Syftet med studien är att beskriva elevers erfarenheter och upplevelser av inflytande, delaktighet och lärande i sin utbildning på gymnasiets yrkesintroduktion, men också bilda en uppfattning om vilka elever som går denna inriktning. Studien består av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med tretton elever från olika skolor och yrkesinriktningar. Studien bygger på fyra frågeställningar: ·         Hur upplever yrkesintroduktionseleven sitt inflytande på utbildningen? ·         Hur beskriver eleven sin delaktighet i utformandet av de individuella studieplanerna? ·         Hur beskriver eleven sitt eget lärande kopplat till valt yrkesområde? Mål/visioner? ·         Hur ser elevens förutsättningar ut på yrkesintroduktion? Resultatet visar att de elever som går på yrkesintroduktionen har olika funktionella svårigheter och en svår skoltid bakom sig. Det mest påfallande i studien var att elva elever av tretton inte visste innebörden av inflytande och delaktighet. Ingen av eleverna hade suttit ner med pedagoger och planerat sin utbildning efter deras behov utan det var styrt efter organisation. Endast en elev av tretton visste vad den individuella studieplanen var för något och hade varit delaktig i den. Elva elever hade inte en aning om den individuella studieplanen och vilka kurser de läste eller hur de låg till i de olika ämnena. Elevens mål med utbildningen var olika men övervägande var att de ville ut och börja arbeta. Studien visar också att eleverna skulle vilja ha inflytande i undervisningen i olika moment och beslut som omfattar deras APL/praktik.

<p>I våra arbeten som lärare inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan stöter vi ofta på debatten om hur individuella utvecklingsplaner ska utarbetas tillsammans med våra elever. Vi har valt att göra en jämförande studie hur elever inom gymnasie- och gymnasiesärskolan upplever delaktighet i upprättande av individuell utvecklingsplan/individuell studieplan och hur vi som lärare kan underlätta så att elever ska kunna förstå, påverka och känna sig delaktig i sin individuella utvecklingsplan/individuell studieplan. Det finns inte så mycket forskning om elever inom gymnasie- respektive gymnasiesärskolan och deras individuella utvecklingsplan/individuella studieplan. Eftersom det nu har gått en tid sedan reformen infördes så kan det vara av intresse att studera hur elevernas delaktighet i upprättandet kan se ut idag och då även göra en jämförelse mellan gymnasieelever och gymnasiesärskoleelever. Wennbo (2005) skriver i sin D-uppsats att delaktighet ökar motivationen för eleven vilket ofta leder till bättre studieresultat. Individuella utvecklingsplaner bör inte bara innehålla korta och långsiktiga mål för eleven och verksamheten, utan även skapa lustfyllt lärande genom att eleven får svar på sina frågor ”varför ska jag kunna detta”? I och med detta menar Wennbo att eleverna även efter skolan kommer att vilja vara delaktig i det framtida samhället. På Skolverkets hemsida (Skolverket, 2007 a) kan man läsa att kravet på individuella utvecklingsplaner i grundskolan har haft stort genomslag. Drygt ett år efter att reformen genomfördes använder ca: 95 procent av lärarna individuella utvecklingsplaner för sina elever. För eleverna har individuella utvecklingsplaner inneburit större engagemang och delaktighet. Eleverna ska själva vara med och formulera utvecklingsmålen, vilket gör dem mer uppmärksamma på sina styrkor och svagheter I rapporten använder vi oss ofta av förkortningen IUP när vi menar individuella utvecklingsplaner, även ordet vårdnadshavare nämns i stället för föräldrar.</p>

I våra arbeten som lärare inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan stöter vi ofta på debatten om hur individuella utvecklingsplaner ska utarbetas tillsammans med våra elever. Vi har valt att göra en jämförande studie hur elever inom gymnasie- och gymnasiesärskolan upplever delaktighet i upprättande av individuell utvecklingsplan/individuell studieplan och hur vi som lärare kan underlätta så att elever ska kunna förstå, påverka och känna sig delaktig i sin individuella utvecklingsplan/individuell studieplan. Det finns inte så mycket forskning om elever inom gymnasie- respektive gymnasiesärskolan och deras individuella utvecklingsplan/individuella studieplan. Eftersom det nu har gått en tid sedan reformen infördes så kan det vara av intresse att studera hur elevernas delaktighet i upprättandet kan se ut idag och då även göra en jämförelse mellan gymnasieelever och gymnasiesärskoleelever. Wennbo (2005) skriver i sin D-uppsats att delaktighet ökar motivationen för eleven vilket ofta leder till bättre studieresultat. Individuella utvecklingsplaner bör inte bara innehålla korta och långsiktiga mål för eleven och verksamheten, utan även skapa lustfyllt lärande genom att eleven får svar på sina frågor ”varför ska jag kunna detta”? I och med detta menar Wennbo att eleverna även efter skolan kommer att vilja vara delaktig i det framtida samhället. På Skolverkets hemsida (Skolverket, 2007 a) kan man läsa att kravet på individuella utvecklingsplaner i grundskolan har haft stort genomslag. Drygt ett år efter att reformen genomfördes använder ca: 95 procent av lärarna individuella utvecklingsplaner för sina elever. För eleverna har individuella utvecklingsplaner inneburit större engagemang och delaktighet. Eleverna ska själva vara med och formulera utvecklingsmålen, vilket gör dem mer uppmärksamma på sina styrkor och svagheter I rapporten använder vi oss ofta av förkortningen IUP när vi menar individuella utvecklingsplaner, även ordet vårdnadshavare nämns i stället för föräldrar.

<p> </p><p>Syftet med studien är att undersöka några elevers uppfattning av sin studiegång på det individuella programmet (IV). Samt belysa i vilken utsträckning utbildningen individanpassas<strong>. </strong>En kvalitativ forskningsmetod användes. Sju elever intervjuades som går sitt första år på det individuella programmet. Undersökningen belyser hur eleverna trivs på IV och vad de tycker om sin utbildning. En annan aspekt var att ta reda på hur eleverna tänker kring sin egen insats beträffande utbildningen. Resultatet visar att eleverna trivs och de har mål med sin utbildning. Samtidigt har eleverna åsikter om förbättringar när det gäller klassrumssituationen, lärare och individuella samtal. Undersökningen visar att elevens påverkan av sin studiegång är begränsad. Vår slutsats är att eleverna inte får den individuella utbildning de har rätt till.</p>

Syftet med studien är att undersöka några elevers uppfattning av sin studiegång på det individuella programmet (IV). Samt belysa i vilken utsträckning utbildningen individanpassas. En kvalitativ forskningsmetod användes. Sju elever intervjuades som går sitt första år på det individuella programmet. Undersökningen belyser hur eleverna trivs på IV och vad de tycker om sin utbildning. En annan aspekt var att ta reda på hur eleverna tänker kring sin egen insats beträffande utbildningen. Resultatet visar att eleverna trivs och de har mål med sin utbildning. Samtidigt har eleverna åsikter om förbättringar när det gäller klassrumssituationen, lärare och individuella samtal. Undersökningen visar att elevens påverkan av sin studiegång är begränsad. Vår slutsats är att eleverna inte får den individuella utbildning de har rätt till.