Att som elitidrottare gå från ett liv där man i stort sett ägnat varje dag åt sin idrott och i bästa fall kunnat livnära sig på den till att det en dag tar slut innebär en stor omställning för de flesta idrottare. I tidigare studier beskrivs omställningen vid karriärövergången som något av det svåraste idrottare varit med om. Detta kan ha sin grund i att de flesta elitidrottare starkt kopplar sig till sin idrott och när det blir dags att avsluta idrottskarriären kan därför flera komplikationer uppstå. Hur karriärövergången upplevs kan bero på vilket sätt karriären avslutades, om avslutet skedde frivilligt eller ofrivilligt, om idrottaren hade så kallade dubbla karriärer och hur stark den egna idrottsidentiteten är. Syftet med studien var att undersöka före detta elithandbollsspelares upplevelser av karriärövergångar och dubbla karriärer. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex stycken före detta elithandbollsspelare som alla varit aktiva på landslagsnivå och vars karriärer på elitnivå pågått mellan 7 och 24 år. En semistrukturerad intervjuguide konstruerades och samtliga intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades. Huvudresultaten i studien visade att de handbollsspelare vars karriärer avslutades frivilligt hanterade karriärövergången bättre än de handbollsspelare vars karriärer avslutades ofrivilligt. Utöver hur karriären avslutades sågs de mest betydelsefulla framgångsfaktorerna för en så naturlig övergång som möjligt i form av dubbla karriärer, copingresurser i form av socialt stöd och övergången från spelare till tränare. Vidare kan det diskuteras kring frånvaron av de idrottspsykologiska resurserna för handbollsspelare både under karriären och vid övergången från en elitidrottskarriär till en yrkeskarriär. Ett idrottspsykologiskt stöd i form av till exempel en mental coach hade troligtvis hjälpt många spelare att hantera motgångar under karriären, karriäravslutet samt karriärövergången bättre. Att börja med detta i ett tidigt skede skulle troligtvis bidra till att fler handbollsspelare stannar kvar inom idrotten i en längre utsträckning, vilket kan ses som en fördel för handbollens framväxt. / As an elite athlete, going from a life where one is practically devoted every day to their sport and at best, being able to feed on it until it one day ends, means a big change for most athletes. In previous studies, the conversion at the career transition is described as one of the most challenging things athletes had been through. This may be due to the fact that most elite athletes are strongly connected to their sport and when the time comes to finish the sports career, several complications can arise. How the career transition is perceived may depend on how the career ended, if the conclusion was voluntary or involuntary, if the athlete had so-called double careers and how strong their own sports identity is. The purpose of this study was to investigate former elite handball players’ experiences of career transitions and dual careers. Qualitative interviews were conducted with six former elite handball players, all of whom were active at the national team level and whose elite careers lasted between 7 and 24 years. A semi-structured interview guide was constructed and all of the interviews were recorded, transcribed and analyzed. The main findings of the study show that handball players whose career ended voluntarily handled the career transition better than the handball players whose careers ended involuntarily. In addition to how to career ended, the most important success factors for such a natural transition as possible, were seen in the form of double careers, coping resources in the form of social support and the transition from being a player to being a coach. Furthermore, the absence of the sports psychological resources for handball players can be discussed both during their career and at the transition from an elite sports career to a professional career. A sports psychological support in the form of, for example, a mental coach had probably helped many players to deal with setbacks during their career, career termination and career transition better. Beginning with this at an early stage would likely contribute to more handball players remaining in the sport for a longer time, which can be seen as an advantage for the handball’s growth.

Thesis (Ph. D.)--University of Texas at Austin, 2004. / Supervisor: Neil F. Foley. Vita. Includes bibliographical references. Also available from UMI.

Studiens syfte var att undersöka huruvida upplevd kvalité på tränare- idrottare relation (närhet, engagemang och komplement), idrottsidentitet och motivationsklimat (prestationsorienterat- och uppgiftsorienterat-motivationsklimat) kan predicera symptom på utbrändhetsdimensionen emotionell och fysisk utmattning hos unga elitsatsande ungdomar lagidrottare. Ungdomarna kombinerar sin elitsatsning med att gå utbildning RIG eller NIU. Studien bestod av 92 deltagare (48 män och 44 kvinnor). För att delta i studien fanns vissa krav, vara mellan 15 till 20 år (M=16.96 SD=.706), studera via NIU eller RIG samt att ingå i en lagsport. Föreliggande studie använde den integrerade modellen av idrottslig utbrändhet (Gustafsson et al., 2011) för att kunna skapa en större förståelse för idrottslig utbrändhet. Studiens resultat utifrån regressionsanalysen visade att det fanns ett statistiskt signifikant samband mellan alla variabler i tränare – idrottare relation (närhet komplement och engagemang) vilket går att säga att dessa tre variabler kan predicera symtom på emotionell och fysisk utmattning hos elitsatsande ungdomar. Det betyder att relationen mellan tränare och idrottare är av vikt för att undvika uppkomsten av emotionell och fysik utmattning. De andra variablerna idrottsidentitet och motivationsklimat (prestationsorienterat- och uppgiftsorienterat-motivationsklimat) visades sig inte vara signifikant vilket gör att de inte går att predicera symtom på emotionell och fysisk utmattning. Resultatet från studien synliggör att tränare- idrottare relation är viktigt för att förebygga uppkomsten av emotionell och fysisk utmattning. / The aim of the study was to investigate whether the perceived quality of the coach-athlete relationship (closeness, commitment and complement), sports identity and motivational climate (performance-oriented and task-oriented motivational climate) can predict symptoms of the emotional burnout dimension and physical exhaustion in young elite team athletes. The athletes combine their elite effort by attending training at RIG or NIU. The study consisted of 92 participants (48 men and 44 women). The study's requirements were for the participants to be between 15 and 20 in age (M=16.96 SD=.706), study via NIU or RIG and to be part of a team sport. The present study used the Integrated Model of Sport Burnout (Gustafsson et al., 2011) to create a greater understanding of sport burnout. The results of the study, based on the regression analysis, showed that there was a significant relationship between all variables in the coach-athlete relationship (closeness, complement and commitment) which indicate that all three variables can predict symptoms of emotional and physical exhaustion in elite youth. This means that the relationship between coach and athlete is important to avoid the onset of emotional and physical exhaustion. The other variables, athletic identity and motivational climate (performance-oriented and task-oriented motivational climate) were not found to be significant, which means that they cannot predict symptoms of emotional and physical exhaustion. The result of the study show that the coach-athlete relationship is important to prevent the occurrence of emotional and physical exhaustion.