre svenska som andraspråkslärare på tre olika skolor i samma kommun. Det viktigaste vi kom fram till i analysen av svaren var att andraspråksundervisningen inte ersätter modersmålssvenskan så som läroplanen föreskriver. Ämnet bedrivs isolerat med mycket lite förankring till resten av undervisningen. De lärare som undervisar i svenska som andraspråk har ingen utbildning i ämnet. De har svårt att få gehör och utrymme för sin undervisning. Det förekommer ofta att specialpedagogiska åtgärder sätts in istället för andraspråksundervisning. Specialläraren är den som hjälper klassläraren med att diagnostisera och bedöma språkutvecklingen. Det är alltså inte styrdokumenten som det är fel på utan hur de tolkas och efterlevs ute på skolorna.