I det här arbetet har jag studerat två sibiriska musiktraditioner som sammanför flera folkgrupper, för att sedan komponera ett orkesterstycke utifrån det. De två traditionerna som representeras i stycket är strupsångsmusik och schamanism, och genom att jämföra det färdiga resultatet med källmaterialet har jag sett hur musiken har förändrats genom processen. Jag har också undersökt hur processen har sett ut i de två delarna, och kommit fram till att den ser väldigt olika ut beroende på källmaterialets natur. I kompositionen har jag lagt till ett antal citat och referenser till den musik jag har utgått ifrån, och därför har jag behövt förhålla mig till begreppet “kulturell appropriering”. Det är ett komplext begrepp, men genom att jämföra kompositionen med källmaterialet har jag kommit fram till att musiken delvis faller under kulturell appropriering, eftersom jag som utomstående har tagit en musikstil ur sitt sammanhang. Den faller däremot inte under kulturell misappropriering, eftersom jag direkt bejakar musikens ursprungliga sammanhang och gör den mer synlig, bland annat genom det här arbetet.

I den här texten reflekterar jag kring hur erfarenheter av motstånd kan påverka min musik samt hur motstånd kan användas som verktyg i en skapandeprocess. Skapande är för mig motstånd, samt att göra motstånd. Motstånd kan här betyda tyngd och tryck, men verkar också som kraft och energi. Motstånd i den här texten är rörelser. Motstånd som håller emot, som trycker ned, som ger frustration och tyngd men också det motstånd som ger styrka och en sorts vild, ilsken glädje. Motståndskraft är avbrytande. Motstånd kan vara erfarenheter av förtryck, erfarenheter som sätter sig i kroppen. Motstånd ger kraft, och motstånd är närhet. Mitt konstnärliga examensprojekt har varit att komponera för en stråktrio, där jag undersökt intimiteten och den kroppsliga närheten i instrumentens klangkroppar samt mellan musikerna. Som en ingång till detta ämne skriver jag om motstånd, ett uttryck som finns i min musik och som även är ett perspektiv jag använder mig av i min skapandeprocess. För mig är det ordlösheten i det kroppsliga som fascinerar mig, det som intellektet inte kan formulera. Och i kroppen finns lyssnandet. Det är kroppens kunskap som vill uttrycka sig i musiken. Till grund för denna text ligger stycket ​Vridna, Vågsång​ som uruppfördes av Julija Morgan (violin), Tove Bagge (viola) och Hanna Cronhjort (kontrabas) den 16 april 2016. Under fem hela helger (från oktober 2015 till mars 2016) har vi provat idéer, improviserat, repeterat samt diskuterat motstånd, lyssnande och rum utifrån vad jag i denna text undersöker. / <p><strong>Bilagor:</strong></p><p>Bilaga 1 – Partitur: ​'Vridna, Vågsång' – Lo Kristenson</p><p>Bilaga 2 – Ljudinspelning från '​Martas och Los Examenskonsert'​ i S:t Johannes Kyrka, 16 april 2016. Uruppförande av Julija Morgan, Tove Bagge och Hanna Cronhjort.Durata: 30 minLjudmaterial i CD-format finns bifogad tillsammans text på Kungliga Musikhögskolans Bibliotek. Inspelning går även att lyssna på här:https://soundcloud.com/lo-kristenson</p><p>Bilaga 3 – Programblad från '​Martas och Los Examenskonsert'​ i S:t Johannes Kyrka, 16 april 2016.</p>