<p>Syftet med denna studie är att beskriva hur pedagoger använder sig av stödtecken och i vilket syfte de används. Vi belyser begrepp som kommunikation, språkutveckling och interaktion. Vi tar vår utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Vidare beskriver vi vad ”Tecken som stöd” (TSS) och ”Tecken som alternativ kompletterande kommunikation” (TAKK) står för. Vi intervjuade nio pedagoger och fick fem skriftliga svar från fyra förskolor i förorter kring Stockholm där man använder sig av stödtecken. Något som gjorde oss mer nyfikna var att pedagogerna använde stödtecken av olika anledningar: • Förskola där man använder stödtecken för barn med funktionshinder som är integrerade i barngrupp. • Förskola där man genomgående använder stödtecken. • Förskola där man använder stödtecken språkstödjande för barn med svenska som andra språk. Resultatet av vår studie visar att de pedagoger som vi intervjuade och de som svarade skriftligt anser att stödtecken är språkstärkande för alla små barn i förskolan, med eller utan funktionshinder.</p><p>The purpose of this study is to describe how pedagogues in pre-school use “supportive signs” and in which purposes they are used. We highlight concepts such as communication, development of language and interaction. The socio-cultural perspective is our primary interest. Further on we give definitions of “supportive signs” such as TSS and TAKK. We interviewed nine pedagogues, and received written answers from five, at four pre-schools, which are situated in suburbs of Stockholm, where “supportive signs” are used for various purposes. The result of our study shows that the pedagogues were unanimous in that “supportive signs” have a positive influence on pre-school children’s language development.</p>

Syftet med denna studie är att beskriva hur pedagoger använder sig av stödtecken och i vilket syfte de används. Vi belyser begrepp som kommunikation, språkutveckling och interaktion. Vi tar vår utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Vidare beskriver vi vad ”Tecken som stöd” (TSS) och ”Tecken som alternativ kompletterande kommunikation” (TAKK) står för. Vi intervjuade nio pedagoger och fick fem skriftliga svar från fyra förskolor i förorter kring Stockholm där man använder sig av stödtecken. Något som gjorde oss mer nyfikna var att pedagogerna använde stödtecken av olika anledningar: • Förskola där man använder stödtecken för barn med funktionshinder som är integrerade i barngrupp. • Förskola där man genomgående använder stödtecken. • Förskola där man använder stödtecken språkstödjande för barn med svenska som andra språk. Resultatet av vår studie visar att de pedagoger som vi intervjuade och de som svarade skriftligt anser att stödtecken är språkstärkande för alla små barn i förskolan, med eller utan funktionshinder. The purpose of this study is to describe how pedagogues in pre-school use “supportive signs” and in which purposes they are used. We highlight concepts such as communication, development of language and interaction. The socio-cultural perspective is our primary interest. Further on we give definitions of “supportive signs” such as TSS and TAKK. We interviewed nine pedagogues, and received written answers from five, at four pre-schools, which are situated in suburbs of Stockholm, where “supportive signs” are used for various purposes. The result of our study shows that the pedagogues were unanimous in that “supportive signs” have a positive influence on pre-school children’s language development.

I syfte att belysa de yngsta barnen med annat modersmål än svenska i förskolan har intervjuer av pedagoger samt observationer i verksamheten utförts. Undersökningens fokus har lagts vid enskilda pedagogers åsikter och erfarenheter. Studien fokuserar på hur kommunikationen ser ut mellan barn och pedagog, hur deras modersmål bevaras och hur språkinlärningen sker. Barnens kultur och språk kommer i fokus då dessa är direkt sammankopplade till identiteten och dess utveckling. Samtliga respondenter betonar hur viktigt det är att vara tydlig, med både ord och kroppsspråk. När det handlar om att lära sig ett helt nytt språk måste tydligheten vara densamma som med ett litet barn som lär sig det verbala språket från allra första början. Resultaten visar även att pedagogerna är positivt inställda till att arbeta med flerspråkiga barn men att det många gånger saknas kunskap och resurser. Barnens modersmål fick sällan komma fram eller tränas i förskolans verksamhet. Detta trots att skollagen och styrdokumenten säger att förskolan ska medverka till att alla barn får möjlighet att utveckla sitt modersmål.

Elever med hörselnedsättning uppnår generellt inte lika höga betyg som hörande elever. Forskningen kring hur elever med hörselnedsättning tillägnar sig kunskap via språket är eftersatt. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur man arbetar för att främja språkutvecklingen hos eleverna i en hörselklass. Följande frågor studeras i undersökningen: Vilka potentiella områden för språkutveckling finns det? Vilka faktorer försvårar eller förhindrar språkutvecklingen? Hur anpassas den språkliga, fysiska och pedagogiska miljön för att främja språkutvecklingen? I studien deltog eleverna i en hörselklass i årskurs sju. Data samlades in med hjälp av observationer, en elevenkät samt en lärarintervju och analyserades tematiskt. Resultaten visade att elevernas språkutveckling främjas då lärarna använder stödtecken. Språkbruk som utgår från elevernas intressesfär och uppgifter av kommunikativ karaktär, påverkar elevernas språkutveckling positivt. Den hörseltekniska utrustningen förbättrar elevernas möjligheter att göra sig hörda i klassrummet men begränsar möjligheterna att utveckla den dialogiska kompetensen. Genom att lärarna tar god tid på sig att introducera begrepp, förankra kunskap hos eleverna samt avlastar deras arbetsminne, stöttas eleverna i utarbetandet av de egna inlärningsstrategierna och lyssnandestrategierna. Eftersom elever med hörselnedsättning utgör en minoritet förbises ofta deras språkliga behov. En nyckel till elevernas framgång i skolan, visade sig vara att se deras verkliga behov för att kunna utvecklas språkligt och att stötta eleverna att komma vidare i denna utveckling, utifrån individens förutsättningar. / Pupils with impaired hearing do not reach as high marks as pupils with no hearing-impairment. The research about how pupils with impaired hearing assimilate knowledge through their language are, to a certain degree, neglected. The purpose of this search is to examine possible ways to promote the language development in a class of impaired hearing pupils. The following questions were in focus: Which were the main domains for language development in the class? Which were the aggravating circumstances for the language development? Which were the possible ways to adjust the linguistic-, physical- and pedagogical settings in order to promote the language development? The participants in this study were adolescents, in a class for impaired hearing pupils. Data was collected by observations, a questionnaire, and an interview with one of the teachers. Data was divided into topics. The language development was promoted when the teachers reinforced the spoken language with signs borrowed from the sign language. Linguistic usage based on the interests of the pupils and exercises promoting communication will affect the language development, as will be seen from the results. The hearing loop and the hearing aids will improve the pupils ability to be heard in the classroom, but it will also limit their ability to develop capacity of taking part in dialogues. By introducing knowledge slow and gentle, by anchoring the knowledge, and by relieving the pressure on the pupils working memory, the pupils will be supported in the preparation of their own learning strategies. / Datum för presentation: 2011-01-14

Abstrakt Syftet med vår studie är att ta reda på hur pedagoger arbetar på förskolan kring barns berättande som leder till muntliga och skriftliga berättelser. Vårt val av metod består av standardiserade frågor. I vår tillvägagångssätt använde vi kvalitativa intervjuer där tre förskollärare blev intervjuade på olika förskolor. I vår studie får vi reda på vilka metoder och material de använder sig av för att stärka barns språkutveckling. Pedagogerna i vår undersökning använder sig av en metod där de ordagrant skriver ner det barnet berättar, vilket vi anser är en så kallad ”sagoteringsmetod”. Detta görs för att kunna ta tillvara barns muntliga berättande. Resultatet i vår studie handlar om hur pedagogerna använder sig av att vara engagerade, lyssnande, samt skriver ner barns berättande. De använder stödtecken som hjälpmedel till barn, för att de skulle kunna vara delaktiga i berättandet.