Recreation programs have become important resources on college campuses. They can provide important benefits to students and to the university. Students benefit from the opportunity to participate in leisure activities, which helps them develop a healthy lifestyle. The university benefits from the assistance in retaining students who might otherwise terminate their enrollment. This study presents information regarding intramural programs at colleges and universities in 1997. The following questions were researched: 1) What activities are currently being offered for intramural competition in universities that are institutional members of the NIRSA and list a student population between 10,001 and 30,000? 2) How many teams compete in these events? 3) What percent of the university community participates in intramural sports? The study surveyed those colleges and universities who were institutional members of the National Intramural-Recreational Sports Association (NIRSA) in 1997, and had a listed student population between 10,001-30,000. A total of 150 institutions met the criteria and wereincluded in the study. These 150 institutions were grouped into three population categories (10,001-15,000; 15,001-20,000; 20,001-30,000). They were also grouped into six regional categories, as defined by the NIRSA. A survey return rate of 71% was achieved. Survey respondents were asked to list the activities offered in their intramural programs, and the number of teams entered in those activities. Respondents were also asked to identify the percent of the university community that participates in intramural sports. Over 50% of respondents indicated that 11-40% of their campus community participates in intramural sports. It is difficult to draw comparisons in any given activity. The number of teams entered varied significantly from one institution to another. Recreation professionals can use this study to identify new activities to add to their intramural programs. The information can assist in identifying intramural activities that might be of interest to students on their campus. Activities that draw a large number of teams at other institutions might be successful on many campuses. Activities that do not attract many entries may not be of interest to students, and are therefore less likely to be successful on other campuses. / School of Physical Education

Thesis (Ph.D.)--Ohio University, August, 2007. / Title from PDF t.p. Includes bibliographical references.

Thesis (M.S.)--Ball State University, 2003. / Includes bibliographical references (leaves 53-57).

Syftet med denna uppsats är att undersöka jämställdheten inom den svenska idrottsrörelsen. Mer precist handlar det om att analysera kvinnliga idrottsutövares livsberättelser med fokus på jämställdheten inom det idrottsliga föreningslivet. Ambitionen är att belysa hur kvinnliga idrottare upplever och hanterar frågor som har med jämställdhet och idrott att göra på daglig basis i sin idrottsliga praktik. Ett flertal frågeställningar innehar en vital karaktär i den föreliggande studien: Upplever kvinnliga idrottsutövare att utvecklingen går åt ”rätt håll”, det vill säga att idrottslivet blir mer jämställt? Är det något eller några område som är särskilt förbisedda och/eller välutformade när det gäller jämställdhetsfrågor? Finns det några signifikanta skillnader mellan de olika idrotter som studerats, sett ur ett jämställdhetsperspektiv? Dessa frågor utgör bara ett par exempel på fundamentala frågeställningar i denna kontext.   För att söka svar på dessa frågor har en kvalitativ metod tillämpats med inriktning mot livsberättelse. I studien intervjuades tolv kvinnliga idrottare, från såväl elitidrotten som breddidrotten, vilka representerade sex olika idrotter, vilka är ishockey, fotboll, handboll, innebandy, volleyboll och vattenpolo. Av resultaten från den föreliggande studien framgår det bland annat att merparten av studiedeltagarna anser att utvecklingen går åt rätt håll, d.v.s. de uppfattar att sina respektive idrotter har blivit mer jämställda. Icke desto mindre betonar respondenterna att det emellertid finns mycket som behöver förbättras. / The purpose with this paper is to investigate gender equality in Swedish sports. More precisely, it is about analyzing female athlete’s life stories focusing on equality within female sports associations. The aim is to highlight how female athlete’s experience and handle issues related to gender and sports. There are a number of vital questions looked into in this paper: Are the female athlete’s experiencing that the development is moving in right direction, that is to say that sports life are becoming more equal? Is there any other area that is particularly neglected regarding gender equality? Are there any significant differences between the sports covered in this paper in terms of gender equality? These questions are just some examples of fundamental issues in this context.   In order to find answers to these questions, a qualitative method has been used focusing on life stories collected during interviews with twelve female, both elite and non-elite athlete’s from six different sports, which are ice hockey, soccer, handball, floor ball, volleyball and water polo. The results show that the majority feels that the development is going in the right direction, in other words they feel that their respective sports have become more equal. Nonetheless, the respondents however emphasizes that there is much that needs to be improved.

Studiens syfte var att belysa hur idrottsföreningsaktiva 65+ beskriver erfarenheter avfysisk aktivitet och dess värde, och hur genusfaktorn skiljer grupperna åt. Teoretiskreferensram: En kombination av holistisk ansats, Bourdieus teori, genusteori ochsocialkonstruktivism. Metod: Idrottsföreningsaktiva 65+ rekryterades i denna studie,där damer kom från en golfförening och herrar från en frigymnastikförening. Totalt 3grupper deltog i denna studie där fokusgruppsintervjuer tillämpades för insamling avdata under två tillfällen. Dessutom skrev informanterna en dagboksanteckning, dettaför att i möte nummer två skulle diskussioner utgå de anteckningarna.Fokusgruppsintervjuerna spelades in med hjälp av digitala verktyg som sedantranskriberades noga och därefter analyserades med hjälp av kvalitativinnehållsanalys. Resultat: Analysen genererade två kategorier och sexunderkategorier, där resultatet visade att värdet av fysisk aktivitet handlar omfrämjandet av hälsa och det sociala umgänget, vilket var viktigt för de bådagrupperna. Samtidigt spelade det i detta avseende också roll vilka erfarenheter varjeinformant hade, detta då resultatet visade att de tyckte om att utföra fysiska aktiviteterutifrån eget intresse, behov, samt den miljö de befann sig i kombination med synen påkroppsideal. Det fanns tydliga indikationer på hur damerna och herrarna skilde sig åtgällande engagemang i fysiska aktiviteter som bland annat påverkas av smak ocherfarenheter beträffande sociala och kulturella aspekter. / The purpose of the study was to highlight how 65+ sports associated people describethe experience and value of physical activity, as well as how the gender factorseparates the groups. Theoretical Reference Framework: A combination of holisticapproach, Bourdieu's theory, Genus theory and Social constructivism. Method:Athletes 65+ were recruited in this study, ladies from a golf club and gentlemen froma free gym association. A total of three groups participated in this study where focusgroup interviews were applied for data collection on two occasions. In addition, theinformants wrote a diary, which meant that in the second meeting discussions wouldbe based on those notes. Focus group interviews were recorded using digital tools,which then where carefully transcribed and analyzed using qualitative contentanalysis. Result: The analysis generated two categories and six subcategories, wherethe results showed that the value of physical activity is about promoting health andsocial relations, which was important for both groups. At the same time the resultsshowed that they enjoyed performing physical activities based on their own interests,needs, view of body ideals and the environment where the performed the physicalactivity. There are clear indications of how the ladies and gentlemen involvement inphysical activities differ and how they are influenced by taste and social and culturalexperience.

The growth and development of sport in Co. Tipperary, 1840 to 1880, was promoted and supported by the landed elite and military officer classes. In the instances of cricket, rugby union and association football, the military were the principle agency through which these sports were disseminated among the people of Tipperary. Sporting trends which were fashionable in Great Britain also became evident in Ireland, and by extension, Tipperary. The thesis demonstrates the emergence of these sports at a micro-level in Tipperary and the qualitative research is indicative of the trends by which they became apparent. The degree to which horse racing and hunting to hounds became an integral aspect of the social lives of the elite class is reflected countywide. The associational culture among this class became evident in summer time recreations most notably archery, lawn tennis and cricket. Cricket was the one sport which was quickly diffused throughout the sporting community of Tipperary as it became, in the 1870s, the most prolific team sport in the county and played by all classes. Sport took place without borders and to this end patronage was a key element of this support. There were some notable supporters who gave of their time and money to ensure that the best resources were in place to bring this about. In this respect the 3rd Marquis of Waterford was a leading figure. The thesis clearly shows that sporting diversions continued through the traumatic famine period. As everyday life continued, so too did recreational sport. Hurling remained a part of Tipperary life and the research identifies new sources to demonstrate this. The growth and evolution of sport in Co. Tipperary, 1840-1880, is put into context with comparable studies in Ireland and Great Britain as the Victorian penchant for sport manifested itself in this part of rural Ireland.

Outre la prescription d’un traitement médicamenteux, la pratique régulière d’une Activité Physique Adaptée (APA)est recommandée aux personnes atteintes d’un diabète de type 2 (DT2), au même titre qu’un nouvel équilibre alimentaire(HAS, 2006). Cette incitation à opérer des changements concrets dans son « style de vie » rencontre des résistances, qui sontaccentuées pour les malades n’ayant pas préalablement construit de dispositions à la pratique physique. Des dispositifsinnovants ont été imaginés dans certaines organisations de santé (réseau de santé, unité transversale d’éducation) pour rendrepossible cet engagement physique et lui permettre de se développer de manière autonome dans le cadre d’« une carrière depratiquant d’APA » au sens où la définit Becker (1985). L’objectif est d’étudier ce processus d’engagement dans ses relationsavec la « trajectoire de maladie » au sens où l’entend Strauss (1985), en rendant compte des différentes étapes de saconstruction. A l’interface de la sociologie de la santé et de la sociologie du sport, l’approche mobilise ainsi des conceptsinteractionnistes. La méthodologie articule une observation de terrain avec 52 récits d’expériences de personnes atteintes demaladie(s) chronique(s) (dont 39 de DT2) qui ont évolué dans deux dispositifs d’APA différents : l’un proposant des séancesthéoriques d’information/explication (n=17), l’autre mettant en place des séances pratiques dans un cycle éducatif en APA puisune orientation vers une association sportive de patients (n=35). L’analyse des récits utilise un logiciel de traitement dedonnées textuelles (Prospéro).Trois types d’engagement ont ainsi été repérés : Le premier s’inscrit dans la « trajectoire demaladie » mais suppose un rapport au corps renouvelé après une remise en question des représentations de l’AP du patient etde ses capacités. Le second ouvre une « carrière de pratiquant d’APA » et ajoute une sociabilité de l’entre-soi, initiée par lesdispositifs « à et via » l’APA. Le troisième consolide cette « carrière » dans une pratique davantage culturelle que médicale,en l’inscrivant dans une sociabilité plus ouverte. Ces trois formes d’engagement se succèdent selon un continuum au coursduquel s’affirment simultanément une recherche croissante d’autonomie par rapport aux prescriptions médicales, une attentiongrandissante au corps et un développement du réseau relationnel. / Alongside prescription medication, it is recommended that type 2 diabetes patients (T2D) carry out regular adaptedphysical activity (APA), in the same way that they should adopt a new dietary balance (HAS 2006). This incitement to bringabout concrete changes in lifestyle comes up against opposition which is compounded where the patient does not have ahistory of regular physical exercise. Some health organizations have devised innovative arrangements such as health networks,or inter-disciplinary patient education units, to make this engagement in physical activity possible, and to enable autonomousdevelopment within the framework of an “APA practitioner career” as defined by Becker (1985). The objective here is tostudy this process of engagement in relation to the “illness trajectory” as understood by Strauss (1985), taking into account thedifferent phases of its course. This approach brings into play the concept of Interactionism at the interface of health sociologyand sport sociology. The methodology used here links fieldwork with 52 personal narratives of people affected by chronicillness (39 of whom have T2D), which have developed through two different APA action plans, the first of which offers theorysessions providing information/explanation (n=17), and the second, the setting up of practical sessions which form a series ofAPA lessons followed by guidance towards a patients’ sports association (n=35). Textual data processing software is used toanalyse the patients’ narratives (Prospéro). Three types of engagement have thus been pinpointed: the first appears in the“illness trajectory” but assumes a new relationship with the body after challenging the patient’s pre-conceived ideas about PAand about his/her own capabilities. The second opens an “APA practitioner career” in the context of socialising with otherpeople like themselves, initiated via the apparatus of APA. The third consolidates this “career” into more of a cultural thanmedical practice, by making it part of a wider group activity. These three types of engagement progress along a continuum,over the course of which the following trends result simultaneously: a growing desire to decrease dependence on medicaladvice, an increase in physical self-awareness, and the development of a network of contacts.

Pour faire face à la « crise du lien social », le sport associatif est appelé par les politiques publiques, depuis les années 1980, à jouer un rôle d'intégration et d'insertion des populations considérées comme « en difficulté ». Le cadre associatif est ainsi appréhendé comme un bastion pacificateur où se développe une citoyenneté et des comportements civiques complémentaires de l'école et de la famille. Pour autant, tous les clubs implantés au cœur, en périphérie ou à l'extérieur des quartiers populaires se préoccupent de façon inégale des problématiques socio-éducatives (CHARRIER, JOURDAN, 1999). L'implication des clubs affiliés aux fédérations unisports dans les dispositifs d'intégration et d'insertion par le sport semble résulter de l'intensité et de la durabilité d'engagement d'individus d'exception (CHARRIER, 1999 ; GASPARINI, VIEILLE MARCHISET, 2008). La thèse proposée s'intéresse aux mécanismes porteurs de la dynamique d'innovation sociale (FONTAN, KLEIN, TREMBLAY, 1995) au sein des clubs sportifs implantés ou souhaitant s'implanter dans les quartiers populaires. A travers une enquête de terrain réalisée dans cinq clubs sportifs durant trois ans ainsi qu'une enquête exploratoire auprès de vingt-quatre clubs dans le cadre d'une recherche-action, des relevés ethnographiques et des entretiens réalisés auprès des principaux acteurs participant au réseau porteur de la dynamique d'innovation (CALLON, 1999) ont été réalisés. Suivant les principes fondateurs de la théorie Enracinée (STRAUSS, CORBIN, 2004), les résultats se concentrent sur des mécanismes cognitifs, managériaux et coopératifs, identitaires et territoriaux. Les dirigeants associatifs interrogés repèrent des indices d'un changement d'état du sport et d'une transformation de la société où le club se présente à la fois comme un réceptacle de ces maux et un espace possible de création de réponses. Le projet associatif est alors questionné par l'émergence de besoins et de solutions qui peuvent s'inscrire en marge des normes en place et des valeurs défendues (ALTER, 1993). Une réorganisation de l'association se produit alors en passant par la redéfinition des places et des rôles des acteurs autour d'une problématique de développement du club, dont les approches varient d'un club à un autre. Au regard de l'esprit du club, des dirigeants, des usagers réceptifs, des acteurs-passerelle et des porte-paroles prennent place dans la dynamique d'innovation sociale pour en infléchir son mouvement. Au-delà des acteurs, des alliances et des coopérations, notamment autour de tandems de dirigeants, s'organisent et redéfinissent les pratiques démocratiques. La dynamique d'innovation sociale n'est pas uniquement l'affaire des seuls membres du club qui s'organisent pour faire émerger des actions destinées à répondre aux besoins sociaux dans ou en marge du club. Elle est une activité en réseau qui déborde le périmètre des membres et des proches du club. Le réseau porteur de l'innovation sociale est composé d'acteurs institutionnels et/ou collectif qui vont attribuer une légitimité à l'action associative innovante. Les clubs sportifs vont composer avec ces deux types de réseau (inter-personnel de quartier et institutionnel) privilégiant ainsi le référentiel identitaire d'acteur de « quartier » dont la pratique sportive est une ressource ou celui d'acteur du « sport » dont l'approche territoriale est un moyen supplémentaire de développement / No English abstract available

<p><strong>Introduktion</strong>Utifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.</p><p> </p><p><strong>Syfte</strong></p><p>Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.</p><p> </p><p><strong>Teoretisk ram</strong></p><p>I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod</strong></p><p>Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys<strong>. </strong> Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.<strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen.</p><p>Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.</p><p> </p><p><strong>Diskussion</strong></p><p>Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.</p><p> </p><p> </p>

IntroduktionUtifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.   Syfte Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.   Teoretisk ram I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.   Metod Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys.  Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.   Resultat Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen. Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.   Diskussion Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.